1.
”Säg mej vad du lyssnar på och jag ska säga dej vem du är!” tänkte jag först skulle räcka som presentation av mej själv och så skulle ni få lära känna mej genom musiken jag valt och historierna jag berättar.
Men så kom jag på hur vilsen jag själv känner mej när jag inte riktigt fått grepp om personen som sommarpratar. Vem är det? Har vi gemensamma vänner? Vad tycker den om att göra?
Så en kort presentation:
Jag är mamma, fru, dotter, lillasyster, besservisser, glasögonorm och vän. (Bland annat…)
Är stor vän av ordning och rakar benen på torsdagar.
Tycker och har alltid tyckt att ett blandband är bland det finaste man både kan få och ge.
Blir jag bortbjuden funderar jag alltid på vad för musik som kommer att spelas under kvällen. Mat och dryck är rätt ointressant!!
Min första postning blir Love Antells tolkning av Carola. För Carola var en av mina första idoler (så har vi klarat av henne) och jag gillar Love Antell!! (Fast jag gillar honom bäst i Florence Vallentin…)
Välkomna!!

2.
I vårt hus är GW kung! Allt Leif GW Persson säger är sant, hans ord är lag och han står alltid oemotsagd!!!
Enligt mej i alla fall. I ärlighetens namn är det ingen annan i hushållet who gives a fuck om vad han säger, tycker eller gör. Fast jag upplyser dem alltid om GW’s uppfattning om ditten och datten. Och jag vet också att maken himlar med ögonen så fort jag vänder ryggen till.
Spelar ingen roll!!
GW FOR PRESIDENT!!!

3.
På julen, när jag var sju år, fick jag min första bandspelare. Ni vet en sån där med en högtalare och som man kunde spela in på själv också!
En av mina storebröder, Håkan, hade spelat in Gyllene Tiders Moderna Tider på ett kassettband åt mej. Och som jag älskade denna kassett!!! Jag gick in på mitt rum och kom inte ut igen förrän jag kunde alla låtar utantill.
(Jo, jag gick ut ur rummet för att tjuvdricka julmust från drickabacken i förrådet. Fast jag drack så mycket att jag kräktes, vad nu det har med saken att göra??)
Och jag tror att det var då intresset för musik tog fart på allvar.
När jag nu lyssnat igenom skivan igen har jag fått en ny favvolåt som jag inte gillade jättemycket när det begav sej. Tror att favvolåten då var Leva livet.
Den här är riktigt bra!!

4.
I mitten av 80-talet, tror jag gick i fyran eller femman, sa vår musiklärare att vi nästa dag skulle ha en egen melodifestival. Alla som ville fick ta med en låt på kassett som skulle spelas upp i klassrummet och sen fick alla rösta på vilken låt de tyckte var bäst!!
Hela den kvällen gick åt till att välja ut en låt att ta med.
Djupdykning ner i storebror Johan Lewerins skivback. Och där hittade jag den bästa låten ever!!!
Full av självförtroende och med låten inspelad på kassett kom jag således till skolan nästa dag. Nu jävlar skulle de få höra på riktig musik!!
Döm om min förvåning när min låt bara fick EN (1) röst!!! (Min egen!) flest röster fick Sandra med Maria Magdalena!
Jag var förbannad hela långrasten och tyckte att alla i klassen var idioter! De fattade ju ingenting!!!
Året efter vann jag med Falcos låt Vienna calling…
Och nu tänkte jag att, undra hur många röster låten skulle ha fått om alla ni som är med här gått i min klass i Ösby skola i Vittinge, då i mitten av 80-talet?
Fler än en hoppas jag!

5.
Jag dricker nästan enbart tre saker. Kaffe, vin och vatten. (Inte nödvändigtvis i den ordningen och oftast inte samtidigt…)
När jag dricker kaffe måste jag ha mjölk i, annars får det vara! (Jag dricker väldigt många koppar på en dag.)
Ibland händer det att jag är på utbildning eller konferens med jobbet. Och varje gång det drar ihop sej till fikapaus blir jag orolig. Ser mej runt i lokalen för att kolla hur många som kan tänkas dricka kaffe och hur många av dem som har mjölk i kaffet. För det värsta som kan hända är att när det blir min tur att ta kaffe är mjölken slut!! Eller så får man bara några droppar!!!
I kön till kaffet kan jag inte bara stå och småprata och vara trevlig, utan jag måste hela tiden ha koll på hur många som tar mjölk!
Det är fan ett socialt handikapp, borde kanske söka för det?!

6.
En gång hade jag fest i min lägenhet. Framåt småtimmarna blev jag trött och gick och la mej och sa till de övriga festdeltagarna att släcka och låsa när de gick.
Efter att ha fått några timmars skönhetssömn vaknade jag frampå förmiddagen av att det var ett förskräckligt liv i lägenheten. Balkongdörren stod på vid gavel och stereon var satt på repeat och spelade så rutorna skakade Var är vargen med Imperiet.
Hur länge den hade gjort det hade jag ingen aning om och vem som hade satt igång den hade jag inte heller en aning om då lägenheten var tom på folk.
Jag skruvade ner volymen, tog en dusch och lämnade lägenheten på väg nån annanstans.
När jag så kom hem kvällen efter hade jag ett meddelande på telefonsvararen som löd: ”det här var från polisen i Västerås. Vi undrar om du har hittat vargen??”
Jag blev så rädd att jag låste dörren, vågade knappt ha tv:n på ifall det skulle höras ut i trappuppgången och jag skulle avslöja mej att jag var hemma ifall polisen kom för att hämta mej på förhör!!
(Det var ju så klart inte polisen, det var min granne i trappuppgången bredvid som hade skaffat ny pojkvän. Och jag kände inte igen hans röst. De hade tydligen lyssnat på låten i flera timmar den natten…)
Nu har jag inte valt att spela den låten, utan jag väljer en annan låt med detta förträffliga band, som jag tycker är apbra!!! Enjoy!

7.
Jag hade kommit hem efter att ha spenderat ett år i London. Jag hade arbetat som au pair och på ledig tid sprang jag på pubar och klubbade runt i den fantastiska staden!
Väl hemma kändes livet surt och jag ville bara åka tillbaka. Sagt och gjort, efter lite mer än ett år sa jag upp min lägenhet och tanken var att jag några månader senare skulle återvända till de brittiska öarna.
Och då hände det! Jag sprang rakt på han, Gnagaren från Solna!!
”Säg till om jag stör, sa han när han klev in, så går jag med detsamma.
Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen!!”
Och jag föll som en fura!! Som jag lovat mej själv att aldrig mer göra!!
Bye, bye London!! Jag blev kvar!
Efter ett tag skulle vi flytta ihop. Då blev jag rädd. Jag hade aldrig bott ihop med nån på det sättet förut och jag var van att sköta mej själv! Jag som älskade min ensamhet, min musik jag kunde spela hur som helst och hade en inställelsetid på tio minuter om nån ringde och ville göra nåt kul. Var det slut på det nu?
Måste jag be om tillåtelse om jag skulle göra nåt och måste man äta på bestämda tider nu?
Fast jag var orolig i onödan!! Gnagaren var ju likadan, fast på sitt sätt! Han var lika mån om sin ensamhet och sina intressen.
Och vi är likadana fortfarande, kanske därför det fortfarande funkar, 17 år senare!!

8.
Och sen skulle vi bli föräldrar. Vår förstfödde son kom till världen i september 2000. Och jag vet att jag tänkte när vi lämnade BB att: Herregud!!! Vad är det för land vi lever i. Låter de vilka människor som helst åka iväg med en nyfödd bäbis bara så där!!?? De har ju ingen aning om vilka vi är. Vi kanske är yrkesmördare eller nåt. Har de ingen koll???!!!
Och Gnagaren höll med; visst är det konstigt!
Dagen efter behövde Gnagaren åka till stan för att uträtta några ärenden. Och vi blev själva med varandra, bäbisen och jag, och vi visste inte ju inte hur man gjorde då. Så vi ringde den där lite mer erfarna mamman, hon som nyss blivit mormor och frågade: kan du komma? Vi är själva och vet inte hur vi ska göra!!
Visst kunde hon komma! (För det är väl det en mamma gör; kommer när ens avkomma är rädd och orolig och vill ha tröst!)
Vi stod där i köksfönstret, bäbisen och jag och såg den lite mer erfarna mamman komma farandes på vägen.
Och hon kom in med sitt lugn och kokade kaffe och vek tvätt och klappade oss på kinden och sa att; det kommer bli så bra, så bra!
Och det klart att det blev bra!
Nu är du tonåring och hasar runt här i huset med lurarna konstant i öronen. Lång och gänglig, med moppemusch och sprucken röst. Och du gör mitt liv så mycket mer värt att leva!
En dag när du var på väg hem från skolan, tror du gick i ettan, fick din lillebror syn på dej genom fönstret. Han sprang till dörren och skrek: spring Melvin!! De spelar din favoritlåt på radion!!
Fast trots att du sprang så fort du kunde med dina korta ben hann du inte in för att höra den. Jag spelar den för dej nu istället!

9.
Sen fick vi en bäbis till, också det en pojke. Vi ba: ha! Lätt, det här kan vi nu!!
Föga anade jag då hur utmanad jag skulle bli i mina mammaskills…
Av dej har jag lärt mej massor; att tålamod är en dygd, hur Jango Fetts utrustning är uppbyggd (in i minsta detalj) och du har också lärt mej förstå att det är dej man ska hänga med år 2025, då det enligt din profetia, kommer att ske en zombieapokalyps. (Du är väl förberedd och har lovat ta hand om oss då!)
Till ditt rum, ditt kungarike, där du är kung, är jag bara välkommen om jag lämnar mina OCD-tendenser utanför. (Ibland kan jag inte det och då får jag gå ner och städa skåpet under diskhon, eller nåt.)
Fast ibland kan jag lämna dem utanför och blir då insläppt i din fantastiska värld bland Star Wars lego, Ninjagos och Sagan om ringen världar! (Jag försöker ibland att sortera dina legobitar i smyg och jag ser att du ser vad jag gör, men du låter mej hållas!)
Jag gick förbi din dörr en gång, du var väl fem då, och jag hör att du sitter och sjunger på den här låten på hittepåengelska. Och jag frågade vart du hört den och du sa: det är ju du som spelar den, mamma!
Fast just då kunde jag inte komma på när jag spelat den. Men mitt mammahjärta flödade över av kärlek (så där som alla mamm- och papphjärtan gör) och stolthet över den där varelsen som jag (och nåja, Gnagaren också till viss del) skapat!
Så nu spelar jag den igen och den här gången kan du texten, på riktigt!!

10.
När vi (Gnagaren och jag) klarat av två småbarnsperioder, 7-årskris, 30-årskriser, dödsfall och lite annat skit tillsammans och fortfarande valde varandra varje dag bestämde vi oss för att gifta oss!!!
Så med vit klänning och slöja i håret och med Gnagaren vid min sida, så snygg och stilig, fick jag äntligen gifta mej i min hemkyrka!!!
Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar… Typ…

11.
Som jag nämnde tidigare är jag ju vän av ordning. Och att komma i tid är en sån sak jag anser vara viktig!
Ibland händer det att även jag anländer efter bestämd tidpunkt. (Även solen har sina fläckar!)
Det beror i 9 fall av 10 på att jag fått för mej att jag måste lyssna på en viss låt x-antal gånger innan jag kan gå hemifrån eller att jag måste lära mej en låttext utantill.
Förut kunde jag ju alltid skylla på att det var barnen som sinkat oss. Nu är de för stora för det och golar ner mej direkt!! (Trots att jag väser i deras öron: Golare har inga poolare!!!)
Och jag får skamset krypa till korset och erkänna.
Den där tionde gången är det Gnagarens fel, han kommer alltid farandes i sista sekunden med andan i halsen.
Den här låten är en sån låt som man inte bara kan lyssna på en gång eller två eller ens sju gånger. Den kräver sina lyssningar innan man kan lämna huset!!
Så förlåt alla ni som fått vänta, men jag kan bara inte slita mej!

12.
Då så, mina vänner, var det dags för min sista postning för idag!
Det finns så mycket musik (och så lite tid) att lyssna på och det är så många fler låtar jag skulle vilja dela med mej av. Men det får bli en annan gång.
Nu lyfter jag på hatten, bockar och tackar å det ödmjukaste för att ni läst, gillat och kommenterat det jag skrivit!! ❤
Och innan jag lämnar över stafettpinnen till morgondagens sommarpratare vill jag också tacka alla som sommarpratat före mej! Ni är fantastiska!!
Och som nån sommarpratare tidigare nämnt: inget sommarprat utan Morrissey, så varsågod mina vänner, här får ni min absoluta Morrisseyfavvo!!
Puss och godnatt! 😘