Alla inlägg av Ralf Träskman

Renée Breig den 29/7-2017

0) INTRO
Oh my!
Då var dagen inne för mig att debutera som sommarvärd på ”The Låt Remains the Same”
Fick frågan av Mats Nilsson-Landelius i början av sommaren och jag(som oftast) svarade ja utan att eg. veta vad det var jag skulle göra.. det lät ju kul
Tiden gick och jag fick lite av panik, då jag såg de andra sommarvärdarnas inlägg – jag har ju inget att berätta om och hur skall jag få tid att sätta mig ner och försöka skriva ihop något innan det är dags?!!
Jag fick ihop några rader och musiken har jag valt från hjärtat med artister som betyder mycket för mig.
Känns otroligt pirrigt kan jag säga….men, det får bli som det blir.
Nu kör vi!
Go morron

1) ”Har du ingen grundskoleutbildning och bra betyg har du ingen framtid”
Dessa ord sa en bekant till mig för länge sedan …och jag tänker alltid på dem när jag tar mig för något än i dag. Vadå ingen framtid om du inte gått gymnasiet och har bra betyg?
Jag har klarat mig bra hittills. Det beror väl på vad man vill här i livet, eller hur?
Orden har iallafall etsat sig fast hos mig sen den dagen jag hörde dem. De har varit mitt bränsle och mitt driv. Jag ska fan visa dig att man kan lyckas ändå!
Jag heter Renée Breig – konstnär, yogalärare, kreativ inspiratör, och f.d. florist. Jag har ingen högskoleutbildning. Jag gick aldrig gymnasiet och hade normalbetyg i grundskolan. Jag började jobba direkt efter jag slutade nian och jag har aldrig behövt visa några betyg för att få ett jobb. Jag har aldrig varit arbetslös ofrivilligt. Jag sa upp mig en gång, stämplade en månad och tänkte jag skulle leva på de pengar jag under alla år har jobbat in åt staten och åt mig själv
Under hela mitt liv har jag älskat att dekorera och designa, alltid varit kreativ på olika plan och med olika saker. Jag kan klippa och frisera, designa jeansjackor, skapa blomarrangemang och måla tavlor. Renovera hus och skapa smycken. Driva café, yogastudio, sjunga. Jag kan allt bara jag vill och om mitt hjärta får vara med
Jag är glad att jag oftast går in med en väldigt naiv känsla i det jag tar mig för. Mitt motto är lite av – hur svårt kan det vara?
Det har fört mig framåt.
Låten jag valt är för titeln skull ”What doesn’t kill you makes you stronger” och det är så jag vill avsluta min presentation ”blink smiley”

2) När livet vänder
Jag har alltid varit den som varit i centrum för alla händelser på mina arbetsplatser. Var skall inte sleven vara om inte grytan, typ!
Om jag tänker tillbaka på tiden innan 2003 så var jag den där up-tighta personen med massa masker. Jag klev upp supertidigt för att hinna springa mina 5km, hinna sola i solariet, byta kläder 5 gånger, fixa frisyren så inget hårstrå låg fel. Och allt detta INNAN kl 08:00 då jag började jobba.
Jag var Renée som alltid var glad och positiv. Ingen, inte ens jag själv hade sett någon annan sida av mig. Men jag hade alltid en oro i kroppen, ont i ryggen hela tiden. Jag sprang till min kotknäckare säkert 5 gånger i veckan.
Men så hände något våren 2003. Jag hade precis fått en remiss till ett ryggcenter i Sundsvall som jag skulle åka till samma höst/vinter. Jag verkligen såg framemot att få komma dit. Där skulle jag äntligen få hjälp med min onda rygg!
En god vän kom över till mig en dag och gav mig en bok som hon tyckte jag skulle läsa – ”The journey” eller ”Resan” som den heter på svenska, skriven av Brandon Bays. Jag var ingen bokmal direkt. Men jag bläddrade lite, tills jag kom till kapitlet där hon berättar om sin cancersvulst i magen. Då la jag ifrån mig boken. Usch! Sånt kunde jag inte läsa om. Jag hade lite av inbillningssjuka och kunde inte läsa om sjukdomar el. dyl. utan att själv tro att jag hade liknande.
Men så en dag tog jag mig modet att öppna boken igen….och jag kunde inte sluta läsa! När jag kom till slutet av boken stod det att just ”Resan” hade hjälpt många med exempelvis ryggproblem.
Jag ville åka till England och genomföra denna process – göra Resan!
Så jag gick in på deras hemsida och letade bland de som var auktoriserade att leda Resan-processer. Där fann jag hon som idag är min ”soul-sister”, Karin Nylund Hedberg. ”Resan” fanns i Sverige – jippie! Jag ringde henne direkt utan att ens veta vad jag skulle säga eller fråga henne om. Vi fick direkt en fin kontakt och vi bestämde att Karin skulle komma upp till mig när hon var klar med sin utbildning som Resan-terapeut.
Sagt och gjort! Någon vecka senare kom hon hem till oss och gjorde ”Resan” med mig.
Där och då började mitt nya liv. Mitt riktiga, sanna liv! Masker krackelerade och föll. Och jag började få kontakt med mitt innersta igen, min potential som legat o slumrat så många år. Rädslor försvann och jag struntade helt i om hårstråna låg rätt Jag började leva. Jag grät och skrattade – på riktigt denna gång.
Läs mer om vad ”resan” är på www.thejourney.com ett otroligt bra verktyg.
Så när jag kom upp till Rygginstitutet samma vinter hade min ryggont försvunnit till 50 %.
Tiden där gav mig lärdom att problem med värk och åkommor i kroppen ofta till hälften är psykiskt relaterad.
Tiden efter bara flöt på. Jag hjälpte Karin med att arrangera workshops i Hälsingland med Resan. Det var fulla hus varje gång. En härlig tid! Jag är djupt tacksam för mötet med dig Karin och de verktyg du med hjärtat presenterat och lärt mig använda
Så en dag frågade en av våra kursdeltagare Karin om de informationsblad hon tagit med sig till andra typer av kurser som hon höll. Karin var även lärare i Vedic Art. Jag förstod att det hade med måleri att göra, men brydde mig inte om det då jag ju inte kunde måla. Jag hade föreställningen om att ska man måla måste man väl ha en utbildning, gått någon fin konstskola eller så?
____________________
Vad är Vedic Art?
Vedic Art är ett sätt att närma sig konsten på ett för oss alla egna sätt.
Det är en väg att genom konstskapande uppnå högre medvetande, ett skapande bortom prestations- och teknikkrav.
Läs mer på http://art.reneebreig.com/vedic-art/
____________________
Sting är en av mina få absoluta favoritartister. Inte bara för att han sjunger väldigt bra. Han är dessutom jäkligt snygg och utövar yoga
Här med Fragile – en fin låt som påminner oss om hur ömtåliga vi är ibland.

3) Mötet med Vedic Art
Karin frågade mig om jag kunde hjälpa henne att arrangera en Vedic Artkurs i Ljusdal (där jag bor). Mitt svar blev: Näe, det får du ta med någon annan, inte min grej och jag kan ju inte ens måla…hur ska jag då kunna hjälpa till att förmedla en sån kurs till andra?
Så kom dagen då jag blev hembjuden till Karin och hennes familj i Åkersberga. Kul! Jag tänkte det skall bli roligt att få träffa hennes familj. Vad jag inte visste var att hon hade en Vedic Art-kurs den helgen och jag skulle vara med.
Det var nog den mest jobbigaste och (sett idag) bästa helg jag har varit med om. Innan kursen var nog den senaste gång jag höll i en pensel i skolan för väldigt många år sedan.
Rädslan var stor– hur skulle detta gå? Kommer jag att hamna bland de som kan måla på riktigt och få den där skrämmande känslan av vad gör jag här?
Mitt självförtroende sjönk snabbt.
Och visst var det jobbigt när prestationsångesten kom och hälsade på… men jag var där och kunde inte släppa allt och bara gå därifrån….jag höll mig kvar.
Så efter en viss tveksamhet tog jag mina första darrande penseldrag över den vita duken. Plötsligt träffades jag av en känsla som jag aldrig mött tidigare – en otroligt skön känsla av övervinnande och obegränsad glädje i det jag åstadkom. Jag var fast! Jag förlorade mitt hjärta till konsten och måleriet.
I konsten inkluderar jag den vita duken, kläder, skor, smycken… allt som går att skapa.
Annie Lennox – vilken kvinna! älskar alla hennes låtar. Men just den här hade jag som inledningsmusik på min Jeansjacke-show ”kvinnligt och sinnligt” (jag designar jeansjackor också )
Money can’t buy it

4) Våga ta chansen när den kommer
Många turer har gått sedan jag stod där “naken” och rädd framför den vita duken med “Herr Prestationsångest” på ena axeln och “Lilla Fröken Självförtroende” på den andra. Många fantastiska turer egentligen. En alldeles underbar väg har blottats mig… steg för steg, en väg jag valt att fortsätta vandra som innehåller underbara möten med människor, kärlek och glädje. Jag har förminskat “Herr Prestationsångest” och förstorat “Lilla Fröken Självförtroende” och det är underbart att inse att det är jag som tagit över rodret och styr nu.
Idag är min fasta övertygelse att vi alltid skall ta de chanser och möjligheter som kommer i vår väg. Tvekan och rädsla för oss oftast allt för långt bort från våra drömmars mål. Jag bestämde mig för att våga ta chansen.
Så här efteråt känner jag en sån tacksamhet över mitt möte med Resan och Vedic Art. Två fantastiska verktyg som hjälpt mig att börja leva på riktigt och att våga.
Jag kände direkt i början av mitt skapande på vita duken att jag ville ut i världen med mina målningar – så jag mailade noga utvalda gallerier i de länder jag ville ställa ut i. Jag låg på och följde upp!
Min första utställning var på gamla anrika Galleri Gummeson i Stockholm 2004. (Galleriet finns tyvärr inte kvar idag). Året efter stod jag i självaste New York med mina tavlor. Det var helt galet!
Om någon sagt till mig bara ett par år innan, att jag vara med på en utställning i New York snart så hade jag skrattat gott åt det hela och sagt: Yeah, right! New York!! är du galen -Jag som inte ens kan måla!
Under åren som gått har jag ställt ut i många länder runt om i världen. Och nästa år har jag min alldeles egna soloutställning i New York. Jag är såå jäkla taggad, glad och exalterad över det.
Jag håller sedan 2004 Vedic Art-kurser, både i Sverige och utomlands. Nästa resa blir till Sri Lanka i mars 2018, vilket blir en kombinerad Ayurveda och Vedic Artkurs. En resa jag gjort sedan 2007. En investering i både kropp och själ, jag lovar!
Ja, förutom min konst och mina målarkurser driver jag en yogastudio, Yantra Studio och sommarcaféet Yantra Café i Ljusdal. Följ oss gärna på FB och Instagram och har du vägarna förbi Ljusdal i sommar – välkommen in på en lättare lunch.
Vem älskar inte David Bowie?… hade kunnat ta vilken låt som helst med honom…
Men jag tycker vi alla är hjältar, om så bara för en dag. Så det blev
Heroes

5)
Kontentan av denna lilla berättelse är att alla kan! Kan jag, kan du!
Du behöver inte ha gått gymnasiet eller ha bra betyg för att lyckas! Bara du har drivet, tydliga mål, viljan och hjärtat med i det du gör. Se till att ha fina stöttande människor omkring dig med god energi. Och vet att du har all den potential du behöver inom dig för att lyckas i det du gör.
Vandringen på livets och kunskapens väg, för mig nyfiket vidare mot nya spännande mål och vem vet var och när jag stannar upp nästa gång?
-vilket verktyg och lärdom får jag med mig? Jag fortsätter att vandra, observerar och lär…
Jag vill tacka alla fina människor, släkt och vänner runt omkring mig som stöttat och fått mig att fortsätta gå min väg. Som ger mig mod och glädje att fortsätta leva mina drömmar. Och då främst min man Kristofer som alltid finns där för mig.
Och tack Mats Nilsson-Landelius för förfrågan om att deltaga i detta forum. Nu är det gjort..
ingen återvändo
Avslutningsvis vill jag önska alla en fortsatt fin sommar!!
och som mediumet Benny Rosenqvist säger;
– glöm inte bort att krama din själ!
Annie Lennox – shining light

Kram ”hjärta”

Patrik Jonsson den 28/7-2017

0:
Hejsan!
Då har det blivit min tur.
Jag kommer att behandla mitt 80-tal sett från en som är uppväxt i Skellefteå. Det var ibland inte lätt, men jag är duktig på att ignorera idioter.
Många av de band man blev häcklad för att gilla då är numera världsband.
Jag kommer inte att skriva om artisten/gruppen/albumet i strikt kronologisk ordning, Utan mer när jag lyssnade artisten/gruppen/albumet.
Äh det ger sig.
Pop/Rock, Synt, Post-punk och alternativ musik blir det i.a.f.

1:
1980: Min yngsta morbror var alltid en säker källa till bra musik. Eftersom han var en Bowie-fan, blev jag det med.
-”Har du lyssnat på den nya Bowie?” Nej! – Tyckte jag.
Efter det är hans Scary Monsters en skiva jag ofta lyssnar på.

2:
Kraftwerk var oxå en grupp han introducerade mig för.
Jag fastnade för låten Autobahn och många av låtarna frå TEE. Här kommer en av från den senare.

3:
Precis som jag gjorde, spelade en väninna till mig in mycket från radion. Jag kom hen till henn en gång och undrade:
– Vvad i h…..e är detta?
– Den ligger på topplistan i England!
– Hur är det möjligt? Undrade jag.
Och nu så här i efterhand, undrar jag det fortfarande.
Tips håll er borta från den re-mastrade utgåvan.
Laurie Anderson har sedan dess en speciell plats i mitt musik-hjärta.

4:
Fortfarande 1981 och samma väninna.
Hon var oxå fan av Kraftwerk och vi lyssnade mycket på dem.
Och man kan faktisk förstå att det blev litet av prestationsångest efter skivan Computer Welt.
Jag menar – Hur går man vidare?
Allt är sterilt och ödelagt efter att Skynet tagit över.
Får fortfarande gåshud när jag lyssnar på denna!

5:
Samma väninna igen!
Nu så här i efterhand kan man säga att det var hon som ”formade” mig. Hon lyssnade på mycket som jag inte hade en aning om.
Bl.a. Gary Numan!
Hon hade i princip allt och jag fastnade för den mest alternativa – Dance! Här kommer Mick Karn in (får inte plats annars)! Sedan dess lyssnar jag regelbundet på denna skiva. Min favorit:
Nehe! Det gick inte att få tag i My Brothers Time!
Tar en annan då när hela albumet är 5/5

6:
En tyska-kompis å Balderskolan hade litet av samma smak som jag. Vi snackade mycket muskik osv. och han tipsade mig om DAF. Jag fattade genast tycke då jag aldrig hört kombon stenhårt och synt förut. Litet svårt att välja ut någon speciell men…
Jag väljer nog denna i.a.f.

7:
Jag kom faktisk inte ihåg hur det kom sig att jag började lyssna på The Chameleons. Förmodligen var dett oxå Calles förtjänst. Bra är de i.a.f.
Väljer min favorit från Script Of The Bridge.

8:
Skivbutiken som gällde i Skellefteå hette Opus och drevs av två stycken systrar. Det var en väldigt trevlig stämning där och det blev en naturlig mötesplats. Här har man snubblat över både ett och annat. Bl.a. Cabaret Voltaire.
Försöker fortfarande att följa Richard H Kirk men det är ju lättare sagt än gjort.
I.a.f. Skivan crackdown blev min ikörsport till denna grupp.
Och från den väljer jag…
Låten med bästa titeln:

9: Eldorado hade en synt-special där de spelade titellåten
från You Gotta Say Yes To Another Excess med Yello.
Den skivan tog jag direkt till mig.
Jag hade dock svårt för de båda tidigare albumen:
Claro Que Si! och Solid Pleasure.
Några låtar fastnade dock, bl.a. denna:

10:
Av en slump blev jag tillsammans med en tjej som fortfarande betyder mycket.
Tillsammans spenderade vi mycket tid lyssnandes till olika former av mer eller mindre accepterad musik.
Det var hon som hittade denna lilla goding.
I princip kompet i Throbbing Ghristle.

11:
Den nya filkvännen= Marie ( Calle) fick mig in på det smala alternativa spåret. Jag förstod faktisk inte hur hon hela tiden fick in sina vinstlotter. Det kommer att bli något av en ”Calle tribute” några låtar framöver. Vi börjar med gruppen som fick mig att uppskatt ”litenheten”.
Fast det tog ett tag måste jag erkänna.

12:
Enklare var det att fatta tycke för Our Daughters Wedding.
Här var det från början tänkt att vara The Chameleons men..
Det gick inte att välja bort denna Amerikanska grupp.

13:
Skum, mystisk, romatisk elektronisk muskik kan det vara nåt? Aboslut! Tyckte jag och fattade ingenting igen.
Det hon spelade nu var någonting helt annat!
Tangerine Dream! Hur kunde jag ha missat detta!
Jag har ju hållit i Skivan tyckte jag!
Nu är ju denna låt litet lång men …

14:
Sommarjobb å Telefabriken i Skellefteå.
Lärde känna en kille som delade samma musiksmak som jag.
Han tipsade mig om New Order och Joy Division.
Hmmmm. New Order det är väl de med Blue Monday väl?
– Stämmer! Men det har gjort bättre saker än den!
Jag kunde bara hålla med efter att ha lyssnat på:
New Order’s Movement och Unknown Pleasures med Joy Division.
De tidiga New Order grejorna tycker jag är bäst.
Ex.vis:

15:
Man skulle kunna använda New order och Joy Division till hela pratet.
Men att inte ha med en låt med Joy går inte så jag måste….

16: I och med Joy så följde en Svensk period. Tips från polare eller tur från min sida, jag vet inte.

17:
Denna Svenska grupp var i.a.f. ett tips från en kompis.
Denna låt beskviver en vanlig dag för mig!
Johan: Tack!

18:
Återblickar har alltid varit min melodi.
Ok! man grottar in sig i gamla minnen etc.
Men vad skall man göra?
Det gamla är ju så bra!
Som sagt innan Laurie är en sådan artist.
Grottade ned mig hårt första gången vid 1985.
Denna låt är nog mer aktuell nu än då – väl?

19:
Jag lyssnade alltid till Eldorado och Kjell Alinge hade alltid så bra musik i bakgrunden.
Jag och mina komposar besökte Umeå ganska frekvent ett tag. Vi kunde åka till Umeå bara för att fika 130Km!
De hade i.a.f. en skivaffär där jag kände igen musiken från Eldorado.
Brian Eno!
Skivan jag köpte heter Musik For Airports.

20:
I och med att jag kom i Ambient träsket följde mycket annat med.Ex. john Hassel. Vid denna tid började jag lära känna en speciell människa.Han var en Japan/Sylvian fan. Som vanligt hade jag fel då jag inte fattade någontig! Men han tyckte i.a.f Gillar du Hassel kanske detta kan vara något?
Jörgen Johansson.
Denna är fet din! Du den enda jag har hängt ut!

21:
Det är tur att man har vänner som har bra musiksmak.
Jag tror att jag kunde ha missat denna pärla annars!

23:
Jag redigerade detta i efterhand då jag höll på att glömma..
Ett för mig mycket viktig band.
Det kom sig att vi var mycket i Piteå där det fanns många likalsinnade människor. En av dessa tipsade mig om
Cocteau Twins. Visst! Enklast är ju att ta från bästa skivan eller?
Den som kan förklara vad Elisabeth Fraser sjunger om kan pm’a mig!

24:
David Sylvian måste få en till låt.
Han släppte det utsökta albumet Gone to Earth under min lumpen tid! Intressant album så till vida att ena skivan var med sång och andra instrumental. Jag började med att gilla den med sång för att uteslutande finna mig lyssnandes på den insrumentala.
Här är min favorit:

25:
Jag hade inte tappat min hårda ådra trots all ambient etc.
Jag fick tips av en av tjejerna å Opus:
– Det här borde passa dig!
– Du vet Einstürzende river inga murar inom rockmusiken!
De river hela skiten!

26:
Jag gillar musik som gör mig glad!
Alla runt mig blir kanke inte glada!
Jag har blivit förbjuden av flera att aldrig spela denna låt då de befinner sig i samma hus/lägenhet!
Kommentarer som ”De här var det sämsta skit jag hört!” var ej ovanliga.
Tyvärr fanns inte låten på youtube

27:
Det är svårt att få ihop allting i korrekt ordning.
Denna skulle ha kommit litet tidigare.
Länge var det bara denna mini-lp som jag gillade.
Anders: Denna är till dig!

28:
Näst sista blir Svensk.
Jag hade förmånen att bevittna installationen live.
Denna hamnar oxå litet snett men, Twice a Man live å Nordanå teatern var bra.
Jag tar en låt från Works on Yellow
Nehe det kunde jag inte!
Då får det bli denna i stället!
blir inte näst sista!

29:
Nej! detta gå inte!
Jag måste ta med denna!
Inte planerat helt o fokuserat!
Jag kan inte stå för mitt prat utan:

30:
Avslutning!
Några artister/band som inte fick en låt (konstigt nog):
The Smiths
Sylvester
Georgio Moroder
Ultravox
Visage
Klaus Schultze (och alter egon)
Edgar Froese
Siglo XX
Classix Nouveaux
Freddie Wadlin å hans projekt
M.fl. m.fl.
Men om det blir fler tillfällen så..
Man vet aldrig!
Tack mina vänner som läser detta!
Utan er skulle jag inte vara den jag är!
Denna låt tillängnas speciellt:
Ann-Charlott
Lotta
Calle

+01:
jag kommer gärna att ställa upp som pratare nästs år! Om ni vill! Men då blir det från då till nu! med allt vad det innebär! Techno and shit! Nästan allt var bäst i början av sin linda -eller’

+2 Det är innan 23:59:59 eller?
Jag rättar mig själv och tar:

+03: Nu när manuset/´dispositionen är töm(d)(t) kommer inpspiration!
Nina kommer att få en låt!

+ 04
Mtt prat kan inte vara komplett utan
Steve Strange i högform!
Midge Ure va med på ett hör oxå
Litet som i ambient världen!

+ what ever!
Man måste ha med The Smiths!
Skall man bara ha en skiva är A Hat Full Of Hollow ett tips!
Här är en till:

Anita Wallin den 27/7-2017

1.Gomorron.Jag heter Anita 74 år i September o bor i Vårberg på Vårbergsvägen sen 1969 har fyra barn o ett bonusbarn o mitt älsta barn gick i samma klass som Mats .Jag e född på SanktEriks sjukhus bodde sedan mitt första år med min mamma hos mormor som bodde i Haga Koppartält i hagaparken I Solna .På den tiden var det arbetarbostäder

2.Min mamma o hennes fyra syskon e födda där Pappa fick inte flytta hem med mamma o mej för mormor gillade inte honom mamma var 19 år o pappa 4 år äldre troligen därför, så mamma fick gå ut o möta min pappa på fri mark, Inne innanför fasaden som e utsidan som man ser fanns det 2 trähus. i ena huset bodde mormor o morfar ,min morfar jobbade på N.k han var chaufför där o de var tjänstebostäder i koppartältet .musiken diggade pappa o mamma till de var tider de.

3. Mammas moster bodde på övre plan o hon jobbade som städerska på slottet. En dag fick hon en fråga av en på slottet om hon kände någon som hadde en liten flicka ,ock på den vägen vart de så att jag fick ärva lite kläder efter prinssean margareta..bara så synd att inte mamma sparde dom då hadde min syster oxo fått vara lite kunglig det här var ju under andra värdskriget men jag hadde ju inga känningar av det ,men min föräldrar måste ha haft det.Pappa berättade för mej när vi satt o jag frågade om hur de varit o då berättade han för mej om tåget som fick tillåtelse att åka genom Sverige fullsatt med tyskar sen kan kommer jag inte ihåg o hittar inte boken som jag skrev ner allt mina föräldrar talade om.så vad ni än gör fråga ut era föräldrar hur de var när dom var unga.

4. Nu så e de dags för fredsdagen på Kungsgatan jag sitter i vagnen men de e ju inga minnen men vetskapen att ha varit där bara de e historia tycker jag..så nu e de dax att flytta fram ett snäpp . Vi har nu flyttat till Västberga jag o mina nya syskon tvillingarna ULLA Janne dom var ju oxo på Kungsgatan fast 1 månad kvar dom bråkade nog vem som skulle ut först talade mamma om för hon trodde nog att hon skulle föda innan dagens slut 🙂

5.

6. Ni får ha lite tålamod med tanten,är under inlärning iblad så flyter de på..men de kan ju vara lite trevligt med musik.Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge 🙂 ❤

7. Man kunde ju inte förstå engelska på den gamla goda tiden men nu går de ju bra jag kommer så väl ihåg Andy Pandy o Gullan Bornemark som satt i en ring o jag o mina syskon gjorde samma sak minsta brorsan var inte född då så vi var bara 4 då 🙂 de va så kul för pappa skulle alltid vara först i huset med nymodigheter så vi hadde kompisar nere på hörnan i nästa port där va husets ungar samlade tills pappa köpte en televisionsapparat som de så fint hette då..kommer ihåg far i huset skulle alltid ställa in bilden när de var som mest pännande,,näe nu får jag växa opp lite snabbare så jag hinner med mina underbara tonår

8.Första gången som jag kom i kontakt med Elvis var i början av hans karriär de var han eller Tommy Steel hemma hos pappas o mammas kompis han var nasare o hadde jättemycket prylar b.annat den hära EPN på andra sidan var King creol sen var man ju fast vi var hemma hos honom o hjälpte till o städa han bodde i en etta i midsommarkransen .Bosse o pappa kände varandra sen dom var små…finns så mycke o skriva om men de har vi inte tid med .

9.Nu har jag o min komis hamnat på Kingside
som låg på Kungsholmsgatan o kanske gör det ännu .vet ej.måste ju berätta en liten historia som jag var med om..det hände sej att nån knäppgök som hadde de tråkigt kom sej för med att kasta in en rökbomb o alla sprang nästan åt rätt hål men inte jag o tre tjejer till vi kuta till toan o stänggde in oss jag va nästan avsvimmad då jag kände att de va en kille som bar mej inpå kontoret för att vänta in en brandgubbe
o den som bar mej var min idol juat just då o höll mej i handen de slutade med att lilla jag o tjejerna som va med på muggen fick åka ambulans o sirener på
inte till närmastesjukan utan södersjukhuset
tjejerna åkte hem o jag låg kvar nåra dar,,,andra grejen som hände var att jag stuffade runt med en snubbe o så va de ju en liten nära låt jag tänkte att vi måste ju dansa jäklit tjusit
när min kompis pekar lite fint på att jag ska titta ner
opps ggylfen nere o picken ute jajaså kan de gå hmm 🙂

10.nu e jag på Västmannagatan en snabbis innan flytten till första egna lägenheten, här bodde vi med tre barn o omodernt o en lite toa man fick backa ini jag var ensammen i veckorna för Hasse min man körde lång körningar för L-M ERIKSSON jag satt i Vasaparken med ungarna på dagarna så dom fick lite frisk luft Janne föddes på Sabbatbers sjukhus så de va gångväg när de var dags..jag snackade med Little Gerhards fru hon var där med sin dotter de måste varit hans första fru.när inte hon satt där så var han där jättetrevliga var dom såja nästa gång vi hörs så e Janne 10 månader lite kaffepaus o sen e de flytten till Vårberg bästa ställlet som finns

11. Måste ju ta en tillbaka blick till 1959
ett gäng med härliga polare satt med en transistorradio o lyssnade på INGO O FLOYDS boxningsmatch om världsmästartiteln nere vid Mälarhöjdsbadet oj vilket liv
vi hördes nog runt hela Bredäng o Mälarhöjden o vicken lycka när INGo tog hem titeln ja de va en härlig afton med gänget

12.Flytten till Vårberg den15/4 69sent på kvällen på grund av att inte möblemanget syntes så bra då
o sen var det 8 bågar som hördes bra så vi vart ganska så synliga ändå jag tror de va flera som tänkte samma sak när jag kom in i lägenheten så satt jag mej på diskbänken o grät av lycka 92 kvadrat woow sen försökte vi o komma iordning det tog ju ett tag men tvn sattes på där var det Hylands hörna som visades tänk vår alldeles egna bostad
egen nja men de var vi som skulle bo där nu o att jag bor där ännu känns bra först trean sen femman o sen tvåan men dom som flyttade ut från femman flyttade snart in i tvåan :)dan efter var det dax att ut o titta på omgivningarna,träffade lite folk o morsade det tog inte nån lång tid så var vi ett gäng ,o vi satt ute på bänken med kaffemuggar virkning o passade barnen andras ungar o våra barn:)o våran farbror Sander som skötte om gårdarna han skrämde vi barnen med :)Min dörr var öppen mat fanns de o kärlek jag hadde fem tjejer som brukade komma o passa barnen o sitta o bara vara September kom med storm o tjejerna kom o gick men en liten tjej stannade kvar o de var vårans Marie som lärde mej att lyssna på musik den hårda vägen hon stackaren va våran Askunge som sov i köket o jag i rummet hon hadde på musiken lite för högt tyckte jag o de tyckte inte hon jag bad snällt sätt ner lite näääee sa hon för då kan inte jag sova så va de med det sen dess kan inte jag sova utan musik nu e vi på 1972 när våran lilla Prinsessa Anki kom till världen nu var styrkan full talig nåra år framåt snarare 27 år som gifta ,skilsmässa han gifte om sej med en lite avlägsen vän men lite tur hadde jag allt för jag visste ju vem hon var så jag hadde ju ett ansikte inte så vackert kanske men vet skap e ju bra ibland vi umgicks ju faktist på födelsedagar m.m hon kastade ut honom så den stackaren fick bo på min soffa jag säger som så att han var pappa till mina ungar alla fem .Mycke har hänt genom åren o jag har varit en snäll mänska tror jag nu man har inte gått igenom sorgefritt men jag är en lycklig människa jag har alla mina barn o barnbarn som älskar mej nu ska jag sluta o jag tackar så mycke för den här chansen som jag absolut inte trodde jag skulle klara av. Tack Marie
<3

Tack o gonatt