1. Gomorron music lovers. Jag heter Lars Lundberg och är eran sommarpratare idag. Måste börja med att säga hur glad jag är att sommarpratet fortlever även i TLRTS. För en månads sen var vi inte ens säkra på om det skulle bli av. Men med gemensamma krafter, så har vi en månad med fantastiska berättelser och underbar musik. Denna låt är för alla sommarpratare, ni som lyssnar, kommenterar och postar låtar. För här i TLRTS är vi vännner med musiken som gemensam nämnare och det känns tryckt..

2. Världens bästa b-sida låt? 1972 släppte T.Rex singeln ”Telegram Sam”. Jag var på den tiden ett stort T.Rex fan, köpte alla singlar och album. På just ”Telegram Sam” låg låtarna Cadilac och Baby Strange på b-sidan. Den sistnämnda har följt mig genom livet. För mig är det nog den bästa låt T.Rex har släppt….

3. Vem är jag då? 58 år boende i Enköping. Jobbar med lager/logistik. Mina fritidsintressen är foto, vinyl och musik. Särbo med en underbar kvinna Eva Marie. Livet är ganska enkelt just nu. Postade denna låt igår…men den är så brutalt bra så jag kör den i dag oxå….

4. Jag glömde att berätta att jag har en katt som heter Chivas och Eva Marie har en hund som heter Bozz. Så då passar denna lilla slagdänga bra

5. Haha det kommer att bli ett splittrat sommarprat i år!. Sommarpratar två gånger tidigare och har haft en plan men inget manus. Idag har jag ingen plan och inget manus. Men ja tror att jag börjar skönja en röd tråd…så ha tålamod…

6. Lördagsnöje. I våran lilla stad så har vi en skivbörs. Den heter Enköpings Skivbörs och den innehavs av Stefan. Finns inget bättre än att slinka ner. Bläddra i backarna, dricka en kopp kaffe. Få tips om nya band och plattor. Man umgås en stund. Det är kvalitetstid på hög nivåi lördags kom hem jag hem med bla ett album med Frank Sinatra…

7. Vi fortsätter att kolla igenom vad som fanns i skivpåsen efter gårdagens inköp…Dio ”Holy Diver” ett ruggit bra album. En sångare i världsklass!!

8. Blir en till från skivpåsen…Eric Gadd ” Do you believe in me”. Bra låt som håller än!!

9. Jag och en kompis Lasse anordnar musikquiz på The Players Inn. En gång i månaden. Den musikaliska inriktningen är mycket bred. Under dom 25 quiz vi har knåpat ihop så har vi använt oss av ca 2200 låtar… Den här är en utav dom….

10. Lasse och jag fixar även till en Rock-Aw på samma ställe. Spelar vinyl hela kvällen och så har vi live uppträdande. Vi har haft bla Steffan Hellstrand och Lasse Lindbom på våran scen. Ett kul extraknäck. Jag får hålla på med musik och folk uppskattar det arbete vi gör! Så vi kör en låt med Lasse…

11. En kul grej är att, för ett år sen när jag sommarpratade så hade jag fotat ett bröllop dagen innan och år är detsamma igen. Fotade ett bröllop i Bålsta. Så det kommer att bli en hel del fotoredigering idag…

12. Tar en paus nu. Återkommer med mer bilder, musik och text.

13. Lightroom. Mycket av jobbet bakom en bild sker vid redigeringen. Man gör inte om bilden men man snyggar till den. Gör om till svartvitt eller vad det kan vara…pyssligt med roligt…

14. Fotograferingen ger mig mycket glädje. Får även saker på plats. I början av 90-talet jobbade jag som råddare åt Great King Rat. Men bandet splittrades och jag gjorde annat. Men vi har under senaste året återtagit kontakten och när bandet återförenades på SRF nu i år var jag plats och plåtade. Att träffas igen var stort och det var som tiden hade stått stilla…❤️

15. Slänger in ett album med bilder Great King Rat live SRF 2017
Foto: Lars Lundberg/www.facebook.com/xlsphoto/
https://www.facebook.com/pg/xlsphoto/photos/?tab=album&album_id=633930856816654

16. Min musiksmak är lite spretig, som mi kanske har märkt. Men det som ligger varmast om hjärtat är progrock och progmetal. En av favoriterna är Nad Sylvan, sommarpratare förra året. Gör en jätteinsats med Steve Hackett och har nu släppt två st soloalbum. Bra grejer helt enkelt!!

17. Nad Sylvan (Steve Hackett)) live @nalen

18. Tar en titt i skivpåsen från igår igen. Roxette har släppt en drös med bra låtar genom åren. Trevligt sväng med en refräng som sitter

19. Bild på en hjälte Ian Hunter på SFR. Under tonåren hörde Mott the Hoople till mina favoriter.
Foto: Lars Lundberg/www.facebook.com/xlsphoto/

20. Hurra, första delen av bröllopsbilderna är klara!! Känns alltid lika skönt när man kan lägga ett projekt åt handlingarna.

21. Den här låten är till min vän Tomas Törnberg!!

22. Lite bröllopsbilder. Bra med en produktiv söndag, på många sätt…

23. Magnus Uggla var i byn förra helgen. Körde ett riktigt bra gig. Bra blandning på låtar. Hade förmånen att få fota hela EnköpingsFestivalen

24. Ruggigt bra. Såg Dream Theater i Stockholm på deras första besök i Sverige. Man tappade hakan…

25. E-type var också där…

26. Snart paus igen. Fixa tvättstugan och gå ut i regnet för att handla. Så under tiden…here”s a song for ya…

27. Framtida fotoprojekt 1. Vill göra en nutida fotokopia på omslaget till Marillions album ”Clutching At Straws”. Bilden ska tas på The Players Inn. Med nära och kära vänner som medverkande! Kommer att bli episkt…

28. Framtida fotoprojekt 2. Plåta IQ och Saga i oktober/november. Magnum i mars 2018. Hoppas att det dyker upp något mera…men det finns ett projekt till…det tar vi om en stund…

29. Framtida fotoprojekt 3. Planerar en fotoutställning i Enköping till våren 2018. Lokal ej klar till 100% men det ser lovande ut. Så nu börjar arbetet med att välja ut bilder, planera, redigera, fixa prints och ramar mm. Mycket jobb men så skoj! Det blir fjärde gången som jag hänger ut mina bilder.

30. Slänger in några bilder på mina vänner Candlemass…Doom on…

31. Innan jag tackar för så vilja nämna några personer. Magnus Jacobsson tack för att du startade TLOTD! Utan dig hade jag inte skrivit det här Tack till Mats Nilsson-Landelius, Mats Jenestam, Eva Marie H B och Leif Olsson som har hjälpt till med ta över stafettpinnen och att få skutan TLRTS på rätt köl. Till sist tack till alla som postar, läser, tycker och kommenterar. Alltid med god ton och med glimten i ögat!!!
Rock on
Ha en underbar sommar!☀️
Pussåkram

1. Natt i Sverige, kväll i New York! Nu kör vi! Jag växte upp i en tuff Stockholmsförort (Skärholmen) med underbara vänner. I tonåren var Magnus Uggla min stora idol. Jag gillade hans trotsiga, kaxiga musik – vi var ju båda rebeller. ”Det är vår tid nu – 1977” och ””Varning på stan” var mina favoriter. En gång såg jag honom på Café Opera. Gick fram och sa som det var: ”Du är min idol!” Han log och pussade mig på pannan! Wowa! Lyriken var det inget fel på heller. Man känner alltid igen sig på något sätt i låtar man gillar. Så jag väljer att börja med ”Johnny the Rocker”: ””Du var ju redan som barn, ja rätt originell det var vad man sa. Kort sagt inte så bra, för vara som andra det måste man va’…Men du fann din egen väg…/… ” Go Uggla, go!!

2. Idag jobbar jag för att ge 75 millioner barn i krig en möjlighet att gå i skolan. Barn som har sett helvetet på jorden i Syrien, Iraq, Afghanistan. Oskyldiga barn som förlorat hem, föräldrar, armar och ben, till krig. Mitt jobb är att koordinera så att FN systemet och regeringar ger pengar och möjligheter till dessa barn att skapa sig ett nytt liv, ett hopp. Men när jag var i tonåren så kändes allt annorlunda. Då handlade det om mig och oss – om vår korkade majje, om att frigöra sig från skola och auktoriteter. Vem ville vara just ”another brick in the wall?” Det är en väldans tur att man växer. Men, trots det, gillar fortfarande den här..

3. Nu när vi ändå håller igång, här kommer min absoluta favorit! Kim Larsen var inte snygg – men vilken karisma! Älskar Gasolin, och speciellt den här låten. Den har följt mig genom livet – från Skärholmen till FN. Minns ett party i Sudan bland FN folk och diplomater. Plötsligt spelades ”This is my life” och jag hoppade högt – min låt! Alla minnen kom tillbaka. ”This is my life – show me the light, and I go there” och ”Take the fear, take it away, and give me hope for one more day.” Mitt liv i ett nötskal!

4. Jag var 16 år. Livet lekte. Det var sommar. Jag minns att vi var hemma hos mig och var på väg ut för en sommarkväll med vårt gäng. Lenita, Mia Ågren och fler. Vi spelade musik på min kassettspelare som jag köpt för min lön från fruktaffären i Skärholmen Centrum. Vi var förväntansfulla inför en underbar sommarkväll. Denna sång med Bob Dylan spelades i bakgrunden. Många år senare – kanske 30 år senare eller så – kom Bob Dylan tillbaka. Jag ser min dotter, Amira, springa över ängen, hennes langa hår dansar i vinden, hon ska åka till Equador för en månad med sin skolklass. Jag känner hennes känsla av frihet och ungdom. Och minns hur det kändes. Även om jag bara skulle till Skärholmens centrum den sommarkvällen, så känner jag igen känslan. 16 år och fri – tack Bob Dylan!

5. Man kan inte vara ung på 70/80 talet utan att älska Bob Marley. Ung tonåring som börjar åka skateboard och träffar en annan skateboard fantast, Sussi (Eriksson) Skate. Vi börjar skata tillsammans. Håller till på Gallerian i Stockholm City – vi som åker skateboard och punkarna. Vi håller ihop! Vi laddar! Flyger fram genom Stockholm, slalom, står på händer på våra skateboards ner till Segels Torg, och har fruktkrig i lagret av Hötorgshallarna. Vi var fria och svävade fram. Stefan Barth – en punkare från Skärholmen har lämnat oss alldeles för tidigt. Sussi Skate skatar fortfarande och är lika passionerad – wow, hon är min idol! När jag kom upp i äldre tonåren, och min mamma städade garderoben, så slängde hon ute min skateboard. Men, jag fixade det, när barnen fick skateboards typ 30 år senare, så köpte jag en till mig själv (över 50 nu) och skatar i ibland i Central Park! Frihet – ett återkommande ämne i min livshistoria! Och så Bob Marley – minnet när vi skateboardare och punkare klättrade upp för något berg, kröp under stängslet och tog oss in på Skansen för att se Bob Marley live…

6. När man ser tillbaka på sin tonårstid så verkar det som om allt hände på somrarna. Ljusa fina sommarkvällar. Per Gessle och Gyllene Tider var precis det – sommar! Massor med bra låtar av Gyllene Tider, men tycker ändå den har passar bäst. För mig som flyttade utomlands 1988 för att följa mina drömmar, så är svensk sommar det jag saknar mest. Finns inget vackrare land i världen än Sverige i juni, juli, augusti!

7. Och så kommer tonårsförälskelsen. Han var vacker som en grekisk gud. Thomas Lauren. Jag minns så väl när vi är hemma hos Ove Kvist. Tror Matte Landelius och Juha var där. Både Lauren (som han kallades) och jag är super-blyga. Vi blev ett starkt par. Lauren var en otroligt viktig person i mitt liv. Jag sa till honom att klippa sitt långa hår. Han gick till frisören. Den här sången har en stark dynamik. Det var vi två. Lauren och jag cyklar genom Skärholmen, jag på pakethållaren, och sjunger ”The River” med Bruce Springsteen.

8. Efter två år gör jag slut med Lauren. Det skär i hela mitt hjärta. Men jag vet att jag måste gå vidare. Jag behöver frihet och jag är driven att söka mina drömmar. Jag vill förändra världen. jag är på reserv listan för juristlinjen på Stockholms Universitet. Och jag kommer in! Wow! Mina drömmar håller på att bli verklighet. Jag blir antagen! Helt otroligt! Jag ringer min storebror som lånar mig pengar så att jag kan köpa böckerna. Nu är jag redo att gå ”all out!” Sedan följer några intensiva år – jag måste lära mig att tala som en jurist, vara smart, kvick-tänkt! Tonåren är över. Allvaret väntar. Men, fortfarande…”I was born to be alive!”

9. Den här sången är så funky att jag inte kan sitta stilla. En hederlig gammal låt som rycker i hela kroppen. Så jag tog mig igenom mina studier. Mycket tråkig juridik för en som växte upp i Skärholmen. Men de två sista åren kunde jag valja inriktning. Det blev Mänskliga Rättighteter. Det kan aldrig bli tråkigt. Det handlar om oss och världen.

10. När jag var klar med mina studier 1987 visste jag att jag måste ut i den stora vida världen. Jag tågluffande och reste runt i Europa. Sedan fick jag napp. En praktikplats på FN! Hur jag fick den är forfarande en stor gåta får mig. Min engelska var usel. Men jag hade passion. Kanske de såg det. Så jag sålde allt jag ägde till min lilla-syster och köpte en tågbiljett till Geneve för 1,000 spänn. Där satt jag på ett tåg med två resväskor till FN i Geneve och kunde knappt prata engelska. Passenger, ja Iggy Pop, det var precis vad jag var. Ingen aning om min framtid., jag bara reste…

11. Så här var jag i Geneve med en praktikplats på FN i Geneve. Men ens bakgrund går aldrig ur kläderna: Led Zeppelin – det bästa rock-bandet genom tiderna. Min klara favorit är Stairways to Heaven. Men så många bra låtar, så vi kör på den här för den är så rocking funky! Älskar Led Zeppelin och tackar min storebror som fick mig att gilla detta fenomenala rock-band!

12. Åren gick. Jag blev stationerad på många olika ställen. Alltid i länder som drabbats av krig. Balkans, Sudan, Congo, Cambodja, Mellanöstern. Jag har arbetat med flyktingar som förlorat allt och bara har en plast kasse med tillhöriigheter, politiska fångar bland kackerlackor, och barn som inte kan hitta sina föräldrar. Av alla krig jag sett så är nog det svåraste jag upplevt situationen mellan Palestinier och Israeler. Stora murar som omringar mina Palestinska vänner, gränskontroller som förnedrar, lidande, orättvisor. Inget gör så ont som att se orättvisor och mänskligt lidande. Den här låten handlar precis om detta. Mark Knopfler, av judiskt påbrå, som sjunger om ”Brothers in Arms” – ”I have witnessed your suffering” ….

13. Den här måste ses på youtube. Att se stora musik artister komma tillsammans – Springsteen, Withney Houston, Tina Turner, George Michael – for en bättre värld. Det är den passionen som driver mig och jag inspireras av artister som drivs av samma känsla…

14. Så mina två underbara barn höll mig kvar i min ungdom och fick mig att gilla rapp. Tack vare dem stötte jag på den här låten. Rapp är väldigt häftigt, speciellt om det har ett budskap. Jag är ett stort fan av Ghandi. En stark människa som fick slut på kolonisering av Indien. . Så här kommer min rapp favorite.

15. Vi alla kommer ihåg Berger från filmen Hair. Han är killen som – av misstag – går in i ett plan för kriga i Vietnam och dör. Han var en flower-Power kille som bara ville ha fred och kärlek i världen. Jag älskar den här sången för den handlar om fred, men också om att öppna oss själva och låta ljuset in. Jag lyssnade ofta på den när jag skrev min bok – The Case for Humanity – ett försvarstal för mänskligheten.

16. Varje morgon gör jag en liten ”prayer” för mina barn, och även för min mamma som gick bort 2014. Min 19-åriga son, Raoul, är min tvilling själ – rebell, tuff, artistisk och frihetsälskande. Min 24-åriga dotter, Amira, är som sin pappa, lugn, sansad, bara så god. Utan dom hade jag aldrig kunnat göra något för någon i den här världen. Så ”A little prayer for you”….

17. Och den här är för min man! Vi har varit ihop i 27 år, och gifta i 25 år. Ett helt liv tillsammans (nästan). Vi träffades i Afghanistan 1990. Vi var båda i sena 20 års åldern, gjorde vår första FN tjänstgöring i Kabul Afghanistan. Han var lång och ståtlig, och talade så vackert. Han var allt jag kunde ha varit om jag inte hade missat många år av mitt liv med att vara rebel. Ödmjuk och otroligt tålamodig och vis, han har varit där under mina resa från Skärholmen till FN – aldrig vikit från min sida. Tack, Ramesh. This one is for you…

18. I slutändan, så är jag född rebell! Det bara är så. Förra sommaren, var jag på bio med min lillebror, barnen och min systers son. Vi kollade på typ en James Bond Movie av något slag. Givetvis så somnade jag i mitten i filmen. Men när gardinen gick ned och filmen var slut, så vaknade jag av världens häftigaste sång. Högtalarna var på full speed, stereo över hela biografen, och jag blev euforisk – det här är min låt! Hela mitt liv har varit en resa mellan det extrema. ”Extreme places, I did not know, extreme places that helped me, extreme places I have gone, I would stand in line for this!”
That’s my song!

19. Sista låten. Om någon undrar vad som driver mig så är det här låten. Jag kunde ha valt Imagine av John Lennon. Men jag tycker George Harrison är vassare. Vi alla söker det som är gott och vackert. Tror inte det finns en människa som inte slutit deras ögon någon gång i deras liv och bett för något. Vad vi än kallar det, hur vi än känner. George Harrison’s sång definierar mitt personliga sökande. Det är det som driver mig. Har alltid drivit mig (även när jag inte visste vad det var), och kommer att driva mig tills min stund på jorden är över. Tack alla.

1. Midnatt passerat. Har plockat ihop efter en rolig eftermiddag och kväll där vi repade ihop en till en allsångskväll med Elvis-tema. Stadsparken i Sala hyste säkert 250 människor som sjöng med i allt som har med The King of Rock´n´roll att göra. Jag berättade om hans liv och vi fick hjälp av kompetent komp: Anders Larm, Anna-Karin Ander Glöde, Jens Ander Glöde och Jan-Olof Jonsson. Jag hade som vanligt min over head med mig. Min uppfällbara OH-skärm blåste omkull några gånger. Motljuset gjorde det nog svårt för den månghövdade publiken att se alla illustrationer men vi hade iallafall storbildsskärm. Det kändes stort. Jag hade ingen speciell relation till Elvis innan jag av Musik i Dalarna fick i uppdrag att sätta ihop en show om denne gigant. Min mellanstadielärare Bosse Kallerman gillade Elvis så mycket så att vi i klassrummet höll en tyst minut några dagar efter att han gick bort 1977. Vi var många som tittade undrande på varandra vad syftet var med denna tystnad. Bosse stod iallafall och blundade bredvid katedern.

2. Det var inte särskilt mycket musik när jag växte upp. Enda gångerna var när mamma dammtorkade. När hon kom till pianot så torkade hon av alla tangenter. Hon tyckte det var kul att börja med dom ljusaste tonerna. En och en. Sedan slarvade hon mer och mer så att trasan och hennes händer skapade klusterackord i fallande tonhöjd ner mot dom mullrande bastangenterna. Sen log hon. Jag sa: -Spela Kalle Johansson mamma! Hon la upp trasan på pianot och spelade den med uppspärrad vänsterhand så att hon fick ”oktavbas”. Då blev jag imponerad. Sen önskade jag: -Spela den så där fort mamma. Hon log och levererade Kalle Johansson i supertempo, alldeles för fort för att tonerna skulle hamna i rätt ordning men med oktavbas och hamrande högerhand så klarade hon låten på bara enstaka sekunder. Innan Robert Wells var uppfunnen.
Annars ville inte mamma ha radion på hemma men jag och mina bröder sjöng ibland refrängen på Hallå du gamle indian.

3. Jag tog emot pianolektioner i trean t.o.m. sjuan. Eftersom jag aldrig övade och ofta kände mig stressad över just det så meddelade jag min pianolärare Lars Wiberg att jag avsåg att avrunda vår relation. Han protesterade inte. Han var lugn och hade tålamod till skillnad från när han hade vikarie en dag. Frits Lindström var en pensionsfärdig rektor som stod i det lilla pianorummet en dag. När jag spelade någon ton fel så flyttade han mitt finger och tryckte ner det på rätt ställe. Jag blev spänd så när han skulle flytta ett finger så följde flera fingrar med. Han tryckte ned fingrarna ganska hårt. Så fort jag spelade minsta fel så kunde jag bara betrakta Frits armar och händer när han spelade klart låten med mina fingrar.
”bild”

4. I högstadiet på Ekebyskolan i Sala hade vår musiklärare Åke ”Rock-Åke” Nyström en klassuppsättning med gitarrer. Alla spelade kollektivt samma låtar. Jag tyckte det var svårt med alla strängar och fingrar så när han frågade om någon vill spela bas så anmälde jag mig. Den hade ju bara fyra strängar. Med små tejpbitar på bashalsen så lyckades jag trycka ner rätt toner vid rätt tillfällen. Detta gjorde att jag fick femma i musik.
Min klasskamrat Dan ”Danne” Johansson frågade om jag och musiklektionernas trummis Hans-Olof ”Hosse” Eskefors skulle bilda ett band och spela på ett föräldramöte. Danne, som spelade elgitarr och sjöng, visade vid vilka tejpbitar jag skulle trycka vid olika tillfällen i låten ”I can jive” med Jerry Williams. Föräldrarna applåderade livligt.

5. Jag hade ingen aning om vilken linje jag skulle gå på gymnasiet. Min storebror Mats hade gått fyraårig teknisk och han sa att om jag också går det, så kan jag få hans gamla Texas-räknedosa med rödlysande siffror.
Redan under första året tappade jag lite engagemang för alla tekniska ämnen. Jag blev av en tillfällighet meddragen till skolans teatergrupp DraFi där på Kungsängsskolan i Sala. Det var roligt.
Av bara farten köpte jag en bas för 200 kr av min klasskamrat Niklas Gummeson. Förstärkare med spräckt papp-element ingick. Jag spelade några gånger men den blev liggande.
I tvåan såg jag en saxofonist på tv och förtrollades. Jag hyr-köpte en altsaxofon på Klingas musik i Sala och började som sjuttonåring på musikskolan för pedagogen Gunnar Liss.
Något år senare sa min kamrat Magnus sa att vi skulle åka till Stockholm på en konsert med ett band som heter Steps Ahead med en saxofonist som heter Michael Brecker. Vi lånade mina föräldrars bil och tog oss till Södra teatern. Som lantis kommer man lätt för tidigt så vi stod utanför dubbeldörrarna när dom gjorde soundcheck. När saxofonisten testade ljudet stannade tiden upp. VA!!! kan det låta sådär!? Jag blev helt betagen. Att Magnus sedan bokat platserna längst fram i mitten så jag satt tre meter från min nya idol Michael Brecker innebar en transupplevelse för mig.
Jag gick på tårna ut på Mosebacke torg och att jag råkat låsa in bilnyckeln i bilen har jag nästan glömt. En polis bröt sig in i Opel Asconan med hjälp av en ståltråd. Perfekt!

6. Jag utbildade mig till ma-no-lärare och fick en högstadielärartjänst på Britsarvsskolan i Falun 1991.
På tv såg jag ibland ”Släng dig i Brunnen” med ståuppkomik. Det ville jag prova så jag ringde till olika ställen och frågade om jag fick vara för-akt till olika ståuppkomiker. Det gick både bra och dåligt som uppvärmare före t.ex. Lennie Norman eller Pontus Enhörning.
Efter mitt nionde försök satt jag inpå småtimmarna tillsammans med den kvällens dragplåster Peter Wahlbeck. Jag sa till honom: -Ståuppkomik är visst inte min grej, jag ska gå tillbaka till musiken. Då sa han: -Du kan ju skriva låtar om det du pratade om ikväll. Det kan bli bra. -Jag kan inte skriva texter, sa jag och lät veckorna, månaderna och ett år gå. Hans ord ringde i huvudet så en kväll när barnen somnat provade jag att skriva en låt. Jag kunde!!! Jag testade den på ett 50-årskalas och jag fick artiga applåder. Av nostalgiska skäl gjorde jag nyligen en musikvideo av min allra första låt ”Torr hud”

7. Kan jag skriva En låt så borde jag kunna skriva en till. När jag skapat mina tre första låtar vara jag beredd för en riktig spelning. Var då? Ingen aning. Jag var mattelärare. På en parkering i Falun hade jag några veckor tidigare stått och pratat med en snubbe som tydligen hade många spelningar. En söndag ringde jag denna Peter Carlsson och frågade om jag fick följa med och testa mina nya alster i samband med någon av hans spelningar.
-Javisst, sa han. På tisdag ska jag till Furudal och underhålla. Jag ska prova lite material som jag ska ha i en show på Dalateatern.
Jag sa: -Ja, det blir bra.
Sedan satt jag två nätter och lärde mig mina konstiga låtar utantill. Peters tog en paus i sitt uppträdande och lät mig kliva fram med min gitarr och sjunga mina tre låtar, Torr hud, Yamaha och Matematikvisa.
-Jag tycker du ska fortsätta, sa Peter i bilen hem.
-Jo, jag funderar på det, sa jag.
Sen fick jag gå på showen som han satte upp på Dalateatern tillsammans med kompmusikerna som kallade sig Blå Grodorna. Jag tyckte bandnamnet var dåligt men föreställningen var bra. De närmsta veckorna skrev jag flera låtar bl.a. Slalom.

8. På fritiden, i början av nittiotalet, spelade jag saxofon till en kör som hette Stöten Gospel. Det var roliga avbrott mot vardagen som ma-no-lärare och småbarnsförälder.
När jag knåpat ihop ca 5 egna låtar frågade jag kompmusikerna i gospelkören om vi skulle starta ett band och bara köra mina kompositioner. Dom blev glada, jag blev glad och sedan följde en tid där jag kunde testa mina låtar medan dom sa t.ex.: -Bengt den här versen har nio takter, så kan man inte göra!
Jag svarade artigt: -Jo, det går inte att göra på annat sätt. Det här är helt naturligt.
-Bengt, du betonar ju orden helt fel.
-Ja, än sen då!?
Det var många udda lösningar för att få mina texter att gå ihop men vi hade skojigt. Dom lärde mig t.ex. att det inte behöver vara maj9-ackord hela tiden.
När jag presenterade min låt Tennis och skulle införa koreografi utstötte gitarristen Magnus Gustin: -Jag är musiker, inte dansare!!
Lite milt tvång senare så sjösatte vi låten. För ett par år sedan gjorde jag en musikvideo på denna gamla låt Tennis.

9. Jag gjorde mest komiska låtar om t.ex. världens bästa uppfinning (tejp), bordtennisturneringar eller hur det skulle vara att leva som fotomodellen Marcus Schenkenberg.
Jag upptäckte att det var spännande att sätta ord på vardagstankar utan komiska anslag. En ny värld öppnade sig.
Jag och min då 8-åriga dotter gick en höstpromenad i närheten av där vi bodde. Det var starka naturupplevelser som jag skrev ned, gjorde en låt av och många år senare en musikvideo.

10. Två äktenskap bakom mig. Jag är så tacksam för allt dessa två kvinnor har gett mig. Barn och sånt.
Min senaste fru Cecilia tyckte att jag ville gosa alldeles för mycket. Jag var ju så kär i henne och jag hade så många känslor som vällde inom mig och över henne. Hon behövde ensamtid ibland. Då hon varit ensam ett tag var hon gladare igen.
Jag på lösningen: Om man kan var t.ex. en asseccoar på sin partner så får man ju alltid vara nära samtidigt som man inte stör. Det blev en video.

11. Jag sa upp mig från min högstadielärartjänst när jag började jobba på Högskolan Dalarna med matte- och fysik-didaktik i mitten av 90-talet. Kreativt, roligt och krävande att arbeta med lärarutbildning.
Antalet spelningar på fritiden ökade samtidigt som jag fick reda på att man har rätt att få jobba 75% när barnen är små. När jag sedan blev erbjuden en doktorandtjänst i fysik på halvtid kändes det helt rätt. Till en början. Antalet underhållningsuppdrag ökade och jag fuskade alltmer med forskning och studier. Det året underhöll jag nog på heltid.
Skilsmässa år 2000 gjorde att jag dessutom sade upp mig från Högskolan Dalarna.
Jag frilansar sedan dess som artist, vilket är ett bra paraplynamn för min sceniska verksamhet.
Jag har som komiker, musiker och underhållare nytta av min naturvetenskapliga bakgrund. En sång om kretslopp blev videon Återvinst som spelades in på gården där jag och Cecilia bodde.

12. Alla vi människor tycker saker om allt från triviala vardagspetitesser till världspolitiksfrågor. Alla har vi möjlighet att påverka. De flesta människorna vill skapa en bättre värld. Det gör vi, var och en, på en massa olika sätt. Vi uppmuntrar, ger komplimanger, skänker pengar, lyssnar, engagerar sig politiskt, stärker våra barn, uppfinner hjälpmedel, odlar ekologiska grönsaker, ger kramar och finns.
Vissa sprider positiva budskap med hjälp av text och musik. Tänk så många artister som betytt så mycket.
Jag är ingen kändis så jag når inte ut så mycket som jag ibland önskar. Det lilla jag kan göra som glädjespridare och tankeväckare hoppas jag stärker oss människor.
Miljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Konsumtionshysterin stör mig, så jag gjorde ”Det räcker och blir över”

13. Någonstans ifrån kommer ett krav på åtta timmars arbetsdagar trots att vi skulle kunna behålla vår levnadsstandard även om vi jobbar ca fyra timmar per dag.
Varför bränner vi ut oss? Här kommer en historia om en man.

14. När jag har svårt att sova så brukar jag tänka på en klipphäll som jag närmar mig så mycket så att hela mitt synfält uppfylls av denna gråspräckliga yta. Detta ligger jag och tittar på i mitt inre. Det är så tråkigt så att jag somnar. Varsågod för tipset.

15. Ibland kan det vara svårt att förstå ungdomar. Ungdomarna har svårt att förstå oss äldre.
Jag har kommit fram till förklaringarna hur ungdomar fungerar.

16. Ett av mina första minnen av komik var när jag hörde den roliga historien:
-Har ni åskledare? -Nej, men vi har blixtlås.
Alla släktingar skrattade när min storebror Alf berättade den, därför jag skrattade också. Det kändes bäst och säkrast så. När jag en vecka senare, för min moster, skulle berätta denna skojiga historia sa jag:
-Har ni åskledare? -Nej, men vi har dragkedja.
Hon log artigt, men gapflabbet uteblev. Någon månad senare förstod jag historiens komiska tvist och kunde berätta den korrekt.
Min storebror Mats hade ett klistermärke med texten ”Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne”. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt. Jag tänkte ofta på denna snirkliga och omöjliga mening och log för mitt inre.
När jag i vuxen ålder gjorde en låt om minnet var titeln redan klar.

17. Det har varit så givande och roligt att, under dagen, dela tankar, minnen och upplevelser som har med musik att göra. Tack för att jag fick förtroendet.
Jag vill uppmuntra dig till att formulera dig, skriva texter och kanske göra en låt. Har du aldrig försökt – Gör det. Det visade sig att även jag, en f.d. naturvetare, kunde det. Då kan alla andra det också.
Rent terapeutiskt kan det vara så renande och rensande att fundera och sätta ord på det som kanske skaver.
Min sista sång för idag kommer utifrån tanken att jag ibland kunde känna mig ensam när jag gick i skolan trots att det var många människor i min nära omgivning.
Nu har jag en kompis i Göteborg som jag inte pratar med så ofta men när vi väl gör det så kan vi ta upp samtalet som vi avslutade för kanske ett år sedan. Han känns nära fastän avståndet är stort. Nära vänskap.
Tack för mig. Jag önskar er alla ett gott liv.
Bengt