Alla inlägg av Ralf Träskman

Greg Magnuson den 8/7-2017

1.
Hej hej! Thank you to Mats for giving me this opportunity to share some of my thoughts about Sweden and my experience of reconnecting with family and ancestry through my time on Allt for Sveriege. For those of you that may not be familiar with the show, I was one of the contestants on the first season of AFS and it was quite a dream come true. I had always heard from my dad about our Swedish ancestry but never knew much about it.
I knew ”MAGNUSON” was a swedish name…and that we spelled wrong…but that’s about it! I had been in some movies and TV programs in Los Angeles so one day, my wife mentioned the show and told me I had to try to get on it. I did…and ended up spending 7 weeks in Sweden visiting different parts of the country, competing in contests, and learning as much as I could on the way. I didn’t end up winning, but I gained so much in the friends I made and family I was able to get to know. So to the music…here is a cover of one of my favorite Kent songs, ”Om du var här”. I got to play an acoustic version while at the arctic circle in Sweden on the show. This is our rock version!

2.
So, you may be asking…”How does a guy from Los Angeles know about Kent?? Well, when I first started dating Kyrsten. we were starting to write some music together and trading music and she gave me Hagnesta Hill to check out. This song in particular resonated with me. I loved the chords, I loved the lyrics…I just loved all of it. Great song that really got me hooked. And yes, I know the Swedish version is better, but this is the version I started with 🙂

3.
But this affection for music from Sweden is not a recent thing. I enjoy a range of music from things on the more melodic side to things on the heavy side. I liked quite a few bands in the metal genre when I was learning guitar and was very inspired by them. But…the one band that I can say changed my perspective on ”what was possible” in music was a band a friend played for me. He said…”hey, you wanna hear some really crazy stuff?” Naturally I said…”yes”. He played me this song. And I’ve played this song and album probably more times than I can count. I’ve since seen them..many times and even met the drummer one time at the House of Blues in LA. So great!

4.
During my time filming AFS, I had some downtime in Stockholm. I decided to take a walk around town. I was a bit nervous at first because in the US, people still mainly drive cars. Luckily I take public transportation around LA sometimes so am somewhat familiar with how it works. But I’ve gotta say, Sweden knows how to do it! So I took the metro here and there and with my tourist map in hand…I spent a lot of time just walking around Stockholm. I love that city. The history, the views, the boats…the architecture. Every where I looked, I felt inspiration. The parks too were so nice. Not that parks aren’t nice in LA, but they just aren’t maintained at quite the same level they are in Stockholm. I felt very confortable and spent a lot of time listening to different albums from these guys. This was my favorite.

5.
I’ll post one more for now and then off to bed. One of the things I’m most thankful for is the opportunity to not just to get to visit Sweden or to be part of a TV show, but that I also got to involve music in this experience. They mentioned my band MAGNUSON briefly in Episode 3 and played a bit of our music as well. But after the show was over, I wanted to go back and spend more time exploring and if possible, play some shows. We heard about Live at Heart in Örebro so sent in an application to see if we could get in. And…we got accepted! Since then Anders Damberg and his crew have had us back to play the festival many times and it has ended up serving as the starting point for our last 5 European tours. Here’s some video of last years tour with our song Brand Park. Thanks again for listening and reading and I’ll see you all in a few hours!

6.
I’m back…though a bit groggy 😉 But this reminds me of how I felt when I first got to Sweden the first time and was trying to adapt to 23 hrs of day light. No matter what I did, it seemed like I couldn’t sleep because when I opened my eyes…there was the sun. It did have an energizing effect though. Aside from being tired, I just really didn’t want to sleep. This was on AFS when we were staying at a farm near the beach…not sure the town. But with the fresh memory of almost dying on that first boat ride next to the ever-present sun, I had to get up and just experience nature in the middle of the night with the sun out. It was one of those moments where you have lots of thoughts about the world but can’t really explain them to anyone else. Here’s a cover of an old classic by a couple of my favorite artists.

7.
In 2014, we returned to Sweden for another tour and we were working on booking a show in Stockholm. The 2 previous years we had played Stockholm shows at KGB which was such a cool venue. (The irony of an American, Capitalist band playing under a giant bust of Stalin was never lost on me but I, still liked it.) But upon hearing it had closed, we looked for other options. Kyrsten was doing research on venues and had mentioned something on Facebook about it. She got a response from an American transplant to Stockholm who just happened to be in a sword group with her. (She and I both train in HEMA long sword…but that is a story for later today!) Can’t thank Erin Lynch enough for the help she gave us on that tour and others after. But also for her introducing us to some really great bands in Iceland. Here is on of the first songs I heard by one of the other bands she works with.

8.
Another Swedish band that inspired me a great deal and who I have seen in the US and at Gröna Lund in Stockholm is this band. They are amazing live but not only are they incredible musicians, their lead singer, Mikael Åkerfeldt, is also quite the comedian. His in-between song banter is hilarious! It was funny seeing them at Gröna Lund because he was still saying his jokes…but this time they were all in Swedish 🙂 In my introduction interview for AFS, you can see a poster of these guys behind me. It still hangs on the wall of our studio today to as motivation. In a very un-Swedish moment, Mikael, during screaming and cheers paused before launching into this song and stated in his matter-of-fact way: ”we know we’re the f*cking best”. Everyone screamed! It was so great.

9.
The whole experience of being on AFS has been life changing. I mentioned all the Swedish friends I’ve made since then but many came from a combination of the show and Live at Heart. Our first trip back in 2012, we traveled forever, landed in Arlanda (where we ran into Mikael Åkerfeldt!) and finally got to Örebro. After we got checked in, we were exhausted but we knew we had to get out to see some bands. We did our homework and since some shows can’t be missed, we went out on the town. Can’t remember the club we ended up at but we were going to see this band. It was the only slot they were playing so we had to go.
When we first walked in, a couple walked up to us and said my name. It was strange as I hadn’t planned on being recognized but we began talking and have been in contact ever since. This was the amazing photographer Charlotta Raklitz and Matte Holm. You guys rock! Our last day of L@H that same year, we played an acoustic set in the mall. Someone came up to us as we were playing our last song and introduced himself. He later became our tour manager, guide, and mentor in all things Swedish. This was Leif Persson. Thanks to you for being there from the beginning and continuing to be our friends 🙂

10.
One of my favorite artists growing up was this guy. I bonded with my friend Ola Fredholm while talking about The Smiths and his solo work. I always liked this song as it relates to my last comment about friends. You may not always agree on everything (we are all individuals so why should we?) but no matter what happens, value them always appreciate them!

11.
Also on our trip in 2012, we were able to have one of the best experiences of my life..again as a result of AFS. I was able to get contact information for much of my family still in Sweden and, after connecting, they set up a reunion in Växjö. We all got together, looked at family trees and old photos, and shared stories from our different perspectives. We had some old maps of where family houses used to be but in one case, this had now been turned into a round-a-bout 🙁 So, in true Viking fashion, we ”reclaimed’ the round-a-bout as our family inheritance…but only for a photo op. I realized a connection to something greater than just myself and to the ”land of my fathers” for generations. This song came to mind as capturing feelings I’ve had reconnecting with perhaps the ”heart” of Sweden. Also, one of my all time favorite bands 😉

12.
In 2015, we decided we needed to release another record. Reflecting on much of the tension facing our world, we decided to name the album ”Discordia” and set out to write songs to express some of these feelings. By early 2016, we had the material and got to work in the studio. This song was one of the first ones I wrote in a ”drop-C-but-the-rest-of-the-strings-stay-the-same” tuning I started playing around with. I’ve since grown quite fond of it! I have to thank our media guru friend Rob Condol for his help on this and all of our other videos.

13.
Super strong coffee, herring, smoked salmon, knäckebrot, Melodifestivalen and annual Eurovision viewing parties are all things that have acquired permanent residence in my life after spending time in Sweden. In 2015, we were so inspired by this song, that we decided we had to learn it and play it at L@H. A big ”Grattis” again for the win on this song and its inspirational message.

14.
I have to post this. Again, back to the thoroughly paradigm-shifting creative machine that is Meshuggah. I think this may be the definitive ”djent” song that so many have been inspired by.

15.
My dad’s family also has Finnish ancestry but had never had a chance to go there. But after we had been to Sweden the first year, a friend from LA who had traveled there a great deal suggested we try to go to Finland. He put us in touch with some great people and starting in 2013, we’ve played there on every one of our tours since then. We played a DOOM festival with these guys in 2014 called ”Kiarama II”. We ended up friends with Teemu from the band, and he helped us in booking shows in Latvia, Estonia, and all over Finland. They are EPIC!

16.
Art and technology have really been enhanced by Sweden in recent years. Platforms like Spotify and Soundcloud, as well as the song writing teams behind so much current pop music, have made the Swedish influence on the music industry impossible to miss. But art can also hold a mirror up to that same technology and reflect some of the challenges presented with having…anything we want at our finger tips…all the time. Like…who else might know what you’re looking at? This song hooked from the first moment I heard it and this video is so original and well done….I think it’s worth sharing.

17.
I mentioned HEMA earlier. Kyrsten and I got inspired after seeing video from a Swordfish Tournament in Sweden. We
thought…”People are actually learning how to fight with long swords???” Luckily there was a school here in LA and we got on it! During our 2013 time at L@H, we found out that ÖREBRO HEMA had a class available. So we contacted Carl Ryrberg there and he said we could come by. This class was awesome! We already knew the basic moves but the level of expertise that exists in Swedish HEMA schools was mind blowing. These guys are the real deal and they’re awesome people. We came away with a new understanding of the art and with aspirations of improving our own abilities. And since we do like swords…we decided to put a few of them in this video. Don’t worry, no actual violence occurred during the filming of this project 🙂

18.
A fairly recent band that I’ve grown to love is this band. I’ve generally loved the music of Europe but hadn’t really considered France as a destination for metal. But it has it…yes it does…and it has become a part of my morning public transportation commute! It took me a while to really, really get these guys but once I did, I just couldn’t ride the subway without this album playing. Probably my favorite song on the album.

20.
Canada isn’t by Sweden…but neither is Australia 😉 So I thought I’d share a brand new song from on of my favorite 2-piece bands. I started listening to these guys about the time our drummer left our 3 piece band…and Kyrsten and I were trying to see if we could make it work with just 2 people. Then a friend said..”These guys are a 2-piece…” and they were amazing…so I knew it was possible. They’ve been a true inspiration. Very glad they got past their differences to put the band back together. The video is set in LA and I can say there are some ideas they explore here that are a bit too close to home 🙁

21.
Okay now I know there is much more to Sweden than Vikings and swords and all that…but it is still a part of history that fascinates me and many others. Here’s a tune from another inspirational band proving metal can still be relevant to mainstream music. Metal is still quite popular in Europe but in the US, bands in the genre have had a harder time. Not true for these guys. Seen these guys quite a few times and even got to party on their tour bus once along with the drummer from Opeth. That was a night 🙂 They are helping to keep the metal alive and well in the US! Excellent production and…of course…the video has vikings and swords 🙂

22.
This band also changed my mind of what was possible musically. I heard them when I did a tour in the UK playing bass and I thought they sounded a bit like Radiohead but way more EPIC! Their live show is ridiculous and I think I’ve seen every show they’ve ever played in the SoCal area. So talented, powerful, and thought provoking.

23.
We often reach out to other bands when putting our tours together. In 2015, when we were working on our first Iceland show, Kysten found this band. I’m not sure what’s in the water there (or perhaps its what ISN’T in the water), but the music of Iceland is on a level all its own. We didn’t play with them but we wanted to! Insane drumming and overall composition so often overlooked in pop music these days. The industry seems to value acts it can easily package without a focus on originality. Perhaps if more bands were like this, that would change?

24.
One last favorite band I have to mention. This time from Sweden’s long time historical best friend of a country, Denmark! 🙂 I’m intrigued by the idea that both Sweden and Denmark at one time thought of each other’s kings as dragon’s. Today, the 2 countries have one of the most insane bridges I’ve ever had the opportunity to cross. Quite a feet of cooperation and innovation…as well as an example of how people can come together to overcome obsacles to achieve big ideas.

25.
I think I’ll leave it there for now. Thank you again for listening, reading and commenting. Being able to visit Sweden has changed my life in nearly every aspect. It has given me a chance to make new friends, learn new things, eat new foods, and go places I only hoped and dreamed of not that many years ago. It may be cliche but I still believe if you have a vision or goal, you can achieve it. It may take hard work, effort, or even personal sacrifice in some form or another but it is possible. Perhaps its the kind of sacrifice my great grandfather Fritz had to go through to leave Lörby Kladd in Blekinge or perhaps its as simple as spending less time with media and spending more time with friends or on whatever project you feel compelled to explore. I am thankful for Fritz’s sacrifice which, so many years later, created the chance to chase my dreams in the same way he did his. We aren’t the best band in the world but we do our best. I’m not some kind of special ’star’, but I live in LA and I do work on movies from time to time and that was always my dream. I always wanted to tour in Europe…it was just an idea. But by being open to opportunities as they came (or as I found them) let me take these steps to be here writing today. Without my experience with AFS and Live At Heart, I may have found another way to get these things done, but it wouldn’t have been the same. And I’m so blessed to have had things go the way they did. To everyone that I didn’t mention that helped make it possible…I can’t say thank you enough 🙂 I do my best to respond here to email or by FB message so if anyone ever wants to chat, feel free to reach out. Hopefully there’s enough material here to get you through the night. I really appreciate Mats asking me to participate in this series and I hope you’ve enjoyed it as much as I. One last video from my band that we’re quite proud of. Maybe its not ”the f*cking best” ever…but it means a lot to us. Enjoy…and see you soon in Sweden. Skål!!!!!!!

 

Tova Hellberg den 7/7-2017

1.
2013 slutade jag 9:an och det var en stor lättnad för mig. Grundskolan var en jobbig tid med utfrysning och mobbning. Men när alla andra var glada för att de skulle få sluta 9:an så var jag ännu gladare för jag slapp vara med på den skolavslutningen för jag skulle få åka på mitt absolut första Sweden Rock. Och det är en speciell konsert på Sweden Rock 2013 jag vill prata om nu. Ett konsert minne som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Klockan var väldigt sent, tror nästan mitt i natten och Avantasia (med Tobias Sammett med gäster) skulle snart äntra scenen. När konserten har pågått ett tag är det dags för Bob Catley att komma upp för scenen. Det gjorde mig jätteglad. Men jag kunde aldrig ana att det skulle vara bland det bästa jag sett och hört live. För det jag sa till pappa då, var ”Det här är det bästa jag hört” och sådana tillfällen ska ta man ta vara på.
Hoppas på att få se Avantasia live igen.
Men ja, det här är min start.
Vi hörs om en liten stund igen och då med en presentation av mig själv.
God morgon!

2:
Hej och god morgon!
Jag heter Tova och är 20år. Jag gillar att fotografera och att gå på konserter/festivaler. Jag är uppvuxen i Arboga där jag bott i hela mitt liv, en ganska fin men väldigt tråkig stad. Jag har klarat mig igenom livet med mycket kringelikrokar, har alltid lyckats ta mig dit jag vill även om vägarna dit har varit jobbiga. Vilket har fått mig att inse att man tar sig dit man vill bara man kämpar och aldrig ger upp. Jag har alltid haft en dröm att på någotvis vara på SVT och den drömmen kommer att slå in i September. Jag har alltid älskat att fotografera och att fota konserter, vilket jag också fått göra. men det absolut bästa med att fotografera band är att man lär känna så himla många människor, både band medlemmar och ”vanliga” personer vilket jag är så jäkla tacksam för!!
Jag har turen att få vara vän med Tommy Henriksen (Alice Cooper band) och Alan Barrow (Magnum)
När jag var i 10års åldern var Per Gessle och Amy Diamond två av mina absoluta favoriter. Kan nog faktiskt påstå att jag har iprincip alla Amy Diamonds skivor förutom 2 kanske.. haha. Jag tror jag var ganska ensam som 10åring att gilla Per Gessle men det var tack vare mamma, som jag fick upp ögonen för honom. 2007 såg jag Per Gessle och det var min absolut första konsert!!
Sen blev jag 12 år och jag hörde ”21 Guns” på radion och blev helt fast av Green Day, jag köpte deras skivor, tittade upp deras musikvideos på Youtube, köpte merchandise och lyssnade konstant på dom. De var mitt liv. (kommer ett separat inlägg om dom senare) hade en tuff tid i skolan även där och folk tyckte jag var konstig som lyssnade på dom, fick höra det ofta. Men det är tack vare Green Day som jag är den jag är idag, de puttade mig i rätt riktning.
Sen så släppte jag Green Day lite och insåg vilken värld av musik det fanns, så då började jag lyssna på Judas Priest och Alice Cooper och det är tack vare min pappa som jag upptäckte AC och JP för det är den musiken jag är uppväxt med. Väldigt rörig presentation jag vet, men jag vet knappt själv vad man vill veta om mig..

3. När jag var liten så tyckte jag att denna låt var jättehäftig. Jag lyssnade på introt om och om igen för att det lät så himla coolt och annorlunda. Bandet är Oysterband. Det var även populärt att bränna CDs när jag var liten så pappa fixade så att jag hade den här på CD. Jag hade faktiskt turen att se Oysterband live i Danmark för några år sedan, tyvärr körde de inte den här låten. Men jag hade aldrig trott att jag skulle få se dom live, men får ni chansen att se dom live. Gör det!!

4. I morgon är det dags igen. För 10 år sedan, 2007 var jag 10år och Per Gessle hade släppt skivan ”En händig man” och en biografi, som jag läste väldigt ofta. Jag lyssnade även jättemycket på ”En händig man” vilket blev min favorit skiva. Han hade även en turné samma år och ett av stoppen var på Lögarängen i Västerås. Där var jag och mamma och tittade. Och i morgon, 10år senare ska jag och mamma se honom igen i Örebro. Nu är det 2017 och jag är 20år. Kommer bli fantastiskt kul att höra hans egna material samt Gyllene Tider och Roxette. Hoppas att han bjuder på ”Ljudet av ett annat hjärta”
Brukar inte lyssna på svensk musik i vanliga fall men Gyllene Tider, Roxette och Per Gessle är undanfall.

5.
Detta är nog mitt absoluta favorit och live band. Har sett dom tre gånger nu. Två gånger i Sverige och en gång i England. The priest is back 💖

6.
Nu kommer det ingen låt utan nu tänkte jag lägga upp lite bilder som jag är väldigt nöjd med! ⭐

7
Bandet som förändrade mitt liv. Min första förälskelse var Tré Cool (trummisen) och jag har inte haft en så stor crush på en kändis sen dess. Deras musik hjälpte mig mycket under grundskolan när jag hade det som jobbigast i klassen. Jag trodde aldrig att jag skulle få se dom live. Jag gav upp hoppet fram tills augusti förra året då de annonserade ut att de skulle på turné igen. Så 27:e Januari 2017 fick jag se mina hjältar. Jag grät glädjetårar när de gick ut på scenen. Speciellt när Tré gick ut. Älskade älskade Green Day. En dag vill jag tacka de personligen. Allt de gjort för mig. Evigt tacksam 💖

8
Är så oerhört ledsen över att jag är född på 90 talet. Jag har missat så jäkla mycket bra musik och konserter. Tillexempel Slade och Sweet. Men det är så bra att Youtube finns och att man kan titta på videoklipp. Brian Connolly 💖

10:
En sak som irriterar mig otroligt mycket är att jag är född på 90-talet. Eller om man ska vara mer exakt, i slutet på 90-talet. Jag har missat ofantligt mycket i musikens tecken bara för att jag är född i fel årtioende. Jag fick aldrig uppleva Freddie Mercury, Brian Connolly, Noddy Holder, Jim Lea bara för att nämna några. Jag fick inte heller uppleva Judas Priest när de var som störst. Jag fick inte heller chansen att vara med från början. Det finns inget band som jag lyssnar på där jag varit med ”från början” vilket är tråkigt. Det stör mig också när folk talar om för mig att det kommer komma nya band som kommer ersätta de gamla banden. Men om jag får vara uppriktig så kommer det ALDRIG finnas någon till Rob Halford eller Lemmy eller Noddy Holder. Det är något vi måste vara rädda om. Jag är så himla tacksam att jag hann se Motörhead i December 2015. Men även att jag har sett Judas Priest ett antal gånger. Jag må vara född på 90talet men skulle jag få bestämma skulle jag vilja vara född på 50-talet. Då skulle jag fått uppleva 60-70&80 talet. Jag är tacksam över att många av de banden som var populära då, fortfarande det är det. Men det gör ont i mig att veta att även de banden börjar bli gamla och jag fruktar den dagen då min absoluta största idol, går bort. Rob Halford.
Den här låten är bland det bästa Slade har gjort. SÅ JÄVLA BRA!!

11:
Att höra ”This Flight Tonight” & ”Love Hurts” på Sweden Rock var riktigt jäkla coolt. Jag älskar ”speciella” röster. Vilket Dan McCafferty har. Så himla fantastiskt att höra honom live. Jag önskar att han inte hade KOL så att Nazareth kunde fortsätta. För tyvärr upptäckte jag även dom försent.. men tillvisso är det väl inte mitt fel. Men att höra ”Love Hurts” live var så coolt. Det trodde jag inte heller skulle hända. Så nu blir det lite Nazareth!

12:
Jag känner ett litet lokalband i Irland som jag måste uppmärksamma och som jag vill att folk ska känna till.
Det bandet heter Cadaver Club. När jag fyllde år förra året hade de en spelning och de tillägnade mig, deras låt ”Dead Air” vilket är deras bästa låt. Även om de är ett lokalband så är det jävligt bra. Jag hoppas att någon gång få se dom live.
Så här har ni Cadaver Club och låten ”Dead Air”

13.
Sådär. nu har klockan blivit 22 och jag ska väl ta och tacka för mig. Jag vet att det har varit lite rörigt och jag har väl inte skrivit det mest intressanta inläggen. Men jag har gjort mitt absolut bästa. Jag vill även passa på och tacka alla som har gillat och kommenterat mina inlägg. Jag vill också tacka alla fina personer som finns i den här gruppen, om ni bor i Sthlm eller har vägarna förbi fr.om September, säg till så ses jag gärna! Jag hoppas ni är nöjda med mina inlägg och att jag får chansen att göra om detta nästa år! Ha en fin kväll nu mina vänner! 💖

 

Stevie Klasson den 6/7-2017

1.Ok gott folk nu var det visst min tur. Nu Ska vi se om jag lyckas lägga upp nån låtlänk. Jag sitter på bussen från landet och ska in å repa med Big Walker som jag ska åka till Shanghai och lira med om allt går som det ska. Jag snackade just med min käre bror Andy McCoy som kommer över och lirar ett par gig med mej i slutet på månaden. (28/7 Speakeasy och 29/7 Möja dansbana) Min första låt idag blir en låt från en av Andys soloplattor. Här är Strung out.

2.Eftersom jag sitter på bussen på väg att repa med Big Walker så måste vi ta en låt från hans senaste album. Rootwalking Producerat av yours truly och Surjo Benigh. Den här plattan är jag tvärstolt över!!!!

3.Den musiker som faktiskt betytt mest för mej är nog ändå Johnny Thunders. Jag undrar ibland vad det hade blivit av en om man inte fått det gigget när man var nyligen 20 år fyllda.

4.Tjohoo jag är tidig till repet jag hinner dricka en bärs på lokal syltan. Min favorit platta just nu är nya Marty Stuart ”Way out west” proddad av Mike Campell från Tom Petty’s band. Det här är country rock när den är som bäst. Det gör ju inget att snubben äger Clarence White’s gamla B-bender tele.

5. Det har varit mycket död å elände på sistone både bland gamla hjältar å vänner. Min första gitarrhjälte var ju Jimi Hendrix men den andra som verkligen fick mej att vilja lira gura är Johnny Winter. Jag hade turen att få hänga å snacka å röka ett par bloss med honom nåt halvår innan han dog. Han var stencool!!! Jag fick inte många sylar i vädret. Det var som att bli utfrågad av rektorn. Eftersom jag ska ner i en mörk replokal å spela blues så vibbar jag upp mej med lite Texas blues.

6. Ok nu är jag klar med repetionen. Jag är inte mycket till jazzgitarrist men den här snubben John Scofield är helt jävla makalös. Dom ringde från Fashing här i höstas och det visade sej att han skulle spela och flygbolaget hade slarvat bort hans gitarr så jag lovade att komma ner med en nysträngad Gibson ES-335 mot att jag fick ett par platser på gästlistan!!! Klockan var 18:15 och han behövde gitarren senast kl19:00 så det brann i knutarna. 10 min senare ringer telefonen och flygbolaget hade hittat och levererat gitarren. Men som tack för att jag varit så snäll och erbjudit mej att leverera en gitarr så fick jag ett par friplåtar. Det var ett helt fantastiskt gig. Vilken snubbe. Jag tycker jazzen har blitt förstörd av alla jävla introverta jävla ackis nördar som bara lirar så knepigt som möjligt. Nä ni John Scofield visar vart skåpet skall stå!!! PS. Gitarren på bilden har inget med Scofield att göra jag bara tyckte den var fin!!!

7. Här är en av mina absoluta favoriter mr Jesse Ed Davies. På den här låten lirar han med Taj Mahal. Jesse Ed är anledningen till att Duane Alman lärde sig att spela slide. Han spelade på alla Beatlars solo plattor utom McCartney. Han var med i The Faces på deras sista turné. Nej här e en snubbe som borde fått mer credit än han fått lyssna bara på solot. Helt fantastiskt!!!

8. När vi är inne på slidegitarr. Här är en snubbe som håller fanan högt nuförtiden tillsammans med sin fru. Här är ”made up mind” med Tedeschi Trucks Band feat Derek Trucks. Bra skit!!!

9. Jag fick i vintras den stora äran att vicka för Niklas Frisk (som opererat axeln)med Perssons Pack. Jag har ju missat Persson’s musik. Jag bodde ju utomlands 1987-2000. Grymt bra låtskrivare och en riktigt trevlig snubbe. Nu har Niklas läkt ihop men det var kul medans det varade. Den här låten har jag gått och sjungit på hela våren. Skål för Persson!!!

10. Nicke Andersson är oxå en husgud/god vän. En fantastisk musikant som inte slutar att inspirera.

11. På tal om hjältar som aldrig fått den credit dom borde fått. Här är den finaste pianisten som kommit ut från New Orleans’. Här är den eminente Bayou Maharadja James Booker!!!!

12. Här är en fantastisk låt av herr å fru Steve Jordan(världens svängigaste trumslagare).

13.Som sagt det har varit mycket död i vanskapts kretsen. Det är en sak om folk är till åren komna och lever hårt men Strängen var ju min lillebror. Det känns så fel när dom trillar av för tidigt. RIP broder.

14. En annan fallen broder som togs ifrån oss aldeles för tidigt. Sven Zetterberg var min mentor. Jag lärde känna honom när jag var 11 år och jobbade på Lagerwalls musik i Södertälje och han lärde mej spela bluesgitarr. Vi bodde grannar när jag var i tonåren och det blev många nattliga jam. Sven saknar jag nåt grönjävligt.

15. Jag ska runda av med en annan snubbe som betytt otroligt mycket för mej Linus aka Kal X Blue. Jag började lira med Linus and The Losers när jag var 15 bast. Linus var en galenpanna av rang eller som Johnny Thunders sa: Linus makes Iggy Pop look like your fairy godmother… Han gjorde många dumheter men han var en fantastisk musikant och låtskrivare. Den här låten är från en platta jag producerade som heter ”Gone”. Den tog 13 år att göra och vi hade inte en krona i budget. Men jag kände att jag ville dokumentera dessa låtar så att dom fanns kvar till eftervärlden. Inspelad på rent hasslande!!! Det här är Linus hyllning till sin vän Janis Joplin. I miss you Pops RIP.

15.Tack för att jag fick vara med. Imorgon kväll fredag 7/7 lirar jag med Big Walker på Speakeasy (gå in på gruppen så får ni redat på hur man blir medlem) nån gång efter midnatt. Det blir blues och roots musik med The Night Flight Band. Vi lirar ett uppvärmning gig inför våran residency i Shanghai. Så alla ni nattsuddande blues å rock’n’roll älskare är hjärtligt välkomna. Här kommer en godnatt vals med Satchmo. Sov gott/Rövarprinsen