1. Hej ! Bosse Stagman a.k.a Zinny Zan här.
Jag har idag fått äran att vara er sommarpratare här på The Låt of the day.
Ok så vem är du är det säkert några som frågar sig.
Så innan jag börjar dagen så får ni en kort beskrivning av mig här.
Jag är en 52 årig medelålders herre som har släppt skivor sedan 17 års ålder som sångare och låtskrivare med band som Easy Action , Shotgun Messiah , Zan Clan samt soloplatta.
Genren är Rock ,Glam Rock ,Sleaze Rock Hård Rock ja ni kan kalla det vad ni vill men för mig är det helt enkelt musik som jag tycker om.
Bra så ? Då börjar vi .
Allt började i Bandhagen på Björksundsslingan 37 och förövrigt där jag också döptes ja ni läste rätt, jag döptes hemma i tvåan då vår familj aldrig varit mycket för religion eller kyrkor.
Där på TV´n en dag upptäckte jag 4 glada killar i ett TV program, the Monkees hette dom ; Nu klev musiken in i första rummet för mig. De här killarna var roliga och hade en häftig bil röd bil med vitt nylontak och så kunde de lira.
Allt en 4 -5 åring kunde önska sig.
året var 1968
Daydream Believer

2.Strax efter Monkees så kom Bandet som fick mig att vilja bli musiker Rockstjärna ja som helt enkelt fick mig att gå igång på alla cylindrar! Bandet hette Sweet ,De kom att betyda otroligt mycket för mig under min uppväxt med hits som Ballrom Blitz,Teenage Rampage,The Sixteens,Turn it down med mera, Här kommer emellertid en tidig version av gruppen innan de blev tuffare , Det var nämligen den här låten som först fick mitt 8 åriga musikhjärta att slå lite extra ( Video Wig Wam Bam 1972)

3. Sedan 7-8 års ålder så har musiken betytt så oerhört mycket för mig och det kanske kan bero på all den fantastiska musik som kom under min tidiga uppväxt.
Låt oss bara ta åren 1972 och 1973 som exempel och se på skivsläppen:
Deep Purple´s Macine Head och Made in Japan
Rolling Stones Exile on Main street
David Bowie´s The rise and fall of Ziggy Stardust 72 och Alladin sane 73
Alice Cooper´s Schools out 72 och Billion Dollar Babies 73
T Rex The Slider
Black Sabbath´s Vol 4
The Stooges Raw Power
Aerosmith´s debut album Aerosmith
Pink Floyd Dark side of the moon
Led Zeppelin Houses of the holy
Nazareth´s Razamanaz och Loud n Proud
ZZ Tops Tres Homres
Mott The hoople´s Mott
Wings Band on the run
Queen´s debut platta Queen 1
Ja listan kan göras ännu längre men jag tror att ni förstått min poäng.
Att växa upp med såna här musiksläpp sätter självklart sina spår.
Väljer därför nästa låt att presentera från en artist bland dessa
David Bowie´s Ziggy Stardust och ja mitt artist namn senare i livet Zinny Zan är självklart inspirerat från Ziggy !
—————-

4. Precis innan jag skulle börja första klass så flyttade jag med familjen till en söderförort, Vårberg.
Det var här jag kom att gå i skolan från första klass till årskurs åtta.
Jodå jag gick bara åtta år i skolan,Jag var nämligen så hårt skoltrött i tonåren att jag fick slippa årskurs 9 och har idag kvar dokumentet från skolöverstyrelsen som där intygar at jag är mycket mognare och vuxnare än mina klasskamrater ( Vilket jag inte kanske tycker var sant)och när jag hade nått den aktningsvärda åldern av 14-15 så var jag så trött på förorten och de val jag tyckte att jag hade just då.
Antingen hänga i Vårbergs inomhus centrum ( Bland de första i Stockholm tillsammans med Sätra) och dricka sig packad på mellanöl, Kir eller röka brass som nästan alla gjorde på den tiden alternativt sitta hemma med de som kallades plugghästarna. Jag var ett mellanting så jag hamnade i ingemansland.
Jag ville skapa musik, se mig om i världen och inte sitta och vänta in livet i förorten. Punken hade just gjort sitt intåg i Sverige och gav mig ett alternativ och en enkel biljett från allt som skulle vara så lagom i samhället, alla skulle ha Puss o Kram jeans ,Gerry eller Monclair jackor etc ,, Jag hittade det jag saknat i livet i punken och i deras texter, Dvs ifrågasättandet av samhällets orättvisor att kunna hitta ett alternativ till det stereotypa.
Band som The Clash , Sex Pistols , The Damned osv gav mig ett hopp om att kunna bli musiker, jag behövde inte kunna sjunga som Ian Gillan eller lira gura som Ritchie Blackmore utan det var ok att inte vara en virituos.
Min nästa video blir därför God Save the Queen med The Sex Pistols

5. Punken ja, Den tog mig från förorten Vårberg in till kommersens näste där Punkarna paradoxalt nog valt som sin mötes och hängplats .
Gallerian vid T centralen , Mitt bland banker ,NK och andra stora varuhus kedjor fanns vi Punkarna från alla Stockholmsförorter samlade, Det var här vi hängde och träffades.
Vi kom från alla samhällsklasser och olika bakgrunder men hade hittat flera gemensamma nämnare förutom just Punkmusiken, Här var de likasinnade ungdomar som ville hitta sin egen väg, kreativa personer som ofta tänkte lite utanför boxen och som ville hitta andra och egna vägar och framför allt var kvävda av den där lagom känslan, stick inte ut ,var som alla andra.
Här började också politiska tankar komma in för oss Punkare i Sverige då punken startade mycket som en musikrevolt i England mot arbetslösheten och segregationen där och väljer därför nu en låt och video med The Clash som i den här låten tog ställning mot den rasism som seglat upp i England och skapat kravaller i Notting Hill ( Ja visst samma Notting Hill som idag är ett mycket hippt område för rika och kända) Men då runt 1978-79 ett område som var känt för att hysa invandrare och låginkomsttagare och där det ofta var oroligt och ibland rena raskravaller.
White man in Hammersmith Palais heter låten och var en av Clash sångarens Joe Strummers absoluta favoritlåtar av alla de låtar han skrev.
Den spelades också på Joe Strummers begravning då Joe dog bara 50 år gammal den 23 December 2002

6.Den Svenska punken då säger ni kanske nu? Självklart säger jag.
Ebba Grön , KSMB, Aoouuh, Usch, The Pain ( Ja jo Aouuh och The Pain sjöng på engelska jag vet)
Jag kan inte hålla räkningen på hur många gånger jag sett Pimme och Ebba G
Det började på Oasen ungdomsgården i Rågsved som var lite av Ebbas hem i början av deras karriär och samtidigt innan jag började spela själv så var jag ihop med en tjej som Kallades Kicko,Kicko var sångerska i punkbandet Usch.
Samma Punkband som inhyste Nike Markelius som trummis och som i sin tur var ihop med Gurra Trummis i Ebba Grön.
Det här betöd att Usch ofta fick öppna för Ebba Grön vilket också betydde att jag var med och såg inte bara min flickvän sjunga utan också Ebba Grön.
Roliga tider helt klart, Nike som förövrigt kommer att vara nästa sommarpratare här efter mig på Låt of the Day var för övrigt den första människa jag sov under bar himmel med.
Under ett träd på Djurgården runt 1978 men det är en annan historia J
Här kommer en personlig favorit från Ebba Gröns låtskatt Vad ska du bli?
( Live från SVT programmet Fäderneslandet och Punkrockarna) lägg märke till de måttligt roade vuxna som blivit inbjudna till programmet.

7. KSMB var det andra stora punkbandet . och Jag såg väl inte dom lika många gånger som jag såg Ebba men trummisen Johan Johansson såg jag ofta, Vi hade nämligen samma trumlärare och tiderna efter varandra så det var Hej och Hejdå som gällde i många år när vi möttes i dörren in till Sture Ericsson som vår gemensamma trumlärare hette, Och sen en dag så satt han där Herr Johansson bakom trummorna i KSMB .
Precis som Ebba så har KSMB gjort många bra låtar och texter men för mig är valet ändå självklart SEXNOLLTVÅ ! Enligt Låtskrivare Johan Johansson så handlar inte låten om något speciellt men är skriven för att vara mångtydig.
Om det är sant vet jag inte och fan om jag tror Johan Johansson den här gången men vad jag vet är att för mig är låten oerhört träffsäker på många sätt och därför har texten betytt en hel del för mig.
I brist på bra video till den här låten så väljer jag en text video just för att jag vill lyfta fram texten i den här låten, och Ja Herr Johan Johansson lärde sig ett och annat hos trumlärare Sture Ericsson det visar han prov på här!

8. Som Jag sa tidigare så var mitt första instrumentval trummor och jag gick i trumskola i 4 år och jag spelade faktiskt trummor i några Punkband innan jag ställde mig bakom mikrofonen och valde sången istället.
Banden jag spelade trummor med var Belsen Boys ,Alarm X ,Brilliant Boys och Beauty Box.
Ja jag vet 7 videos har jag nu delat med mig men inget från mina egna band.
Vi kommer dit nu faktiskt men jag väljer inte något från debut plattan med Easy Action som också var mitt allra första skivsläpp utan en akustisk låt som Kee Marcello och jag skrev nästan direkt efter att vår debutplatta var släppt.
Här är det enda stället där ” Roll Baby Roll” funnits förevigad ända till för bara några år sedan då vi släppte den på ett Easy Action samlingsalbum.
Klippet är taget från en dokumentär som SVT gjorde med Easy Action då vi var det första bandet i Svensk Musikhistoria att skriva ett World Wide Record deal med ett multinationellt skivbolag Warner Brothers ( Jo det stämmer inte ens Abba lyckades med det) Men inte blev vi lika stora som dom trots detta! Nä men fint lät det 😉

Easy Action ja förutom undertecknad så var medlemmarna Fredrik Von Gerber och Peo Thyren från avlagda Noice, Kee Marcello en då okänd Norrländsk gitarr virituos ,Danny Wilde ( Dan Lagerstedt) Jag snodde hans artistnamn från serien Snobbar som Jobbar där Tony Curtis rollgestalt hette just Danny Wilde och Roger Moores Brett Sinclair .
Hur vi träffades finns beskrivet i Kee Marcellos bok ” Rockstjärnan som gud glömde” men vad man kan säga kort var att vi hann röra om det ganska ordentligt i den Svenska grytan på den korta tid som vi fanns 82-85.
Danny Wilde lämnade senare EA och in kom Chris Lynn ( Kristofer Lind ) Son till en av Lindarna i Aston Reymers Rivaler.
Visst var Noice ute i Folkparkerna i smink etc men de drog till sig unga tonårsflcikor med deras popmusik och alla flickor var kära i bandmedlemmarna.
Med Easy Action så dök vi upp med smink,sjalar,nitbälten,skinnjackor,Leopardkavajer ,Glam och Hårdrocksriff som inte spelats så mycket på folkparkerna eller som tidningen Schlager skrev” Easy Action har modevisning” när vi spelade på Ritz i Stockholm.
Vi ville vara spektakulära,Vi älskade och hade växt upp med Bowie,Sweet,Kiss etc så vi ville bjuda publiken på både musik för örat och scenshow för ögat, det visuella skulle vara lika viktigt.
Det här blev så klart en ordentlig krock i vissa småstäder land och rike runt och för första gången på många år så fick man ta till de slagsmåls knep man lärt sig i förorten för länge sedan,, Älskade i ena staden mordhotade i nästa ja så såg det ut när Easy Action turnerade för det här hade man inte sett på landsbygden tidigare. Det samma gällde grannlandet Finland där skogshuggare ville slå halft ihjäl mig på en lunch restaurang och kastade knivar och flaskor upp på scenen på kvällen när vi spelade till att bli bundis med ett helt gäng Zigenare fyra mil från Ryska gränsen på ett hotell för att de kände igen mig från Rinkeby där de hade släkt och där jag bodde under nästan 4 år. Vi groggade till sent in på natten. Vem sa att livet inte hade mycket att bjuda på J
Avslutar Easy Action tiden med en låt vi nyligen släppte men som skrevs 1984
Videon är tagen från Easy´s återförening på Sweden Rock 2006 ( det slutade med att det bara blev Kee och Jag själv som återförenades av många olika orsaker) med oss har vi här på Trummor Björn Höglund,Gitarr Simon Roxx, Bas Micael Grimm som tyvärr gick bort i diabetes 2011, Det här singelsläppet och detta videosläpp blev också en hyllning till vår bortgångne vän Micael och ett hedervärt farväl för Easy Action.släpptes i år 2016

9. Dont get me started ! Som ni märker jag har så mycket Jag vill berätta men tiden rinner iväg precis som i livet.
Därför helt snabbt ,Hoppade av Easy Action 1985 och flyttade till New York, Men karriären tog inte fart där så jag var hemma igen efter mindre än ett år tror jag,Easy Action? Jo de fortsatte och tog nu in Tommy Nilsson på sång.
Här kastar jag in ett av mina absoluta favoritband Aerosmih med kanske världens bästa frontman på delad plats med Freddie Mercury nämligen Steven Tyler Väljer självklart ingen av de låtar ni säkert hört tusen gånger det vore ju som att kasta bort chansen att visa riktiga pärlor som många inte sett eller hört.
Full Circle ”Live” i mitt tycke världens bästa Rockband för mig långt bättre än Rolling Stones men nu svor jag kanske i kyrkan men det skiter jag i !

10. 1987 så blev jag kontaktad av tre unga herrar från Skövde och ett band som hette Kingpin, de ville ha mig som sångare och efter en lyssning på 3 st av deras demolåtar så var jag lika övertygad att jag ville spela med dom.
Sagt och gjort in i Bert Karlssons studio i Skara Sommarland och spelade in plattan Welcome to Bop City, jag satte mig sedan på ett flyg till Hollywood efter att vi släppt plattan för att nu rycka i de kontakter jag hade samlat på mig från Easy Action tiden och tiden i New York, En vecka senare kom också Kingpin trummisen Pekka till Hollywood och 14 dar senare så åkte vi hem med vetskapen att 4 skivbolag i USA ville köpa ut oss från Bert Karlsson och sköta vår karriär istället Thank God !
Väljer låten I dont care bout nothin från plattan och nu hade vi mixat om plattan i samma studio som Guns n Roses spelat in delar av deras debut platta och även David Lee Roths första soloplatta var inspelad i Can Am studio i The Valley utanför Hollywood. Vi hade också varit tvungna att byta namn då det fanns ett Kingpins i USA, Nu var vi helt plötsligt Shotgun Messiah och vi bodde i Hollywood California, Ibland går det undan i livet.
Introduktionen på videon som görs av 4 fulla svenskar dvs vi i bandet är filmat då vi hade releaseparty för plattan på ett hotell på Manhattan och vi var hyfsat överförfriskade och lyckliga för att bla Joey Ramone sångare i The Ramones dykt upp på vårt releaseparty.

11. Tiden rinner ut och jag får lov att summera här, Shotgun Messiah tog slut för mig efter första plattan då jag var less på drogmissbruk, bandbråk och ständig osämja.Så Jag flyttade hem till Svedala igen.
Landade hårt med skattesmäll som tog det mesta av mina ihoptjänade Dollars En Pappa som hunnit avlida i Sverige och fick själv diagnoses Chrons syndrom ( En tarmsjukdom ) som tyvärr är kronisk men som jag inte lider av idag så mycket samt en skillsmässa från den kvinna jag en gång älskat.
Några tuffa år helt klart men en del av livets väg precis som Black Sabbaths sista skrivna låt innan de splittrades Hard Road:

12 .Så mycket musik men så lite tid!
Jag hade velat välja låtar till er från AC-DC Thin Lizzy,Deep Purple,Prince,Elton John ,Lisa Dalbello,Beatles,Sparks och många många fler, Ja ni ser musik är lika viktig som luften jag andas. Jag hade velat tala om mitt liv med familjen när vi bodde i Brasilien men det hanns inte heller med. Så kan det va!
Musikaliskt så håller jag idag på med något helt nytt och som jag bara längtar efter att få släppa, det är ganska långt ifrån allt det jag tidigare gjort och jag är mycket spänd på hur det kommer att tas emot.När jag inte skriver musik eller umgås med min familj så sitter jag på min Harley Davidson och dundrar runt på vägarna runt om i Sverige och njuter av vinden och solen i ansiktet ljudet från Harley motorn och naturen jag åker igenom, Det är mitt sätt att koppla av och rensa hjärnan från alla tankar.
Avslutar med en låt jag skrev till en film med Peter Fonda i huvudrollen
The Perfect age of Rock n Roll och här hyllar jag några av mina Rockhjältar som tyvärr gått bort alldeles för tidigt.
Tack för er tid och hoppas att det har varit värt de timmar som jag stulit ifrån er.
Eller som Thomas Thorild 1700 tals författaren,Filosofen,Poeten skaldade ”Denna dagen ett liv”
Då jag försökt att på några timmar dela med mig av mitt liv till er.
Denna Lördag då jag själv sitter på Gotland och Ja ni gissade rätt åker Harley Davidson så att Raukarna skakar!
Kram till er alla och glöm inte.
Det är ditt liv så sätt dig inte i baksätet !

1.
Jaha. Här är jag.
Jag heter Anna.
Vad heter du?
Äh. Nä.
Ni ser ju vad jag heter.
Leken blir meningslös då.
Byt lek, kvinna. Det här håller inte!
Ok.
Här kommer jag!
Här kommer jag!
Här kommer jag!
Stopp! Vem är du?
Hm. Oj. Hoppsan.
Var inte beredd på den frågan.
Där sket sig den leken.
Jag återkommer!
Vi får se vilka ord jag får ur mig idag.
Jag gillar ju liksom ord men det är inte alltid de gör som jag vill.
//Misslyckad lektant

2.
Sitter uppkrupen i min lilla fåtölj i en grön och lummig trädgård.
Borde känna mig trygg.
Semesternöjd.
Lugn i bröst och själ.
Lugn är ju i och för sig inte heller en av mina starka sidor.
Ritar några streck på ett papper.
Funderar lite.
Några andra ritade för länge sedan en bild av världen.
Drog streck på ett papper.
Deras streck blev gränser och på nåt sätt blev deras streck en värld som är vår.
Äh. Jag gillar inte gränser och nu tappade jag bort mig.
Ondskan körde lastbil i världen.
Jag tappade både anda och ord.

3.
Min hjärna snurrar vidare.
Hjul.
Hjulbenthet.
Undrar om det finns nån förening för dom.
Det finns ju föreningar för allt.
Väldigt udda föreningar faktiskt.
Struntsamma.
Läste då att hjulbenthet också kallas o-bent.
Nä, nä, nä.
Det där går jag inte med på.
I min värld är o-bent typ benlös.
Hjulbenthet växer för övrigt ofta bort.
Nu tappade jag bort mig igen.
Äh.
Ryggradslösa brukar kallas amöbor.
Amöbor är synonymt med ynkryggar i min lilla värld.
Ynkryggar är fegisar och såna gör illa andra.
Jag vill inte vara nån fegis.
För övrigt så är jag rätt bra på att hjula.

4.
Tänker vidare på sånt där som skrämmer skiten ur mig.
Småsaker.
Typ telefoner.
Jag är livrädd för att prata i telefon.
Min telefon har dock inte riktigt fattat det.
Den ringer folk hela tiden.
Fickringer.
Eller i mitt fall…
BH-ringer.
En gång när jag forcerade fram i tillvaron så hörde jag en pigg röst ropa ”Hallå” i min BH.
Flera gånger hördes den där pigga rösten.
Jag fattade ingenting.
Skyllde på stress.
Blev lite rädd för att jag var på väg in i den där berömda väggen.
Särskilt när den där rysligt pigga rösten ropade
”Hallå, du har kommit till BUP. Kan jag hjälpa dig?”
Det kunde hon ju naturligtvis inte.
Jag är ju vuxen.
I alla fall ibland.
I övrigt är jag mest rädd för knölar.
För i min BH finns inte bara telefonen.
Där finns ett ärr som förändrade min värld.

5.
Mina tankar är lika ostyriga som mitt oerhört okammade hår.
Men jag tänker att det inte gör så mycket.
Jag är ju liksom lite ledig.
Livet får försöka klara sig utan min kontroll då.
Klara sig självt ett litet ögonblick.
Det kan väl inte vara så svårt.
Det är väl inte för mycket begärt!?
När man är ledig ska man vara avkopplad har jag hört.
Jag måste öva på det.
När man vill bli bra på nåt så krävs övning.
Funderar på om den motiveringen skulle kunna ge mig lite extra ledigt.
Borde vara så.
Äh.
Koppla av nu då!
Avkopplad…urkopplad…nedkopplad… bortkopplad…påkopplad.
Kopplad.
Mäh.
Nä.
Jag är ju ingen hund heller.
Nu tappade jag bort mig igen.
Men apropå hundar…

6.
Så tog livet med mig till pantstationen.
Det är en märklig plats.
En liten egen ö i ett stort och stormande hav.
En egen bubbla.
Lite som en fristad.
Folk gör som dom vill där.
Det är rätt häftigt.
Borde nog panta oftare.
Gubben Grå försöker köra in samma flaska 17 gånger.
Jag har inte hjärta att berätta att den inte ger honom några pengar.
Han är påstridig.
Kör in hela armen i apparaten.
Varje gång.
Jag tränar tålamod.
Det gör nog han också.
När han till slut ger upp så ser han ut som om maskinen snott hans lördagsgodis.
Hoppas att den inte gjorde det.
Det var ju ändå bara en enkronasflaska.
Plötsligt i den där bubblan av påtvingad tålamodsträning så dyker han upp.
Mannen som är allt annat än grå.
Gammal men vacker som få.
Rynkig, färgglad och helt och hållet egen.
Han ler.
Han har gjort sig fin.
Han har klackskor, nylonstrumpor och keps.
Han ler.
Jag ler.
Och plötsligt i den där bubblan av enkronor och knöggliga flaskor så hittade två udda fåglar varandra för ett ögonblick.
Idag vill jag vara som han.

7.
Ibland är jag liksom för öppen.
För känslig.
Hudlös och lite skör.
Det kan hända att sömnen försvinner då.
Det gjorde min.
Inte för att det gjorde så mycket.
Var rätt pigg ändå.
Men nattrasslet tär lite på en knotig tantkropp och dottern tvingade iväg mig till doktorn.
Mannen var effektiv som tusan.
Innan jag ens hann säga varför jag var där så hade ett recept skrivits ut och jag var glad i hågen på väg till apoteket.
Mannen måste ha trott att jag var en trött, gammal ponny för pillren han skrev ut kan inte liknas vid annat än horse tranquilizer.
Plötsligt gick jag i en egen bubbla.
Inget spelade någon roll.
Jag var inte bara nöjd.
Ett ord som jag har svårt med.
Jag var liknöjd.
Ett ord som jag avskyr.
Jag var bedövad.
Borta.
Så kunde jag ju inte ha det.
Det förstår ju vem som helst.
Hellre sömnlös och hudlös än livlös.
För övrigt så gillar jag hästar.
Har alltid önskat mig en ponny.

8.
Jag brukar ju titulera mig tant.
Tycker om det.
Älskar tanter.
Tanter får ju liksom göra lite som dom vill.
Det kan på nåt sätt räknas som ett tantprivilegium.
Åren ger en rätt att skita i vad folk tycker.
Inte ta det så allvarligt.
Ibland kanske bara våga vara sig själv.
För vem kan en tant annars vara?
Vore ju knäppt om man som tant började låtsas att man är Yngwie Malmsteen.
Eller egentligen…
Varför inte?!
Jag sa ju just att man får göra lite som man vill.
Och om jag nu vill låtsas att jag är Yngwie Malmsteen så får jag väl göra det.
Nu brukar jag kanske inte låtsas just det.
Men jag brukar fuldansa en hel del.
Då kan det ibland hända att jag låtsas att jag har världens vackraste sångröst, har långt böljande hår eller bara att jag är graciös.
Det är jag inte.
Jag är omusikalisk.
Utan både takt och ton.
Men jag gillar att dansa.
Fuldans.
Frigörande fuldans.
Sån dans är för själen.
Funderar om det finns nån förening för just frigörande fuldans.
Om inte så finns den nog snart.
Jag kan vara suppleant.
Nu tappade jag bort mig igen men föreningar är bra.
Särskilt kemiska föreningar.
Äh.
Nu vet jag inte alls hur jag tänkte från början.
Struntar i det.
Dansar lite istället.

9.
Finns så många kärlekar i livet.
Så mycket varmt.
Fint.
Forsande och pulserande.
Sånt som får Tennforsen att blekna av avund.
Får Niagarafallen att verka bleka och trista.
Som får mig att rista till och vilja mer.
Se längre.
Drömma lite större.
Lite vildare.
Ibland är liksom den där längtan efter nån annan så stor.
Så mäktig.
Får en tant att tappa ord.
Tappa fattning.
Fan, förlora all värdighet.
Men det är fint.
Vackert.
Det nakna.
Öppna.
Hudlösa.
Skamlösa.
Att våga vara just det.
Vara just sig själv.
Det är stort i det lilla.
Att våga blotta den där lilla, sköra, pulserande muskeln under revbenen.
Våga vara just en liten sårbar tant med hjärtat i handen.

10.
Tanter blir trötta framåt kvällen.
Särskilt sömnlösa tanter.
Ibland vill dessa tanter dessutom måla gubbar och gummor, lyssna på hög musik och låta tankarna löpa fritt.
Fritt och lätt som små,små fjärilar.
Som fjäderlätta molntussar.
Omöjliga att fånga.
Sånt kan tanter vilja.
Då gör dom det.
Eller…
Vet inte vad andra tanter gör men jag gör så!
Men hörrni!
Lekarna då?
De var ju viktiga där i början.
Sen kom jag av mig.
Typiskt mig.
Tänker på allt och ingenting.
Tur att jag kom ihåg dom.
Hur skulle det annars ha slutat?
Alla händer säger klapp, klapp, klapp
Alla fötter säger stamp, stamp, stamp
Alla huv´en säger nick
Klockan säger ticke tick
Nu så ska jag sluta!
Tack för mig!

Mitt namn är Johan Lans.
57 årig IT-konsult boende i Sala.
Gift med 2 vuxna barn. 2 äldre systrar.
182 cm lång och väger 80 kilo. Skostorlek 42.
Nedsatt hörsel och använder glasögon.
Fritidsintressen är musik, resor, MTB, skidåkning, fiske och curling.
Dagen till ära har jag även lagt upp en aktuell bild på mig själv.
Vi ska nu se om den förutfattade uppfattningen du fick av mig bara genom att läsa dessa rader stämmer.
Tur att du inte fick höra min röst, får då skulle det bli svårare!
En människa i världen. En människa i The Låt Of the Day.

1.
Född av en mor på 48 och en far på 53 år reagerade jag inte i tidiga år på mina föräldrars ålder men ganska snart förstod jag att det inte var en vanlig situation för ett barn.
I slutet på 50-talet var det inte vanligt att en kvinna vid den åldern överhuvud taget var gravid. Det föranledde att min mamma uppsökte en professor i Uppsala för att verkligen undersöka riskerna med detta. Denne professor sa att det inte fanns några vetenskapliga belägg för att det skulle vara någon större risk för komplikationer på barnet med en födsel vid min mors ålder. Han avslutade med orden, ”Det kan till och med bli en professor”.
Någon professor blev det inte men en hygglig medmänniska kan jag tycka. Jag brukar ibland skänka denna professor en tanke. Han är en stor del till att jag får vara med er idag.
Den största orsaken är min mor. Att hon trots allt stod pall och tillsammans med min far tog beslutet att föda mig kan jag bara tacka dem för.

2.
Under hela min uppväxt fick jag höra kommentarer angående mina överåriga föräldrar. Det tisslades och tasslades på ”stan”. Inte alltid ovänliga men det var väldig fokus på det.
Det hände att frågan kom upp om det var farfar som var med och kollade på match när jag lirade. Det fick den effekten att mina föräldrar inte följde med så ofta i sådana sammanhang för att bespara mig pinsamheten.
Ytterligare exempel på hur människor med fördomar kan visa sitt fula tryne var när en nära släkting uttryckte sin förvåning över att jag kunde åka skridsko.
Förakt, generaliseringar och fördomar är skit. De begränsar bara ens liv.
Som de flesta av oss har jag en del av dessa begränsningar men jag försöker jobba med dessa varje dag.
Om vi öppnar våra sinnen för det som känns konstigt eller ovanligt kommer våra liv att bli fan så mycket trevligare.
Eller som Frank Zappa uttrycket det:
-“Stupidity has a certain charm – ignorance does not!!!”

3.
Jag har aldrig lidit av att växa upp med äldre föräldrar. Snarare tvärtom, i ljuset av mitt eget åldrande.
Att ha så mycket livserfarenhet omkring sig som liten, berikade mig på många sätt. De värderingar och den trygghet som mamma och pappa gav mig har varit helt avgörande för det goda liv jag lever idag.
Vi går alla tuffa matcher någon gång under vår livstid och då är det bra att ha dessa grundbultar att luta sig emot.
Att förlora sina föräldrar vid 20 och några år fick dock konsekvenser som kan göra mig ledsen.
Det smärtar att min fru och våra barn inte kunnat träffa sina farföräldrar. Jag vet vilken underbar relation de kunnat ha.
Det finns så mycket jag skulle vilja ha sagt och diskuterat med mina föräldrar som aldrig blev av under den tid vi hade.
I det sammanhanget kan bara be er att krama era mammor och pappor. Imorgon kan det vara för sent.

4.
Jag har på senare år analyserat en effekt av min uppväxt. En av kommentarerna man fick höra var:
-”Det var ju bra gjort, trots att han har så gamla föräldrar”
Det sätter sina spår.
I området där jag växte upp tävlade vi barn om allt och att förlora medförde smälek och trakasserier som en barnpsykolog skulle kunna göra en avhandling av.
Jag har fortfarande hack på smalbenen efter alla slag som utdelades på hockeyplanen.
Allt detta födde en tävlingsinstinkt i mig som inte alltid varit klädsam men utan den hade jag inte tagit mig dit där jag är idag.
”Jag ska fan visa dem att jag kan!”, blev mitt mantra.
Åter till tävlingarna som barn. En av tävlingarna bestod i att cykla runt kvarteret med förbundna ögon. Den som kom längst vann. Vi var tvungna att avsluta när en av killarna i gänget hamnade på motorhuven på en bil.
Indian och Cowboy var en kul lek. Jag blev tillfångatagen vid ett tillfälle. Antar att jag var Indian. Det var de stora grabbarna som var Cowboys.
”Här kommer Bod som vill leka med de stora grabbarna” om ni kommer ihåg.
I vederbörlig ordning blev jag bunden vid ett träd. Tiden gick och efter en tid som kändes som en evighet fick jag se två molokna Cowboys komma släntrande utmed stigen. Mitt dilemma hade uppdagats vid kvällsmaten när min arma mor frågade grannen var jag var någonstans. Då kom Billy the Kid och Butch Cassidy på att de glömt mig. Efter morsans mat var allt i sin ordning igen.
Det fanns en gäng hierarki i området och som yngst fick man passa sig för att inte hamna i situationer där denna hierarki användes. Jag och en kompis var på isen och åkte skridskor och såg försent faran dyka upp. In glider två killar belägna på den högsta nivån i hierarkin.
”Ställ er i mål”, skrek en av killarna och det var bara att lyda.
Vi nötte läder till var sitt mål och undrade vilken pennalism som var i antågande. Grabbarna skulle träna slagskott och det vara bara att försöka hålla sig undan och hoppas på att pucken skulle träffa skridskorna eller klubban. Meningen var att vi skulle skicka ut puckarna till dessa skarprättare så att de slapp hämta dem. Rätt var det var så small det till i huvudet och allt blev lite suddigt. Toppluva fungerar inte så bra som hjälm.
Tack och lov hade dessa gossar ett gott hjärta innerst inne och det hela slutade med att de ställde mig utanför vår dörr och ringde på. Sedan drog de som en avlöning. Mamma öppnade och så fick sagan ett lyckligt slut.
Tjalla? Nä, det gick inte för sig.
Bättre förr…

5.
Rätt var det var så upplöstes den trygga lilla värld som kallas barndom. Runt hörnet lurade nått som jag tror ingen kan vara beredd på.
Ungdom. Brudar, idrott och alkohol. Finnar, svettningar och för tidig utlösning. Under denna period gick jag från en blyg grabb till en mindre blyg kille.
En del i denna utveckling utgörs av effekterna av alkohol.
Alkohol, denna substans som jag har en så tvetydig känsla inför.
Så här skriver Wikipedia om alkohol:
”Enligt en kunskapsöversikt som Statens folkhälsoinstitut tagit fram, ger alkohol inga positiva hälsoeffekter alls för personer under 40 år”.
Sant, skulle jag tro men det finns en del positiva sociala effekter. Det sociala kitt som den är del av fungerar bra om man intaget är måttligt och som för en blyg kille kan det leda till lite självförtroende som i sin tur ger mod i barm.
Drogromantik? Kanske.
Jag vill på inget sätt förhärliga droger. Det är ett skit. Dock har det för mig, förutom de gånger man i rusets påverkan ”gjort bort sig”, på det stora hela tillfört en kvalité i livet.
Tjejer var skrämmande grejer under denna tid. De var som högre stående väsen(vilken det senare skulle visa sig vara sant).
Hur skulle man nånsin överhuvudtaget komma i närheten av dessa gudinnor?
Efter ett enträget ”learning by doing”, insåg man att det inte var så invecklat.
Genom att vara sig själv, löste sig resten på köpet.

6.
Under en perioden som blivande man firade vi midsommar på någon lämplig camping i Mellansverige varje år.
Vid ett tillfälle tillbringade vi en midsommar på Gräsö.
Min annars så försiktige kompis blev ”lite på kanelen”, som det gamla talesättet säger.
Jag kände att här är det bäst att tagga ned intaget och ta rygg på killen så att inget tråkigt händer. Som en yster hingst på vårbete sprang han mellan tälten och stötte på tjejer(vilket annars aldrig hände).
Denna katt och råtta lek pågick under ett tag men kulminerade när han gick fram till en helt främmande kille och sa:
-”Slå dig själv så slipper jag!”.
Ridå.
Tack och lov att killen hade överseende med denne något burdusa person som dök upp från ingenstans. Killen mottog min ursäkt och det var bara att ta rygg igen.
Kvällen slutade med att han somnade vid lägerelden vi hade på klipporna och vaknade med ett ryck när den ravioliburk som någon kastat in i elden exploderade.
Morgonen efter hade han brännmärken i pannan, formade som ravioli.
Vill bestämt minnas att denna låt då ekade över nejden i den ”Bergsprängare” vi hade med oss.

7.
Mitt allt jagande av tjejer och letande efter en vettig framtid skulle värnplikten göras som sjukvårdare.
I vanlig ordning slog tävlingsinstinkten till och istället för att ta det lugnt på uttagningen till de olika kompanier vi skulle placeras ut på, slet jag som ett djur.
Det medförde en placering på ett skyttekompani längst fram vid en tilltänkt krigsfront. Mycket skidåkning och gångmarsch blev det, medan de andra softade i sjukvårdstältet och åkte lastbil. Ibland kan det vara bra att ta det lugnt.
I skrivande stund diskuteras om allmän värnplikt ska återinföras, Man kan tycka vad man vill om det och orsaken till att det behövs, men jag hade förmånen att göra värnplikt. Jag i stort sett pacifist, så den krigande delen av värnplikten kan vi lämna dithän.
Det kan tilläggas att vi en dag kan behöva försvara den demokrati som vi dag tar för givet. Inget är beständigt. Det har historien visat oss.
För mig var det en sedelärande tid där man fick lära sig att ta hand om sig själv och att jobba i grupp. I vått och torrt. I medgång och motgång.
Varför inte införa en allmän tjänstgöring för blivande män och kvinnor där samhällstjänst på t ex flyktingförläggning, äldreomsorgen eller hemtjänsten står på schemat. Eller kanske hjälpa de med rörelsenedsättning och varför inte stötta idrottsföreningar.
Utopi? Ja kanske.
Det skulle dock medföra en större förståelse i samhället för olika samhällsklasser och etnicitet.

8.
Min mor var troende. Mamma hade nästan alltid rätt men här gick våra uppfattningar isär.
Jag är ateist och lite avundsjuk på troende eftersom jag tror att vi behöver något att ”tro” på. Det känns som denna ”tro” saknas för många människor i dag, vilket ger en känsla av rotlöshet.
Jobbet och prylar räcker inte till som snuttefilt.
Bob Marleys sista ord till sonen David (Ziggy Marley) var:
-”Money can’t buy life”.
Kärlek och ett rikt socialt nätverk är den ”tro” jag har. Religion i övrigt ger jag inte mycket för när man ser hur den förvrider hjärnor och dess innersta krets håller sina egna pedofilpräster bakom ryggen.
I övrigt låter jag Frank Zappa på oefterhärmligt sätt förklara de negativa effekterna av religion.

9.
Efter en kortare utbildningsperiod fick jag epitetet ”Programmerare”
Sexigt?
Inte mycket, men det har givit mig en stadig ekonomi och inte fryser jag på jobbet under vintertid heller.
Min första anställning inom IT branschen var i Stockholm där jag bodde med min dåvarande sambo. Efter en tid slog bomben ned.
Sambon ville flytta isär och jag hade inte märkt ett jävla skit. Typiskt karlar!
Det blev en period i livet där mycket ställdes på sin spets. Jag trodde jag skulle ”bli över”. Ensam i Stockholm. Ensam i världen. Jag mådde skit, helt enkelt.
Bearbetningen var jobb, träning och festande.
Musiken blev en tröst och jag kan fortfarande återuppliva känslan när lag vilsen gick i Stockholm City med min Sony Walkman i regnet och lyssnade på den här.

10.
”Alla pottor har ett lock” sa min farsa ofta.
Han var inte så bra att uttrycka känslor.
Genom detta talesätt försökte han troligen på sitt sätt förklara att,
”Mister du en kärlek, står dig tusen åter”.
Han fick rätt. Där stod hon plötsligt.
Mitt ”lock”.
Min ledsagare.
Min kärlek.
Urmodern till våra barn.
Atomkärnan allt snurrar kring.
Familjen är fundamentet mitt liv vilar på. Det måste vårdas och skötas om för att det hålla i många år framöver.

11.
Inom IT branschen under slutet av 80 och 90-talet ingick förmånen att resa på konferensresor runt i Europa.
Förtäckta festarresor med några lustiga anekdoter som resultat.
Jag vill förära er med en.
Detta utspelar sig i Lissabon och första kvällen får vi tag i en taxi som ska skjutsa oss ned till city. Efter en stund säger chauffören:
-”Ni kan känna er lugna ikväll. Jag är Sheriff”
Han ber mig öppna handskfacket. Där ligger en .44 Magnum(en pistol för er som inte kan sin Dirty Harry).
Den självutnämnde sheriffen följde med oss på restaurang och nattklubb hela den kvällen och såg till att vi inte blev blåsta.
Givetvis åkte han säkert till ställen som han hade intressen i men va fan.
Dagen efter hämtade han oss och skjutsade oss till en fotbollsmatch.

12
Jag kommer med de följande inläggen att ta upp lite reflektioner som uppstått under årens lopp.
Den första härstammar från en erfarenhet hur ett samtal kan utspela sig.
Det börjar med en dialog med en person som frågar om ditten eller datten. Man svarar med ett lämpligt långt svar och ställer en fråga för att dialogen ska spinna vidare.
Efter någon minuts monolog börjar det krypa i kroppen och man försöker ta sig ur situationen. Trots försök till inlägg och frågor som ska få igång dialogen faller allt platt till marken. Inte för att den som håller predikan inte är intressant men för att man känner sig som en sufflör som ska säga de rätta sakerna för att teaterstycket få den utveckling som personen mitt emot mig förväntar sig.
Den absolut värsta sorten ger en ungefär 15 sekunder chans att berätta vad det var man nu skulle prata om. Om man inte fångat personens absoluta uppmärksamhet på den tiden så börjar ordbajsaren flacka med blicken och man börjar tänka att, helvete nu är min chans borta! När man som jag behöver andas mellan meningarna och inte är snabb på att få till det som ska sägas, står man där snart artigt lyssnandes medan den andre pratar både på in och utandning.
I en diskussion eller dialog ska det vara sökandet efter gemenskap, kunskap eller konsensus som är målet. Enligt mitt sätt att se det tenderar det tyvärr ibland att bli ett samtal där den egna synpunkten försvaras med väldigt lite lyhördhet.
Om vi tar oss tid och lyssnar mer på vad andra har att berätta, kommer samtalen att bli betydligt trevligare och mer utvecklande.

13.
Pop och rockmusikens inflytande på samhället kan inte överdrivas. Efter att ha varit en obskyr företeelse som inte sågs med blida ögon från etablissemanget tidigare, dyker det upp i både media och politiken numer.
Jävligt intressant.
David Cameron twittrade ganska omgående efter Bowies död. Kanhända en populistisk handling. Ett flertal engelska TV kanaler ändrade sina tablåer för att visa dokumentärer om Bowie. Även svenska media har ägnat utrymme för att dokumentera stora artister.
Generellt har bortgångna artister blivit mer och bättre uppmärksammade den senaste trettioårsperioden.
Varje vecka poppar det upp dokumentärer som analyserar musikens inverkan på samhället.
Skillnad var det med döda legender som Bob Marley, Janis Joplin och Jimi Hendrix som mest diskuterades angående deras förhållande till droger.
Om någon hade talat om för mig för 30 år sedan att Lemmys död skulle omnämnas i de största tidningarna och TV kanalerna i Sverige, skulle jag ha ifrågasatt hjärnstatusen på den som yttrade det.
Ett stänk av melankoli slår mig fortfarande när Bowies död kommer på tal.

14
Jag har medvetet utelämnat mina innersta tankar kring musik.
Musik är en stor del av mitt liv och den kräver ett eget sommarprat.
Om stjärnorna står rätt nästa sommar och Mäster Magnus har en dag över så kommer jag gärna tillbaka och pratar musik. Mycket och länge.
Det är en ära att bara få vara med i denna grupp. Att få ta del av den musik som förenar oss och sommarprata tillsammans med alla sköna människor.
Det var min historia och jag vill tacka alla som följt mig denna dag. Tack för all uppskattning och alla kommentarer under dagen. Det har varit väldigt berikande.
Nu ska det bli skönt att krypa tillbaka i anonymiteten igen.
Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Anna Eliasson som kommer att förgylla er morgondag
Kom ihåg att det goda alltid vinner över det onda. Speciellt om vi hjälps åt.
Ciao!