1. Jamen sedär ja. Då har jag återigen glömt bort att sitta på händerna för att inte räcka upp nån av dom i tid och otid… Så, idag får ni dras med mig! Jag, en alldeles utomordentlig människa i mina bästa år! Just nu ses jag oftast på Granngården där jag har ynnesten att att få hänga med min dysfunktionella Granngårdsfamilj om dagarna 🙂 Tankarna runt det här Sommarpratet och hur jag ska lägga upp det har snurrat runt sin egen axel, varit på Saturnus baksida och vänt innan jag till slut gav upp allt vad samlande av världens bästa låtar heter…. Inte heller blir det någon spännande röd tråd som kommer nystas upp eller klippas av i slutet av dagen. Istället blir det lite ordbajsande om ditten och datten i mitt liv samt en drös låtar av både blandad kvalitet och genre! Jag börjar med en självpeppande låt som vi sjöng på alla våra skolavslutningar i Skultuna kyrka, enjoy!
2.
Som sagt, jag har ju försökt hitta en ingång på nåt vis. Tänkte att jag kör en låt för varje flytt jag har gjort. Fast nä. Jag tappade räkningen nånstans runt 18:e flytten. Men jag föddes på Råby! Det är ju alltid en början, även om jag brukar svara Pluto på frågan om var jag kommer från. Eller, jag föddes väl inte på Råby men i Västerås i allafall. Vi bodde i en av de gråa bunkrarna, de med fågelnamn. Jag minns ju inte det men har sett bilder på den pippigula barnvagnen jag låg i. Det finns såna därninga rullar med film också, man ser min bror ramla runt med ärtiga kläder! När jag tänker efter så slutade de filma i samma veva?! Jag kan bara anta att jag var ett för vackert barn för att visa på film. Eller så var jag helt enkelt för rultig för de kläder som fanns 1974…. Nu borde jag skicka på Waterloo med Abba men se det tänker jag inte! Istället blir det en helt fantastisk låt som aldrig blir gammal, även om jag blev lite panikig när jag märkte att jag är äldre än Wuthering Heights…..
3.
1980 gick jag på lekis i Finspång. Varje dag knatade jag iväg på cykelvägen från dagmamman. Iförd någon schysst plyschoverall och med en gigantisk glugg mellan tänderna. Ja, det finns faktiskt ett foto på mig och Thore Skogman ihop, han hade nog inte plyschoverall iofs. På lekis fick jag lära mig att skriva och läsa åt rätt håll. Jag var rätt clever och kunde sånt tidigt, fast åt fel håll. Jag tjuvläste nämligen brorsans Kalle Ankatidningar tvärs över bordet. Nu är jag ganska rättvänd tror jag. Vi hade ett kuddrum på lekis, jag minns att vi försökte pussa Torbjörn där, han var så söt! Tyvärr var han rätt ovillig också… Stackarn… I kuddrummet fanns en bandspelare och vi barn fick ta med oss musik en gång i veckan.Tidens musik för oss barn då var Gyllene Tider, Abba och Freestyle…. Jag var rätt ocool, med röd krita skrev jag mitt namn på favvokassetten och tog med. Johnny Cash, Truckdriving songs…. Ingen annan gillade det så Cash fick ge vika för Björn Skifs Fångad i en dröm eller nåt annat bjäfs!
Gluggen är för längesen igenbyggd och plyschoverallen lyser med sin frånvaro men jag gillar fortfarande Johnny Cash. Dock väljer jag en annan låt med honom nu.
4.
Högstadiet. Vilken jävla resa. Tror de flesta av oss minns den tiden med skräckblandad förtjusning av något slag. Jag hittade min plats genom mottot ”Äta eller ätas”. Jag var; hästägare, punkare, scout, lantis, svartrockare, snäll, elak, rättvis….. Allt toppat med en stor dos humor! Att hålla standupshower på scenen i matsalen och samtidigt försöka skrämmas genom att vara tuff, det var min grej. Jag har aldrig haft så mycket svarta konstiga kläder och smink som då. Lite för tjock, lite för konstig men ändå på ett sätt som gjorde att jag överlevde! I min fars svarta skinnrock, cykelbyxor med fransar och swingpjattskor så var jag en syn för gudarna där jag for fram på min Husqvarna Novolette från -52… Vi drack Marinella och tjuvrökte runtom i hela Skultuna där jag gick på högstadiet. Mina föräldrar fick gå på krismöten i skolan och lärarna tyckte inte så bra om mig… Mest för att jag var smart tror jag. Att skriva full pott på proven utan att nånsin komma i tid eller helt enkelt skolka, det gör lärare frustrerade! Jag kan ångra att jag kände mig tvungen att trampa på en del. Jag har försökt att be om ursäkt och ägnar mitt liv åt att ingen ska behöva varken bli trampad på eller känna sig tvungen att trampa. Jag mådde inte bra under den tiden men jag är ledsen, jag hade roligt på ett sjukt vis! Jag målade ett självporträtt på en bildlektion. Porträttet föreställde ett UFO mot en stjärnfylld rymd….
I ett Marinellarus såg jag Imperiet i Arosparken.
5.
Jag var 18 år, gick sista året på lantbruksskolan och hade ställt av epa:n till förmån för bilen. Jag hade praktik hos min kära dressyrtränare och en dag under mockningen så dryftade jag lite konstiga symptom som jag hade, för henne. ”Du är med barn unge!” sa hon. Japp, det visade sig stämma…. Fadern gick i samma klass som mig och jag hade aldrig en tanke på att inte behålla barnet. Mina driftiga föräldrar fixade ett hus att hyra åt oss två dagar efter att jag berättade. Tror inte dom ville ha småbarn i huset igen 😉 Att vara gravid i en klass där resten bara är killar rekommenderas varmt, jag blev så omhändertagen! Och jag fick hjälp med att knuffas upp i traktorerna när magen började bli stor… Jag tog studenten i åttonde månaden, gräddbakelseeffekten var ett faktum i vita studentkläder. Jag valde ett par bekväma blommiga byxor istället. Sonen kom ut genom magen efter lite dramatik och har nu blitt 23 år! Trots att han har mig till mor så är han alldeles ……underbar! Att jag kan ha en sån fin och smart unge som kan allt och är en förebild för så många?! Inför det här sommarbabblet så frågade jag honom om det är någon speciell låt han förknippar mig med. Hans svar blev ”Ingen speciell låt men varje gång jag hör Cyndi Lauper så tänker jag ’mamma’!” Lite fint tycker jag 🙂 Cyndi har gjort massor av fina låtar men nu måste det livas upp lite på den här låtlistan!
6.
Just nu har jag semester, inte min favoritsyssla….. Jag får liksom inte arslet ur…. Så gillar jag inte värme utan jag sitter mest och muttrar i min soffa med neddragna persienner. Det är lite konstigt, när jag jobbar så vill jag ha små avbräck i vardagen, som att sätta sig i gräset och bara titta på när katten tvättar sig eller nåt. Fast egentligen är jag nog mest purken för att livet är lite trist… Jag jobbade i min väns tatueringsstudio för massa år sen, då var det kul! Jag var med på tatueringsmässor och träffade helt underbara människor! Som jag har kontakt med fortfarande 🙂 Jag har festat med Lizzardman och hånglat med fakirer, skrattat mig fördärvad… Jag minns en mässa när fakirerna hade hängt klart i sina krokar, tatuerarna hade lagt ner sina maskiner för natten och festen började, det var en sån där natt när allt är så roligt så man glömmer bort att gå och lägga sig ni vet! Jag och en fakir letade upp trappen till taket och medan solen steg över Karlstad så klättrade vi omkring på hotellets tak, hand i hand och övertröttfnittriga. Vi räknade måsägg och duckade för arga måsmammor. Jag måste göra mer sånt, bara vara, vara lite oansvarig och skita i att jag är tvåbarnsmamma ett tag…. För det kan man väl få? Förresten så var jag ute och rodde i månskenet i lördags natt. Livet är rätt bra ändå 🙂
7.
I 25-årsåldern blev det nåt knas. Jag hade köpt en bostadsrättsvilla där jag bodde med min son, hittade en karl, eller ja…. en kille då, han var ju bara 21…. Hursomhelst, snubben flyttade in och vi var glada allihopa! Jag började teaterlinje på folkhögskola och mådde bra 🙂 Villa, teater, snubbe och son! Med ett par månader kvar på utbildningen så blev jag erbjuden fast jobb på ridskolan i Heby där jag hade jobbat lite förut! Jag hoppade av teatern och tog jobbet. Sen jobbade jag. Dygnet runt, hela tiden, jag fixade allt och trivdes nog med det… Efter ett par månader åkte vi på solsemester, snubben och jag. Den veckan minns jag inte så mycket av. När vi kom hem hade jag feber, jag pissade blod och var full av munsår. Jag kunde inte gå tillbaka till jobbet. Jag kunde inte gå. Jag kunde inte. Jag satt på golvet i teverummet och kunde inte. Nåt. Jag blev skjutsad till psykakuten. Men hallå. Utbränd?! Pfft. Det är ju bara gamla kärringar som gnäller för mycket som gör sånt! Jag hade ju allt! T o m rätt god ekonomi för en gångs skull! Fast det var bara att erkänna, jag blev tvungen. Ett par gånger i veckan fick jag skjuts in för att hämta mediciner. Jag vågade inte gå ut och hämta posten. Det tog ett halvår innan jag kunde följa med och handla och om någon frågade nåt då så förstod jag nada. Jag fick grav social fobi! Helgalet… Jag som pratar sönder folk? Det är över 15 år sen men jag är fortfarande stressallergiker och kommer aldrig jobba sönder mig igen. Så om jag låter lite grinig när vi träffas så är det nog bara väldans mycket som roterar i hjärnbalken. Inget att bry sig om!
Och solsemestrar är ju ändå inte min grej 😉
8.
Mitt i teaterutbildningen så tog jag tag i något jag hade velat göra länge, jag sålde en häst och gjorde en bukplastik! Nu tänker ni, men hon är ju inte så…. smal?! Nä. Men jag hade lite häng kvar efter första sonens katastrofsnitt, nu skulle det bort! Sagt och gjort, jag blev itusågad på mitten och gick som en förbjuden u-böj ett tag… Hänget, som jag i efterhand kan erkänna inte var så stort som jag tyckte, försvann! Dock har jag väl aldrig varit så bra på att planera så när min social fobivända lagom var över så blev jag gravid igen…. Haha, undrar om det är någon annan som har ringt plastikkliniken och frågat om magen klarar av att tänja sig så mycket igen? Samma år? Det klarade den men jag har största ärret och en lite knölig mage, inget häng dock! 😉 Magen resulterade i en liten son till, eller liten förresten, ungen vägde nästan fem kilo. Han blir 14 i år och är precis lika underbar som sin storebror! Just nu har han sommarlov och gör som de flesta andra tonåringar, sitter och spelar spel…. Jag gör mitt bästa för att få ut honom, tycker att han ska umgås med kompisar men…. Han har kompisarna i öronen?! Det hade inte jag när jag var liten….. Nu har vi iallafall varit ute och gått massor ihop, tack vare Pokemon Go…. Japp, det är askul 🙂 Han har ingen låt som han tänker på mig när han hör så därför får han världens bästa låt eftersom han är just världens bästa unge!
9.
Nu till valet och kvalet. Jag vill ha med den här låten. Den betyder nåt så sjukt starkt för mig. Det här är heeeelt fel forum att berätta vad egentligen. Fast om jag inte gör det så blir det ju bara konstigt?! Jag har skrivit en lång harang. Jag har också knycklat ihop pappret (ja, jag skriver med papper och penna, oldfashioned jag vet) och slängt det. För jag ska inte outa nån här. Eller? Äh, jag kortar ner, ni kommer att förstå varför den här tanten är bitter och elak emellanåt. Jag vaknade en morgon för längesen och blev ensam ägare till vår hästgård. Jag vaknade och blev ensam. Jag blev ensam och vet än idag inte varför. Åren som följde och som fortfarande följer har satt sina spår. Jag har slagits för mig och mina barn. Jag kommer att fortsätta slåss och jag tänker inte lita på någon annan igen. Jag har sålt allt men jag har kvar mina barn 🙂 Det är det som betyder något, aiiight? Jag har även en Beretta tatuerad på vaden. En Beretta med två skåror i kolven. Under den står texten ”Not ready to make nice”. Bara så ni vet om ni tänker mucka 😉 Så, nu har jag klarat av den mörka, deppiga biten, snart blir det kul igen!
Jag vet att den här låten egentligen handlar om Bush men den går att applicera på så mycket!
10.
Jag antar att ni vid det här laget har förstått att jag är en rätt spretig människa. Jag är rätt trasig och färdig med allt men kommer att fortsätta hoppas på att nån vågar ha med mig att göra. Jag har träffat nån. Haha, nu kan väl alla hålla tummarna för att den stackarn klarar av att hålla sig kvar för helt ärligt, jag är ett kap! Jag är lite som en loppis utan att vara billig, det finns mycket att titta på, det mesta är skräp men det går att fynda! Vi alla vet väl att det är lite jobbigt att sälja in sig själv, man vill gärna visa upp de bra grejorna men knaset får ligga under bordet ett tag till…. Jag har sån jäkla tur att ”min” människa inte är med i den här gruppen 😉
11.
Nu ger jag upp. Det finns så mycket mer att berätta men jag har försökt hålla det till lite av varje! Jag tackar för er uppmärksamhet och för att ni har stått ut med dravlet som är jag 😉 Det har varit en asanskul och knasig dag, jag hoppas jag får möjligheten att berätta mer en annan gång! Kommer ni in på Granngården så hojta till så vi får highfiva i farten 🙂 Jag är inte så dyster och elak som det kan verka….. Jag tänkte avsluta storslaget med den vackra Piaff och Je´ne regret rien (stavning?) men äh, det här är mer jag! Tack för mig! *niger, bockar och knixar*
