1.
Hallå.
Tony Johansson heter jag och är en 42 årig musiker från Stockholm. Spelar i ett punkrockband som heter Fas 3.
Fick förfrågan att vara sommarpratare här idag. Jag kommer berätta lite om mitt liv och köra massa låtar som har följt mig och betytt nåt under årens gång.
Lika bra att mosa på direkt med första låten!
Så jag bjuckar på ett av mina första minnen av en låt som jag lyssnade om och om igen på var när min farsa satt med sin rullbandare och satte på mig hörlurarna och sa åt mig att lyssna på trummorna.
Efter det spelade jag trummor på allt som gick, telefonkataloger, kastruller, kuddar, lådor och använde morsans stickor som trumpinnar. Och det var när jag hörde Led Zeppelin med låten ”D’yer Mak’er”!
Jag blev helt galen och tagen över att trummorna lät så stora. Jag kanske var 6 eller 7 år…jag försökte lära mig varenda slag som mästaren John Bonham gjorde.

2.
Jag är uppvuxen i Bagarmossen som är en söderförort till Stockholm. Vi är 8 st syskon i min familj. Vi bodde två och två i varje rum i en etagevåning. Jag var/blev extremt musikintresserad vid tidig ålder. Min pappa och mina farbröder hade fester ganska ofta där rullbandaren och vinylspelaren alltid var i centrum. Dom kunde lyssna på ett cymbalslag, nån baspryl eller en gitarrgrej om och om igen. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var över att dom lyfte nålen från vinylspelaren och drog tillbaka till samma ställe och bara njöt av samma stycke som dom säkert hade hört 30 gånger på raken. Det var mycket Country när jag växte upp…lyssna på Chet Atkins och Jerry Reed när dom ”leker” live i tv! Inte många feltoner där inte! ”Jerrys Breakdown”.

3.
När jag var 11 år så fick jag mitt första trumset. Min farmor bodde på gården brevid oss i Bagis och hade ett rum över där jag fick ha mina trummor. Hon hörde inte så bra och hade hörapparat vilket nog var tur eftersom jag var där och spela så fort jag fick chansen efter skolan eller mellan hockeyträningarna. En av mina syrror jobbade på EMA under 80-talet och jobbade nära bandet Europe när det begav sig för dom. 1986 kom ju Europe med ”The final countdown”. Hon fixade så att jag fick ett par av Ian Hauglands trumpinnar. Fan vad jag övade på den låten. Men där och då väcktes även mitt intresse för andra instrument. Min farmor hade ett gammalt piano som jag satt och plockade ut låten på. Och det såg mina föräldrar så dom skramlade ihop och köpte en liten Casio synth plus att jag fick min farbrors tolvsträngade Ibanez gitarr. Jag satt i timmar och försökte lära mig olika låtar på dom instrumenten helt själv!

4.
Vi var ett ganska stort kompisgäng när jag växte upp…typ 10-15 grabbar som var ganska tajta. Två av mina barndomskompisar som heter Johan och Sacha började visa mig lite hårdare musik. Iron Maiden kom in i mitt liv! Jag tyckte att omslagen till skivorna va så extremt coola och gillade hur snabb och hård musiken var! Kommer ihåg när jag hörde plattan ”The number of the beast” första gången och framför allt låten ”Hallowed be thy name”…jag var heeelt såld! Och om man letade på baksidan av omslaget så fanns det i nån av eldarna ”djävular” som hade sex…och det var ju sjukt ”spännande” tyckte man i den åldern!

5.
Vi satte ihop ett band när jag var 12 år och skulle precis fylla 13. Jag skulle börja 7:an i högstadiet. När man skulle välja tillvalsämne så valde jag verkstad som dom flesta av mina kompisar hade valt. När jag kom hem en av dom sista dagarna i mellanstadiet så ville min mamma och pappa prata med mig. Jag trodde att jag skulle få skäll eftersom den dagen hade jag skolkat från en lektion för att kunna vara i musiksalen och få repa med mina kompisar. Mina föräldrar sa att min musiklärare som hette/heter Lasse Johansson hade ringt och sagt att han tyckte inte att jag skulle ha verkstad som tillvalsämne. Han hade lyckats få till ett nytt ämne som kallades ”Musik och ungdomskultur”. Där ville han att jag och tre till från min årskull skulle gå. Han sa till mina föräldrar att han såg mitt brinnande musikintresse och tyckte att det skulle anammas. Så min första termin i högstadiet fick jag lära mig att läsa noter och spela en mängd olika instrument vilket var rena himmelriket! Tyvärr har jag glömt bort hur man läser noter nu. Lasse var ett stort Creedence Clearwater Revival-fan. Så vi fick spela mycket CCR. En av låtarna som jag fastnade för då var ”Lookin’ out my back door” och framförallt när dom ”sackar” i takten i slutet på låten. Jag har nästan allt att tacka min gamla musiklärare Lasse Johansson som såg mitt musikintresse och ”orkade” fånga upp det! Så tack Lasse!!!

6.
Min musiklärare Lasse Johansson har haft en del elever som har blivit framgångsrika musiker. Under hans år som lärare har…bröderna Klas och Jocke Åhlund samt Glenn Sundell alla från ”Teddybears”, Patrik Lundström ifrån bandet ”Blond” som vann Melodifestivalen och representerade Sverige i Eurovision songcontest och även César Vidal sångare ifrån ”Caesars Palace” för att nämna några.
När jag skulle sluta 9:an så sa Lasse till mig att jag hade spelat massa olika instrument på dom olika konserterna som gjordes i skolan…trummor, piano, gitarr, bas, flöjt mm. men för att få en 5:a i betyg så var jag tvungen att sjunga en låt för det hade jag aldrig gjort!
Jag fick panik…haja själva…15 år gammal, MÅLBROTTETS GLANSDAGAR och vad väljer han (den jäveln 😉 för låt till mig?!?
Tom Pettys ”Free fallin”! 😳🔫
Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv!!! ”Lärarbandet” backade upp mig. Men jag lyckades att hålla någon sådär ton iallafall. Jag kan fortfarande texten utan till såhär 27 år senare.

7.
Efter högstadiet så blev det stort fokus på att spela musik och repa. Mitt första band hette ”Psycho” och vi försökte spela hårdrock men det blev nog mera åt punkhållet. Jag hade lyssnat lite på punk under åren men inte riktigt fastnat. Men sen fick jag ett kassettband med Ramones på ena sidan och Sex Pistols på andra…jag tyckte det var så jäkla coolt!
Inga krusiduller…inga långa ”Iron Maiden-slingor” utan bara rakt på med eld!
Det här live-klippet är så jävla grymt! Ramones-”Blitzkrieg Bop”.

8.
Typ 1991-1992 så fick jag en demo av grabbarna i Teddybears STHLM som dom då hette. Där öppnades en helt ny musikgenre för mig…”Hardcore”. Jag tog till mig hela hardcore-scenen med hull och hår.
På den tiden så skulle man ha förkorta t-shirts, jeansen eller Dickies brallorna skulle hänga långt ner, kedjor och väldigt ”konstiga” frisyrer…jag hade/har väldigt krulligt hår som jag då blekte till kritvitt och klippte sönder en solhatt så att det såg ut som att jag hade en skål med nudlar på huvudet typ! Efter ett tag som blev det dreadlocks istället.
Jag älskade hela grejen. Går fortfarande igång på Teddybears STHLM – ”Taken By Surprise”.
Det var helt galna spelningar som man var på då…stagediving var ett måste. Sjukt rolig period i mitt liv.

9.
Mitt under min hardcore period så kom ett band som jag fortfarande än idag håller som ett av mina absoluta favoritband…
”Rage Against The Machine”!
Alltså när jag hörde ”Killin in the name” första gången höll jag fan på att sprängas! Allt var så rätt där och då, musiken, Zack de la Rochas rap och Tom Morellos gitarrspel när han typ scratcha och var en DJ samtidigt.
Kommer ihåg att den inte fick spelas av djs i Stockholm på vissa ställen/klubbar för att folk blev för ”galna” och började hoppa på borden och stagediva från bardiskar å grejer!
Den låten får igång mig än idag!
Vi har spelat den ett par gånger med mitt band Fas 3 och Rigo Pencheff från Infinite Mass/Latin Kings på sång. Så jävla grymt bra och rolig låt att lira. Den versionen finns på youtube för den som är intresserad.
Men här är Rage Against The Machine med ”Killin in the name” från Hultsfredsfestivalen 1997. Vilken jävla konsert!!!

10.
I mina övre tonår så började jag jobba med ett projekt som hette ”Alla lika, alla olika-Ungdom mot rasism”. Vi var 8 st ungdomar uppdelade i två grupper som besökte Sveriges samtliga kommuner och höll föreläsningar om våld, rasism och främlingsfientlighet på skolor och för kommunpolitiker. Det var i samband med att FN firade 50 år. Punken började allt mer ta över under den här perioden. Rågsveds stoltheter Ebba Grön gick varmt på stereon och särskilt ”Beväpna er”.

11.
En av mina gamla barndomskamrater som hette Filip blev tillsammans med artisten Dilba. Hon blev nominerad till en Grammis 1996. Då fick jag äran att spela trummor på låten ”I’m sorry” inför Grammisgalan som sändes på TV4. Man satt och väntade och väntade men ca 2.25 in i låten fick man banka på. Bra låt!

13.
Under början av 2000-talet så blev jag pappa för första gången. Fick en dotter 2001. Så här hade jag ett uppehåll från musiken. Jag var pappaledig i nästan 1 år vilket var grymt. Lyssnade mycket på Manic Street Preachers under den här perioden. Dom har gjort en sjukt bra cover på en låt…”Suicide is Painless” som är mest känd som theme till serien ”M.A.S.H”.

14.
Efter min pappaledighet så blev suget efter att göra musik extremt stor. Skrev massa låtar. Några av dom finns med på Fas 3s första skiva. Bland annat den här…
”Dansa som en fjäril”.

15.
Vi började turnéra med Fas 3.
I originaluppsättningen av bandet hade vi sjukt bra musiker… Nicke Andersson/The Hellacopters som min gitarrkollega, på bas hade vi Inge Johansson som numera spelar i amerikanska punkrockbandet Against Me och på trummor så hade vi Stockholms Negrer trummisen Lutten Larsson.
Ett av dom första stoppen vi gjorde när vi började turnéra var till Örebro. Där var nästan alla medlemmar från punkrockbandet Millencolin och kollade. Dom har gjort många bra låtar genom åren och spelar runt om i hela världen. Vi har lirat på samma festivaler som dom och trummisen Larzon har jag lärt känna vilket är en sjukt skön snubbe. Tycker att deras nya platta ”True Brew” är jävligt bra. Här har ni även låten med samma namn ”True Brew”.

16.
Att skriva en låt är inte helt lätt! Man stöter och blöter delar, melodier och texter fram och tillbaka. Men när man får till det är det sån skön känsla som är svår att beskriva.
Nu kommer avdelning ”gåshud”!
Det här är ett band som heter Snow Patrol och kommer från Irland vilket jag även har ursprung från.
Det här är nog också ett kvitto på att man har lyckats att göra en ”hyfsad” låt som folk kan. Lyssna på publiken särskilt i refrängen och kolla sångarens ögonen.
Låten heter ”Run”.

17.
Vi var och spelade på en festival som heter ”West Coast Riot” i Göteborg för massa år sen. Ryktet gick att Bruce Springsteen skulle komma dit…vilket han också gjorde. Anledningen till att han kom var att hans trummis Max Weinbergs son Jay (som numera är trummis i Slipknot) spelade i ett av banden som lirade på festivalen.
Jag brukar inte bli ”starstrucked” men blev fan det av Bruce. Vi delade typ loge med Jay så man hann att samtala lite med både Bruce och Max vilket var jävligt skoj.
Och ja…han är så trevlig som han framställs! Har lyssnat en del på Bruce under åren. Tycker att den här låten är grym.
”Tougher than the rest”.

18.
Jag har haft förmånen att få spela med många av mina idoler. Ett band som jag har varit/är ett stort fan av är The Hives. När vi skulle göra en spelning på Debaser Strand i Stockholm för några år sen så bjöd jag in bröderna Almqvist (sångare och gitarrist i The Hives) och frågade om dom ville köra några låtar tillsammans med oss i Fas 3 vilket dom ville. Så här är dom ihop med oss när vi framför låtar skrivna av en annan av mina största idoler och framförallt en herre som även har blivit en av mina närmaste vänner…Johan Johansson/KSMB. ”Abab/Klockan 8”

19.
På tal om Johan Johansson så finns det mycket att säga. Men nån mer ödmjuk, rolig, snäll, god vän och fantastisk låtskrivare får man leta efter i det här landet! Och ja, han har ju skrivit i mitt tycke en av dom bästa svenska låtar i historien. Vi framförde den med Fas 3 och då hade vi den stora äran att ha med just Johan Johansson och Peter Ampull från KSMB och även Rickard Donatello på bas och Janne Olsson som spelade gitarr på KSMBs återföreningsspelning på Bråvalla.
Fatta själva att få spela ens favorit låt med han som har skrivit den!
Kolla efter låten är slut…all kärlek som är på scen! Så är det när man spelar med riktiga vänner!
Här är den…Sveriges bästa låt ”Sexnolltvå”.

20.
Under dom här sista åren har jag lärt att känna en kille som har blivit min…ja vad ska jag kalla honom…fullkontaktskarate kompis, ”mentor”, bästa vän och som producerat mycket av våran musik. Han heter Håkan Sörle och han spelar även i bandet ”The Baboon Show”.
Vi har gjort mycket galenheter tillsammans. Nåt som började av allmän turnétristess och som har vuxit iväg och blivit en rolig grej för många även för mig och Håkan är något som kallas ”Tonny & Tengartz”.
Vi började filma lite ”roliga sketcher” när vi var iväg på turné och har även gjort några podcasts. Det finns en sida här på Facebook som ni kan kolla in om ni vill som heter just ”Tonny & Tengartz”.
Jag älskar The Baboon Show…Niclas, Frida, Håkan och en av Sveriges bästa frontpersoner Cissi…dom är lätt ett av Sveriges bästa liveband! Här är en av deras bästa låtar i mitt tycke..
”You gotta problem without knowing it”.

21.
Jag är väldigt glad att jag blev övertalad att göra det här. Musik har gett mig så extremt mycket i mitt liv! Både på gott och ont, fast mest gott! Sista två åren har varit turbulenta i min musikkarriär men också väldigt nyttiga! Något som jag har lärt mig är att bra vänner ska man inte ta för givet och dom ska man hålla hårt i.
Livet är för kort för att ha folk som suger ur ens energi och gör vad som helst för att tjäna en slant eller sko sig själva på det som någon annan har skapat.
Eller om man har varit med och skapat det ihop så försöker vissa människor att roffa åt sig allt själv ändå!
Tänk på det!
När jag fick frågan om att göra den här grejen så tänkte jag skriva och reda ut massa saker/lögner som vissa personer som man har jobbat med inom musikbranschen har sagt och framförallt gjort men det här är inte rätt forum för det!
Delar istället min näst sista låt.
Den här låten har jag också skrivit själv.
Vi satte den på första tagningen i studion. Så här är Fas 3s låt (det står fel på länken) och låten heter ”Tommy”.

22.
Jag tänkte tacka för mig för den här gången. Är som sagt glad att jag ställde upp på den här grejen och fick lite tid att tänka tillbaka på gamla låtar och sånt som har format den man är idag. Skulle lätt kunna bjucka på säkert 20 låtar till men det har varken jag eller ni tid med!
Jag älskar att skratta och ha kul i livet. Mina två döttrar, resten av min familj och mina vänner betyder allt för mig!
Avslutar med ett band som jag ofta återkommer till och som hade en sångare och framförallt en briljant låtskrivare som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt…nämligen Queen och Freddie Mercury. Och som han sjunger i inledningen till låten ”Dont stop me now”
”Tonight I’m gonna have myself a real good time i feel alive”
Och sen fortsätter med en passande refräng..
”Don’t stop me now
I’m having such a good time
I’m having a ball
Don’t stop me now
If you wanna have a good time
Just give me a call”
Så tack för mig och ha en fortsatt trevlig och rolig sommar för det ska jag ha! Jag drar med ca 15 kompisar till Berlin på tisdagmorgonen bara för att ha det skoj!
Kärlek till er alla!
/Tony Johansson

1. God lördag! Idag är det min tur att pladdra.
Jag är, som ni ser, Lars Åhlund från 1981. Född och uppvuxen i Täby på den magiska gatan Palissadgränd, en gata som fostrat musiker och artister som Kleerup och Annika Herlitz. Ett tag var jag Lars Hedstierna men det kanske inte är så noga i detta sammanhang. Jag kommer att skriva lite om mitt splittrade musikliv och hur jag hela livet försökt kombinera mina två sidor, välutbildad jazzsaxofonist och röjig rockgitarrist.
Kanske blir det några rader om den gången jag hamnade på löpet av en anledning jag gärna sluppit. Det är ju roligare att vara i nyheterna tack vare någon fin musik man gjort istället för som det blev för mig; att jag utsattes för ett mordförsök utav en självmedicinerande, psykotisk 23-åring med förkärlek till knivar.
Jag brukar säga att jag är saxofonist, vilket jag ju är men det är inte det jag spelar mest nuförtiden även om jag fortfarande älskar att spela sax. Det brukar vara lättare att presentera mig själv som multimusiker för att slippa förklara mig allt för noga. Saxofon, gitarr, keyboard, percussion, sång, bas, och lite flöjt och klarinett och sånt som hör saxofonistens roll till, är de instrument jag jobbar med. Eftersom jag är sjukt intresserad av musik och allt som hör där till har jag även skrivit, producerat, skrivit om och undervisat i musik. Är man besatt så är man. Länge hade jag Saxofonen som yrke och gitarren som hobby.
De som känner mig eller har träffat mig längre än tio minuter vet att jag dessutom är ett fan.
Jag kan bara inte släppa intresset för Guns ’n’ Roses. Jag följer tidigare medlemmars karriärer och vet exakt vem som gör vad och när. Vem som skrivit vad, vem som biter vakter i benet och vem som fått elektriska stötar i hjärtat på scen. När jag gick på mellanstadiet hade jag pojkrummet tapetserat med idolbilder. Det har jag fortfarande med den enda skillnaden att bilderna är inramade. Saxofon har jag spelat sedan jag var tio år men när jag var tolv tog min pappa med mig till Stadion för min första stora konsert med mina älskade idoler. Efter det var det mycket viktigt att även lära mig spela gitarr.

2. Sagt och gjort. Min äldsta storasyster hade en vänsterhänt nylongitarr som vi strängade om då hon var borta på utbytesår. Att lära sig spela som Slash var uteslutet, han var ju i mina ögon bäst i världen. Som tur var fanns det en annan gitarrist som jag läst var självlärd och verkade spela lite enklare grejer som ändå lät tufft. Jag tjatade till mig en notbok med Nirvanas låtar från Nevermind och började steg för steg klura ut hur man skulle spela hela skivan. Tyvärr fick jag aldrig se dem live då den konsert på hovet jag hade biljetter till i April 1994 blev inställd av ganska välkänd anledning.

3. När jag nu var tretton år bildade jag och några kompisar från Vallentuna vårt första band som vi döpte till Patchwork. Vi spelade grunge, eller alternativ rock som lät coolare att säga. Jag spelade gitarr och sjöng och skrev låtar som var mer eller mindre stölder av Stone Temple Pilots. STP är ett fantastiskt band än idag som jag inte fick se live förrän 2011 i Austin när jag var där och spelade på SXSW med Miss Li. Alla grungehjältar har ju en tendens att dö så, så även Scott Weiland. Man får vara glad att man har hunnit se några av dem live.

4. Samtidigt som jag blev med band fick jag en ny saxofonlärare som introducerade mig för jazz. Jag fick även en ny vän i skolan vars föräldrar var musiker. Med min nya kompis kunde jag ha någon att jamma med på rasterna i skolan och varje torsdag åkte vi hem till honom och spelade med hans far och lillebror. Arvid kunde spela alla möjliga instrument och hade bra koll på jazz, blues och fusion. Under dessa jam förstod jag vilken stor frihet musik kunde ha. Man fick faktist spela exakt som man ville och allt var ok. En ny värld av musik öppnade sig och jag kommer än idag ihåg hur det kändes första gången jag hörde första delen av A Love Supreme med Coltrane. Jag fattade ingenting och älskade det.

5. En jakt på den perfekta musiken.
Gymnasiet hade börjat och intresset för att spela alternativ rock började avta. Jag ville experimentera, utforska och söka efter nya vägar. Tack vare att min kompis Arvid hade börjat på Södra Latin träffade jag nya människor att spela med. Jag var övertygad om att det måste ha gjorts perfekt musik någonstans, någon gång. Om jag bara letade tillräckligt noga borde jag hitta den. Vi hade några konstiga frijazz/fusion spelningar där bl.a Salem Al Fakir var med och spelade piano och jag tror det var han som spelade skivan ”Live Evil” för mig. Där var den! Den musik jag letat efter. Perfekt blandningen av frihet, rock och jazz. Precis som jag kände mig då och känner än idag. Miles Davis tidiga 70-tal är perfekt musik.

6. Jag har alltid gått på väldigt mycket konserter. En tom scen innan bandet går på ger mig fortfarande ett varmt pirr i kroppen. Så snart jag fick, för mina föräldrar, åkte jag på festivaler. Det var verkligen magiskt att få möjlighet att se alla band och uppleva friheten som en musikfestival innebär. Något av det bästa jag sett på en festivalscen är första gången jag såg Queens Of The Stoneage. De hade just släppt sin andra skiva ”Rated R” och knockade mig totalt med sin energi. Min rockgitarr-ådra började pumpa igen och har efter det aldrig slutat pumpa.

7. Jazzådran fanns ändå kvar och drog mer och mer mot frijazz. På Bollnäs folkhögskola 2002 bildades frijazzband i varje övningsrum. Året efter bollnäs började jag på KMH och samma år startade jag en jazztrio, Sound Of The Millennium, som blandade rockriff med frijazz. Det gick helt ok för det bandet, vi vann lite tävlingar, åkte spelade i både Sydafrika och på Färöarna, fick till och med en konsert från Glenn Miller Cafe inspelad och sänd av p2. Vi spelade in en skiva som tyvärr aldrig blev släppt.
Min andra grupp vid denna tid var det svensk-amerikanska frijazzbandet The Jolly-Boat Pirates. Med TJBP var inget omöjligt. Vår bassist startade skivbolag och vi bokade vansinniga turnéer över hela världen. Den DIY-turnén vi gjorde 2006 genom Europa i en cheva som gick sönder minst en gång om dagen har blivit en måttstock för resten av min karriär som turnerande musiker. Första gången bilen gick sönder var några timmar innan turnépremiären i Paris, någon utbrast ”End of tour!” Vi lyckades dock alltid lappa ihop bilen med hjälp av ståltråd, en bläckpenna, en petflaska och en rulle med gaffa. Det går bra att sova i bilen, på scenen, under ett bord på ett punkigt kontor i Berlin och köra sexton timmar varje dag, fortfarande marinerad efter den polska vodkafesten vi råkat hamna i. Inget kan stoppa ett gäng som brinner. I just Polen, där vi gjorde tre spelningar, passade ett filmteam på att spela in en dokumentär om oss. En av kameramännen som kallade sig själv Tiger introducerade mig för hans tjej när vi spelade i Ljubljana med orden:
-Lars, meet my girlfriend! Don’t touch her, I’ll brake your knees!!
Tiger var en stor kille, rakat huvud och sån där t-shirt som man kan stoppa in ett ciggpaket under ärmen på, med världens största hjärta. Tyvärr har jag ingen kontakt med honom även om han hälsat någon gång via nån avlägsen vän.
Vi spelade in en liveskiva under turnéns sista spelning som fick den självklara titeln ”End of Tour”.
Jag kan fortfarande häpnas över hur samspelta vi var när jag lyssnar på den skivan.
Här är en av mina stora inspiratörer inom den friare jazzen:

8. Precis innan End of Tour-turnén hade jag gjort ett studiojobb för en tjej som hade några demoinspelningar som visst blivit en smula poppis på MySpace. När jazzturnén var över var jag arbetslös, nyutexaminerad jazzsaxofonist. Visst hade jag ströjobbat med att lyfta plankor på ett byggvaruhus och lite annat så jag hade några slantar undanlagda men inte mycket till jobb. Den här tjejen som jag spelat in med några månader tidigare skulle nu släppa sin debutskiva och jag blev tillfrågad att vara med på releasespelningen. Grymt kul tyckte jag då jag verkligen gillat hennes röst och attityd i studion. Hon kallade sig Miss Li (och gör visst det än idag). Jag uttryckte min beundran för hennes musik och propsade på att få vara med och spela lite oftare. Det ledde till att jag gästade i stort sett varje spelning hon gjorde under slutet av 2006 och tillslut blev jag fast medlem i hennes band. Den första videon vi spelade in var till låten Oh Boy. Jag som gillade att festa förstod snabbt att detta gäng gillar det om möjligt ännu mer. När man ser den videon kan man verkligen se att vi faktiskt knappt kan stå upp. Ingen av oss är någon vidare skådespelare.
Det blev mycket gammal soul i turnébilen. Här är en favorit:

9. Under mina sex år i Miss Lis band blev det ett hejdlöst turnerande. Hon släppte skivor hela tiden och det var ständigt nya turnéer bokade. Varv på varv genom Sverige och Europa med avstickare till Ryssland och USA. Vi fick mycket tid att spela grym musik för varandra i bilen och det känns som att det var fest dygnet runt. Det ramlades av scener, slogs i publiken och loger gick sönder. Jag fick författa ursäktsbrev till festivaler i Basel där det tydligen hade varit ovanligt oredligt. Det spyddes och hånglades och allt som hör ett ungt popband till. Till Arvika fick vi inte komma tillbaka och spela men jag utelämnar detaljerna. Jag vill gärna ha mina vänner kvar.

10. Bandet lugnade ner sig så småningom och när fem år hade gått började jag tröttna rejält på hela grejen. Mitt dåvarande förhållande med en holländsk designer hade tagit slut och jag hade träffat en galen konstnärstjej. Jag började känna mig frustrerad i Miss Lis band och hittade på massa andra saker, både genomtänkta och totalt ogenomtänkta. Livet levdes i 100 km/h, Jag och min nya tjej reste runt och jag hakade på hennes konst och alla möjliga andra galna upptåg. Även detta hade börjat bli för mycket och livet kändes rätt kaotiskt. Vi hade dessutom gift oss och hade hundar och lägenhet i Berlin och var i Montreal hela tiden för konstens skull. Montreal förresten, vilken fantastisk stad för musik. Grymma jazzjam varje kväll i veckan och ett kulturliv som bokstavligen svämmade över. Riktigt kul stad! Men så efter en spontan bilsemester till Italien (typ, kolla på kartan var vädret ser fint ut, ah det är fint i Italien! Vi drar dit!) så vände livet rejält. Jag träffade min knivman.

11. Detta hände alltså för ganska exakt fem år sedan. Minna minnen är starka men traumat är borta. Jag tänker inte på det längre så ofta men för detta sammanhang letade jag upp en text jag skrev för att slippa berätta gång på gång. Här är ett utdrag av texten jag skrev 4 år och 10 månader sedan:
”I ett hörn ser vi en kille som ser ut att må dåligt eller vara väldigt full. Jag själv som har kört väldigt långt dagarna innan känner mig snurrig av bara trötthet men när jag ser killen i hörnet så säger jag till mitt ex något i stil med -jag är i alla fall inte lika borta som han.
Vi parkerar och börjar packa ut lite elektroniksaker som ska in till lokalen och ställer dem på biltaket och runt om på gatan. Efter en kort stund kommer den där killen fram till oss, konstigt nog från ett annat håll än där vi såg honom först. Han ser fräsch ut, nyrakat ansikte och nyklippt stilig frisyr som är kammad bakåt. Han är mörkhårig och har mörka ögon men har väldigt ljus nästan genomskinlig hud. Hans kindben och hans näsa är markanta. Han är smal, smalare än jag. Samtidigt ser han rätt hip ut på ett snobbigt vis. Någon man kan förvänta sig se på de mer trendiga korgarna i närheten.
Han kommer som sagt fram till oss och säger att han, på utpräglad och lite snobbig söderstockholmska, är helt väck, han vet inte var han är och ber om vägen till Mariatorget. Både jag och Exet svarar och pekar hur han ska gå. Då frågar han om en närliggande tobaksaffär och hur han ska hitta till den. Efter att ha försökt svara igen så börjar jag tappa intresse för honom och fortsätter med att packa ut ur bilen. Då kommer han fram mot mig och säger först tack för hjälpen och sedan ramlar han emot mig. Jag tror att han har tappat balansen men i fallet så liksom reser han på sig och slår hårt mot min mage. Han vänder sig sedan och springer iväg med spänstiga steg, steg som inte kommer från en man som är så berusad som han just uppgav sig för att vara.
Det tar någon sekund innan jag inser att det inte bara var ett slag jag fick. Jag säger till mitt ex att jag blivit huggen och att hon måste ta mig till SÖS. Enligt henne så har jag dessutom skrikigt som en gris men det har jag inget minne av. Jag tar några steg tillbaka och drar upp linnet som jag har på mig. Då kommer chocken.�Jag ser min bleka mage i skenet av vägbelysningen. Mitt på den är det ett stort jack som det fullkomligt sprutar blod ur. Jag fastnar där och bara stirrar paralyserad av vad jag ser. Hon kommer fram till mig, skäller ut mig och säger att jag inte får titta. Hon drar ner mitt linne som nu börjar färjas av allt blod. Hon säger åt mig på skarpen att trycka på såret med en scarf hon har på sig och leder mig sen in i bilen. Alla väskor med våra datorer och kameror ligger fortfarande utanför och jag ber mitt ex att slänga in dem i bilen. Hon gör som jag säger trots sin extrema rädsla att mannen ska komma tillbaka. Tillslut är vi båda inne i bilen. Hon trycker på nödlåset och ger mig någonting nytt att trycka mot mitt sår. Det visar sig att jag har både min telefon och bilnyckeln i min byxficka. Jag tråcklar upp dem och ger dem till henne. Jag tänker att jag inte får röra mig för mycket för då kanske allt blod rinner ut. Hon startar bilen och försöker samtidigt ringa 112 på min telefon då hennes saknar batteri. Iphone med blod på fungerar sjukt dåligt. Hon får suga ut blod ur mikrofonen och torka av från skärmen för att få den att funka. Tillslut rullar vi iväg.
Mitt ex kör på låg växel så motorn skriker och hon har nu 112 på telefonen. Jag hör hur hon upprepar -Jag kör utan körkort mot SÖS, se till att det finns akutpersonal, nej jag kör nu! �Jag hör hur frustrerad hon blir då de inte fattar att vi redan är på väg. När vi väl är framme säger de -vi skickar nu ut en ambulans. Tack för det!�Hon tvärnitar framför ambulansingången på SÖS. Hon har kört, pratat telefon och givit mig nya tyger att trycka mot mitt sår som fortfarande blöder som tusan.�Hon springer ut och skriker efter personal. Först kommer en snubbe ut och öppnar dörren där jag sitter. Jag faller ut i marken och han springer in efter mer personal. Jag har nu börjat gå in och ut ur medvetande. Jag är fortfarande helt med när jag är vaken men det finns luckor som jag fått fylla i senare. Min kropp har börjat skaka kraftigt och det har börjat göra fruktansvärt ont.
De lyfter upp mig på en bår och jag ser att en i akutpersonalen har liknande skägg som jag. Jag ger honom beröm för det och han ler. Sen kör de in mig i sjukhuset. Jag säger att jag inte gillar det för att jag är ju sjukhusrädd. Någon svarar att efter detta så kommer jag inte vara det mer. Jag tror att mitt ex är med mig men det är någon annan visar det sig senare. Denna person tar av mig min ring och frågar vem de ska ringa. Jag ska ju repa dagen efter och det kommer bli svårt för mig att vara med då så ring bandet säger jag. Ring också mina föräldrar. Det kan ju vara bra för dem att veta. Sen pratas det en massa, jag tror hela tiden att de pratar med mig. De säger ge en blodpåse till, klipp upp kläderna, lyft på tre. Jag tittar upp mot taket samtidigt som min kropp skakar mer och mer. Ljuset av lamporna förändras till att bara bestå av vitt med en gul cirkel runt och utan för den en röd cirkel. Lite som när man drar i färg- och kontrastreglagen i iphoto. Tillslut skakar jag så mycket och har så ont att jag verkligen inte orkar mer. Jag har bitit ihop och till och med försökt vara trevlig mot akutpersonalen. Jag ber dem att söva ner mig. Förmodligen lyckas jag bara tänka den frasen men jag tror att jag säger det högt. Vid det här laget så tror de redan att jag är borta. Men jag är med, jag är med längre än de kan ana.
Tillslut är jag borta. Någon i personalen kommer till mitt ex som får sitta i ett rum utan värme eller något att dricka och ger henne min plånbok, min ring och ett plektrum. De säger att hon ska förbereda sig på att aldrig mer se mig.
Kanske 16 timmar senare väcker hon mig på KS och säger att jag har klarat mig. Jag somnar genast om. Vaknar igen och ser massa vänner runt om mig. De sjunger för mig och ler och jag har aldrig känt mig så lycklig någonsin. Jag tror ett tag att jag är i himlen. Jag har också ett minne av att komma tillbaka som ut ur en tunnel eller en kapsel som öppnar sig.
Jag var tillbaka och hade överlevt. Jag hade fått ett hugg som gick rakt igenom diafragman och upp i hjärtat och samtidigt skadat levern på vägen. ”

12. Att vara så nära döden skapade några förändringar i mitt liv på olika och lite oväntade vis.
* Jag fick inte spela saxofon på två månader minst p.g.a. skador på lungor och bröst, alltså började jag på riktigt att öva gitarr och har därmed blivit sjukt mycket bättre på det instrumentet.
* Jag skrev låtar till en hel skiva på bara några veckor som sen kom att bli Days of Elisa. Att skriva musik om vägen tillbaka till livet var för mig den ultimata terapin.
* Tack vare texten jag skrev i inlägget innan fick jag frågan om jag ville skriva för Musikermagasinet vilket jag kom att göra i några år. Det ledde till att jag äntligen fick träffa min barndomsidol Slash och intervjua honom!
* Jag bestämde mig för att följa mitt hjärta fullt ut och inte vara så orolig för vad andra tycker och tänker.
* Mitt förhållande med konstnärinnan tog slut och jag träffade min underbara Linda som jag nu har en vacker liten dotter med. Linda är en grym kvinna från Umeå med hjärtat på rätt sida som jobbar hårt för alla arbetares rättigheter.
Jag kommer alltid minnas den grådaskiga februaridagen 2014 på väg till Huddinge sjukhus då jag tittade ut genom ett snöblaskigt pendeltågsfönster och kände glädje för första gången på ett och ett halvt år. Nån vecka senare träffade jag min Linda. Jag var redo att leva igen!

13. Vi behöver lite Slash igen. Här är en grym låt med honom och Lemmy.

14. Vi ska inte gå händelserna i förväg. När jag var (fysiskt) sjuk var det bara en sak som jag kunde tänka på, jag måste tillbaka på turné och spela med Miss Li igen. Även om jag bara några månader tidigare bestämt mig för att sluta så var det nu min fasta punkt i tillvaron att komma tillbaka till.
Sagt och gjort, 6-7 veckor efter överfallet står jag på Gröna Lunds scen och spelar in sommarkrysset med henne. Jag spelar som en kratta och är uppenbart fortfarande sjuk men där står jag och vevar på en akustisk gitarr. Mitt första gig på saxofon efter olyckan blir med rapparen Blues på Fasching.
Sen bar det av på höstturné med Miss Li igen. Jag var inte redo. Fysiskt frisk men ett psykiskt vrak med ett apotek i resväskan utav receptbelagd knark. Ångestdämpande, smärtstillande, sömntabletter och fri alkohol bakom scenen. Nog var nog när den turnén var över. Både jag och Miss Linda var nog glada att gå skilda vägar även om det gjorde ont. Det var dags att bli nykter och ta tag i den psykiska biten på riktigt. Det blev ett års helvete med otaliga timmars terapi och arbetsträning men gräset visade sig faktiskt vara väldigt mycket grönare på andra sidan.

15. Under min rehabilitering fick jag chansen att jobba en dag i veckan som musiklärare på en resursskola, alltså en skola för elever med neuropsykiatrisk störning, d.v.s. ADHD och Asperger o.s.v.
Medan mitt hår växte gick jag dit och jobbade och trivdes väldigt bra. Livet fick en ny mening med detta jobb och det kändes som att jag kunde förstå dessa barn rätt bra, skillnaden mellan dem och många av mina musikerkollegor är att kollegorna är vuxna. Vi är alla Onda Barn. Jag började spela mer och mer musik igen och denna gång med kärleken till musiken främst, inte för att jag var tvungen att dra in stålar till hyran.

16. Håret växte som sagt. Helt plötsligt fick jag helt andra gigförfrågningar än jag haft tidigare. Jag har alltid gillat rock och hårdrock men inte så mycket metal. Nu kom erbjudanden från det hållet. (Förresten har jag fått sparken som tredje vik på sax av Peter Jezewski tack vare mitt långa hår. Tack vare skriver jag för att det var ett skämt att spela med det SD-kramande kaos-sällskapet. Man kan visst inte vara långhårig när man spelar 50-tals rock på 90-tals vis) Ville jag bli multimusiker med ett progressive metal-band som heter Soen? Lät ju sjukt kul. Svår musik, mycket att tänka på och massor av olika instrument. Låter ju som en dröm. Jag testrepade några gånger, gjorde en turné och efter det blev det mitt nya musikaliska hem. Jag har aldrig haft så kul och gjort så grymma spelningar någonsin som med detta gäng. Allsång på skansen och 20k-publik i all ära men att spela med dessa fantastiska musiker, möta hårdrockspubliken som är den mest dedikerade som går att finna, är bästa och roligaste band jag spelat med. Att vi dessutom turnerar nästan helt alkoholfritt är väldigt uppfriskande. Vi har ännu inte spelat ett enda gig i Sverige men så är det med hård musik, man spelar i resten av världen istället.

17. Jag fick ändå med min favoritmusik från det tidiga 70-talet in i Soens spelningar. Denna låt spelas alltid som intro innan vi går på. Jag får adrenalinpåslag varje gång jag hör den. Världens bästa introlåt!

18. I mars detta år fick jag min dotter. Vad kan slå det?! Tio dagar senare fick jag tyvärr min diabetes typ1-diagnos. Värre saker än fyra sprutor per dag och stick i fingrarna har man ju varit med om så skit i det så njuter vi av livet som aldrig förr!
Denna låt spelar vi ofta i logen innan gig. Både med Soen men även under Miss Li-åren.
Hörde och såg Louis Mhlanga live första gången jag var i Sydafrika 2006. Han är från Zimbabwe men lever i SA. Jag föll pladask för hans musik och hans gitarrspel.

19. Nu är livet 80% jobb på resurs- och behandlingsskolan, sen lite musikfrilans av olika slag och så gör vi våra treveckorssvängar med Soen två gånger per år. Min dotter har just lärt sig att rulla och upptäckt sina fötter. Livet går vidare.
Avslutar med låten vi (Soen) alltid avslutar våra spelningar med.
Tack för mig!
//Lars

20. Ps. Jag skulle lätt bara kunna köra Guns n Roses hela dagen och känna mig helnöjd,
därför får ni en till. Igår var det dessutom exakt trettio år sedan debutalbumet Appetite For Destruction släpptes. När bandet meddelade att en återförening med tre originalmedlemmar och följande USA-turné stod för dörren förra året var semestervalet självklart:
-Älskling, vi kommer åka till New York i sommar!
Förresten, knivkillen hittades och dömdes till rättspsyk.

1. Från en Bajare till en Gnagare!
Tack Danne Paulsson för ett upplyftande sommarprat/spel! ❤️
Jag som tar över stafettpratet/spelet idag Fredag mitt i semestertider är en 51- årig AIK:are från Stockholm som växte upp i Fagersta.
Just därför Bombar vi igång dagen med Bergslagens stoltheter The Hives!
Att man önskar dom hade stått på scen när en annan var ung i Västanfors.
Välkomna till mitt Sommarprat!!
(I Bil På väg mot det nya livet i Dalsland!)

2. Jag växte upp i ett STORT gult hus med mycket Fester, högt i tak i diskussioner ( för att uttrycka det milt) med MA & PA, 2 systrar och en hund.
Jag fick tidigt mycket härliga vänner och mitt rum blev ”ungdomsgård” dock utan kvinnlig fägring… mången skitgubbe och livsfundering avhandlades mellan varmkorven och de 300 liter mjölk/saft/soda stream/läsken som Pappa Sten bjöd på.
Musiken fanns där hela tiden, jag kan dock inte säga när jag började poppa men minns att syrrans b-sida på ABBAS ”Ring-Ring” fick mig i spinn, då var jag väl ca 8-10 år…..
( den här versionen går av ngn konstig anl. alldeles för fort dock…)

Jag växte som sagt upp i ett högljutt hem😜
Fiske och sport blev ett sätt att fly iväg….
Tidigt hittade jag ungdomsgården hos kyrkans ungdom där ”de stora grabbarna” hängde, för där fanns värsta stereon och ”dammsugare” med läsk.
Jag tackar gud för den här tiden att ”de stora grabbarna” fanns, annars hade jag missat det här och mycket annat.

Vi var ett stort gäng tonårsgrabbar som höll ihop. Bandyn i Västanfors IF var den röda tråden och partaj/folkparken/spelningar det ”lilla extra” på helgerna.
Alla var dock ense om att det här det ville vi INTE ”smälter ihop med maskin nr 5”.

Åren gick och radion (som var min värld) började ha program för oss unga -ny våg, poporama m.m.
Jag och polarna lyssnade mycket på Queen, Thin Lizzy, Nazareth och svensk punk såklart.
En vecka stack ma och pa till Österrike och det var FF så det sjöng😂
Vi bastade med pripps blå och en kompis kusin introducerade den här.
Jag tror jag spelade den 7898 gånger den helgen och den är fan lika bra än idag.
Föga anade jag då att mina små tassar skulle stå på Manhattan och laga käk till Madonna

6. En av mina bästa vänner (än idag) kom in på Sandvikens bandygymnasium. Jag sökte och blev 1:a reserv….alla år hade reserverna kommit in, dock inte nu.. ..
Allt hade ju inte bara varit rosor under vår ”pubbotid” och jag hade en förmåga att alltid hamna där jag inte borde. Ungdomsledarna på gården döpte mej till ”kravall” och i skolan var det ett hell med pennalistlärare som man inte fick ifrågasätta.
Ville bli murare men fick inte för mamma..-”om du blir kock så har du ett yrke som du har nytta av”.
Borde lyssnat på min farmor ” oj oj.. varför har han valt ett så tungt yrke”.
Dock blev Virginska skolan och studenthemmet i Örebro min räddning..

7. Tiden i Närke/Örebro blev fantastisk för en ung rastlös kille som ville stå på egna ben. Fick 150 kr/vecka av mamma och pappa att äta för… det mesta gick dock till vinsatser vi gjorde på studentrummen. Käka? Makaroner var ju en femma paketet och var stående på menyn😂
Musiken stod högt i kurs i varje rum och partaj var dag.

8. Under åren på kockskolan i Örebro var det spm sagt mycket ”vin, kvinnor. & sång” 😄😄😄🍺🍺🍺 på studenthemmet…så efter 2 terminer blev vi alla vräkta och det legendariska ”pelarhuset” blev äldreboende…😜
Jag flyttade till min egna första lägenhet & där fortsatte givetvis partajen, om även i mindre utsträckning….
Jag blev i den här vevan introducerad till Saga och varje Fredag ljöd den här i min metallblå Sony Freestyle när min gröna tioväxlade Crescent med rosa bockstyre for fram över Storgatan mot Tågstationen… jag fick nämligen alltid gå tidigare för att hinna med tåget och har alltid varit en tidsoptimist…🙄….

9. Efter Örebro gick flyttlasset-84 till Stockholm, och tillsammans med en annan kockslav flyttade jag in i en trea i höghuset på körsbärsvägen. Där lärde jag mej lyssna på Prince, Under Ika, Alphaville, div. ny punk och framförallt det här.
Pipan den grabben äger!

10a. I den här lägenheten upptäcktes som sagt en hel del ”ny” musik. Lediga dagar spenderades ofta (vi var ju 18) i gamla stan. Först Pet sounds, sen en promenad till Gamla stans skivhandel, och tillsist öl på Zum fransiskaner (jobbade ju på hotell reisen).

10b.
Därför kommer också en 10b.
Hela den här skivan är fantastisk och presenterades för mej av en asskön kockkompis som helst velat gå på konstfack men som numera är hovslagare.

11. Under den här tiden (värsta vintern i sthlm sen -42) så övningskörde jag på Dahlbergs bilskola, Roslagsgatan.
Med en lön på 32,50/timmen och körlektioner a’ 450kr/gång så var det ett helvete…… därför glömmer jag ALDRIG dagen när jag tog farsans 142:a och rullade ut genom grinden på min första legala solotripp. På P3 strömmade den här ut från volvoradion och jag grät.

12. ( varning för lååång story)
En torsdag i köket på Hotel Reisen 1985 fick jag för mig att jag skulle åka till Roskilde festivalen.
Ett gäng polare från Fagersta hade hyrt en blå WW-buss och skulle ner, det fanns plats för mig och jag ringde en kompis och frågade om han på väg till jobbet kunde köpa en biljett på väg in.
Han skulle fixa det och även jobba min lunch dagen efter!
Otroligt sen sticker jag mot T-centralen , med inga som helst pengar för jag tänkte ta ut på Bankomaten där. Nu var det ju bara så att bankomater var inte vanliga 1985 men det började ta sig, tror Centralen hade 2 😅…. och när jag stormar upp från tuben har jag 10 min tills tåget ska gå…😱😱😱… köerna till de två automaterna var …öh …obeskrivliga….jag ställde mig i 5 min men insåg snabbt det omöjliga…. i min naiva stress tycktes jag mig minnas att det stått på bankomat kvittona att ”nu kan du ta ut i hela norden”… nämen yeah, det räddar resan, jag tar min enkelbiljett till tåget mot Roskilde och hoppar på tåget.
Redan efter ca en halvtimme kommer konduktören och sneglar på min biljett… ”öh…. -du måste ha platsbiljett säger hanpå bred skånska…. jag: äh vaddå biljetten e ju köpt som resa ända till Roskilde… – det spelar ingen roll du kan betala den nu till mig….
Paniken spred sig i min kropp och jag sa: -jag har inga pengar…. (nu ser ni Sven Melander framför er, jag lovar han lät presic som honom när han sa: -Men e du DUM I HUVUDET? Du kan ju för fan inte åka till Danmark utan pengar??? Vad som sen hände var att han faktiskt lät mig åka men jag satt i en ”skötrumskupe'” hela resan till Köpenhamn….
Väl i Köpenhamn skulle jag ju ta ut pengar…. det gick ju bra… not… det jag läst på kvittot om ”hela norden” var Norge,Finland fick jag veta senare…😆
Nu står jag alltså i Köpenhamn -hungrig som fan, pank och alla polarna i en blå WW någonstans i Roskilde… började misströsta men tänkte ” jag har ju fan biljetten” …. antingen börjar jag lifta eller så tar jag tricken till Festivalen och letar….
Självklart valde 18-åringen det senare 🙄😅…. väl i Roskilde frågar jag mig fram och kommer på sena kvällen (det började bli mörkt) över bron till stora ingången…. 😵😵😵😵😵😵 jag bara stannade och glodde… -Hur i hela jävla helvetet skulle jag hitta mina kompisar här, stället e ju ENORMT….. jag började fan nästan lipa men samlade ihop mig och tänkte: -du måste vara rationell nu Putte…. så jag såg 3 bilparkeringar…. började knalla igenom den första…..🚶
Efter ca 30 min kliver jag över till den andra… går 300 m och DÄR 🙏🙏🙏 en blå WW Buss… Kan det vara dom?
Ser då ett familjärt face halsa en tuborg grön…. jag stirrar …hans stirrar och vi båda bara skriker!!!
My god, i was saved!
Sen hade jag ju inga pengar så jag plankade ju in på både Clash och Ramones & låg under sätena i tullen men det e andra historier! 😃
Iaf så spelades den här på kassett den kvällen och jag satt i bilen med tak över huvudet. Nästa dag regnade det.

13. På tal om Roskilde… har man varit där…. fattar man det härrrrr 😜😜

14. Tillbaka efter Roskilde i köket, den här sommaren var det Radiostockholm ”sommar-puls” med Staffan Dopping som gällde…. jag minns mycket från mitt första kock-år på Sara Hotel Reisen som elev/grill-kock men ett av de starkaste minnena är att vi alltid dansade i grillen när den här ”tok-sommar hiten” spelades
👨‍🍳👨‍🍳👨‍🍳❤️❤️

15. När jag sen jobbat några år och den första glädjen att tjäna egna pengar/stå på egna ben börjat lägga sig och man istället gick och la sig med onda fötter…. då började man fatta… 🍺🍺

16. Dessa år, de unga 20…hängde ju en gnagare som jag mycket på Råsunda och hovet… men det fanns ju ett tredje ställe jag gärna besökte (förutom alla stans bardiskar 😜🍺) nämligen Tre Backar… otaliga är de fantastiska spelningar man sett där men Jönsson och hans Gais kompisar i ATTENTAT slår nog det mesta.
Här en låt som kom efter splittringen när dom böt namn till Alias Smith & Jones ( fantastisk serie by the way) ….

17. Dagens ungar klagar nu att det inte finns lägenheter…. det gjorde det inte på 80/90-talen i Stockholm heller… Jag flyttade H E L A J Ä V L A T I D E N…..
Ett tag bodde jag med en kompis på Östermalm, han var kär i en brutta i Fagersta så han ville mest vara där… han sjukskrev sig varenda måndag och fredag tills arbetsgivaren krävde läkarintyg… 😂😂😂😂😂…. men det gjorde ju inte mig något för han hade schysst musik han lärde mig lyssna på och skivorna var ju kvar….

18. Var rejält inne i kocksvängen nu och jobbade på Restaurant Bolaget som var en renodlad nattclub…. min ökända korta stubin skulle nu ställa till det igen och när en av hovmästarna – en Jugoslav som var typ ”Capo” i Juggemaffian ”betedde sig” i luckan och slängde en sked Bearnaise på mig så tog jag sonika hela 5 liters skålen och skickade över honom och hans Armanikostym…😃😃😃😃…
Det var nu inte det smartaste jag gjort för på kvällarna hem hade min Svarta Alfa Sud följe av div inte helt seriösa bilar, fick höra att jag skulle ”fixas”… jag sprang varje dag till och från bilen och lånade ett knogjärn av en kompis som jag hade i fickan.😱
Som tur var köpte köksmästaren på Bolaget ett hotell i Undersåker (Åre) exakt i den vevan och frågade om jag ville följa, joråsåatt…👍👍👍👍
Han var dessutom fantastiskt duktig kock så av honom lärde jag mig otroligt mycket & juggarna hörde vi inget av sen….

19. Två säsonger i Åre var fantastiskt, luften grym, sköna bybor och man kunde åka skidor bara vid fint väder 😄….
Vi från Södergården blev också snabbt kända i byn, vi var ju ute varannan dag ….så vippa på Country Club, Dippan och Bygget va inga problems… vi hafe mer problem med vem som skulle köra… 😊
Bartendern jag jobbade med hade Grymt bra musik smak och introducerade mig till detta fantastiska band ( och SKA överhuvudtaget)

20. Mellan Åresäsongerna och Lumpen jobbade jag på Skärgårdsbåten Östanå… det var otroligt kul & härligt gäng, vi körde till Waxholm på dagarna, charter på kvällarna , Rockbåt Fre/Lör… det var mycket Gubbmusik, inget jag gillade…. men jag gillar det här… OCH… det här mina kära läsare/lyssnare ÄR – en av VÄRDLDENS BÄSTA LÅTAR EVER!!!
Basta!!!😍😍😍 och ingen lista utan denna!!!!! ( om ni undrar hur den kommer in i sammanhanget 😁)

21. Efter Lumpen på 13:e Patrullbåtsdivisionen – Berga stack jag till Gotland och Gutekällaren… jobb på dagarna och Änkan på kvällarna ❤️🍺
-Vicke Draaaaaag!!!

Sökte som FN-kock och blev uttagen till Libanon… Familjen var galen och ville jag skulle stanna hemma men jag ville utomlands…. två veckor innan ”basic-training” blir min polare erbjuden ett jobb i ”the Big Apple” NY och vågade inte åka själv 😊… frågade mig om jag ville med….. Öh , JAAAAAAA 😜😜😜😜🙏🙏🙏🙏
Vi packade drog och jag är fortfarande idag tagen av inflygningen över Manhattan i solnedgång ( får dom ju inte längre)… kompisen nöp mig i armen och sa: ”Vi ska bo här”

Så … istället för Libanon blev det Restaurant Punsch i NY… två hippa ”Hostess” ett svenskt Squash-proffs och en Dansk baletthoppa ville att vi skulle göra ”Skandinavian food”…. 😅… det blev Smörrebrön till lunch (Dansken ville ha det och som tur var hade ju Ida Davidssen gästspelat på Reisen)sill & Gravlaxpå kvällen , Rydberg & Jansson på natten … mixat i menyn med ny Anerikansk mat, Köksmästaren var otroligt talangfull…. Givetvis finns massvis att berätta om den här tiden men jag summerar så här:

24. I New York jobbade vi hårt och långa pass i början 7 dagar i veckan…. vår ”agent” som fixat vår tvåa på Manhattan tyckte synd om och oss och den första lediga söndagen vi hade ville han bjuda på en drink hos sig och sen skulle vi gå ut och äta….👍
När vi kom dit så fick vi varsin drink och han frågade : -Smoke? … no, no stammade vi fram men han sa är det ok om jag? … såklart sa vi och sen tog det ju 30 min och jag hade dragit 4-5 djupa bloss…. Agenten fick telefon och var tvungen att sticka, vi var ju helt ok tyckte vi och tänkte gå till ett nytt ställe som var hippt med bra käk.
Väl där vid bardisken med en whiskey i handen kunde vi inte sluta skratta, -varför skrattar du? -Det gör jag ju inte, det e ju DU! …. å så där höll det på… vi var tvungna att gå hem, vi skrattade hela vägen åt hamburgare och sov till 14 dagen efter…. det var inte gräslök i den ciggen…😆😆

25.Jag kom sedermera hem från NY, ( eller blev faktiskt Headhuntad) jag e ju så Svensk och var lite för ung också så jag längtade till Stockholm/Bra jobb och vänner…..
Allt var på topp och tillsammans med ett par kompisar hjälpte vi 3 andra kompisar starta Bonden på söder.
Jag vill påstå att vi tog Cross-over till Stockholm och krogarna på Söder var Heta!!!!

26. Kvinnor undrar ni?
Jo dom har haft sin rejäla plats i min tillvaro.. det är inget att hymla om men för privat att skriva här, det kommer i min bok jag ska skriva 😁😁😁… dock vill jag spela den här för efter henne var jag så ledsen och jag har inte hört en kraftigare kärleksång än den här, släng dig i väggen Plura ( jag gillar annars Plura)

27. OBS
(LEDSEN ALLA GLÖMDE NUMRERA 23 & 24 😊😊😊- det går inte i efterhand, vet ej varför)
Jag har mestadels i mitt liv som singel 😊träffat många och mestadels underbara kvinnor men jag hade en period med oflyt…. 🙄🙄

28. Men … ❤️❤️❤️ har jobbat med en härlig Snubbe på O’learys som när jag var Köksis där och startade från scratch men insåg att 300 sottplatser fullt 2 ggr om dagen och kassa kockar plus knäpp ägare inte var min grej sa till mig när jag sa att jag inte pallade och slutade:
-Bra saker kommer till Bra människor, Putte….
Det är bland det finaste och varmaste någon sagt till mig i ett sånt läge och visst kom Freja Thomas till mig 😍, ett BRA jobb kom till mig och det och det… 😀😀😍
Vi hade en liten stökig start, men det tror jag bara stärkte oss!

29.
Mycket prat vin, musik och kärlek har vi haft min Freja och jag, hon ger mig någonting varje dag och har gjort så i över 10 år nu… på våra ”musik-kvällar” har den här låten ( såklart bland många) alltid haft en speciell plats, vi vet inte varför men så är det….

30. Vi gifte oss 2011 i vår underbara trädgård i Älvsjö inför 90 av våra bästa vänner! Nu väntar nya äventyr i Dals-Långed (!) 😍 men vi tar med oss ”vår”
underbara vän Timo och låten vi spelade på brölloppet! Älskar dig Frejsen! 😘

31. Nu mina vänner har jag ”bombat” er nog, min story tog slut halvvägs med måååååånga hål …😀.. i den här pojkens liv finns mycket att förtälla men det får vänta tills min biografi…😅😅😅…
Våra liv har just tagit en (efter 33 år) underlig vändning, vi bara bestämde oss, vi vill bo vid vatten! Har just sålt huset, skrev/betalade IDAG !!! ( därav mitt långa avbrott under dagen, sorry)
Vi är skräckslagna/uppspelta/glada/Ledsna…. men vi vill pröva något nytt!
Dalsland får två udda men sköna nya invånare att hålla koll på 😃

32. S I S T A ! 😢😢😅😅
32. S I S T A….😅😅😢😢
Tack Mats Nilsson-Landelius för att jag fick den här möjligheten! Det har varit superkul och min fru vill nu ”vinter-prata”…😁😁😁
Tack också till den här härliga gruppen och alla fina kommentarer/likes!!!
Och alla ni fina som skrivit före mig och haft/har det jobbigt på något sätt:
BRA SAKER KOMMER TILL BRA MÄNNISKOR! ❤️
Jag avslutar med en underbar Dänga: