Då va det visst min dag att dela med sig av lite tankar om musik. Vet inte när och hur jag ska börja så jag kör bara igång. Om det är fel dag eller om det blir fel på något annat sätt skriker väl nån. Rock on!
Jag är extremt bred i min smak vilket ni kommer att märka. Hoppas jag. Men det är lika bra att börja från cash(inte Johnny då) som en gammal fotbollstränare en gång sa. Och om man ska berätta sin väg in i musiken så ska man göra det från början hur jobbigt det än kan kännas. Mina föräldrar var inga stora musik och kulturmänniskor. Mamma lyssnade på dansband och pappa på Elvis medan våra högtider fylldes med farmors andliga sånger. Pappa brukade fylla i med ett par stänkare innanför västen, samma väst som farmor bar för övrigt… Så kom det sig att mitt första favoritband blev Flamingokvintetten. Gillade speciellt den här nummer 5 på grund av de mäktigt stiliga rosa kostymerna. It´s not much but it´s a start. Som Jimmy Rabbitte skulle ha kunnat sagt.

Okej. Då var vi igång. Men fortfarande kvar i 70-talet. Jag var runt 10 år och sprang mest på fritidsgården i det miljonprogramsområde jag växte upp i. Markbacken heter området och på ”gården” spelades Dancing Queen med ABBA och Daddy Cool med Boney M, M A Numminen spelade live i aulan och jag hade inte hittat in i någon musikstil än. Utanför fritidsgården låg de äldre missbrukarna som påverkade inte fick komma in. Runt om i Markbacken fanns dom, thinner och limsniffarna, haschrökarna och mellanölsgrabbarna. Vid gården, i centrum, i trappuppgångar och i gröngräset i Örnsköldsparken eller på Trängens IP. Nationalteaterns låtar var på något sätt en sorts nationalsånger för oss som bodde här. Identifikation. Varje gång jag hör ”Barn Av Vår Tid” hugger det till i magen och rycker i tårkanalen. Det är vackert och sorgligt på samma gång. Tänker på vänner som gick bort sig. När denna textrad av Ulf Dageby dyker upp slår vemodet och en trasig nostalgi till med full kraft…
”Thinnertrasan vandrar mellan husen.
Thinnertrasan tänder alla ljusen.
Thinnertrasan tar mig.
Till ett annat land.
Där jag kan vara en höghus baby.
Säga till tjejen att, maybe.
Sen kan vi segla på månen tillsammans.
Come on my darling.
Vi glömmer allt annat”

Då klättrar vi över till 80-tal och jag börjar till sist utforska musiken på allvar. Och här blir det komplicerat. Vänner började välja sida även om grupperingarna inte riktigt satt sig. Man skulle vara hårdrockare, rasta, synthare, raggare eller mods. Mitt problem var att jag umgicks med och ingick i flera olika gäng. Det skulle avspegla sig på min musiksmak och mitt sätt att klä mig. Jag vandrade genom tonåren med kluven personlighet och så har det fortsatt.
Så från och med detta inlägg kommer låtvalet svänga från högt till lågt och lågt till högt. Vilket som är vilket får ni själva välja. Men någon röd tråd kan ni glömma.
Många av de jag umgicks med lyssnade på klassisk hårdrock så jag har en sådan ådra i mig även om jag sällan lyssnar på det numer. Mest när jag joggar på löpbandet hemma. Heaven and Hell älskar jag fortfarande. Black Sabbath var bäst med Ronnie James Dio. När jag nämner det för de invigda vill de tjära mig, rulla mig i fjädrar och skicka ut mig ur landet. För Black Sabbath ÄR OZZY för hardcorefolket. Eller har jag några vänner här kanske? Dios korta gästspel i Black Sabbath följdes av hans egna band och plattan Holy Diver som jag köpte och avgudade. Även om alla djävulsreferenser gjorde mig en aning illa till mods. Hey, jag va ju bara 15 då ju. Och fortfarande mörkrädd ibland…smile emoticon
Om en halvtimma kommer nästa låt. En svensk från 1980.

Kampen stod, som alla i min ålder vet, mellan Noice och Gyllene Tider där under 1980 och ett par år framåt. Jag var en klar Noice-kille men köpte och lyssnade faktiskt även på GT. Kanske på grund av mina dansbandsrötter:-) På Åhlens köpte jag mina GT-skivor men la dom emellan de David Bowie-vinyler från reabackarna vid utgången som också inhandlades. Jag ska inte göra någon lång utläggning här. Men ödet skilde verkligen de två banden åt. Heroinmissbruk, död och Livets Ord frälsning hos Noice och ett fullsatt Ullevi för Gyllene Tider i modern tid. Det trodde jag inte då. Som om jag ens funderade över sånt vid den tidpunkten. Men:
Tylösand vs Tunnelbana. 10-0. Åtminstone i överlevnad.

Ni får ha tålamod. Jag måste uppehålla mig en stund i nostalgiträsket för så mycket hände där mellan 1980 och 1985. En explosion av nya intryck och upptäckter. Punken och synthen kom samtidigt till mig. Med ena benet i varje ytterlighet. Då va det jobbigt. Idag är jag bara jäkligt glad över bredden i mitt lyssnande. Ena dagen i då smutsiga förortskällare på väster andra dagen i på ytan vackrare men ibland på insidan lika smutsiga källare i höginkomsttagarnas villor i Adolfsberg och Rynninge.
Den största ungdomssorgen när det kommer till missade konserter var när Ebba Grön och Dag Vag var på gemensam turné 1982(?). Jag hade precis kommit igång med fotbollskarriären. Eller de första stegen togs den viktiga sommaren 1982 då jag gick från pojklagsspelare, via pojklandslaget och till BK Forwards a-lag på ett halvår. Polarna festade hela sommaren och gick på konserten. Min bästa vän dök upp med en fet Thåström-autograf på underarmen å jag bara typ dog ju…. Så avis att det var sjukt störande. Men det var bara att tugga i sig. Men fortfarande sitter taggen i hjärtat.
Jag lyssnade även mycket på KSMB och var däremot på en av mina första riktiga konserter med bandet, utanför matinéfönstret, på Hagagården i Örebro. Första gången längst fram hoppandes lite blygt men ändå entusiastiskt. Även Sham 69 spelades en hel del hemma även om jag inte har en aning om var jag fann dom i den stora villervallan.
Well, det var punken lite snabbt. Den har kommit tillbaka lite då och under livet.
Nästa inlägg går jag över till synthen.
Men först lunch…

Vi var tre vänner som under en sommar ägde världen. Vi kallade oss ”Män av Skugga” där vi satt och drack dåligt rödvin i villorna uppe på Adolfsbergs höjder innan vi tog cyklarna ner mot stan och det drogfria diskoteket Club 700. I våra drömmar erövrade vi de vackra tjejerna vid vår entré vilket kanske hände någon gång när vi kom in annars hamnade vi oftast ute på Våghustorget där vi cirkulerade i väntan på en fest någonstans. Jag hade Peter Pan stövlar på mig, pösiga skidbrallor från 50-60-talet, skitvarma, snygg skjorta, scarf och ibland kajal samt långt hår uppfönat med slingor som skimrade i neonljuset. God damn I was cool.
Lustans Lakejer var våra gudar och jag ville vara basisten Peter Bergstrandh för han var coolast, ville ha hans frisyr och lira bas som han. Jag har alltid velat vara basist av någon underlig anledning. Kanske för att dom ofta va lite mystiska eftersom dom aldrig fick full uppmärksamhet bakom sångare och gitarrister. Än idag kollar jag alltid in basisterna i de band jag går och ser. Lustans Lakejer, Human League, Simple Minds första två mer industriella synthplattor, Duran Durans första och Depeche Mode, Reeperbahn samt faktiskt Spandau Ballets första skiva innan dom blev mjukisballadband var alla band vi spelade på våra förfester.

Fan, en dag går ju så fort. Jag står ju bara och stampar i det gamla. Kommer inte hinna igenom det jag vill. Hade velat berätta så mycket mer om min mörka period som kanske är det som personifierar mig på djupet allra mest. Vänner brukar jävlas med mig om mitt bråddjupa mörker, vemod depp och negativism. Men det är ju bara en sida av min kluvna personlighet jag redan berättat om.
Det får bli några snabba djupledslöpningar här. Lite namedropping from the darkness. The Cure och Robert Smith de deppigas deppigaste husgud som jag började lyssna på i och med ett teveframträdande med låten ”Jumping someone else´s train” från 1979. Favoritskivor är Faith, Pornography och The Top som kom mellan 1981 och 1984. Men jag skulle ju också vilja lägga ut låtar från Sisters of Mercys skiva First, last and always, Kanske någon låt av Siouxsie and the Banshees, massor av Echo and the Bunnyman, The Smith och ett par av The Mission för att nämna några favoriter från den tiden. Men jag har inte tid.
Nästa inlägg efter lite jogging och mat kommer handla om min viktigaste musikperiod i livet. Mitt favoritband alla kategorier som även lett mig in till en kärlek till ett land och hela dess kultur och historia. Ni som känner mig vet ni andra får vänta ett tag. En klassisk cliffhanger alltså… Hehe.

Allting började med att jag stod i en skivbutik vid Våghustorget i Örebro och bläddrade i skivbackarna. I en av backarna fanns U2:s andra album October. Tyckte dom såg häftiga ut där dom poserade med en hamn anande i bakgrunden. Köpte den. Dagen efter gick jag och köpte första skivan Boy och en singel med tre låtar bland annat Out of Control. Från den dagen började jag leva med U2. Tog reda på allting om gruppen. Under flera år var mitt smeknamn bland de närmaste vännerna Bono eftersom dom tyckte att jag liknade honom. Samma frisyr, samma stora näsa och korta ben, men bra mycket sämre röst tyvärr. U2 var min första stora kärlek och jag stod vid deras sida fram till Live Aid då de slog igenom och blev allmän egendom. Fram till dess hade bandet varit rätt anonymt. Jag reagerade så där barnsligt som man kan göra med något man tycker sig ha ensamrätt på. Jag lämnade dom, inte helt, men det blev aldrig som förut.
Men där bakom dök istället folkrockpunkarna The Pogues upp och jag slogs till backen av den energin och det soundet bandet vräkte ut. Om jag bara skulle få ta med en enda skiva av allt jag lyssnar på så skulle det bli ”Rum Sodomy & the Lash”. Den knockade mig totalt liksom ”Red Roses for Me” som kom året innan. Vi är framme vid 1985 nu, det går långsamt framåt, men det här med folkmusik blandat i rocken var liksom det jag letat efter i hela mitt liv utan att veta om det.
Via The Pogues och den galne suputen och frontmannen Shane MacGowan fick jag ingång till landet Irland och dess historia. Jag är galen i Irland och musiken, stämningen, vemodet, regnet, det gröna och ibland karga, människorna. Historien är våldsam men spännande och intressant. Mycket av folkmusiken handlar också om historiska händelser av smärta, avsked, längtan och splittrade familjer. Jag skulle kunna skriva en lång bok i ämnet men vet inte om ni ens orkar läsa hit. Så jag lämnar er med den mest populistiska låten av dom alla. Nästan. Så återkommer jag med ett nytt inlägg om en stund. Inte många timmar kvar nu…smile emoticon

Vet inte om ni funderat över det men inte en enda kvinna har jag lagt ut eller skrivit om hittills. Märkligt att inte en enda betytt något på djupet under uppväxten. Eller visst lyssnade jag på Tant Strul, Siouxsie i The Banshes, Joan Jett kanske nån låt men ingen betydde nått viktigt. Patti Smith kom långt senare och numer lyssnar jag på massor av kvinnor. Låt mig lista ett gäng favoriter:
Anna Von Hausswolf, First Aid Kit, Lisa Miskovsky, Patti Griffin, Emmylou Harris, Dolly Parton, Faith Hill, Anna Ternheim, Sophie Zelmani, Sharon Shannon, Mary Black, Sinead O´Connor, Courtney Love, Ane Brun, Regina Spector, Frida Hyvönen, Hello Saferide eller Säkert, PJ Harvey, Lykke Li, Veronica Maggio, Amanda Jensen, Lisa Ekdahl, Anna Stadling, Lisa Loeb, Elin Ruth och ett gäng band med kvinnlig sångare och frontfigur. Har dessutom säkert glömt ett gäng som jag lyssnar på dessutom.
För er som nu funderar på om jag skriver det här för att få någon sorts klapp på axeln så glöm det. Tyckte bara ett ett inlägg i frågan var mer än värd sin plats här på ”The låt of the day”
Okej?

När jag ändå har chansen så kan jag väl lika bra lägga ut min debut som textförfattare. Fick en fråga om jag kände för att prova att skriva en text till en lokal grupp i Örebro. Alla nya utmaningar är skoj så jag testade. Vill ni lyssna och säga er mening om den så gör gärna det. Även om ni sågar den. Känn er fria:-)

Vänner. Det har varit en rolig dag och tack för visad respons. Det finns förstås så mycket mer att skriva om. Som cajun music, som all country och en massa hård musik. De senaste åren är det just country och allt det som gränsar till det, va kallas det, americana, bluegrass och så vidare, som jag lyssnat mest på ihop med irländsk folkmusikbaserad musik. Pop, rock, punk traditionellt och allt in en mix.
Men jag återvänder alltid till det jag delat med mig av under dagen. Allt finns inom mig och mycket mer. Hörs. Rock on!
Nu har jag en krönika till Nerikes Allehanda att skriva. Man måste ju jobba också…
Tack Magnus Jacobsson!

Jag var fem år när jag sprang runt hemma på Turbo i Sala och sjöng ”man ska leva för varandra”. Under sommarlovet hade Morfar spelat den för mig på sitt dragspel!
Jag var utklädd till riddare och i vattentornet trodde jag att det fanns en prinsessa som en drake hade tagit till fånga! Den dagen när jag skulle inleda min räddar insats kommer Mormor & Morfar på besök med ett paket till mig! Jag öppnande paketet och i ett litet litet fodral fanns ett rött & alldeles förtjusande litet dragspel…
Där och då i det ögonblicket så fann jag musiken!
Jag heter Björn Wallgren och är snart 26 år! Jag är en galen, energisk, social och glad kille som verkligen lever för mottot att se ”möjligheterna framför problemen”. Jag har och jag jobbar inom musikbranschen som agent, manager, arrangör & artist!
Min dag kommer bestå av roliga historier, vänner, familj & artister som har betytt mycket för mig, rockband som har lämnat avtryck och galna händelser som man som arrangör ibland stöter på!
Jag har haft ett uppehåll på ett år med min egen musik men hittade tillbaka när Johan Johansson ville producera en skiva med mig…
Just nu är jag hemma hos en kompis i Göteborg! Ska snart möta upp Anders F Rönnblom… Vi spela här igår och vi ska även spela här ikväll…
Glöm inte bort att ”man ska leva för varandra” ❤
Hörs lite senare!
// Björn Lycklig Wallgren

Förra gången jag var sommarpratare berätta jag om mina öron och jag tänkte även göra det idag också!
Jag började på klapp & klang på bryggeriet som var ett rum där massa föräldrar och barn samlades och sjöng barnlåtar och spela instrument!
Det var alltid bra stämning där och alla barn var jätte lyckliga förutom jag!
För så fort jag kom ner på klapp & klang så började jag gråta! Mamma kunde inte förstå det! Jag älskade ju mitt lilla dragspel där hemma. Efter massa gråtande tillfällen kunde Mamma till slut lista ut att det var något fel på mina öron.
Sen dess har jag varit en flitig besökare på sjukhuset! Jag har haft hål i trumhinnan, rör och opererat så många gånger att jag knappt kan räkna dem på fingrar och tår!
När jag var 13 blev jag så jävla less på alla besök, tuber i öronen så jag gav mig fan på att lära mig hörseltestet utantill!
Så jag räkna i mitt huvud till tre sen tryckte jag på knappen fast jag inte hörde! Den gången vart läkaren Mattias helt till sig. Jag hade då prickat alla ljud. Även ljud en människa inte borde höra! Han var helt i chock och tillkallade överläkare och andra doktorer! Han hade aldrig sett någon klara ett sådant felfritt test nån gång! När han kom in till mig med tårar och den här – Björn du hör ju hur bra som helst, det här är helt otrooooooligt! Då skämdes jag så mycket och berättade till slut att jag hade räknat till tre för att slippa operera och bära den fula badmössan i badhuset!

När jag var nyfödd har Pappa berättat hur han cykla runt med mig och sjöng ”Hej hur är det med dig?! Hur gammal är du? Har du fyllt sju, du har en kopparorm som heter Rolf och den bor i din ficka”.
Jag träffade Anders för 6 år sen i ett växthus i Örebro! Det var en helt galen kväll i alla kategorier! Jag kommer komma tillbaka till det där växthuset under dagen.. Jag hade fått information att en artist som hette Anders skulle komma med en gitarr och spela. Jag hade aldrig tidigare hört talas om honom. När jag kommer till växthuset så har jag med mig den minsta ljudanläggningen man kan tänka sig! In kommer sju musiker! Jag får panik! Basisten i bandet kommer fram och säger. – Äre du som är tekniker eller? Varav jag svarar lite blygt! – Ja! – Vafan är monitorerna! Samma kväll har två unga tjejer praktik hos mig ifrån Rockgymnasiet! Efter några vändor fram och tillbaka till musikaffären på stan så får vi till slut ljud och kan micka upp hela bandet på den minsta ljudanläggningen jag har sett dom köra på! Allt distar igenom högtalarlådorna och den arga basisten kommer gång på gång och frågar! – Är du ljustekniker! Efter första sett går jag försiktigt in i logen och frågar hur det låter varav bandet säger! – Det låter inte så bra haha!!
Flera år senare får vi vara förband till Rönnblom! Jag arrangerar en födelsedagsfestival där Anders, Peter & Calle kommer och spelar under samma sommar! Jag bokar några spelningar sedan under vintern till Rönnblom och blir inbjuden som gästartist och sedan på en middag hemma hos Anders.
Då frågade Anders fru vem jag är! Då svarade Rönnblom det är min manager och sen dess har jag varit det!
Vi har delat många scener, roliga händelser, skratt, grått, ilska och kärlek med varandra dom senaste åren! På senaste plattan är jag med på flera spår och har dessutom varit med och skrivit ”innan solen har gått ner”…
Jag älskar verkligen Anders och gänget och tycker dom är ett av Sveriges bästa liveband!
Förr förra sommaren fick jag reda på att det var Anders som hade skrivit ”Din Barndom Skall Aldrig Dö”…
Då tänkte jag att allt i livet kanske har en mening trots allt! ❤

Morfar dog, min flickvän gjorde slut och när mitt band gick som bäst stack trummisen till Indien!
Jag åkte till Stockholm för att rensa tankarna! På en tunnelbana mitt emot mig träffar jag en tjej som ställde den enklaste frågan man kan göra! – Hej hur är det med dig?
Jag berättade om allt som hade hänt och då föreslog hon att vi skulle gå ut och göra något kul! Efter världens barrunda vakna jag upp hemma hos henne med en gitarr på sängen! Jag började spela för henne och då sa hon – Björn du borde satsa på dig själv!
Det slutade med att jag starta igång Generalerna! Vår första låt var kvartifem! Förra veckan när jag var inbjuden som gästartist i Stockholm fick jag ett samtal från Jasmine (tunnelbanan tjejen)! Vi gick ut tog några öl och jag berättade hur mycket hon har betytt för mig! Den enkla frågan, gitarrspelet på morgonen och hennes medmänsklighet som gjorde att jag satte upp mål att bli Sveriges skönaste kille. Har gett mig fantastiska år med Generalerna.
Vi var ett riktigt jävla bra band när vi bra och vi var ett riktigt jävla dåligt band när vi var på dåligt humör! Men vi delade sorg, glädje, hat & kärlek ihop i fem år! Vi blev signade av Magnus Nygren och delade samma bolag som Mojje & Roger Pontare..
Den sjukaste upplevelsen med Generalerna måste vara Bygdalarm Festivalen i Norge! Vi representerade det svenska bandet. Året innan var Melody Club och året efter oss spela Håkan Hellström! Vi åkte 12 timmar buss och när vi slutligen kom fram blev vi behandlade som rockstjärnor! Vi fick egna artistvärdar som kom hela tiden och fråga om vi ville ha våfflor och öl! Vi blev recenserade som E-Street band och på natten spelade jag och Niclas kubb med Teenage Fanclub!
Tack Jasmine & tack Generalerna ❤

För sex år sen lärde jag känna Olle Unenge och vi började göra massor av konserter i ett växthus i Örebro. Jag fick praktikplats som artistbokare & arrangör på SceniT och i samma veva fick jag en jättefin granne som hette Eva som var kompis med massa häftiga artister bland annat Kajsa Grytt ! Kajsa blev min första bokning till Växthuset i Örebro… 😊
Vi gjorde massa konserter och den roligaste konserten måste ha varit Gösta Linderholm!
Jag råkade komma över en vinyl med honom på myrorna i Örebro. Tyckte skivan var helt genialisk och efter mycket research så lyckades jag få kontakt med honom! Vi började prata om det ena och det andra och det slutade med att Gösta till slut dök upp i Växthuset!
Jag har gjort många roliga och häftiga konserter men att få stå på samma scen som Linderholm och sjunga ”Rulla in en boll” toppar det mesta! Bästa Gösta ❤
Här har ni ett klipp från den konserten 😀

Jag var ute på min stammis-pub i Örebro med mina bästa vänner! In kommer den snyggaste tjej jag någonsin har sett.
Jag blir helt till mig och bestämmer mig för att bjuda henne på en drink!
Går fram till min vapendragare Elias i baren och frågar om han kan blanda en drink och gå till tjejen som sitter vi bordet där borta! Elias går fram och hälsar att drinken är från mig!
Varav tjejen kommer fram och frågar om jag vill följa med på fest! Jag lämnar mina vänner och allt och tänker att man får bara en sån här chans i livet…
Vi hamnar i en taxi ut i Vivalla i Örebro. När vi kommer fram är det världens fest med bara massa snygga tjejer. Jag tror att jag drömmer. Sätter mig sedan i soffan och säger till tjejen jag har åkt dit med att jag kan bjuda på frukost imorgon! Hon blir jätteglad och jag frågar om vi ska ta en taxi till mig! Hon frågar vad jag bor nånstans och jag berättar att jag bor mitt i stan!
I taxibilen in till stan spelas ”allting som jag vill kan jag göra”. Väl utanför mig ståendes mitt i gatan frågar jag om hon vill följa med upp. Då säger den jättesnygga tjejen, du jag ska hem till min flickvän men vi ses på frukost imorgon. Jag har då raggat en hel kväll på en lesbisk tjej! När jag vaknar upp på morgonen så plingar det på dörren! När jag öppnar står hon där och vill ha frukost…
Idag är vi bästa vänner ❤

Jag har arrangerat många grejer men det här måste nog slå alla rekord!
Mamma ringde och sa att dom behövde hjälp med artister till Sala-parken! Jag hade träffat en kille i Göteborg som frågade om jag var sugen på att boka Thin Lizzy. Jag trodde han skämta.
Jag frågade Mamma om Thin Lizzy lät bra och hon bara gapskrek… När dom väl skulle komma fick Mamma nästan hjärtinfarkt och stack till Spanien haha!
Det var massa papper och fix! Men sen kom dagen när Thin Lizzy kom till Sala Folkets Park… En nightliner, två lastbilar och en jävla cirkus! Tv, radio, bloggare och 700 hårdrockare!!
Jag minns när turnéledaren titta in i parken och fråga mig -Where are the crew?! Då står jag med Hovberg & Stuart och samma sekund säger ja! We are the crew! Sen fick vi bära in allt ifrån två lastbilar!
Konserten var jättebra och i år fick jag jobb på samma firma som vi bokade Lizzy igenom SSM Music i Danmark..

Jag har mycket och tacka den här killen för!
Dels för hur mycket har inspirerat mig musikalisk, dels för vilken härlig vän han är och för att han har tagit på sig uppdraget att producera min skiva!
Det har fått mig att hitta tillbaka till min musik igen! Vi har inte satt någon deadline men jag är så glad att jag hittat glädje att skriva musik och det vill jag verkligen tacka Johan för! Någon sa en gång Världens bästa Johansson! ❤

Jag vakande av att de smällde i fönstret! Jag trodde först att det var en vän som vill in hos mig!
Jag öppnar fönstret och får se att det ligger en kråka på gatan! Djurvän som man är går jag ner med handduk som jag lindar in kråkan i!
Jag tar upp den och lägger den i mitt badkar och lägger upp en status på Facebook där jag skriver ”jag har en kråka i badkaret, vad ska jag göra?!”. Syrran ringer direkt och säger att jag måste ringa en veterinär… Jag ringer 118 118 som kopplar mig till en veterinär. När jag kommer fram så säger hon!
– Jaha, vad kan jag hjälpa dig med!
– Jo det är såhär! Jag har en kråka i badkaret.. Åhhhhh jävlar, nu börja den flaxa! Vänta…
– Va sa du?!
– Jo, jag har en kråka i badkaret! Och nu flaxar den som fan! Mår den bra?!
– Vänta här, har du en kråka i badkaret! Hallå! Hallå!
Jag tar kråkan sätter den på fönsterkarmen och den flyger iväg! Tar upp telefonen igen!
-Hej, nu flög kråkan iväg! Tack för stödet!
– Ja du unge man! Jag har jobbat inom det här i massor av år men det här var det sjukaste samtal jag har haft! Tack…
Klick…

Jag har mycket och tacka mina föräldrar & syskon för! Vi är en väldigt tajt familj. Det har alltid varit som en fritidsgård hemma. Alltid mycket vänner, kärlek, fest och glädje!
Jag minns när Pappa hade band med Olle & Lasse i garaget. Jag satt som klister på en stol och tyckte dom var värsta rockstjärnorna! Jag har så mycket och tacka dom för idag! Jag började som trummis.
Sen hörde jag Olle spela Bloddy Walfare med Neon Rosé på gitarren och då bestämde jag mig för att bli gitarrist! Jag gav mig fan på att lära den gitarrslingan! Jag minns när jag spela upp den för Olle och han blev alldeles till sig….
Jag blev hiphopare och min första platta var Bananrepubliken som jag köpte av Stefan på City Records i Sala….
Hahaha jag kommer aldrig glömma när jag kom hem en dag från skolan! Då hade Pappa tapetserat om mina hiphop och skateboardaffischer till Kizz & Black Sabbath. Dessutom hade han repat min hiphop skivor och bytt ut dom till Ebba Grön bland annat. Jag är väldigt tacksam för det idag!!
Jag har fortfarande en stor kärlek till hiphop!
Mina syskon Frida & Angelica står nästan alltid längst fram när jag är ute och spelar och vi umgås så ofta vi kan! Angelica ska gifta sig på fredag och jag är så glad över det! Frida alltid galen som bror sin!
Med det här vill jag säga jag älskar min familj dom har en jättestor plats i mitt hjärta ❤
Om vi skulle ha en låt ihop! Så skulle det nog vara den här!

Jag måste även passa på och tacka min gitarrist, bästa vän och punkstjärna! Han har spelat stor roll för mig dom senaste åren..
När jag gick på Styras så var jag bästa kompis med Johanna och hennes Pappa spelade i ett punkband i Sala som hette Hans & Greta!
På en skolans roliga timmar ställde jag och Johanna oss med sopkvastar som mikrofoner inför klassen och fröken och framförde ”Vin & Starka Drycker”. Siv Bremer som vår fröken hette ringde hem och fråga ut mina föräldrar hur dom kunde spela så opassande låtar för oss!
Jag lyckades boka in Hans & Greta som support till Richie Ramone. Det var en helt galen turné för två månader sen!
Hans & Greta var så in i helvete bra och det kändes som hela barndomen spelades upp framför mig!
Haha när jag står på med Richie Ramone och arrangören i Stockholm har bokat Hostel! Framme vid disken ska jag översätta att alla ska bo i samma rum och jag känner på mig att reaktionen inte kommer bli bra!
-Richie! You gonna sleep all together in the same room!
-Björn! Wtffffffff! This is where the kids live! Sen tänder han cigg och går…
Niclas är fantastisk låtskrivare som dessutom har bidragit med så mycket i mina låtar! Han får alltid mina låtar att lyfta, ja han är nog en av dom bästa musikerna jag känner! Jag älskar Marina och barnen också! Känner mig ibland som deras son!
På lördag ska jag och Nirre spela ihop på Ingbofestivalen!
Bästa Nirre, bästa Nirre ❤

Jag är jätteglad att jag har fått träffa och lära känna Stry det här året! Han är en fantastisk artist och människa.. Jag bokade han till Örebros minsta hak. Hardcore Ebba Grön & Imperiet fans stod i publiken och efterfesten hemma hos mig med hans band som aldrig tog slut blev ett minne för livet!
Det var en av årets just nu bästa konserter!
Önskar han allt gott och framgång! Han sitter på en otroligt stor låtskatt som tyvärr har hamnat i skymundan…

Jag och mina två bästa vänner åkte på en spontanresa till Prag! Bästa Prag! Om ni inte har varit där kan jag varmt rekommendera er att åka ditt!
Har ett jätteroligt minne därifrån!
Vi gick ut och tog några öl på en pub och hittade några enarmadebanditer! Vi började satsa pengar och maskinen får fnatt! Vi gör jackpot på jackpot och spränger hela apparaten! Jag minns inte hur mycket vi vann men vi bestämde oss för att göra något kul! Vi hade hört från syrrans kille om Hemingway Bar och deras grymma drinkar! Med Gabriel i telefon som GPS så inser jag efter jag har gått några kilometer att båda mina vänner är borta! Jag hittar till slut till baren och sätter mig ner och tar en öl! Då hör jag hur ett par börjar prata Norska! Vi börjar prata och mina vänner kommer in! Det blir världens dunder party och vi börjar prata musik…
Efter stund så frågar jag killen i paret om han lirar något! Då svarar han! – Grabben jag har gjort allt och lite till inom rock n roll! Jag börjar skratta och sen säger han!
– Har du hört talas om Turbonegro!?!
– Nej, du ljuger! Efter lite Google, så inser jag att vi sitter Pål Pot!!! Jag blir starstruck och ska säga en bra låt dom har gjort och råkar säga en låt med Metallica haha!
När man läser i biografin om Pål så står det såhär: Den hämningslöse keyboardisten Pål Pot Pamparius, som dansar nacken ur led, urinerar sig själv i ansiktet och dricker sina egna spyor!

Med den här fantastiska låten! Vill jag tacka för mig idag…
Sitter i logen på ett fullsatt Bar Kom i Göteborg och väntar på att få gå på scen med Anders F Rönnblom!
Jag började dagen med att säga att jag ”ser möjligheterna framför problemen”…Gör det ni också! Gör en en person glad varje dag, det är enkelt! Gör misstag! Vad era själva och kör ert race! Våga satsa och kööööööör!
Jag kan berätta att jag har hoppat av SSM Music i Danmark och kommer starta igång RMP Music AB med Stefan Lilja igen! På RMP Music AB låg bland annat Lars Winnerbäck, Stefan Sundström & Staffan Hellstrand!!
Önskar er alla en fortsatt bra kväll 💋
Tack för att jag har fått skriva för er! Bästa Låt Of The Day ❤
Kärlek
Mvh
Björn Lycklig Wallgren
PS, hoppas vi på någon spelning i sommar!

Godmorgon!
Nu har jag spelat in piano-kompet. Mitt första. Sen sjöng jag, spelade tamburin och gjorde en liten Astral Weeks-bas på Stockholm. En skiss som vi tar med oss in i demostudion. Är glad eftersom det blev fint. Ska sova nu. Blir inte jättetidig imorrn, så ni får börja dagen innan mig med denna låt. Fanns hemma i skivbacken på Barnängsgatan när jag var tonåring. Farsans skivback. Excellent smak har han.
Godmorgon!

Jag vaknar nu. Är sugen på den hör dagen. Vill inte sova mer fast jag kanske behöver. Ska lyssna på det jag gjorde igår, men försöka att inte fastna i det. Det kom nämligen tre teman för nya texter igår. Som jag letat i huvudet. Det blir sällan bra när en letar och pressar. Mitt när jag stod och diskade, iofs öppnad och i arbetsläge, fast ändå diskande, trillade tre teman för texter in. Ett efter ett.
Sen vet en inte hur låten far iväg, in i något annat, men det är härligt att få teman som en blir nyfiken på.
Tema 1: Nu är jag här. På den här mystiska platsen i tiden. När kroppen krymper, men själen växer. När skillnaden på det yttre och det inre är outgrundligt stor. Barnet, tjejen lever härinne, men på utsidan vissnar det långsamt. Klokheten, själens frihet, storheten och lugnet växer, men hudens lyster mattas av och ryggen börjar krumma. Det är mystiskt och vackert. Det är häxan. Det är vägen mot det oändliga oundvikliga. Som jag faktiskt inte är rädd för.

Time Has Told Me, Nick Drake

Astral Weeks, Van Morrison

Philadelphie Story, The Brian Jonestown Massacre

Uppvärmning. Till frukost, lite Chelsea Wolfe.

Fabian sov på min soffa inatt. Han har matat mig med musik sen han var 15. Måste få upp honom eftersom han sover på min jobbsoffa. Läser just nu om Robyns nya projekt. Hon, Markus Jägerstedt, som gjorde mina SMB-grejer tillsammans med Kisa Nilsson, och Chrillan Falk. Tänker på Chrillan. Vi var nära på 80-talet. Han var en enormt bra musiker och inspiration faktiskt. Det var kul att lyssna på musik med honom. Han lyfte detaljer i den en inte tänkt på. Som Fabian. Han gör också så.
Här är Tamaryn.

Går in och lyssnar på La Bagatelle Magique. Gillar det verkligen. Robyn, Jägarn och Chrillan. Varsågoda!

Sleep Sound, Jamie XX

Nu ska jag föra allting klart för entrén i arbetsrummet. Göra rent hus. Bädda, diska, duscha, klä mig rätt : )
Hej på ett tag. Chilla med detta så länge.
Brian Jonestown massacre igen. Favoriter just nu.

Här är ett samarbete mellan Anton Newcombe (BJM) och svenska Les Big Bird.
Newcombe sjunger refräng. Väldigt fint!

Halloj!
Ni är lite inaktiva tycker jag, runt mina låtar. Ok. Det är lugnt, men jag fortsätter på det smala spåret.
Nu har jag iallafall gjort en ackordföljd med melodi som känns rätt i stämning för temat jag ska angripa i låten. Bilderna flödar upp, orden fladdrar förbi som fåglar och måste fångas.
Melodierna rör sig och förändras.
Tänker låta den här låten vara suggestiv och malande och inte störas av en refräng som lättar upp. Som ni hör är jag inne i sånt nu.
Jag ska in i datorn och göra en rytm att spela runt på, innan jag börjar formulera texten.
Här är från Les Big Byrds senaste så länge.

Hej igen!
En trumtakt inlagd. Bara skiss. Ska veva in en malande gitarr på denna och sen gå ut i solen med den lurarna. Sätta mig på ett bra ställe vid vattnet och leta text.
Hm. Vad ska jag spela för er då ….
Åh! Jo, lite fin två år gammal Ghostface Killah.

Nu har jag hittat ett ställe. Favoritplatsen vid Årstaviken var tom. På vägen hit fick jag första raderna. De ska ner nu, och bära iväg med fantasin.
Skickar detta till er.

Fabian ringde till stranden och ville gå och käka. Vi hamnade på Indiskt. Blev avbruten i processen med hade skrivit en vers och kanske något refrängliknande. Ord. Ingen skillnad i harmonierna. Nu hem och testa att sjunga.
Här får ni en av mina absoluta favoritlåtar. Den damp ner i brevlådan i kollektivet jag bodde i som tonåring. Håkan Lagher bodde där och fick redan då recensionsex. Detta kom som 12:a. Öppnade paketet och dog när jag lyssnade. -79.
Martin Hannet (Joy Divisions produktion och Pauline Murray från Penetrations)

Nä nu måste jag toppa med det bästa ur punken, enligt mig.

Här kommer mer heavy shit ur en helt annan favoritscen.
Sitter nu hemma i soffan igen. Fabian har åkt till Husby och jag ska in i låten igen. Har ett jääävla motstånd. När en blir ”avbruten”, alltså erbjuden en flykt ur processen som hade kommit till ett trögt skede, hakar en lätt på.
Vill kolla senaste True Detective nu. Istället för att jobba. Eller sova middag. Nej! Nej! Nej!
Ta dig samman. TA UPP LÅTEN!!!

Tack som bara f..n för att ni har varit med den här dagen. Det blev en låt. Fattas en vers. Ska göra yoga nu. Sen skriva den.
Under tiden ska ni titta på detta. Vill säga att innan detta sker har ”hon” rivit sönder en bild på påven saturday night live och beskyllt katolska kyrkan för övergrepp mot barn. Ni måste se. Det är faktiskt makalöst.
När det hände tyckte folk att hon var lite knäpp. Inte konstigt att hon däckade och rökte ner sig efter detta. Jag älskar faktiskt denna kvinna. Bara för detta. Var hon 22 år?
Titta!!

Här är ett fint Japanskt band som jag såg på Debaser Strand för några veckor sen. Det var mycket bra.
Kikagaku Moyo

Hej och godnatt käraste ni!
Den här dagen och natten med er resulterade i en låt. Verkligen härligt. Sista versen kom ner på pappret. Men.. Den kommer antagligen fixas och byggas och ordnas med sen. Temat var svårt, men jag tror det blev fint och ok.
Avslutar min dag på Låt of the day med min all time mest älskade sång och performance.
Godnatt!!