Prolog. God morgon TLOTD. Jag heter Lars. Har dom senaste veckan, gjort om mitt sommarprat en handfull gånger. Velat mellan vad jag ska berätta och inte berätta. Men nu tror jag att jag vet…?.
Så nu släpper jag handbromsen, ger försiktigt gas, blinkers och så är jag på väg…

1. Föddes på Malmö allmänna BB. 2 januari 1959. Kom till världen som Västtysk medborgare. Min biologiska mamma har jag aldrig träffat…men mera om henne lite senare…

2. Anlände till mina adoptivföräldrar, när jag var en vecka gammal. Dom bodde på Östra Förstadsgatan i Trelleborg. Mitt Västtyska medborgarskap hängde med tills jag var 3 år. Mamma fick åka in till Malmö, en gång i halvåret för att förnya mitt uppehållstillstånd under den tiden.

3. Växte upp med mina föräldrar, storasyster(som också var adopterad) och morfar. Morfar(Albert) bodde hemma hos oss och blev som extra förälder till oss barn. Han hade alltid tid för oss. Berättade historier, fixade leksaker och om vi hade hittat på något rackartyg, så tog han alltid oss i försvar. Han hade också ett lager med Fruxo tablettaskar och det gjorde inte saken sämre…. smile emoticon

4. Hade inte många lekkamrater när jag var liten. Tyckte mest att det var jobbigt. Trivdes med att vara själv. Gick på strövtåg, lekte och så hade jag mina låtsaskompisar. Ibland trodde mamma att jag hade fullt med kompisar på rummet. Men det var bara jag som höll igång en hel dialog för mig själv… När jag var sex år, tyckte mamma och pappa att jag skulle gå i lekskola. Det för vänja mig att umgås med andra barn. Ingen större hit, tyckte jag. Så mamma mutade mig med kanelbullar och bananer. Jag gick motvilligt dit. Väl där så upptäckte jag att det var helt ok att leka med riktiga barn och inte bara med mina låtsaskompisar…..

5. Musik i hemmet. Del 1. Mamma och pappa hade en rejäl skivsamling. Den innehöll det mesta. Det var jazz, visor, musikaler och operetter. jag lyssnade på allt. Pappa var nog mest inne på klassisk musik och mammas favoriter var Harry Belafonte och Mirjam Makeba. Så jag tycker att vi kör en låt med Makeba. Till dig mamma….

6. Musik i hemmet. Del 2. Så var det alla ep-skivorna med Knäppuppgänget. Kunde sitta framför grammofonen i timmar och lyssna om och om igen…Kunde nog dom flesta utantill. Det har varit skitkul att lyssna på dom igen inför detta sommarprat. Vissa håller än idag och jag skrattar nog lika mycket nu som då. Här är en med Martin Ljung…

7. Musik i hemmet. Del 3. Min syster Barbro är fem år äldre än mig. Så jag fick mycket musikinfluenser från henne. Hon hade drösvis av singlar. Det var The Beatles, The Hollies, Spencer Davis Group, Hep Stars, Tages mm.
Det var kanske inte alltid så populärt hos syrran att lillebror botaniserade bland hennes plattor. Men det fick hon stå ut med. Ett tag till iaf…

8. 1966 så fick jag min första egna platta. Det var Paint It Black med Stones! Är än idag en favolåt.

9. Såg detta på tv, någon gång 67-68. Blev jäkligt impad!! Sätta eld på sin gitarr… now we talking… smile emoticon

10. -67. Flyttade vi till Nygatan i centrala Trelleborg. Dom skulle dra om järnvägen så mina föräldrar hade inte mycket att välja på, än att hitta ett nytt hus. Huset på var en fd disponentvilla. Många rum, högt i tak och en jättekällare. Där pappa och jag fick plats med modelljärnvägen. Flytten innebar också att jag fick byta skola. På den skolan gick en kille som hette Bengt och han blev min bästa vän….Vad Zappa har med det att göra, vet jag ej…men nu blir det en låt med honom iaf…

11. Bengt och jag. Vi blev klasskompisar på Centralskolan. Dom första åren gick åt med att hitta på bus, bygga modeller och läsa serietidningar. Men omkring -70, så tog musiken över totalt. Man hade börjat få månadspeng. Med dessa stålar gick vi till skivaffären i Trelleborg. Tyvärr minns jag inte vad den hette. Men i alla fall. Så bodde vi i stort sätt där. Dom var snälla och lät oss lyssna på plattor så mycket vi ville. För dom visste att så snart vi hade pengar. så blev det ett inköp… Det här är en av plattorna jag köpte vid denna tid.

12. Ni får ursäkta att jag postar ganska mycket på kort tid. Men jag har en deadline att passa och mycket att berätta…. unsure emoticon

13. Livemusik. Bodde ju nära både Köpehamn och Lund och tack vare snälla föräldrar. Så fick jag möjligheten att gå på konserter tidigt. Det blev Alice Cooper -72 och T-Rex -73 på Olympen i Lund. Lou Reed i Köpenhamn -73. Den sistnämnda , var mamma mycket tveksam till… smile emoticon

14. Gick även på konserter tillsammans med mamma och pappa. Det blev en hel del musikaler och operetter på Stads teatern i Malmö. Helt ok, tyckte jag även då. Det är en speciell upplevelse att uppleva musik live. vare sig det gäller My Fair Lady eller Rush. Vi hann också att se Johnny Cash på Baltiska hallen i Malmö. Det var i september -72

15. Visst ja, jag gick i skolan också. eller rättare jag var där. Det var nog som mina lärare sa : Lars är intelligent, men jäkligt lat…
Men det har gått ganska bra i livet ändå… smile emoticon

16. Att vara adoptivbarn. Högaktar min föräldrar för på det sätt dom delgav oss nyheten att vi inte var deras riktiga barn. Sådan info kan ställa till det om den kommer i fel ålder. Jag fick reda på det när jag var 9-10 år gammal. Min spontana reaktion var. Häftigt!! Bara tanken att inte vara som alla andra barn, den tilltalade mig. Väckte också en nyfikenhet på vem mina riktiga föräldrar var…Men den frågan fick ligga i träda i många år, innan jag började forska i den…

10. -67. Flyttade vi till Nygatan i centrala Trelleborg. Dom skulle dra om järnvägen så mina föräldrar hade inte mycket att välja på, än att hitta ett nytt hus. Huset på var en fd disponentvilla. Många rum, högt i tak och en jättekällare. Där pappa och jag fick plats med modelljärnvägen. Flytten innebar också att jag fick byta skola. På den skolan gick en kille som hette Bengt och han blev min bästa vän….Vad Zappa har med det att göra, vet jag ej…men nu blir det en låt med honom iaf…

17. Den långa flytten. -73. Mamma och pappa bestämde sig för att flytta till Arjeplog!! Hjälp!!!!!!. Syrran klarade sig, hon hade flyttat till Helsingborg året innan. jag förstår mina föräldrar bättre nu. Dom var 40+ och ville göra något nytt. Men som tonåring var det lite jobbigt… Sagt och gjort i augusti så flyttade pappa och jag upp. Mamma kom efter i oktober. Började åttonde klass. Det hela gick väl ganska bra. Pysslade med idrott och teater. Så nya kompisar fick jag ganska lätt. Dialekten var ju lite svår i början. Bara order kasta tex. Heter ”hutta” på skånska, men på arjeplogska heter det ”snör”. Men jag lärde mig….Hela tiden var musiken ett stöd. Albumet ”Mott” med Mott the Hoople. Betydde mycket för mig under denna höst…

18. -76. Fick jag Ulf Lundells bok Jack….Den kom att betyda mycket för mig. Både på ont och gott…Så nu Lasse Söderberg och Eva Marie kommer jag att göra något som ni inte trodde jag skulle gör. Jag postar en låt med Lundell….smile emoticon wink emoticon

19. Nu blir det en liten paus. Måste käka något och hämta några vinylskivor på Enköpings Skivbörs.
Så nu blir det lite pausmusik…

20. Då var jag tillbaka. Var och hämtade 2st nypressade vinylalbum hos Enköpings Skivbörs. Dels Whitesnake ”Trouble” och IQ ”Road Of Bones”. Den sistnämnda ett trippelalbum…bara en sån sak… smile emoticon
Kör titelspåret här.

21. Efter sex år i Arjeplog. Var det dags för flytt igen. Denna gång ensam till Stockholm. Jag hade hunnit gå ut nian, två år på yrkesskola och gjort lumpen i Boden. Vi var flera från byn flyttade ungefär samtidigt. Det var en spännande tid. En frihetskänsla att flytta hemifrån…men jag skulle komma tillbaka….

22. Väl nere i den kungliga huvudstaden. Så levde jag ut ordenligt. man gick på konserter, satt i parker och drack öl och vin. Hade något år innan börjat röka hash och det blev inte mindre av den varan i Stockholm…Man jobbade på dagen och levde ett flumliv på kvällar och helger. Den första konserten jag var på i Stockholm efter flytten dit var Rush på Grönan.

23. Giftet mig -82. Åkte till Indien på bröllopsresa till Indien. Hela denna period är ganska dimmig(av förståliga skäl). Var nere på Roskilde fesivalen -81. Det ända bandet jag minns är Toots & the Maytals och att det regnade…sorgligt…men sant…

24. Skilsmässa efter ett par år. Byte lägenhet i Hässelby. Men nu började det att gå lite snett. Hade börjat testa amfetamin, något år innan. Det som från början var en kul grej, började nu bli ett missbruk. Jag dela min tid mellan att jobba och ta droger. Och fast jag hade en inkomst, så ville inte pengarna räcka till. Så istället för att betala hyra och andra räkningar. Gick pengarna till droger. Det hela slutade med att jag blev vräkt! Inte så fiffigt direkt…året är nu -86

25. Flyttade hem till en kompis. Fortsatte med droger. Slutade jobba den våren. Första och sista gången jag har varit utan jobb i hela mitt vuxna liv.
Rökte och drog i mig anfetamin och kokain. Gick på klubbar, träffade tjejer och strulade. Karusellen gick fortare och fortare…På hösten sökte min exfru upp mig. Efter ett antal samtal, så fick hon mig att inse att det här funkade inte längre. Sagt och gjort i november tog jag flyget upp till Luleå.
Mötes av mamma och pappa. Kanske inte den stoltaste dagen i mitt liv. Men just då sket jag stoltheten. Jag behövde bli hel igen….

26. Nu var det bara att lägga korten på bordet. Mager och trasig som man var. Mammas och pappa tog emot mig. Lyssnade och försökte att förstå. Hade planerat att stanna hemma i en månad…det blev fyra…Inga droger..nästan…”bara” lite röka. Flyttade ner till Stockholm igen. Kanske inte så smart…

27. Tillbaka i Stockholm började jobba, hade förhållanden och men hade jäkligt svårt att hålla mig från droger. Jag levde ett dubbelliv under ca fem år. till ungefär -92. Då jag tog anfetamin för sista gången. Behövde ingen hjälp. jag bara blev så trött på allt. Så jag bröt med vissa i mitt umgänge. Såg till att få andra intressen, började bla spela bowling. Det var inte lätt men det gick. Rökat hängde med ett par år till. men även det tröttnade jag på. Numera nöjer jag mig med ett par kalla pilsner och en god rom.

28. Rock’roll. 1987 träffade jag en kille på Hard Rock Cafe’. Vi dejtade två tjejer från Gustavsberg. Det visades sig att han spelade kompgitarr i Candlemass. Jag jobbade på städfirma på den tiden och hade tillgång till en Ford Transit. Så när det var dags för bandet att börja giga, fick jag frågan om jag kunde köra deras utrustning och det kunde jag…

29. Det finns många anekdoter att berätta. Bla när sångaren Messiah Marcolin skulle doomdansa” på scenen på Kollingsborg och trampade igenom scengolvet. Fick laga det med en bordskiva och silvertejp under pågående gig… smile emoticon 1988 skulle bandet spela in en konsert för en livevideo. Det bestämdes att bandet skulle ha en fet backline. Den kom att bestå av 36st Marshall fyrtolvor. Sagt och gjort. Det blev att dammsuga nästa alla musikaffärer i Stockholm på högtalarlådor. Jag minns att jag satte små papperslappar på varje låda, för att kunna hålla rätt var dom skulle efter giget….Men jäkligt snyggt var det och tungt…. smile emoticon Kör en låt från giget.

30. Jag har haft förmånen att jobba med en hel del bra band och artister. Ett är Great King Rat. Ett band som hade fel manager och skivbolag. Men jäkligt bra var dom…

31. Tommy Körberg. Skulle göra en sommar turné. Med blandade artister. Tommy Körberg var en av dom.. Vi körde produktionsrep i Sickla. Tommy är känd för att vara lite krävande. Men jag hade turen att känna en kille som hade jobbat med Chess. Så jag fick tips om hur Tommy ville ha sin mikrofon, sitt notställ och sin pall. Han anlände med sedvanlig pondus, klev upp på scenen och drog igång Anthem. Efter åt såg han lite brydd ut. så jag frågade om det var något som var fet. Han svarade att det var det som var fel. han hade inget att klaga på. Berättade för honom att jag hade fått lite tips innan. Då skattade Tommy och räckte över sitt nothäfte, för mig att ta hand om under den kommande turne’n. Då va isen bruten! smile emoticon

32. Jag har även varit ute på vägarna med Boney M. Inte ett Boney M utan två!! Jobbade som turnèledare då. Första svängen med en uppsättning med Bobby Farrell (RIP) i spetsen. Året därpå en annan uppsättning med Liz Mitchell som huvudperson. Dessa två Boney M var på vägarna samtidigt. Plus att det fanns ett tredje som bara turnèrade i Tyskland…Jösses… Men alla var jättetrevliga och det var lättroddat. Bara en datbandare och mikrofoner. Bägge uppsättningarna drog fulla hus runt omkring i Sverige.

33. Sweden Rock Festival. Gjorde första besöket där 1994. Det har blivit 17st besök efter det. Många fantastiska musikminnen. Ibland är det inte på dom stora scenerna och dom stora artisterna man minns bäst. Ett exempel är Montrose, som lirade där 2004.

34. Vad hände med min biologiska mamma? Ja, för snart tre års sen började jag forska. Jag hade mycket dokumentation, som min mamma hade sparat. Det var födelsebevis, medborgarskapspapper mm. Min mamma var helt införstådd med att jag ville veta vad som hade hänt henne. Kan ha att göra med att min mamma själv var adopterad. Jag kontaktade myndigheterna i Malmö. Fick ganska snabbt fram både hennes nuvarande namn och födelsenummer. Där fanns också namnet på min biologiska pappa. Han hade avlidit 1994. Men han var inte intressant för mig. Nåväl kontaktade skattemyndigheterna och där fick jag hennes adress. Satte mig och skrev ett brev. Snällt och hövligt. Postade brevet och väntade, inget svar. Skickade ett nytt brev fortfarande inget svar….Kan vara så att hon inte vill veta av mig eller så är hon för sjuk och gammal för att svara. Vad vet jag…? Mår inte dåligt över det, men kanske tar jag bilen en dag och åker ner till Hörby och ringer på dörren bara….vem vet… smile emoticon

35. Är ingen familjefar. Det har ni kanske förstått. Lever ett bra liv just nu. Har en son i Norge, som jag inte träffar jätteofta. Men vi har en bra kontakt i alla fall. Det som smärtar mera är att för två år sen fick jag veta att jag har en dotter som ligger på Skogskyrkogården. Hon blev till under min struliga period av livet. Mamman och mina vägar korsades igen efter 23 år. Och då fick jag veta att det som jag trodde hade varit en abort, i själva verket var ett missfall. Där Sonja(hon fick det namnet) hade levt en kort kort stund efter födsel. Jobbigt att få veta men minst lika jobbigt för mamman att bära på vetskapen hela tiden under 23 långa år. Ibland är sanningen tuff och den gör ont…..Den här till dig Sonja…

36. Livet nu. Lever sedan drygt fyra år i Enköping. Har underbara vänner som jag umgås med. Musiken hänger kvar. Kör musikquiz med Lasse Söderberg på Astoria och lirar vinyl på The Players In med Stefan Polzer. Har även börjat köpa vinylskivor igen. Resten av min fritid går åt att fotografera. Älskar att fota!!. Det blir natur, event och konserter. Det är sådan meditation för min själ…minst lika roligt att sitta och redigera efteråt.
Tack vare TLOTD har jag också träffat en underbar kvinna! Min egna solstråle Eva Marie! Vi har en egen familj fast vi är särbo…det är hon, hennes hund Bozz, jag och min katt Chivas. Sämre kan man ha det…

Epilog. Som sagt jag har en deadline. Om en timme ska jag sitta i bilen och köra till Väsby. Där väntar Eva Marie, Sen ska vi kolla in Magnum ikväll. Det lär bli lite fotografering också.
Vill bara tacka er för ni har ”lyssnat” på mig. det finns mycket mera att berätta. Men det får vi ta en annan gång. Nästa år kanske…. smile emoticon
Vill tacka Magnus som startade denna fantastiska grupp. Det är en sådan underbar grupp. av mäniskor!! Jag älskar er alla!! Tack och kram!
Avslutar passande med Magnum…Rock on Music lovers!!!

Hej igen,
Vill bara tacka för alla fina kommentarer som ni har gett mig! Det värmer mitt hjärta!!
Ps. Magnum var suveräna! Go natt! smile emoticon

1. Intro: Here Comes The Summer
Välkomna till min sommarpratsdag.
Jag gillar traditioner, så dagen börjar med The Undertones. Nu kör vi!

2. Åttiotal.
Eftersom det här är mitt andra sommarprat här i TLOTD så kommer jag att fokusera på att lägga ut en hel del ’Världens bästa låtar’ idag. De flesta från 80-talet, det något nedvärderade musikdecenniet, men som betytt väldigt mycket för mig personligen.
1980 fick en bra start med den här favoritartisten. Släppt i februari. En låt som jag faktiskt upptäckt på senare år. Däremot fick jag upp öronen för Jimmy under 80-talet genom alla dessa nya samlingsalbum som släpptes på CD.

3. Name
Född i Enköping, snart 50 år, fotbollskille, säljare och musiknörd.
Musiken har alltid haft en stor betydelse i mitt liv och den här plattan, som finns i väldigt många Enköpingshem, har betytt mycket för mig. Många roliga minnen och numera är jag även kompis med Namesångaren Pilot.
Släppt 1980 förstås.

4. Sandinista
Mina musikhjältar är många, men i slutet av 70-talet var det främst tre band som betydde lite mer och som jag fortfarande återkommer till väldigt ofta. Blondie, The Jam och kanske världens bästa band ever – The Clash.
Att London Calling är deras mästerverk råder det inget tvivel om. Sandinista (världens bästa trippelalbum?) som släpptes i december 1980 är i mitt tycke inte mycket sämre. Jag är idag väldigt stolt över att jag fick se dem live på Hovet, även om det ’bara’ var b-uppställningen med endast Strummer och Simonon som originalmedlemmar.

5. 80-talshjältar
The Alarm, Waterboys, Big Country, Housemartins, The Smiths, Ratata, Pogues, Kirsty MacColl, Lustans Lakejer, Madness, Go-Go’s…listan kan göras hur lång som helst på vad 80-talet gav oss i musikväg.
U2 måste ju räknas in som ett av de viktigaste banden genom musikhistorien. Älskart!

6. Willie Nile
Det sägs ofta att sportutövare har dålig musiksmak. Kanske för att de flesta som intervjuades i Sportspegeln i slutet av 80- början av 90-talet tyckte att Dire Straits ’Brothers In Arms’ var det bästa de visste i musikväg.
1980 släpper Willie sitt debutalbum och det finns i alla fall tre fotbollsgrabbar som älskar det här. Eller hur Pugh och Kenta?
Väljer det här mästerverket från debuten. En av världens bästa låtar..

7. Mauro Scocco
80-talet gav oss också Ratata med Mauro. En av Sveriges skönaste personligheter. Älskar Pluras Kök och Mauro och Pluras matresa.
Ratata var som bäst, på de två första albumen, innan Johan Ekelund rekryterades. Enligt mig vill säga.
Världens bästa svenska?

8. CD, 60-tal och Dusty
Jag hade förmånen att jobba i både skivbutik (Radio/TV/Foto med skivavdelning) och på skivgrossist under 80-talet. CD-skivan kom och det medförde en hel del återutgivningar av gamla skivor och artister. Jag har alltid haft en förkärlek till 60-talsmusiken (vem älskar inte Beatles, Motown och Spector) och nu fick man chansen att återupptäcka artisterna.
Dusty Springfield var en av dem.

9. Allätaren
Indiemusik är det som ligger mig varmast om hjärtat. Annars är jag en allätare när det gäller musik. Allt från Ernst Rolf till Breaking Benjamin om det nu säger något.
För att bevisa det så passar jag på att gratta min kusin Karin som fyller år idag. Boendes på Barbados så passar den här låten till henne. Rihanna är också en produkt från 80-talet (född 88). Låten är även aktuell just nu…dels för den regniga sommaren och för David Pagmars återutgivning av covern ’Paraply’.

10. Synth, konserter och Alison
A New Order blev det också på 80-talet. Bernard Sumner och de övriga från Joy Division reste sig ur askan och blev tillsammans med Depeche Mode de ledande banden för synthmusiken. Vince Clarke hoppade av Depeche och startade Yazoo med Alison Moyet. I år fick vi äntligen se Alison på Nalen-scenen. Depeche (som är min sambo Ann-Sofies husgudar) har vi givetvis redan bockat av. I november blir det äntligen dags för oss att se New Order på Annexet.

11. Topless, glass och Kaj Kindvall
Som sagt 80-talet har påverkat mitt liv väldigt mycket. Gymnasiet, Lumpen, första jobben, indiepopen, första egna lägenheten, A-lagsdebut i fotboll och en hel del annat. Det finns några härliga höjdpunkter. T ex som när när alla tjejer solade topless (kändes som under hela 80-talet) på stranden och ja överallt, Kaj Kindvall (han har betytt mer än vi vill erkänna idag) spelade ’Panic’ med Smiths och de låg på Trackslistan i någon vecka, och jag träffade min stora kärlek för första gången (jag visste det inte då, men mer om det senare).
Dessutom tillverkade GB sin godaste glass någonsin, hösten 1983. Bad Manners gjorde en cover -82 för att introducera den på marknaden…eller hur det nu var.
Lollipop!
(Tillverkades bara en säsong…)

12. The Mighty Wah!
Pete Wylie är ytterligare en av mina världens bästa artister. The Mighty Wah-singeln ’Come Back’ var mitt första möte med Pete. När han några år senare, i eget namn, släppte först ’Sinful’ och sedan den här så gick videon från promotionkassetterna (som vi fick till skivbutiken) på repeat kan man säga.
Pugh, när kommer hans stora genombrott?

13. Världens bästa artist(er)
Inget sommarprat utan Stephen Patrick Morrissey.
I mitt tycke världens bästa artist tillsammans med Bowie.
Såg tyvärr aldrig The Smiths live, men Morrissey har jag lyckats pricka in nästan varje gång han varit i Sverige. Det är något med honom som är så bra men som är svårt att sätta fingret på. Den melankoliska rösten, texterna, utanförskapet, vårt gemensamma namn…ja jag vet inte. Men bra är han i alla fall.
Här en av de mer kommersiella låtarna med Smiths. Förövrigt så hatar Morrissey den här videon som gjordes till låten…

14. Guldkorn
Det finns en hel del guldkorn från 80-talet (de finns givetvis i andra decennier också) som aldrig fick det kommersiella genombrottet. Tänker på artister som Psychedelic Furs, Hoodoo Gurus, The Saints, The Icicle Works, Bluebells, redan nämnda Pete Wylie och Willie Nile, The Church, svenska Watermelon Men och Wayward Soul, The Mission, XTC och många fler.
Här ett smakprov på en sådan grupp och låt.

15. Blandband
80-talet handlade mycket om att lyckas spela in det perfekta blandbandet. A-sidan blev oftast bra, men sen blev B-sidan nästan aldrig riktigt bra. Inspirationen försvann eller så blev den för stor. Jag vet inte om alla kan regeln, men man kan inte ha två låtar med samma artist på ett blandband eller bland-CD.
Den här låten var med på ett blandband som jag spelade in till mina vänner, bl a till min nuvarande sambo och hennes pojkvän. Det visade sig vara ett bra knep att fånga en tjejs hjärta.
Även om det dröjde sisådär 15 år, några andra förhållanden och varsinna barn så var det värt det.

16. Tålamod
Nummer 16 har blivit mitt favoritnummer och är (var?) mitt tröjnummer i fotboll.
Nuförtiden tror unga fotbollsspelare att spelar man inte i Champions League före 20 så kan man lika bra lägga ner och spela Fifa istället (njae, inte riktigt alla som tur är).
För min del tog det ett antal säsonger innan jag blev helt ordinarie i startelvan. Ett par år i B-laget med några A-lagsinhopp, lumpen, småskador och till sist ordinarie.
Vi är några som gått den långa vägen för att nå målet.
R.E.M. t ex fick vänta 11 år på det stora genombrottet. Det var först på 7:e plattan (Murmur inräknad, minialbum) som ’Losing My Religion’ tog dem dit.
Jag var såld redan innan ’Life’s Rich Pageant’, som för övrigt är ett av de snyggaste skivomslagen.

17. Världens bästa band?
Beatles, Oasis, Rolling Stones, Clash, Maiden, AC/DC, U2, Led Zeppelin (nej det känns omöjligt för mig), Ramones, Guns N’ Roses…Spinal Tap?
Eller finns det ett band som är bättre än alla andra? Jag är något osäker här.
Det ’finns’ ett band som skulle kunna vara det, Autobahn Twinz.
Problemet är bara att de lever i en annan dimension kan man säga.
De har en egen hemsida (http://www.autobahntwinz.n.nu/), det finns låttexter och det finns en hel del skivsläpp genom åren med konvolut och allt.
De skrev sin första låt, ’Did Dodi Die?’ -97, men bildades tydligen 1986 och har släppt ’skivor’ sedan dess fram till dags dato.
Vers:
Through Paris a scream
The black Mercedes could not hold
A crash, a victim, a sacrifice
A princess passes away
Bridge:
But a question still stands?
Chorus:
Did Dodi Die?
Did Dodi Die?
Did Dodi Die?
Did Dodi Die?
(Lyrics used by kind permission from WonderWall Records)
Men hur skulle de låta?
Troligtvis skulle de låta så här om man lade på musik till texterna. Eller kanske mer Frankie Goes To Hollywood möter Phil Spector, vad vet jag.

18. Thåström
1981 släppte Ebba Grön sitt andra och bästa album. Kärlek & Uppror kan vara den bästa svenska skiva som givits ut. Thåströms karriär har följt mig genom åren och jag har sett honom live både med Imperiet och solo. Senast var häromveckan i Uppsala. Han var bra som alltid, men till Ebbanivå når han nog aldrig igen.

19. Bucket List
När man blir äldre så inser man att det är en del saker i livet som inte har blivit av. Det kanske är dags att skriva ner en egen Bucket List. En av de saker som ska skrivas upp först är att äntligen få se The Modfather, Paul Weller, live medan både han och jag har hälsan kvar.
80-talet svängde ibland i alla fall.

20. Maverick, Goose och Kelly McGillis
1986 och Top Gun har premiär. En kultfilm för mig numera och med ett soundtrack (som sålde som smör i skivbutiken), men som saknade den bästa låten från filmen. Underbara Righteous Brothers fick en ny revival ändå (det släpptes både CD-maxi och samlings-CD så småningom) och Kelly McGillis tog en bit av mitt hjärta.

21. Världens bästa låt
David Bowie blev en av mina favoriter i början av 80-talet. Let’s Dance-releasen var kanske startskottet. Helt plötsligt släpptes det nya samlingsskivor och även nyreleaser. Vi upptäckte hela back-katalogen och Hunky Dory blev min favoritplatta. Missade tyvärr Let’s Dance-turnén men såg honom 1990 på Stadion och senare i Globen på Outside-turnén där Morrissey skulle ha agerat förband. Så blev det nu inte och chansen att se två av mina musikhjältar samtidigt gick i stöpet.
Favoritlåtar finns det många, men när man får frågan om den absolut bästa så är det ju nästan omöjligt att svara på.
Jag har dock bestämt att det här är min.

22. Första är bästa
Lovade spela The Mission tidigare i sommarpratarna. Så här kommer de, givetvis ett 80-talsband, med rötter i Sisters Of Mercy. Lite ’poppigare’ än Eldritch och co. ’Serpents Kiss’ är första singeln och fortfarande en av mina favoriter med Mission. Det blir oftast så, första är/blir den bästa. För övrigt så turnérar de fortfarande och släppte album 2014.

23. The Boss
Måste erkänna att Mr Springsteen har en speciell plats i mitt musikhjärta. Det var i samband med releasen av The River och P3 sände ett program om framtidens stora artist från Jersey. Jag hade programmet inspelat på kassett (vart är det nu, suck) och låtarna var i stort sett helt färska. Min kompis Robban som upptäckt honom tidigare, (dåtidens Magnus Jacobsson) var först med mycket ny musik, och hade köpt plattan. Det var den Blondie, Clash och Jam som spelades dagarna i ända då. Starka minnen. Hungry Heart är fortfarande favoriten från plattan, men den här är nästan lika bra…släppt 1980 givetvis.

24. Avslutning
Nu ska jag försöka sy ihop den här dagen.
Kul att så många har gillat och kommenterat trots 80-talstemat.
Mina senaste husgudar (de är ett gäng nu) är The Killers med frontmannen Brandon Flowers. Här framför han ’I Can Change’ från nya plattan. Vi var där på Debaser i juni och såg honom. Det är något euforiskt med konserter och framförallt när det rör sig om mina hjältar. Född på 80-talet och visst smyger han in Bronski Beats 80-talsklassiker ’Smalltown Boy’ i ljudkulissen. Magiskt!
Tack för mig och nu är det dags att låta er andra lägga ut Efter16Låtar, det är ni värda. Rock on för fan!

Bonussommarprat.
http://www.oppetarkiv.se/video/1316255/en-stor-svensk-harry-viktor

1.
Hej!
Vi börjar här

2.
På natten, eller i gryningen, passar vissa visor.
Vi som vakar vet.
”Det finns stigar du trampat som aldrig försvann
Fastän snön la sitt täcke, fastän skogarna brann
Och du hörde ett rop – det är därför du går –
Genom en dimbank av minnen, genom tjugo långa år.”
(…)
”Och alla somrar, de far som en rysning genom dig.
Det är härifrån du kom, det här är sanningen om dig.”
Mitt sommarprat. Allas sommarprat.
Nu kör vi!

3.
Godmorgon!
Jag heter alltså Elin och ska under dagen ge er min musik. Jag fyller snart 40, bor i Solna, uppväxt i Sätrabrunn, jobbar som gymnasielärare och ägnar sommaren åt att renovera lägenhet, skruva ihop möbler, att åka fram och tillbaka till Sala och, förstås, att lyssna på sommarpratare. Vilken ynnest! Så många fina berättelser och ny musik.
Jag kommer inte att bjuda på en sammanhängande berättelse om mig själv, dels därför att jag i viss mån saknar kronologi, dels för att jag inte kan hålla tråden särskilt länge. Jag pratar ibland i halva meningar. Så ni får stå ut med fragmenten och
It’s a crack in everything – that’s how the light gets in. Så skrev Cohen. Och så här beskriver Winnerbäck det så fint:

4.
Musik. En form av konstnärligt, emotionellt och kulturellt uttryck, framförallt i följder av ljud och toner med hjälp av särskilda instrument eller den mänskliga rösten. En av de största konst- och underhållningsformerna, ett yrkes-, utbildnings- och vetenskapsfält, fritidsintresse och verktyg för kommunikation, med mera.
Enligt Wikipedia.
Med mera. Oändligt fint.
När jag var liten hade jag en känsla av att det fanns rätt och fel musik att lyssna på. Man skulle ta ställning. Ungefär som med Leksand eller Brynäs i hockey. När min bästis Karro lyssnade på Metallica, lyssnade jag på Tommy Körbergs Brel-tolkningar. Det var inget man skröt med. Men vackert var det, för en åttaåring. Något kommunicerades. Kanske något viktigt.

5.
Det där med kommunikation:
För mig handlar det mesta om text, språk och berättelser. Jag skrev min första bok när jag var sex år. Jag tror den hette Sagan om en häst. Jag var aldrig särskilt intresserad av hästar så berättelsen tog snabbt en annan vändning; en flicka som äter och sover. Pretty much livet för en lekistjej.
Nu skriver jag andra berättelser, kanske om hur vi människor försöker fylla i sprickorna i tillvaron. Det blir också en och annan kärleksdikt. Jag vill tro att det är vad livet handlar om. Kärlek och poesi och sprickor som trots allt släpper in ljus.
Det är också text som betyder mest när jag lyssnar på musik. För när en textrad är enkel kan den bli som vackrast och berättelsen träder fram.
Därför väljer jag enbart låtar på svenska idag.
Får jag?

6.
Jag hade storartade planer för den här dagen. Jag skulle varva sommarprat med att fixa i lägenheten, åka till returen med skräp, städa balkongen, köpa blommor. Men det blev några glas chablis för många igår. Vi satt kvar tills de stängde. Stockholm är sommartomt.
Så nu sitter jag på en pall i köket och tänker på hur vacker en sommarnatt kan får vara. Och delar med mig av lite sköna låtar.
Den här är en av dem, och önskad av min AKS Erika Thelander, och dessutom passar den perfekt in i min gårdag!

7.
Apropå AKS (vilket betyder allra käraste syster, som vi kallar varandra min syster och jag, efter Astrid Lindgrens saga med samma namn) så lyssnade hon på Guns ’n Roses, Scorpions, Roxette som jag minns det. Om de hade sjungit på svenska hade de haft en självklar plats här… Marie Fredriksson sjöng på svenska före Roxette. På Den sjunde vågen sjunger hon Lundells För dom som älskar från Den vassa eggen. Och då är vi framme vid Uffe.
En fjortonåring läser Tårpilen, lyssnar på Det goda livet och skriver av hela diktsamlingen Fruset guld. Något slog an en sträng. Jag läste nyss Tårpilen för andra gången. Jag är nu i samma ålder som Lundell var när han skrev den och snart i samma ålder som Eyvind Johnson när han skrev Strändernas svall. Odysseus var runt fyrtio när han hittade hem.
Jag har postat denna förut i detta forum, men jag gillar stråkarna, desperationen och hans tolkning av Johnsons roman.

8.
Att fylla femton. AKS flyttar hemifrån. Jag följer efter och klättrar på grävskopor för att se bättre, jag skriver dagbok för att förstå mer och snabbare och jag slår ben och knän blåa mot Absolut-hal Svarvargränd. Mitt livs kärlek dyker upp där på Dalhem, titt som tätt men inte alltid. Och tiden stannar där på nåt sätt.
Toni Holgerssons andra album trollbinder mig därför.

9.
Under de senaste sex åren har jag haft sju olika adresser. En av dem är Gotlandsgatan på Södermalm i Stockholm – 22 kvm i andrahand i tretton månader.
När jag inte fick förlängt kontrakt (där heller) flydde jag till skogs. I torpet som jag hyrde i tre år lärde jag mig hur grävlingar låter när de slåss, att gilla snöskottning och att skogen är en viktig plats för mig.
Nu bor jag på 40 kvm. Här trivs jag, men jag längtar till skogen.
Lisa, som jag hyrde lägenheten av, hävdar att jag låter som Maud Lindström när jag sjunger.

10.
Sedan några månader tillbaka (för)följer jag en person på Instagram. Han lovade i Sveriges television, inför alla tv-tittare att genomföra en svensk klassiker om han vann Melodifestivalen. Och det gick han och gjorde. Vann, alltså. Vad jag kan se i hans bildflöde är att han satsar oerhört lite på Klassikern. Så jag försöker peppa honom. Tennisspelande, pizzaätning och turnéande kommer inte att gynna honom. Jag har varit tydlig på den punkten. Och eftersom jag själv kommer att genomföra (?) klassikern nästa år så tänker jag att vi skulle kunna göra det tillsammans.
Ett problem jag har är att jag försvinner bland hans 143 000 andra följare. Och att varje bild gillas i snitt 36 000 gånger. Och att kommentarerna fylls, inte med träningstips, utan med mindre anständiga förslag. Kanske måste jag börja twittra…
Följ gärna utvecklingen i detta projekt på ‪#‎elinvsmans‬
Och vilken tur att killen har spelat in en julskiva så att han passar in i min all swedish playlist.

11.
Kärlek och sånt där är lite klurigt. Därför ska jag ägna några inlägg åt detta.
Följande låt hade jag velat att en viss kille sjöng för mig när jag var sexton. Men denne sjöng aldrig. Så jag fick sjunga den själv. Man vill ju liksom inte glömmas bort. Och låten handlade ju om oss. På pricken.
Jag vill med denna också tacka sommarpratarkollega Johan Johansson för fin dag och fin låt.
Och tack också min kompis Petra som introducerade en massa ny musik för mig när vi träffades på gymnasiet. Bland annat denna.

12.
Fortsätter det nyinstiftade Gösta Frohm-temat, dvs krångel.
Den allra första förälskelsens ledmotiv måste ha skrivits av Mauro Scocco. Och jag mimade framför spegelväggen, med sprejad lugg så att hårbotten blev geggig. Vi blev aldrig ihop. Stor sorg.
Och så var det Blur vs Oasis-kärleken. Jag tog aldrig ställning. Blev kallad Yoko av en bandmedlem. Skrattade så jag trillade nerför en trapp. Så bra var de inte. Men bra texter vill jag minnas…. Jag lyssnade på Uffe som vanligt. Sen ville han ligga med andra. Inte Uffe, då. Fast säkert han också….
Han som jag hittade i en sandlåda utanför V-dala nation i Uppsala. Han som bjöd på tequila och efter ett par veckor åkte på turné. Som han sa. Han kom tillbaka och ville ses. Men då hade jag börjat leta i andra sandlådor. Så att säga.
Och före, efter och emellan de där andra lurpassade mitt livs kärlek! Kungen av krångel.

13.
Bonuskrångel!
Enkelt uttryckt…

14.
Ikväll har Solna drabbats av fluginvasion, åska och hagelstormar av bibliska mått. Meteorologiska fenomen eller bitterljuv bestraffning för att jag navelskådar och larmar och står i? Melankolin och nostalgi ligger mig nära och jag vältrar mig gärna i stora känslor.
Kräver lite Elvis, tycker jag!
På svenska förstås!

15.
I den här gruppen blir man påmind om visor som man glömt, men som är viktiga. En dag med sånger på svenska blir inte komplett utan Barbro Hörberg.
I den här sången blir man påmind om vad som är viktigt, men som man glömmer ibland. Saker blir oviktiga. Människor är viktiga. Rakt, enkelt och smärtsamt:
Ett sommarhus kan vara viktigt för den som längtar till skogen. Kräftor och London och sommar och smultron och vattenbryn och banken och värdelösa stenar. Att de stora känslorna blir skrattade åt när något skaver.
(Sången heter Sommarön och inget annat. Fel namn i länken.)

16.
Idag har jag skrivit lite om kärlek och spelat några sånger som stöd. Fragmentariskt som utlovat. Det är fint att få stå i centrum i några timmar. Jag ser med glädje fram emot resten av juli. Vi fyller en funktion.
Jag frågade om jag fick spela bara svenska sånger och det gick ju bra! Men jag har inte hunnit spela Thåström, Wiehe, Allan Edwall, Bad liver, Lisa Nilsson, mer Winnerbäck, mer Maud, mer av allt. Men det finns tid.
Nu ska ni få lov att lyssna till en vaggvisa.
Tack för fint följ idag! Det åskar fortfarande i Solna. Sov gott!