1.
Sommarprat.
Förvånad över att så få anmält intresse.
Obegripligt!
Finns ingenting som slår såna här dagar när det gäller att få saker gjorda.
Saker som annars ligger i träda och glömska.
Tvätthögen som igår kallades installation är nu vikt och undanplockad.
Skåpluckor skinande rena.
Listen som varit ofärdig så länge är nu vit och nystruken.
Diverseburkarna rensade och tömda, redo för nya saker som kanhända kan användas någon gång men inte nu.

Prokrastinationens okrönta drottning dvs jag är i skriande behov av alla julis dagar.
Augustis också.
Troligtvis behöver jag även september och oktober.
För att komma i fas.

Nu målar jag visst naglarna också.
I en pigg blå färg.
Visste inte ens att jag ägde såna rikedomar.

Rikedomar…
Den man som varit rikast i världen genom tiderna sägs vara Mansa Moussa som var kung i Maliriket på 1300-talet, i dagens pengavärde skulle han varit god för 400 miljarder dollar.
Det kallar jag rik.
Fetrik.
På den tiden fanns ju inte ens sedlar.
Så tungt det måste varit att bära omkring på allt guldet.
Jag vet, för i min väska som jag nyss rensade i en kringgående manöver om mig själv så hittade jag 247 kronor i småmynt.
Fattar ni hur rik jag hade varit om jag fått ett mynt för varje sak jag skjutit upp?!
Bill Gates hade verkat fattig som en kyrkråtta i jämförelse.
Nu ska man ju inte jämföra.

Man ska ju vara sig själv och vara nöjd med det säger folk.
Nöjd är i och för sig ett av de värsta orden jag vet.

Nöjd.
Liknöjd.
Det vill jag inte bli.
Varken lik eller nöjd.
Aldrig.

Stolt men inte nöjd.

Nåväl.
Min dag är här.
Frågan är om jag är det!

2.

När jag precis hade opererat bort en del av mitt bröst o rädslan för att dö, pang, knall och bom, där och då fortfarande satt sådär djupt inne under bröstbenet och kaninhjärtat slog snabbt och hårt vid varje tanke på dödar, sjukdomar och försvinnande.
När allt jag ville var att leva.
Bröst eller inte.
Bisaker liksom.
Då fick jag en present av min syster.

”Live! Life is good!”
Grinade det mot mig på skylten som jag fick.

Live?
Ja, tack!
Ville ju fan inget annat.
Good?
Helvete heller!
Inte där och då.

Det enda jag ville var ju att leva.
Andas.
Vara kvar.
Gott eller inte.
Livet är jävligt orättvist.
Men fan.
Leva, det ville jag.
Vill jag.
Helst för alltid!

Tanken var fin och presenter älskar jag men carpefakkingdiemskyltar har aldrig riktigt fått mig att gå upp i brygga.
Utom kanske just den gången.

Skylten då undrar kanske ni.
Jo, den blev hundleksak och jag lovar att bulldoggarna här hemma levde och tyckte att både livet och skylten var god.

3.

Dricker kaffe.
Tre koppar brukar få mig att vakna.

På typ 1400-talet kunde kvinnor i det Osmanska riket skilja sig från sina män om männen inte försedde dem med tillräckligt mycket kaffe.
Rätt rimlig lag tycker jag.
Varje morgon.
Inte skild än.

För att producera en kopp kaffe går det åt 140 liter vatten.
Där satte jag kaffet i vrångstrupen.
Jag har alltså använt mig av 420 liter vatten och klockan har precis slagit tolv.

Varje svensk dricker i genomsnitt 3,2 koppar kaffe om dagen.
Några mer.
Några mindre.
1168 koppar per år.
163520 liter vatten till bara mitt kaffe.

Dessutom visar en undersökning att vi allihopa, varje svensk, kaffedrickare eller ej, häller ut 1 kopp kaffe i slasken varje dag.
300 miljoner liter.
Varför icke kaffedrickare slänger kaffe i slasken orkar jag inte ens börja fundera över.

År 2050 riskerar kaffeproduktionen att halveras pga klimatförändringar.
Det om inte annat borde få klimatförnekare att omvändas till klimatstrejkare.
Alla dagar i veckan.
För då sitter vi i skiten.

Fikat är ju liksom heligt.

4.

Apropå drycker.
Och siffror.
Jag lär mig dricka champagne.
Har inte gillat det.
Man får öva.
Övning ger färdighet.
Tyvärr övar jag inte just nu.

Jag kan dock inte så mycket om champagne.
En kunskapslucka.
Andra kan mer.

Men vad jag dock vet är att en man vid namn Bill Lembeck vid Stanford University gillar det så pass mycket att han har gjort en avhandling om antalet bubblor i en champagneflaska.
49 miljoner bubblor i en 75 cl flaska.
Fyrtionio miljoner!
Jösses.
Hur många som helst.
Man utgår då ifrån att varje bubbla är 0,5 mm stor.
Räknar snabbt ut det till mil.
Det är 2,45 mil bubblor i varje flaska.
Vilken jättebubbla det skulle kunna vara!
Min man är typ 500 mil bort.
För att komma upp till 500 mil så krävs det då 204 st flaskor.
Jösses så förvånad han skulle bli om jag kom farande på en bubbla, bara så där.
Tänkte räkna ut ett pris på alla dessa flaskor men kom plötsligt ihåg att jag inte är så förtjust i champagne ändå.

Kan inte sluta…
När man har rest så långt på en bubbelväg kommer man naturligtvis att undra vart man är.
Inga problem.
Forskning visar nämligen att champagne förbättrar minnet och hjälper mot demens så förhoppningsvis kan man då lista ut vart man har hamnat.

Måste bara fortsätta öva ty jag är gammal och minnet är ta mig tusan inte vad det brukade vara.

5.

Liv och dryck.
Verkar vara mitt tema idag.
Livets dryck…

Vin eller vatten?
Några svarar säkert whiskey.
Eller läsk.
Inget fel i det.
Man tycker ju vad man vill.
Vi bor i ett fritt land.
Tack och lov.

Om ni svarade vin och känner att ni ännu inte riktigt hittat sommarformen så finns en diet från -62.

Vin och äggdieten.

Frukost:
1 hårdkokt ägg.
1 glas vitt vin.
Naturligtvis en kopp svart kaffe att skölja ner äggen med.

Lunch:
2 hårdkokta ägg.
2 glas vitt vin.
Återigen svart kaffe för att få äggen att glida ner.

Middag:
En biff och resten av vinet.
En stor kopp svart kaffe för att inte somna.

Föredrar ni portvinsdieten så byts äggen ut mot rostbiff och det vita vinet mot portvin såklart.

Jag har aldrig gått på diet.
Kommer aldrig att göra det.
Men apropå hårdkokt så nynnade Clark Olofsson ständigt på den här låten under Norrmalmstorgsdramat.

6.

Tillbaka till livet då.
Det där som bubblar och pågår hela tiden medan vi är upptagna med annat.

”Jag vill köra med en stor bil i centret genom kuffarna. Och sen skjuter polisen mig och det är det”
– Rakhmat Akilov

En av kuffarna som skulle köras genom var jag.
En av dom vars eftermiddagsystra steg förbyttes till förvirrad skrämd flykt var jag.
Vars ögon tvingades möta resultatet av en galnings väg genom Stockholm.
En av dom som i ögonblick inte trodde att jag skulle få hålla om mina barn igen, viska finord i deras öron.
Aldrig mer få kyssa min älskades läppar, leka med fingrarna i hans lockiga hår.
Inte hinna säga allt det där som jag bara måste få säga.
Allt det som inte får bli osagt.

Det jag minns tydligast är inte blodet, poliserna, de rusande folkmassorna eller skriken.
Det är tystnaden, dammet, skorna som fallit av folk i flykten och Vänligheten.
Kärleken.
Hur folk öppnade sina armar för främlingar.
Öppnade sina hem.
Hjälpte varandra till säkra gator.
Följde varandra till dörren.
Ingen skulle vara ensam.
Ingen skulle vara rädd.
Vi var tillsammans.
Kuff eller ej.

Rakhmat Akilov körde sin stora bil i centret men han körde inte genom kuffar.
Han körde genom människor.
Han körde genom människor som vägrade vara ”kuffar” och ”mussar”.
Som valde att vara medmänniskor.

7.

Nu snurrar det lite i mitt huvud.
Det gör ofta det.
Eller jag gör.
Snurrar till det alltså.

Lite som att åka karusell i tillvaron.
Fast gratis och hela tiden.

De första mekaniska karusellerna var för övrigt träningsredskap för kavallerister.
På 1700-talet börjande de användas som underhållning på gator och torg.
Har alltid älskat de där hästarna.
Vill åka.
Slutar med yrsel.
Illamående.
Varje gång.

Snurrar nog tillräckligt i mig själv.
Struntsamma.
Här är en av de bästa låtarna jag vet.

8.

Kroppen består mest av väte, syre och kol.
10% väte.
65% syre.
18% kol.
Syre och väte i form av vatten.
Vilket borde innebära att det faktiskt är livets dryck.
(Men säg inte det till alla de där som går på vindieten. Var och en blir ju salig på sin tro.)
Och kol är ju ett centralt grundämne och ingår i alla organiska molekyler.
Kol är liksom en förutsättning för liv.
Rätt häftigt.

Sen blir man trött.
Andfådd.
Då kan kol plötsligt vara nåt annat.
Inte särskilt coolt.

Det där vattnet förresten.
Det återkommer.
71% av jordens yta täcks av vatten.
Ändå är vattnets samlade volym bara 0,13% av jordens.
Och ännu viktigare.
Bara en enda procent av allt det där vattnet är användbart för människor.
En piss i havet som man brukar säga.

9.

Juli ligger i sitt sköte.
Vilar och vaggar.
Dagar längtar efter att fyllas till bredden av annat än ordvrängeri.
Annat än onödig fakta.
Min dag är över.
Jag har varit mig själv.
Är inte nöjd.
Inte blivit lik heller.
Tur det.

Men snurrigt har det varit.
Finsnurrigt.
Den stad i Sverige som har det snurrigast är nog Eskilstuna.
Där finns det 59 rondeller.
Det är många.
Fint är det också.

Alltså avslutar jag med att tacka för mig och konstatera att min dag varit lite som Eskilstuna.

Och ni som tvekar, har sommarpratet i halsen men inte riktigt vågar få det ur er…
Så många dagar väntar på att fyllas.
Av liv.
Av drömmar.
Och av er!