Ett!

Hejhej! Tova heter jag och är dagens sommarpratare här i gruppen. Jag är så taggad och det ska bli väldigt roligt att få dela med mig av både roliga men också lite mer negativa saker (eller händelser)
Jag ska väl börja mitt första inlägg med att presentera mig själv lite. Ja men som sagt, Tova heter jag då, är 22 år och bor just nu i Falun där jag pluggar till förskolelärare. Har 3 år kvar av min utbildning. Annars så är jag från Arboga. Men ja, jag är iövrigt väldigt musikintresserad och så älskar jag att fotografera. Jag lyssnar väldigt mycket på 70-80tals musik men även lite annat. Jag brukar oftast fota när jag är på festivaler och konserter, får jag inte ha med mig min systemkamera så har jag alltid min telefon i fickan som jag brukar använda. Jag har en gång fått mina bilder publicerad på en av mina absoluta favoritsångares instagram, ni undrar säkert vem den sångaren är? Jo det är ingen mindre än Rob Halford (jag kan knappt tror det själv…) men även en av mina svenska favoritsångare delade min bild på hans instagram häromdagen och det är Thomas Stenström. Jag lyssnar även mycket på podcasts och en av mina favoritpoddar är Creepypodden. Jag driver faktiskt den poddens facebookgrupp här på facebook tillsammans med Jack Werner och 3 till. Väldigt roligt faktiskt.
Nu blev detta ett väldigt långt första inlägg. Men nu har jag presenterat mig och nu är min dag igång. Jag återkommer inom den närmsta timmen igen.

Och vi börjar såklart stort, med en av mina absoluta favoriter off all time!
Vi hörs snart! <3

Två!!

När jag var yngre och gick i grundskolan så hade jag svårt att passa in. Det blir väl så när man bor i en liten stad där alla känner alla och man ska vara precis som alla andra också. Men det hände något med mig. Jag vet inte om det är min pappas ”fel” då det var han som lyssnade på hårdrock, vilket han har gjort hela mitt liv. Som gjorde att jag inte klädde mig eller lyssnade på samma musik som mina klasskamrater. Vilket resulterade i att jag blev utfryst och ganska ensam i en klass på 20 personer. Hade iallafall 3st kompisar i klassen, vilket var guld. Men ja. hade jag fått träffa 11åriga Tova idag hade jag kramat henne och lovat henne att det kommer bli bra. Det gäller bara att kämpa på. Men nu till saken. Året var 2013. Jag skulle sluta 9:an men jag var inte med på skolavslutningen. Utan jag skulle på mitt absolut första Sweden Rock. Det var en sådan lättnad. Jag behövde aldrig mer se de personer som mobbat och fryst ut mig i några årstid nu. Första dagen på Sweden Rock och klockan närmade sig 23:00 (minns inte riktigt exakt) och Tobias Sammet (Avantasia) skulle strax gå på scenen. Och efter ett tag så var det dags för duetten mellan Bob Catley (Magnum) och Tobias Sammet med låten ”The Story Ain’t Over” och då var jag väldigt trött och hade precis druckit min första kopp espresso men jag var oerhört lycklig. Och när de har kört halva låten utbrister jag ”Detta är det bästa jag någonsin hört live” vilket det var. Jag har sett mycket bra live i mitt liv och det är inte mycket som har slagit det här. Bara några få har lyckats ta sig till den nivån. Så nu är jag så jävla taggad på att igen få se Avantasia på Skogsröjet i Augusti. Den här låten kommer alltid att vara speciell för mig. Det var som ett kvitto på att nu har du klarat grundskolan och du är så jävla bra.

Tre!!

Det finns inte jättemånga svenska artister som jag lyssnar på eller ser upp till. Men 2014 då den här artisten släppte låten ”Slå mig hårt i ansiktet” och albumet ”Fulkultur” så blev jag nyfiken. vem var det här? Hade inte hört namnet ”Thomas Stenström” förut även fast han hade ett album sen innan. Men man kan säga att jag fick en ny favorit inom svensk musik sen dess. Det är något med Thomas som jag inte riktigt kan sätta ordet på vad det är. Det är nog att han sjunger på svenska och han kan verkligen sätta ord på hur jag känner fast det är en låt jag lyssnar på. Jag har bara några få band/artister som har påverkat mig oerhört mycket och Thomas är en av dom. När jag är ledsen funkar hans musik. Är jag glad funkar hans musik. Hans musik fungerar hela tiden för mig.

Han är en räddare i nöden. Jag har fått chansen att se honom live 2ggr hittills. Nästa gång jag ser Thomas är i Borlänge i September. Så oerhört taggad. Senaste gången var förra lördagen. Och under den spelningen hände något fint. ”En, två, tre, fyr Jag och mina polare Vi är mycket coolare” sjöng Thomas Stenström tidigare idag och vi fick ögonkontakt. Vi sjöng. Jag från publiken och han från scen. Det var magiskt” skrev jag för precis en vecka sen. Det var precis vad som hände. Sen delade han min bild på instagram.

Thomas Stenström <3

[Är det okej att skriva till en artist och fråga om man kan få något signerat? Typ en bild man tagit eller så?]

Fyra!!

Nu ett lite tyngre ämne kanske. Något som jag kanske inte har berättat för så många. Men som är bra att det kommer ut ändå. Jag vet inte riktigt. Måste få ur mig det bara. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag tänker inte gå igenom hur vi lärde känna varandra för det är inte relevant plus att jag har 0 kontakt med hen idag. Ska bara berätta varför jag valde att bryta kontakten med hen. Och nej hen gjorde mig aldrig illa. Inget våld eller något. Absolut inte. nej. (även fast det står hen, så är det en han jag pratar om)
I början var det väldigt enkelt. Hen var fantastisk och jag tänkte att jag kanske hade turen att hitta någon nu. Någon som jag kunde bli kär i. Vi pratade i telefon väldigt ofta. Det var så härligt. Att ha någon att prata med. Jag kände mig lycklig. Men så började småsmå varningstecken att komma. Det kunde vara att hen skrev sms och frågade varför jag inte svarade.. det svarade jag ju såklart på. Förklarade mig. Sen var allt som vanligt igen. Skönt det såklart. Men sen blev det ännu lite mer konstigt.. iallafall enligt mig. Då kunde jag få sms om att jag förstört hens dag om jag inte svarade. Jag försvarade mig även här. Det blev lugnt igen. Sen kom en av mina största idoler till Stockholm och skulle spela. Så jag frågade hen om vi skulle gå och se George Ezra när han kom hit. Vilket hen ville. Någon dag innan konserten ringde hen och sa att han var väldigt besviken på mig, att jag inte ville vara med honom. Han kände sig även bortprioriterad och att jag tydligen inte brydde mig och att han funderade på att sluta prata med mig osv…. När vi väl sågs innan konserten så frågade han mig jämt ”vem smsar du med?” ”Vad skriver du?” ”Vem var det?” Jag hälsade även på en jag känner som jobbade under denna konsert, det blev hen väldigt svartsjuk på. Märkte jag.
Under konserten stod han bara still, han blev irriterad på människorna runt omkring. Han tyckte inte att det var direkt bra efteråt heller. Sa ingenting.
Dagen efter konserten åkte jag hem igen. Jag smsade honom och frågade om han var arg på mig, det var han inte. Då tog jag beslutet att blocka honom överallt. Det gjorde ont i hela mig. Men jag tror att det kunde ha gått längre om jag inte bröt. Vilket jag är så tacksam över att jag gjorde idag. Trotts dåligt samvete och ångest. Får dåligt samvete när jag skriver detta men jag tror det är absolut bäst så. Trotts att det är tungt.

”Don’t we all need love?
The answer is easy
Hey pretty smiling people
We’re alright together, we’re alright together”
<3

Däremot tyckte jag att George Ezra var bland det bästa jag sett live. I topp med Avantasia. Däremot ångrar jag att jag inte gick och såg George Ezra själv. När jag lyssnar på George Ezra blir jag ibland påmind om det här. Jag hoppas verkligen att jag får en eller flera chanser att se George Ezra igen. Antingen med fantastiska vänner eller själv. Jag vill inte låta det här negativa minnet jag har sitta kvar där förevigt. George Ezras musik betyder oerhört mycket för mig. Älskar verkligen George & hans musik. Tack George Ezra för att du alltid räddar mig!

Fem!!

2019 såg jag KISS och jäklar vad bra det var. Det var på Sweden Rock. Men det som gjorde att KISS var så jäkla bra var att de spelade den här låten. Det finns ett speciellt stycke i den här låten som alltid kommer betyda lite extra mycket för mig. Den betydde så mycket för mig i grundskolan och sen genom livet.

”People try to take my soul away, but I don’t hear the rap that they all say
They try to tell us we don’t belong, that’s alright, we’re millions strong
This is my music, it makes me proud, these are my people and this is my crowd”

Det blev ett lite kortare inlägg men mer kommer snaart!

6

Jag minns när jag var liten och hade fått sommarlov och vi var i sommarstugan i Småland. Då gick Trazan och Banarne på sommarlovs morgon. Även fast jag såg detta på 2000talet och det sändes första gången på 70talet, tror jag att det var. Så var detta program och dessa två fantastiska karaktärer två av mina favoriter. Vilket de är fortfarande idag. Kan ibland komma på mig själv att gå och nynna på t.ex den här låten.

Nu kommer det komma några inlägg på raken. Har några jag vill hinna med innan min dag är slut!

Sju

En sak som alltid kommer betyda mycket för mig är att min Mormor hade gjort ostkakor till Margareta Strömstedts födelsedag (Nicklas Strömsteds mamma) och Astrid Lindgren var också där.

Astrid Lindgren tyckte så mycket om dom så hon gav min mormor en gåva. Den gåvan var en samling av Astrid Lindgrens böcker där det står signerat ”Från Astrid Lindgren till Ostkakans Gudinna”

Detta är nog det finaste jag vet. Jag önskade bara att Mormor levde för har så många frågor.

Saknar Mormor och Morfar

Detta inlägg blir en tribute till min mormor och morfar som har varit ifrån oss alldeles förlänge.

Iår har mormor varit död i 20 år och morfar 5år. Minns inte mormor då jag bara var 2år när jag gick bort. Men Morfar minns jag. Det är så sjukt att inse att man aldrig kommer få träffa dom igen. Trotts att det gått så lång tid.

Åtta!!

Innan jag somnar så tackar jag för mig. Det har varit superkul att få dela med mig av väldigt personliga men även andra saker & låtar idag. Hoppas att jag får göra om detta nästa år. Tack för möjligheten och att ni är så fina mot mig allihopa. Är tacksam över att få vara en del av den här gruppen. Ha en fin kväll.

”I hope someday
We’ll sit down together
And laugh with each other
About these days, these days
All our troubles
We’ll lay to rest
And we’ll wish we could come back to these days, these days”