1.
Oorganiserad.
Oplanerad.
Ogenomtänkt.
Ostruken.
Oöverlagd.
Onormalt onormal.
Oavsiktlig.
Okammad.
Ostrukturerad.
Nollkollad.
Hur som helst…
Min dag är här.
Frågan är om jag är det?!
Fantastiskt!
Här borde jag ha spelat Here comes the summer av The Undertones men jag skiter i det.
Jag kör på en dag full av….

2.
Anna här.
Liten människa.
I alla fall om vi räknar till kilon och ”centimetrar”.
Borde ha lagt på mig.
Blivit rund.
Så sa alla.
”Puberteten kommer att fixa till henne.”
”Vid första barnet så kommer det.”
”Det kommer med andra barnet.”
”Börja ät onyttigt så löser det sig nog.”
Här sitter jag.
Fortfarande lika liten.
Lika knotig.
Når dit jag ska.
Annars så klättrar jag!
Mår inte dåligt av vare sig brist på höjd eller vikt.
Men satan om jag inte ville se ut som Marilyn Monroe…
Hon hade 6 tår på ena foten.
5 på den andra.
Vem vill inte ha mest?!
Fotsvett…
En genomsnittlig människa producerar ca 2 dl fotsvett/fot och dag.
Mycket!
Man kan bada i det.
Om man nu skulle vilja det…
Det vill inte jag.
För övrigt lider jag av sjuklig rädsla för fötter.

3.
Saker som jag kan fundera på ibland…
I medeltal så ringer 4 personer/dag till Graceland och ber att få prata med Elvis.
Jag skulle också vilja prata med honom.
Förstår ni om han skulle svara…
”Hallå, det är Elvis”.
Gode Gud!
Skulle inte få fram nåt vettigt.
Dock vore det häftigt.
Tänk så nervös jag skulle bli.
Strunt samma.
Ingen skulle tro mig.
Men sablar vilken historia jag skulle kunna bjuda på….

4.
Tänker på uttryck.
Ibland rätt missvisande.
Äta som en fågel…
Mäh!
De äter 50 ggr sin egen kroppsvikt/år.
Allså borde jag äta typ 2100 kg mat per år.
Räkna på det om ni vill…
Typ lika mycket som en medelviktig trubbnoshörning väger.
Skulle aldrig orka det.
Och vem vill äta en noshörning?
Nu orkar jag inte tänka på sånt mer.
Dessutom så är vår tid på jorden värdefullare än så.

5.
Ibland träffar man på en knöl.
En bra.
Ibland en mindre bra.
Ligger raklång.
Doktorn måttar med armarna vitt isär.
Likt en storfiskare som måttar upp sin fångst.
Visar med armarna en skala.
Vitt isär.
Typ
Förstår ingenting…
186cm isär.
”Om det värsta är här…”
Flippar lite med vänsterhandens fingrar.
”Så ligger din prognos typ här…”
Flippar med samma hand några få centimeter ifrån utgångsläget.
Där försvann världen lite.
Istället för herr Läkare såg jag nu Tore.
Tore Skogman.
Rätt otippat att just han skulle dyka upp där och då.
Sanningen slog mig först långt senare.
För övrigt så fångade en man en håkärring på 566kg.
Mannen satt i en kajak.
Att den inte tippade!
Min värld hamnade hur som helst lite på ända…

6.
Tänker på vatten.
Och salt.
Vågor.
Hur vattnet bär kroppen.
När man följer med vågorna och blir som en del av något annat.
Nåt större.
Dock är det nästan alltid väldigt många andra i de där vågorna.
I ringar.
På madrasser.
Solsvettiga och varma.
Men ändå.
Just där.
I den där vågen.
Lekte att jag var en sjöjungfru.
Barn på nytt.
Fri.
Btw.
En gurka innehåller procentuellt mer vatten än Atlanten.
Nu badade jag i Medelhavet och det innehåller garanterat mindre vatten än en gurka.
Jag vet. För en kväll så var det en rätt äcklig typ som vips stod naken i samma våg som jag och innan jag hann undan så hade havet blivit lite saltare…

7.
Vill ofta vara lite drottning….
Eller egentligen kung.
Eller varför inte både och?!
Kung och drottning i mitt eget liv.
Med rätt att styra och ställa.
Med rätt att vara stolt.
Att vara nöjd.
Inte alltid för prestationen…
Men tusan också…
För att viljan finns.
För att jag försöker.
För att jag tar ett steg till.
För att jag vågar.
Att hakan är utsträckt.
För kampen.
Viljan.
Fasiken.
Kanske bara för modet att vara just…
Jag.
Skulle jag nu ha haft ett eget litet kungarike så skulle min nationalsång inte vara lika lång som Greklands.
Den har 158 verser.
Ingen kan lära sig så många utantill.
I alla fall inte jag.
Det skulle ju bli rätt pinsamt om inte ens jag kunde sången…
Min nationalsång skulle vara rätt kort och klatschig.
Nu har jag ju inget eget kungarike men jag har en egen liten verklighet och i den så är den här mannen en form av gud.

8.
Dottern ska baka paj.
Gott.
Det visar sig att vi ska plocka bären också.
Hrm.
I min värld är blåbärsplockning en form av tortyr.
Det händer liksom ingenting.
Bären ser alltid bättre ut på nästa lilla ris.
Jag flyttar mig vidare.
Då ser bären ännu bättre ut vid nästa ris.
Så pågår det.
I oändlighet.
Jag kommer alltid hem med betydligt fler myggbett än blåbär.
Nu hittade jag dessutom en fästing som stolt spatserade på min axel.
Otäcka varelser.
Väldigt många ben.
Måste vara svårt att hålla reda på alla ben.
Jag har liksom nog med två…
Hur som helst så skulle jag vilja bli en sån som kan finna ro i det där bärplockandet.
Ska öva på det.
Har fått för mig att det skulle göra mig gott.
Hittar en till nöjd liten fästing som promenerar omkring på min hud.
Hud.
Huden på en vuxen människa väger ca 2,7 kg.
Nästan dubbelt så mycket som hjärnan.
Hjärnan innehåller typ 100 miljarder nervceller.
Känns som ungefär så många insekter kryper på min kropp just nu.
Dessutom undrar jag om min hjärna verkligen fungerar som den ska.
Hänger liksom inte riktigt med i hur jag tänker.
Borde sluta tänka nu och plocka istället.
Ett till.
One more.
Äh.

9.
Ord.
Tycker om ord.
Det är ju på nåt sätt lite tur eftersom jag arbetar som boktant.
Ingen vet hur många ord det finns.
Fantastiskt.
Ord är liksom som stjärnor.
Oändliga.
Några föds och andra försvinner.
Plussar ett g med ett e och vi har fått ett ord.
En betydelse.
Lägger vi sedan ihop dessa bokstavskombinationer så får vi meningar.
Så häftigt.
Finns 18 ord som börjar på Q i Svenska Akademiens ordlista.
Nu sa jag ju i och för sig precis att ingen vet hur många ord det finns.
Alltså kan vi strunta lite i den där siffran 18.
Världens tjockaste bok är 2,75 meter tjock.
Den är dock inte så stor…
5 cm hög och 4,5 cm bred.
För övrigt har jag inte läst den.
Det är en liten sak som jag också tänker på ibland.
Att jag liksom inte kommer att hinna läsa allt jag skulle vilja.
Då kan jag bli lite sorgsen.

10.
Mitt tillvaro är lite som en bergodalbana.
Det går fort.
Upp.
Ner.
Ner och upp.
Upp och ner.
Loopar lite grand.
Jag tjuter lite av både lycka och skräck.
Jag är väldigt hudlös.
Grinar rätt ofta faktiskt.
Både när jag är glad och ledsen.
Tårar…
Tårvätskan produceras i körtlar som sitter i bindhinnan och tårkörteln i ögonhålans tak.
Finns det tak där?!
Jag ser rätt dåligt.
Typ halvblind.
I alla fall om jag skulle gå utan linser.
Det gör jag inte.
Tur det!
Linser tycker jag är rätt gott.
Men det beror ju faktiskt på vad jag smaksätter dom med.
Tårar är ju salta.
Och det finns en berodalbana som går i 240 km/h.
Fattar ni vilken fart!
Hur häftigt som helst.
Min bergodalbana har i och för sig pågått i snart 43 år.
Det borde slå nån form av bergodalbanerekord.
Borde ringa Guinnessrekordbok om det.
Rekordboken är för övrigt den bok som oftast försvinner ifrån Svenska bibliotek om jag minns rätt.

11.
Trädklättring.
Det är ingenting man pratar om.
Har jag lärt mig.
I alla fall inte när man borde vara medelålders och värdig.
Jag är ju inte så värdig på det sättet.
Jag gör det ibland.
Pratar om det alltså.
Typ nu.
Klättrar gör jag rätt ofta.
Ibland hittar man en själsfrände.
Nån annan som också finner frid.
Ro.
I en trädkrona nånstans.
Sånt är fint.
Både trädkronorna och själsfränder.
För övrigt är jag vuxen så jag får göra som jag vill.
Det är rätt skönt.
Tyvärr så är riktigt schyssta klätterträd väldigt sällsynta.
Man får leta noga.
Fastnade en gång.
Väldigt högt upp.
Det var pinsamt.
Vågade inte ropa efter hjälp.
Tänk om brandkåren skulle måsta tillkallas.
”Liten tant sitter fast i en björk. Ni måste ta stegbilen och fira ner henne…”
Nej.
Sånt går inte för sig.
Satt där tyst i flera timmar.
Hörde familjen ropa i fjärran.
Svarade inte.
I skymningen var hungern större än rädslan.
Då kom jag ner.
Då gick det lätt.
Men det var ett skitträd.
Apropå hunger så har en 70-årig människa under sin livstid satt i sig ca 30 000 kg mat.
Det är typ 6 fullvuxna elefanter.
Jag äter varken elefanter eller trubbnoshörningar.
Märker att jag är kräsen med vad jag äter…
Kanske är därför jag är rätt tunn.

12.
Hur som helst så är jag lite lättare nu.
Ett ärr rikare.
Går på nån form av knivsegg.
Försöker följa med i varje andetag.
Ta hand om varje känsla.
Varje människa.
Varje ord.
Varje penseldrag.
Varje jävla impuls.
Bra eller dålig.
Försöker att inte värdera så hårt.
Ärret är så galet vackert.
Ett tecken på liv.
Att livet är mitt.
Skört.
Starkt.
Fult.
Vackert och ömt.
Fjärilar smakar med sina fötter.
Fint i mina ögon.
Är inte rädd för fjärilsfötter.
De är lätta.
För övrigt så brukar jag säga att de som dött kommer tillbaka till oss i form av den första blå fjärilen om våren.
En vacker tanke.
En tanke som liksom skänker lite tröst.
Möjligtvis en naiv tanke.
En önskedröm.
Men ibland är gränsen mellan dröm och verklighet så satans hårfin.

13.
Ett litet liv.
Eller…
En litet ögonblick ur ett liv.
Som att hitta ett sammanhang i ett endaste andetag.
En vågrörelse utan sitt hav.
En havsvåg ”bryter” när vattendjupet blir mindre än 1/7 av avståndet mellan vågkammarna.
Somliga människor slår man följe med genom livet.
Vare sig de vet om det eller ej.
Är ibland lite av en samlare.
Ska ha varje skiva.
Varje bok.
Lyssnar.
Läser.
Hittar gemensamma nämnare.
Den här mannen.
En gång när jag var 17 år….osv.
Sen fortsätter minnen att explodera som fyrverkerier i min hjärna.
Hur som helst så vill jag bli som hon.
Tanten.
Älskar tanter.
Rent statistiskt räknas man som tant när man har fyllt 60.
Det är skitsnack.
Jag vill vara tant.
Jag vill vara det nu.
NU!
Då är jag det.
För jag är som sagt vuxen.
Då bestämmer man själv.
Amen på det.

14.
En sak som jag önskar mig är ett…
Gitarrskägg.
Helvete.
Jag skulle vara så grymt snygg.
Och liksom lite ball.
Möjligtvis skulle jag också kunna spela lite gitarr.
Kan för mitt liv inte ta en ren ton.
Inte nå runt halsen på en gitarr.
Inte ens på en liten.
Handen börjar krampa.
Lyder inte hjärnan.
Typ som när jag skriver.
Hjärnan säger en sak.
Handen skriver nåt annat.
Men tillbaka till det där skägget.
Skäggiga män har färre bakterier på sin haka än de som är slätrakade.
Det är ett faktum.
Även om somliga rätt tokiga människor säger att det finns bajsbakterier i skägg.
Det är ju i och för sig möjligt.
Det finns ju såna bakterier lite överallt.
Det beror ju på vart man har haft hakan.
Men nu måste jag organisera mig lite…
Hitta tillbaka.
Skägg växer 0,4 mm på ett dygn.
Mitt skägg måste alltså få växa i i drygt 8 månader innan jag når ett någorlunda anständigt gitarrskägg.
Alexander Ebert kan ha världens vackraste skägg.
Och han har en röst som rör mig ända in i benmärgen.
Ända in i min minsta, sköraste lilla atom.

15.
Nu är det dags för ett litet avslut.
Sånt är svårt.
Har funderat en hel del på just sånt.
Sista ord.
För jösses.
Jag vill liksom alltid säga lite till.
Kan aldrig vara tyst.
Är alltid för mycket.
Eller för lite.
Aldrig lagom.
Nu vet jag ju inte om just lagom är nåt att sträva efter.
Tror inte det.
Passar liksom inte mig.
Men…
Tillbaka till ord.
Sista ord.
Påven Alexander VI lär ha sagt
”Wait a minute…”
H.C. Andersen sa tydligen nåt sånt här..
”Don´t ask me how I am! I understand nothing more.”
Marie Antoinette…
”Pardon me, sir. I did not do it on purpose.”
Jag funderar fortfarande på mina.
Förhoppningsvis får jag tänka rätt länge.
För som ni märker så har jag kanske inte alltid koll på vad som kommer över mina läppar.
Saker och ting liksom bara händer.
Och vem är jag att stoppa?!
Orden hittar jag kanske inte just nu.
Men låten.
Den som avslutar min dag här idag.
Den skrevs för länge, länge sen.
Och ibland är livet som en liten saga…
Men bara så att ni vet så tänker jag nu röka en fet cigarr.
Möjligtvis sippa lite på en whiskey.
Bara för att jag kan.
För att jag vill.
För jag är ju faktiskt vuxen….
I alla fall ibland!
Tack.