1.Godnatt eller Godmorgon beroende på tidpunkten. Fick förfrågan av Magnus att sommarprata. Hedrad och känner skräckblandad förtjusning! De flesta av er känner mig inte men kanhända sett något inlägg här och där. Jag skall försöka ta er med på en liten resa och gå baklänges i tiden, kommer att bli en hel del 70-tal för där och då började mitt musikintresse som liten flicka i Örebro. Och den där musiken jag liksom fick med modersmjölken har gått in i blodet ordentligt. Kommer att bifoga bilder ibland för ljud och bild är båda fantastiska uttryckssätt. Då så. Nu är jag igång!

2. Åh, JÄTTEJÄTTETRÖÖÖTT! Så blir det när man inte kan sova för den lilla nykatten söt som tusan och lika busig attackerar tår under täcket outtröttligt.Gäspeligäsp. Så, här befinner jag mig i livet: Örebroare som rymde till Stockholm för drygt 20 år sen och blev kvar. Musik i blodet mest lyssna nu för tiden, förr utövades det mer. Gick den vanliga vägen från början, musikskola- blockflöjt (SÄG TU I FLÖJTEN!)- piano-gitarr och avslutade karriären storstilat som elbasist i tjejbandet Aquila. Som f ö betyder örn på Italienska, det tyckte vi var ett jättetufft och hårdrockigt bandnamn. För det var oerhört viktigt att vara tuff där på åttiotalet. Men, som sagt. Är tillbaka mycket i sjuttiotalet musikmässigt nu för ti’n.

3. Stolt moder till en flicka, nybliven tonåring och en pojk på 9. Sonen: -MAMMAAAAAA! Jag: – Ja, vad är det? – Kom FOOORT! Jag älgar in i barnens rum, med hjärtat i halsgropen. – VAD, VAD HAR HÄNT??? – Jo, mamma, om det blir zombieapokalyps, skulle du välja kniv eller gaffel som vapen? Nu är zombieapokalyps det sista jag oroar mig för, verkligheten är oändligt mycket mer skrämmande, världen är en farlig plats. Jojje Wadenius träffade jag helt otippat i ett jobbsammanhang, vi tog i hand och han sa: -George och jag tänkte JAG VEEEEET men sa bara: – Helena som värsta mesproppen.Och den här underbara sången hade vi på sonens dop.

4. Låtar jag inte tycker om: 1)OPUS, Life is life.
2) DIRE STRAITS, Walk of life
3) NENA, 99 Luftballongs.
Det där struttiga odansbara och headbangingomöjliga är inte min grej alls. Men vad jag verkligen snöat in på de senaste kanske 10 åren är dels mr Cash och Depeche Mode. Den här en nyare DM som är från albumet Delta Machine, they still got it! Och se kommentar.

5. Nu backar vi bakåt. Nyinflyttad till Hufvudstaden 27 år ung, bodde först hos en kompis i Solna sen i Fruängen i andra hand i två år. Näckrosen, Solna = Sol, värme, balkong, Gin o Tonic och mycket party. Samt en hög med cd- singlar (endast dans/ techno) som växte lavinartat. Som tur var blev det inte mer än en fas, en parentes i musiksmaken för inte kan jag tycka det är bra idag fast jag hade sjuhelvetes roligt den där perioden. Nybliven singel efter 6 år, ja ni fattar. Och så träffar jag kompisen Christine. Hörni ungdomar, innan internet tog över så annonserades det i tidningar. Ja, såna av papper!!! Jag kände mig lite övergiven av mina två Örebroare som redan flyttat
10. Äntligen har vi kommit till 70-talet! Jag spenderade det från ålder två till tolv. Fick en kassettradio när jag var nio. Vilken lycka!!! Play plus record. Hela tiden. Ett par år senare fick jag en STEREOKASSETTRADIO. Många blandband blev det. Lyssnade på föräldrarnas och storasysters stereo i smyg. Det där med skivor var liksom lite extra fräsigt. Syrran hade en liten skivspelare på sitt rum.( Sofia dansar gogo och Hej Baberiba!) Mammas skivsamling bestod av bl a Simon& Garfunkel, Ola Magnell, Gilbert O’ Sullivan, Rod Stewart. En rätt typisk samling för den tiden. Och så den här då! Stockholm så annonserade efter tjejkompisar i lokalblaskan. Fick ett massivt gensvar av andra vilsna nyinflyttade själar som oxå hellre gick på krogen än satt hemma själva. Efter viss sållning blev vi ändå ett gäng. Och ovan nämnda Christine blev en jättegod vän. Rockbaren på båten Patricia blev vårt andra hem. Och vi önskade den här varenda gång.

6. Då är vi huxeliflux tillbaka i Örebro, tidigt 90-tal. Där fortsatte jag pluggandet till socionom efter ett tidigare avbrott i studierna. Här blir jag head over heals i Fredrik. Vi går på konserter och fiskar massor. Roliga år! Där lyssnar jag på Perssons Pack, Lars Demian, Traste Linden, Billy Joel och John Cougar bland annat. Sen blev det som det blev, jag flög vidare mot Stockholm. Livet tar sina krumsprång och då gäller det att hålla i hatten! Och nu en låt som bara är bra, har inget med texten att göra utan bara ännu en svinbra sjuttiotalslåt som pockar på.

7. Nu kommer mitt filmintresse igång på allvar. Wild at heart av David Lynch blir och är en favorit, helt fantastisk film! Sailor och Lula. Sen har det blivit många Tarantino och Rodriguez. Romantiska komedier: NOT SO MUCH. Tarantino är för övrigt fenomenal på att ha så grymt bra musik i sina filmer, kunde lätt ägna en hel dag eller flera bara åt det… Iallafall, i samma veva händer en jätterolig sak! Min kompis Lotta har fest, vinet tar slut och så kommer hon på att hon har kvar nyckel till sitt ex som bodde i närheten och hon vet att där finns vin. Sagt och gjort, hon piper över dit, hämtar en flarra och vi dricker ur. Sedan går hon till bolaget för att köpa en likadan så han inte ska märka att den är lånad och urdrucken. Lotta: Hej, vill köpa en sån här! Systemetpersonalen:- Eeeeh, det där är ju ett riktigt dyrt vin, det har vi endast som beställning och tror inte att du kan få tag på samma…ligger i femhundrakronorsklassen…Lotta: Men har ni något liknande? Jo, det ska vi försöka hitta. Så, Lotta köper en svindyr flaska. Lämnar den hos exet och förklarar samt ber om ursäkt på en lapp. När Peppe som han heter kommer hem utspelas följande på telefon : Hej Lotta! Tack för vinet. Tyckte ni mitt var gott? – Ja, jo det var det väl… – ASGARV från Peppe. Vad bra, det var hemmagjort maskrosvin som jag tappat i gamla flaskor!

8. Nu dyker vi rätt ner i slutet av åttiotalet! Där och då var det hårdrock för hela slanten. Spelade bas i ett tjejrockband, vi hade några spelningar på festivaler runt om i Örebrotrakten, var med i en talangtävling och spelade ett par gånger på kåren, Örebro Högskola. Mestadels covers men någon egen låt också. Den här var dock paradnumret! Sen blev det kibbutz i Israel för mig, MI i Los Angeles för en annan och därmed var sagan all. Men fy för bövelen vad kul vi hade!!!

9. Jag dåsade visst till i soffan. Så kan det bli när en liten Lexus knaprar på tårna på natten! Alltså en kattunge, inte en bil. Det vore ju helt konstigt liksom. Nåväl, snabbspolar åttiotalet raskt bakåt, det passerade både hårdrock och synth, start på högskola, kibbutz, gymnasium ( humanistisk linje) och högstadium. Började sjuan 1980. Det mest bestående musikintrycket står Steve Perry och hans gäng för. Och särskilt den här! Fatta hur tajta musikerna är och hur svårt det måste vara att få till den. Gillar’t!

10. Äntligen har vi kommit till 70-talet! Jag spenderade det från ålder två till tolv. Fick en kassettradio när jag var nio. Vilken lycka!!! Play plus record. Hela tiden. Ett par år senare fick jag en STEREOKASSETTRADIO. Många blandband blev det. Lyssnade på föräldrarnas och storasysters stereo i smyg. Det där med skivor var liksom lite extra fräsigt. Syrran hade en liten skivspelare på sitt rum.( Sofia dansar gogo och Hej Baberiba!) Mammas skivsamling bestod av bl a Simon& Garfunkel, Ola Magnell, Gilbert O’ Sullivan, Rod Stewart. En rätt typisk samling för den tiden. Och så den här då!

11. Denna raritet förtjänar ett eget inlägg. Första egna skivan jag köpte! 8 kr 70 öre på Wessels i Örebro. Hannibal Heyes och Kid Curry.

10CC. Åh vad jag gillar det här fortfarande. Väldigt sjuttiotal på allra bästa sätt. Hörde dem på Cirkus häromåret, ett sällsynt tillfälle där jag faktiskt drog ner medelåldern på publiken istället för tvärt om! Det var storasyrran som introducerade dem för mig när jag var i nio-tioårsåldern sisådär.

13. Allt var inte tjo och tjim och enkom fantastiska musikminnen från barndomen, den här hörde jag på radio första gången och minns inte hur gammal jag var, men vad jag verkligen minns exakt är var jag befann mig i huset och att jag blev så rädd att jag började gråta. Uääääääh!

14. Det går bara inte att hylla Sjuttiotalet utan att ha med Sweet. FULLSTÄNDIGT OTÄNKBART!!! Tänk att vi fnissar åt deras kläder och frisyrer idag men då var det förmodligen asfränt. ( Jag var endast 3 år när den här kom så inte jätteintresserad av frisyrer, mode och så) Men njut nu till denna sköna låt såhär på kvällskvisten!

Imorgon upp och jobba, så låter Morran säga slutordet. Tack för mig! Lycka till imorgon, Fredrik Fralle Holmqvist…G’ natt.

1. Hej ! Bosse Stagman a.k.a Zinny Zan här.
Jag har idag fått äran att vara er sommarpratare här på The Låt of the day.
Ok så vem är du är det säkert några som frågar sig.
Så innan jag börjar dagen så får ni en kort beskrivning av mig här.
Jag är en 52 årig medelålders herre som har släppt skivor sedan 17 års ålder som sångare och låtskrivare med band som Easy Action , Shotgun Messiah , Zan Clan samt soloplatta.
Genren är Rock ,Glam Rock ,Sleaze Rock Hård Rock ja ni kan kalla det vad ni vill men för mig är det helt enkelt musik som jag tycker om.
Bra så ? Då börjar vi .
Allt började i Bandhagen på Björksundsslingan 37 och förövrigt där jag också döptes ja ni läste rätt, jag döptes hemma i tvåan då vår familj aldrig varit mycket för religion eller kyrkor.
Där på TV´n en dag upptäckte jag 4 glada killar i ett TV program, the Monkees hette dom ; Nu klev musiken in i första rummet för mig. De här killarna var roliga och hade en häftig bil röd bil med vitt nylontak och så kunde de lira.
Allt en 4 -5 åring kunde önska sig.
året var 1968
Daydream Believer

2.Strax efter Monkees så kom Bandet som fick mig att vilja bli musiker Rockstjärna ja som helt enkelt fick mig att gå igång på alla cylindrar! Bandet hette Sweet ,De kom att betyda otroligt mycket för mig under min uppväxt med hits som Ballrom Blitz,Teenage Rampage,The Sixteens,Turn it down med mera, Här kommer emellertid en tidig version av gruppen innan de blev tuffare , Det var nämligen den här låten som först fick mitt 8 åriga musikhjärta att slå lite extra ( Video Wig Wam Bam 1972)

3. Sedan 7-8 års ålder så har musiken betytt så oerhört mycket för mig och det kanske kan bero på all den fantastiska musik som kom under min tidiga uppväxt.
Låt oss bara ta åren 1972 och 1973 som exempel och se på skivsläppen:
Deep Purple´s Macine Head och Made in Japan
Rolling Stones Exile on Main street
David Bowie´s The rise and fall of Ziggy Stardust 72 och Alladin sane 73
Alice Cooper´s Schools out 72 och Billion Dollar Babies 73
T Rex The Slider
Black Sabbath´s Vol 4
The Stooges Raw Power
Aerosmith´s debut album Aerosmith
Pink Floyd Dark side of the moon
Led Zeppelin Houses of the holy
Nazareth´s Razamanaz och Loud n Proud
ZZ Tops Tres Homres
Mott The hoople´s Mott
Wings Band on the run
Queen´s debut platta Queen 1
Ja listan kan göras ännu längre men jag tror att ni förstått min poäng.
Att växa upp med såna här musiksläpp sätter självklart sina spår.
Väljer därför nästa låt att presentera från en artist bland dessa
David Bowie´s Ziggy Stardust och ja mitt artist namn senare i livet Zinny Zan är självklart inspirerat från Ziggy !
—————-

4. Precis innan jag skulle börja första klass så flyttade jag med familjen till en söderförort, Vårberg.
Det var här jag kom att gå i skolan från första klass till årskurs åtta.
Jodå jag gick bara åtta år i skolan,Jag var nämligen så hårt skoltrött i tonåren att jag fick slippa årskurs 9 och har idag kvar dokumentet från skolöverstyrelsen som där intygar at jag är mycket mognare och vuxnare än mina klasskamrater ( Vilket jag inte kanske tycker var sant)och när jag hade nått den aktningsvärda åldern av 14-15 så var jag så trött på förorten och de val jag tyckte att jag hade just då.
Antingen hänga i Vårbergs inomhus centrum ( Bland de första i Stockholm tillsammans med Sätra) och dricka sig packad på mellanöl, Kir eller röka brass som nästan alla gjorde på den tiden alternativt sitta hemma med de som kallades plugghästarna. Jag var ett mellanting så jag hamnade i ingemansland.
Jag ville skapa musik, se mig om i världen och inte sitta och vänta in livet i förorten. Punken hade just gjort sitt intåg i Sverige och gav mig ett alternativ och en enkel biljett från allt som skulle vara så lagom i samhället, alla skulle ha Puss o Kram jeans ,Gerry eller Monclair jackor etc ,, Jag hittade det jag saknat i livet i punken och i deras texter, Dvs ifrågasättandet av samhällets orättvisor att kunna hitta ett alternativ till det stereotypa.
Band som The Clash , Sex Pistols , The Damned osv gav mig ett hopp om att kunna bli musiker, jag behövde inte kunna sjunga som Ian Gillan eller lira gura som Ritchie Blackmore utan det var ok att inte vara en virituos.
Min nästa video blir därför God Save the Queen med The Sex Pistols

5. Punken ja, Den tog mig från förorten Vårberg in till kommersens näste där Punkarna paradoxalt nog valt som sin mötes och hängplats .
Gallerian vid T centralen , Mitt bland banker ,NK och andra stora varuhus kedjor fanns vi Punkarna från alla Stockholmsförorter samlade, Det var här vi hängde och träffades.
Vi kom från alla samhällsklasser och olika bakgrunder men hade hittat flera gemensamma nämnare förutom just Punkmusiken, Här var de likasinnade ungdomar som ville hitta sin egen väg, kreativa personer som ofta tänkte lite utanför boxen och som ville hitta andra och egna vägar och framför allt var kvävda av den där lagom känslan, stick inte ut ,var som alla andra.
Här började också politiska tankar komma in för oss Punkare i Sverige då punken startade mycket som en musikrevolt i England mot arbetslösheten och segregationen där och väljer därför nu en låt och video med The Clash som i den här låten tog ställning mot den rasism som seglat upp i England och skapat kravaller i Notting Hill ( Ja visst samma Notting Hill som idag är ett mycket hippt område för rika och kända) Men då runt 1978-79 ett område som var känt för att hysa invandrare och låginkomsttagare och där det ofta var oroligt och ibland rena raskravaller.
White man in Hammersmith Palais heter låten och var en av Clash sångarens Joe Strummers absoluta favoritlåtar av alla de låtar han skrev.
Den spelades också på Joe Strummers begravning då Joe dog bara 50 år gammal den 23 December 2002

6.Den Svenska punken då säger ni kanske nu? Självklart säger jag.
Ebba Grön , KSMB, Aoouuh, Usch, The Pain ( Ja jo Aouuh och The Pain sjöng på engelska jag vet)
Jag kan inte hålla räkningen på hur många gånger jag sett Pimme och Ebba G
Det började på Oasen ungdomsgården i Rågsved som var lite av Ebbas hem i början av deras karriär och samtidigt innan jag började spela själv så var jag ihop med en tjej som Kallades Kicko,Kicko var sångerska i punkbandet Usch.
Samma Punkband som inhyste Nike Markelius som trummis och som i sin tur var ihop med Gurra Trummis i Ebba Grön.
Det här betöd att Usch ofta fick öppna för Ebba Grön vilket också betydde att jag var med och såg inte bara min flickvän sjunga utan också Ebba Grön.
Roliga tider helt klart, Nike som förövrigt kommer att vara nästa sommarpratare här efter mig på Låt of the Day var för övrigt den första människa jag sov under bar himmel med.
Under ett träd på Djurgården runt 1978 men det är en annan historia J
Här kommer en personlig favorit från Ebba Gröns låtskatt Vad ska du bli?
( Live från SVT programmet Fäderneslandet och Punkrockarna) lägg märke till de måttligt roade vuxna som blivit inbjudna till programmet.

7. KSMB var det andra stora punkbandet . och Jag såg väl inte dom lika många gånger som jag såg Ebba men trummisen Johan Johansson såg jag ofta, Vi hade nämligen samma trumlärare och tiderna efter varandra så det var Hej och Hejdå som gällde i många år när vi möttes i dörren in till Sture Ericsson som vår gemensamma trumlärare hette, Och sen en dag så satt han där Herr Johansson bakom trummorna i KSMB .
Precis som Ebba så har KSMB gjort många bra låtar och texter men för mig är valet ändå självklart SEXNOLLTVÅ ! Enligt Låtskrivare Johan Johansson så handlar inte låten om något speciellt men är skriven för att vara mångtydig.
Om det är sant vet jag inte och fan om jag tror Johan Johansson den här gången men vad jag vet är att för mig är låten oerhört träffsäker på många sätt och därför har texten betytt en hel del för mig.
I brist på bra video till den här låten så väljer jag en text video just för att jag vill lyfta fram texten i den här låten, och Ja Herr Johan Johansson lärde sig ett och annat hos trumlärare Sture Ericsson det visar han prov på här!

8. Som Jag sa tidigare så var mitt första instrumentval trummor och jag gick i trumskola i 4 år och jag spelade faktiskt trummor i några Punkband innan jag ställde mig bakom mikrofonen och valde sången istället.
Banden jag spelade trummor med var Belsen Boys ,Alarm X ,Brilliant Boys och Beauty Box.
Ja jag vet 7 videos har jag nu delat med mig men inget från mina egna band.
Vi kommer dit nu faktiskt men jag väljer inte något från debut plattan med Easy Action som också var mitt allra första skivsläpp utan en akustisk låt som Kee Marcello och jag skrev nästan direkt efter att vår debutplatta var släppt.
Här är det enda stället där ” Roll Baby Roll” funnits förevigad ända till för bara några år sedan då vi släppte den på ett Easy Action samlingsalbum.
Klippet är taget från en dokumentär som SVT gjorde med Easy Action då vi var det första bandet i Svensk Musikhistoria att skriva ett World Wide Record deal med ett multinationellt skivbolag Warner Brothers ( Jo det stämmer inte ens Abba lyckades med det) Men inte blev vi lika stora som dom trots detta! Nä men fint lät det 😉

Easy Action ja förutom undertecknad så var medlemmarna Fredrik Von Gerber och Peo Thyren från avlagda Noice, Kee Marcello en då okänd Norrländsk gitarr virituos ,Danny Wilde ( Dan Lagerstedt) Jag snodde hans artistnamn från serien Snobbar som Jobbar där Tony Curtis rollgestalt hette just Danny Wilde och Roger Moores Brett Sinclair .
Hur vi träffades finns beskrivet i Kee Marcellos bok ” Rockstjärnan som gud glömde” men vad man kan säga kort var att vi hann röra om det ganska ordentligt i den Svenska grytan på den korta tid som vi fanns 82-85.
Danny Wilde lämnade senare EA och in kom Chris Lynn ( Kristofer Lind ) Son till en av Lindarna i Aston Reymers Rivaler.
Visst var Noice ute i Folkparkerna i smink etc men de drog till sig unga tonårsflcikor med deras popmusik och alla flickor var kära i bandmedlemmarna.
Med Easy Action så dök vi upp med smink,sjalar,nitbälten,skinnjackor,Leopardkavajer ,Glam och Hårdrocksriff som inte spelats så mycket på folkparkerna eller som tidningen Schlager skrev” Easy Action har modevisning” när vi spelade på Ritz i Stockholm.
Vi ville vara spektakulära,Vi älskade och hade växt upp med Bowie,Sweet,Kiss etc så vi ville bjuda publiken på både musik för örat och scenshow för ögat, det visuella skulle vara lika viktigt.
Det här blev så klart en ordentlig krock i vissa småstäder land och rike runt och för första gången på många år så fick man ta till de slagsmåls knep man lärt sig i förorten för länge sedan,, Älskade i ena staden mordhotade i nästa ja så såg det ut när Easy Action turnerade för det här hade man inte sett på landsbygden tidigare. Det samma gällde grannlandet Finland där skogshuggare ville slå halft ihjäl mig på en lunch restaurang och kastade knivar och flaskor upp på scenen på kvällen när vi spelade till att bli bundis med ett helt gäng Zigenare fyra mil från Ryska gränsen på ett hotell för att de kände igen mig från Rinkeby där de hade släkt och där jag bodde under nästan 4 år. Vi groggade till sent in på natten. Vem sa att livet inte hade mycket att bjuda på J
Avslutar Easy Action tiden med en låt vi nyligen släppte men som skrevs 1984
Videon är tagen från Easy´s återförening på Sweden Rock 2006 ( det slutade med att det bara blev Kee och Jag själv som återförenades av många olika orsaker) med oss har vi här på Trummor Björn Höglund,Gitarr Simon Roxx, Bas Micael Grimm som tyvärr gick bort i diabetes 2011, Det här singelsläppet och detta videosläpp blev också en hyllning till vår bortgångne vän Micael och ett hedervärt farväl för Easy Action.släpptes i år 2016

9. Dont get me started ! Som ni märker jag har så mycket Jag vill berätta men tiden rinner iväg precis som i livet.
Därför helt snabbt ,Hoppade av Easy Action 1985 och flyttade till New York, Men karriären tog inte fart där så jag var hemma igen efter mindre än ett år tror jag,Easy Action? Jo de fortsatte och tog nu in Tommy Nilsson på sång.
Här kastar jag in ett av mina absoluta favoritband Aerosmih med kanske världens bästa frontman på delad plats med Freddie Mercury nämligen Steven Tyler Väljer självklart ingen av de låtar ni säkert hört tusen gånger det vore ju som att kasta bort chansen att visa riktiga pärlor som många inte sett eller hört.
Full Circle ”Live” i mitt tycke världens bästa Rockband för mig långt bättre än Rolling Stones men nu svor jag kanske i kyrkan men det skiter jag i !

10. 1987 så blev jag kontaktad av tre unga herrar från Skövde och ett band som hette Kingpin, de ville ha mig som sångare och efter en lyssning på 3 st av deras demolåtar så var jag lika övertygad att jag ville spela med dom.
Sagt och gjort in i Bert Karlssons studio i Skara Sommarland och spelade in plattan Welcome to Bop City, jag satte mig sedan på ett flyg till Hollywood efter att vi släppt plattan för att nu rycka i de kontakter jag hade samlat på mig från Easy Action tiden och tiden i New York, En vecka senare kom också Kingpin trummisen Pekka till Hollywood och 14 dar senare så åkte vi hem med vetskapen att 4 skivbolag i USA ville köpa ut oss från Bert Karlsson och sköta vår karriär istället Thank God !
Väljer låten I dont care bout nothin från plattan och nu hade vi mixat om plattan i samma studio som Guns n Roses spelat in delar av deras debut platta och även David Lee Roths första soloplatta var inspelad i Can Am studio i The Valley utanför Hollywood. Vi hade också varit tvungna att byta namn då det fanns ett Kingpins i USA, Nu var vi helt plötsligt Shotgun Messiah och vi bodde i Hollywood California, Ibland går det undan i livet.
Introduktionen på videon som görs av 4 fulla svenskar dvs vi i bandet är filmat då vi hade releaseparty för plattan på ett hotell på Manhattan och vi var hyfsat överförfriskade och lyckliga för att bla Joey Ramone sångare i The Ramones dykt upp på vårt releaseparty.

11. Tiden rinner ut och jag får lov att summera här, Shotgun Messiah tog slut för mig efter första plattan då jag var less på drogmissbruk, bandbråk och ständig osämja.Så Jag flyttade hem till Svedala igen.
Landade hårt med skattesmäll som tog det mesta av mina ihoptjänade Dollars En Pappa som hunnit avlida i Sverige och fick själv diagnoses Chrons syndrom ( En tarmsjukdom ) som tyvärr är kronisk men som jag inte lider av idag så mycket samt en skillsmässa från den kvinna jag en gång älskat.
Några tuffa år helt klart men en del av livets väg precis som Black Sabbaths sista skrivna låt innan de splittrades Hard Road:

12 .Så mycket musik men så lite tid!
Jag hade velat välja låtar till er från AC-DC Thin Lizzy,Deep Purple,Prince,Elton John ,Lisa Dalbello,Beatles,Sparks och många många fler, Ja ni ser musik är lika viktig som luften jag andas. Jag hade velat tala om mitt liv med familjen när vi bodde i Brasilien men det hanns inte heller med. Så kan det va!
Musikaliskt så håller jag idag på med något helt nytt och som jag bara längtar efter att få släppa, det är ganska långt ifrån allt det jag tidigare gjort och jag är mycket spänd på hur det kommer att tas emot.När jag inte skriver musik eller umgås med min familj så sitter jag på min Harley Davidson och dundrar runt på vägarna runt om i Sverige och njuter av vinden och solen i ansiktet ljudet från Harley motorn och naturen jag åker igenom, Det är mitt sätt att koppla av och rensa hjärnan från alla tankar.
Avslutar med en låt jag skrev till en film med Peter Fonda i huvudrollen
The Perfect age of Rock n Roll och här hyllar jag några av mina Rockhjältar som tyvärr gått bort alldeles för tidigt.
Tack för er tid och hoppas att det har varit värt de timmar som jag stulit ifrån er.
Eller som Thomas Thorild 1700 tals författaren,Filosofen,Poeten skaldade ”Denna dagen ett liv”
Då jag försökt att på några timmar dela med mig av mitt liv till er.
Denna Lördag då jag själv sitter på Gotland och Ja ni gissade rätt åker Harley Davidson så att Raukarna skakar!
Kram till er alla och glöm inte.
Det är ditt liv så sätt dig inte i baksätet !

1.
Jaha. Här är jag.
Jag heter Anna.
Vad heter du?
Äh. Nä.
Ni ser ju vad jag heter.
Leken blir meningslös då.
Byt lek, kvinna. Det här håller inte!
Ok.
Här kommer jag!
Här kommer jag!
Här kommer jag!
Stopp! Vem är du?
Hm. Oj. Hoppsan.
Var inte beredd på den frågan.
Där sket sig den leken.
Jag återkommer!
Vi får se vilka ord jag får ur mig idag.
Jag gillar ju liksom ord men det är inte alltid de gör som jag vill.
//Misslyckad lektant

2.
Sitter uppkrupen i min lilla fåtölj i en grön och lummig trädgård.
Borde känna mig trygg.
Semesternöjd.
Lugn i bröst och själ.
Lugn är ju i och för sig inte heller en av mina starka sidor.
Ritar några streck på ett papper.
Funderar lite.
Några andra ritade för länge sedan en bild av världen.
Drog streck på ett papper.
Deras streck blev gränser och på nåt sätt blev deras streck en värld som är vår.
Äh. Jag gillar inte gränser och nu tappade jag bort mig.
Ondskan körde lastbil i världen.
Jag tappade både anda och ord.

3.
Min hjärna snurrar vidare.
Hjul.
Hjulbenthet.
Undrar om det finns nån förening för dom.
Det finns ju föreningar för allt.
Väldigt udda föreningar faktiskt.
Struntsamma.
Läste då att hjulbenthet också kallas o-bent.
Nä, nä, nä.
Det där går jag inte med på.
I min värld är o-bent typ benlös.
Hjulbenthet växer för övrigt ofta bort.
Nu tappade jag bort mig igen.
Äh.
Ryggradslösa brukar kallas amöbor.
Amöbor är synonymt med ynkryggar i min lilla värld.
Ynkryggar är fegisar och såna gör illa andra.
Jag vill inte vara nån fegis.
För övrigt så är jag rätt bra på att hjula.

4.
Tänker vidare på sånt där som skrämmer skiten ur mig.
Småsaker.
Typ telefoner.
Jag är livrädd för att prata i telefon.
Min telefon har dock inte riktigt fattat det.
Den ringer folk hela tiden.
Fickringer.
Eller i mitt fall…
BH-ringer.
En gång när jag forcerade fram i tillvaron så hörde jag en pigg röst ropa ”Hallå” i min BH.
Flera gånger hördes den där pigga rösten.
Jag fattade ingenting.
Skyllde på stress.
Blev lite rädd för att jag var på väg in i den där berömda väggen.
Särskilt när den där rysligt pigga rösten ropade
”Hallå, du har kommit till BUP. Kan jag hjälpa dig?”
Det kunde hon ju naturligtvis inte.
Jag är ju vuxen.
I alla fall ibland.
I övrigt är jag mest rädd för knölar.
För i min BH finns inte bara telefonen.
Där finns ett ärr som förändrade min värld.

5.
Mina tankar är lika ostyriga som mitt oerhört okammade hår.
Men jag tänker att det inte gör så mycket.
Jag är ju liksom lite ledig.
Livet får försöka klara sig utan min kontroll då.
Klara sig självt ett litet ögonblick.
Det kan väl inte vara så svårt.
Det är väl inte för mycket begärt!?
När man är ledig ska man vara avkopplad har jag hört.
Jag måste öva på det.
När man vill bli bra på nåt så krävs övning.
Funderar på om den motiveringen skulle kunna ge mig lite extra ledigt.
Borde vara så.
Äh.
Koppla av nu då!
Avkopplad…urkopplad…nedkopplad… bortkopplad…påkopplad.
Kopplad.
Mäh.
Nä.
Jag är ju ingen hund heller.
Nu tappade jag bort mig igen.
Men apropå hundar…

6.
Så tog livet med mig till pantstationen.
Det är en märklig plats.
En liten egen ö i ett stort och stormande hav.
En egen bubbla.
Lite som en fristad.
Folk gör som dom vill där.
Det är rätt häftigt.
Borde nog panta oftare.
Gubben Grå försöker köra in samma flaska 17 gånger.
Jag har inte hjärta att berätta att den inte ger honom några pengar.
Han är påstridig.
Kör in hela armen i apparaten.
Varje gång.
Jag tränar tålamod.
Det gör nog han också.
När han till slut ger upp så ser han ut som om maskinen snott hans lördagsgodis.
Hoppas att den inte gjorde det.
Det var ju ändå bara en enkronasflaska.
Plötsligt i den där bubblan av påtvingad tålamodsträning så dyker han upp.
Mannen som är allt annat än grå.
Gammal men vacker som få.
Rynkig, färgglad och helt och hållet egen.
Han ler.
Han har gjort sig fin.
Han har klackskor, nylonstrumpor och keps.
Han ler.
Jag ler.
Och plötsligt i den där bubblan av enkronor och knöggliga flaskor så hittade två udda fåglar varandra för ett ögonblick.
Idag vill jag vara som han.

7.
Ibland är jag liksom för öppen.
För känslig.
Hudlös och lite skör.
Det kan hända att sömnen försvinner då.
Det gjorde min.
Inte för att det gjorde så mycket.
Var rätt pigg ändå.
Men nattrasslet tär lite på en knotig tantkropp och dottern tvingade iväg mig till doktorn.
Mannen var effektiv som tusan.
Innan jag ens hann säga varför jag var där så hade ett recept skrivits ut och jag var glad i hågen på väg till apoteket.
Mannen måste ha trott att jag var en trött, gammal ponny för pillren han skrev ut kan inte liknas vid annat än horse tranquilizer.
Plötsligt gick jag i en egen bubbla.
Inget spelade någon roll.
Jag var inte bara nöjd.
Ett ord som jag har svårt med.
Jag var liknöjd.
Ett ord som jag avskyr.
Jag var bedövad.
Borta.
Så kunde jag ju inte ha det.
Det förstår ju vem som helst.
Hellre sömnlös och hudlös än livlös.
För övrigt så gillar jag hästar.
Har alltid önskat mig en ponny.

8.
Jag brukar ju titulera mig tant.
Tycker om det.
Älskar tanter.
Tanter får ju liksom göra lite som dom vill.
Det kan på nåt sätt räknas som ett tantprivilegium.
Åren ger en rätt att skita i vad folk tycker.
Inte ta det så allvarligt.
Ibland kanske bara våga vara sig själv.
För vem kan en tant annars vara?
Vore ju knäppt om man som tant började låtsas att man är Yngwie Malmsteen.
Eller egentligen…
Varför inte?!
Jag sa ju just att man får göra lite som man vill.
Och om jag nu vill låtsas att jag är Yngwie Malmsteen så får jag väl göra det.
Nu brukar jag kanske inte låtsas just det.
Men jag brukar fuldansa en hel del.
Då kan det ibland hända att jag låtsas att jag har världens vackraste sångröst, har långt böljande hår eller bara att jag är graciös.
Det är jag inte.
Jag är omusikalisk.
Utan både takt och ton.
Men jag gillar att dansa.
Fuldans.
Frigörande fuldans.
Sån dans är för själen.
Funderar om det finns nån förening för just frigörande fuldans.
Om inte så finns den nog snart.
Jag kan vara suppleant.
Nu tappade jag bort mig igen men föreningar är bra.
Särskilt kemiska föreningar.
Äh.
Nu vet jag inte alls hur jag tänkte från början.
Struntar i det.
Dansar lite istället.

9.
Finns så många kärlekar i livet.
Så mycket varmt.
Fint.
Forsande och pulserande.
Sånt som får Tennforsen att blekna av avund.
Får Niagarafallen att verka bleka och trista.
Som får mig att rista till och vilja mer.
Se längre.
Drömma lite större.
Lite vildare.
Ibland är liksom den där längtan efter nån annan så stor.
Så mäktig.
Får en tant att tappa ord.
Tappa fattning.
Fan, förlora all värdighet.
Men det är fint.
Vackert.
Det nakna.
Öppna.
Hudlösa.
Skamlösa.
Att våga vara just det.
Vara just sig själv.
Det är stort i det lilla.
Att våga blotta den där lilla, sköra, pulserande muskeln under revbenen.
Våga vara just en liten sårbar tant med hjärtat i handen.

10.
Tanter blir trötta framåt kvällen.
Särskilt sömnlösa tanter.
Ibland vill dessa tanter dessutom måla gubbar och gummor, lyssna på hög musik och låta tankarna löpa fritt.
Fritt och lätt som små,små fjärilar.
Som fjäderlätta molntussar.
Omöjliga att fånga.
Sånt kan tanter vilja.
Då gör dom det.
Eller…
Vet inte vad andra tanter gör men jag gör så!
Men hörrni!
Lekarna då?
De var ju viktiga där i början.
Sen kom jag av mig.
Typiskt mig.
Tänker på allt och ingenting.
Tur att jag kom ihåg dom.
Hur skulle det annars ha slutat?
Alla händer säger klapp, klapp, klapp
Alla fötter säger stamp, stamp, stamp
Alla huv´en säger nick
Klockan säger ticke tick
Nu så ska jag sluta!
Tack för mig!