1. Gomorron gomorron, vem e de ja tjötar me?
Ja, då var det minsann min tur att sommarprata. Det ska bli riktigt skoj. Klockan närmar sig 6.02 och jag har väl sådär tre timmar sömn i kroppen. Sover inte speciellt bra och jag kommer in på orsaken lite senare denna torsdag. Jag är ohyggligt oförberedd som vanligt men hoppas ändå inte att jag får er att somna framför era datorer, paddor eller mobiltelefoner. Lyssnar ni på musiken jag kommer att spela för er idag så lär ni inte somna. Håll i hatten. Jag gör det här på mitt sätt, så har jag alltid gjort. Jag lägger alla korten på bordet. Då kör vi!

2. De kallar mig Idi Admin…
Det där får jag nog förklara lite. Jag var väldigt sen med att skaffa Facebook. Jag nästan mobbade de andra på jobbet som satt i matsalen och ”fejsbookade” medan jag satt och läste tidningen och försökte prata inför döva öron. Ok, så jag fick väl också skapa ett konto och testa. Och nu är jag verkligen fast i facebookträsket. Är idag administratör på ett 20-tal facebooksidor. Bandsidor, kattsidor och en hel del om PUNK. Den största av dem heter ”Jag Minns Min Punk” och det är just där jag fått smeknamnet Idi Admin på grund av min ganska nitiska syn på vad som bör postas och inte. Jag och mina superba adminkollegor gör vad vi kan för att hålla sidan fri från rasism, sexism och personliga påhopp, något som inte alltid är så lätt i en facebookgrupp med över 5000 medlemmar. Men skam den som ger sig och jag skulle vilja påstå att sidan idag är i princip fri från sådant. Men visst då och då får man kasta ut något pucko på fyllan.

3. För länge sedan i en galax långt, långt borta…
Nja, kanske inte riktigt sant. Men jag är nyss fyllda 50 och född i Uppsala. Hann knappt börjat krypa förrän jag och mina förädrar flyttade ner till Skåne och där har jag bott sedan dess. Via Helsingborg och den lilla hålan Påarp så hamnade jag i Ängelholm 1975. Ängelholm är väl mest känt för sina lergökar och sitt halvtaskiga hockeylag… Ett hockeylag som trots detta ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Nåväl, jag trivs bara fint här och här kommer jag nog stanna.
Jag bor tillsammans med min fru Camilla, två katter och ibland en nästan vuxen son.
Älskar att resa och se nya platser men Ängelholm kommer alltid att vara hemma för mig.

4. Man ser inte skogen för alla träden
Här är jag troligtvis i skogarna kring Uppsala. Jag plockade nog svamp. Lustigt eftersom jag inte alls käkar svamp idag, inte ens de giftiga eller de som innehåller psilocybin eller psilocin…

5. Farbrorn som inte vill va stor
Kort till växten har jag alltid varit. Som barn var jag även väldigt smal men nu för tiden är jag mest bara kort… Kan berätta att det har sina för och nackdelar med att vara kort. Bland fördelarna kan nämnas att man inte behöver slå i huvudet någonstans och har alltid gott om plats i baksätet på bilen eller i flygplanet. Å andra sidan är det rätt värdelöst att ha långa människor framför sig när man är på konsert. Och nog fan ska man alltid stå längst fram när det är dags för gruppfotografering. Nog om det.
Sen det där med att bli stor, när blir man det egentligen? Jag minns när jag som liten grabb såg min farsa som en gammal gubbe. Han hade fula gabardinbyxor och ofta kavaj, han lyssnade på dansband och luktade svett och fis. Jag funderade då och även senare i mina tonår när det var dags för mig att bli stor och lyssna på dansband. Åren gick men jag blev aldrig stor. Jag lyssnar fortfarande på samma skräniga musik, klär mig fortfarande i jeans och T-shirt, spelar Tv-spel mm.mm. Min fru påpekar att jag fortfarande är ett barn men i en vuxen kropp. Helt okey för mig, jag kan leva med det.

6. Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur
Min första idol var definitivt Pippi Långstrump, hon var ju så jäkla cool. Mycket coolare än Emil eller Staffan Westerbergs strumpor. Ja, Beppe var ju rätt cool han också men inget slår Pippi, en sann rebell och punkare.

7. Räven rev en annan räv
Musiken har alltid funnits i mitt liv. På min mammas sida så var de musiker sedan Hedenhös, medans pappa däremot var ungefär lika musikalisk som en vandrande pinne.
På lågstadiet hette mina stora idoler The Sweet. Killarna i klassen gillade antingen The Sweet eller Kiss och tjejerna gillade ABBA. På min kassettbandspelare så gick kassettbanden med The Sweet varma. Jag gillade även att spela dem högt. En gång fick farsan nog och skrek till mig att jag skulle stänga av vilket jag givetvis inte gjorde… Det var första men absolut inte den sista gången jag skrek tillbaka till farsan ”HÅLL KÄFT GUBBJÄVEL!” Och sen jagade han mig runt i kvarteret gata upp och gata ner. Tänk Gråben och Hjulben. Jag var snabb kan ni tro och löpningen skulle senare bli en fritidssysselsättning.

8. Dan och Jonas, har ni rent mjöl i påsen?
Jag var rätt duktig i skolan utan att anstränga mig. Läxläsning var ju inte kul. Det var ju roligare att spela boll, palla äpplen och lyssna på musik. En annan sak som jag var väldigt duktig på i skolan var att hitta på hyss. De flesta var väldigt oskyldiga men ändå. Min fröken Ingegerd på mellanstadiet var dock rätt trött på allt bus, och så fort det hade hänt någonting i skolan så gick hon fram till mig och kompisen Jonas och sade varenda gång – ”Dan och Jonas, har ni rent mjöl i påsen? ”. Det hade vi så klart inte, men vi var världsmästare på att se oskyldiga ut

9. Ett av banden vars facebooksida jag sköter är Strindbergs. Här en bild med mig och bandet i Örebro från i våras. (Det är jag den lilla skiten med en ohyggligt ful scarfs)
Fantastiskt trevliga grabbar. Gitaristen Johan spelade tidigare i ett källarband från Skärholmen, basisten i The Moderns och trummisen känner vi igen från bla.a The Hellacopters

10. Plötsligt en dag i Lessebo..
Mormor och morfar bodde i Småland och sommaren 1978 var det dags för det årliga besöket. Min ena morbror som lustigt nog är lika gammal som mig var en riktig lustigkurre. Förutom alla porrtidningarna han hade under sängen så hade han denna sommar några nya kasssettband som han ville spela för mig. Han tryckte på Play och sen var det som jag höll på att trilla av pinnstolen. Bandet hette The Ramones. Herrejävlar liksom. Vilket ös och vilket tryck i låtarna. 1-2-3-4 Hey Ho Let´s Go. Jag blev helsåld och sedan den dagen har jag älskat The Ramones. Gissningsvis har det gått 12 dagar sedan 1978 då jag inte lyssnat på The Ramones. På sin höjd…
På samma kassettband hade han även The Clash, Sex Pistols, Kriminella Gitarrer och lite annan punk. Det var dags att lämna Sweet och Kissträsket, nu jävlar var det punk som gällde

11. Var är brudarna?
På mellanstadiet började jag som många andra att intressera mig för det motsatta könet. Och givetvis så var det tjejen som blottade sig på gymnastiken som jag först föll för. Sanning eller konka, pusselipuss, får jag chansen på dig… Hade inte jättemånga flickvänner under dessa skolåren (heller) men det pirrade allt i den lilla pojkkroppen då och då. Tonåren here I come!
Nej nu drar jag på middag så ni får vila öronen en stund
och kanske läsa igenom vad jag skrivit.

12. Som man ropar i skogen får man svar
Jag hade sedan barnsben varit fascinerad av att vistas i skogen. Det började med skogsmulle innan jag gick in på de tyngre grejerna…ORIENTERING. Jag var en naturbegåvning. Jag var riktigt duktig fram till andra intressen tog övertaget. Typ som musik, alkohol och det motsatta könet. Hur många idrottskarriärer har inte gått åt helvete på grund av det liksom?

13. Nästan varje dag förstörs stämningen av att någon jäkel existerar i min närhet…
Punken blev den stora revolten mot farsan, lärarna och alla andra som stod i vägen. Punk var i mina unga år aldrig politik för mig, det var en revolt mot vuxenvärlden och allt den stod för. Älskade verkligen att provocera och ge fingret åt allt och alla. Det var även en tid då man stod på tröskeln till vuxenlivet, men inte blev insläppt eftersom dörren fortfarande var låst. Och man tyckte väl egentligen att det var rätt skönt. Åren som skulle komma skulle innehålla många som skulle försöka klappa mig på huvudet. Till ingen större nytta.

14. Hallå Hallå! Lite godis och Hubba Hubba Zoot Zoot löser allt…
Året är 1981. Jag har två klasskompisar som också är punkare.
Vår klass ska hålla i ett minidisko. Jag har en enda skiva med mig och givetvis ser jag till att den spelas. Jag och mina kamrater dansar vilt över dansgolvet och vrålar med i låten
”Jag vill bara känna köttets lustar, jag vill inte äga och rå om dej. Jag vill vara som djuren i naturen.
Jag vill inte bara, bara vara din. Ung å kåt, ung å kåt”
De små barnen ställer sig förskräckt längs väggarna och någon börjar gråta. Men med lite godis blir allt bra igen. Och sen spelas Hubba Hubba Zoot Zoot… 🙂
Hepp!

15. Aldrig glömmer jag pappas köttbullar
Precis som det inte var jobbigt nog att vara tonåring och gå på högstadiet. Tror ni inte att morsan och farsan skiljer sig också. Ridå.
Det var en riktigt jobbig tid som jag hade svårt att hantera. Jag fick bo kvar i huset hos farsan som knappast var en mästerkock. Morsans goda mat byttes över en natt till en orgie i köttbullar, blodkorv och prinskorvar. Flott värre va? För att dämpa min sorg så åkte farsan med mig till Marocko. Var en förbannat trist semesterresa. Mina två minnen från den resan är dels ett fotografi där jag står och håller en get i famnen och ser måttligt road ut. Sen en brutal kniv jag köpte på en marknad där. En sådan där ökenkniv som de kamelridande krigarna hade på den tiden. Hur fan den kniven kom igenom tullen är ett mysterium.

16. Folköl och chips i repan…
Några år in på 80-talet var det dags att starta band. I början kunde ingen av oss spela, allra minst jag så jag fick hantera mikrofonen. Jäklar vilka roliga år det här var, inte minst gemenskapen i replokalen. Första bandet jag var med i kallade oss Bennyz Flint men bytte sedan namn till Bråkiga Babianer och till slut De Flygande Chipspåsarna. De flesta andra punkband vid tidpunkten hade så allvarliga namn, men inte vi inte… Texterna handlade om skolmaten, ortens traktorgäng, sexspalten i Mitt Livs Novell , bandet Herreys och annat som vi var irriterade på, precis som punk skall vara. Vi höll på några år och spelade oftast innanför 50-skyltarna… Den lille skiten i basker är jag.

17. Aha Aha Aha
Pojkrummet hemma i Ängelholm var i princip tapetserat med POSTER affischer med punkband tillsammans med skivomslag. Och skivbackarna var fullproppade med punkplattor. Men där mitt bland alla singlarna stod den… Singeln som stack ut! Singeln som jag gärna satte på på högsta volym.
Vad hade ni för udda platta i skivbacken?

18. Att vara livrädd är något som skrämmer mig

Ytterligare några år som tillbringades med att lira i lokala band och dricka sig full.
Torskade dit på rattfylla och blev att med körkortet. Det var inte första gången jag körde berusad. Allt kunde gått mycket värre än så, då jag somnade vid ratten och hamnade i diket tillsammans med min bästa vän på väg hem från en konsert.. Jag blev plötsligt rädd att allt skulle gå åt helvete. Jag hade vänner som det gick ännu värre för. Efter en begravning för en god vän som tog sitt eget liv med ett avsågat hagelgevär bröt jag ihop.

19. Hon gav mig blicken
Som den där kaffereklamen. Plötsligt händer det.
Jag hade fyllt 25 år och jag träffade min första riktiga kärlek. Hon var bara 17. Efter en roadtrip i Danmark så blev det vi.
Det flöt på, jag var lycklig i hennes närvaro. Vi flyttade ihop. Det var hon och jag mot världen. Håll om mig hårt och släpp aldrig taget.
En räddande ängel när jag stod vid stupet och höll på att ramla ner.

20. Upp som en sol och ner som en pannkaka
Åren gick och jag och min sambo köpte hus, gifte oss och fick 1998 en underbar son. Det var det bästa jag har varit med om. Men mitt i allt det fantastiska så var det en berg- och dalbana av känslor. Sömnlösa nätter och babylyckan blev till gräl och konflikter. Hon lämnade mig. Ridå. Min blick blev tom. Ångesten kommer krypande igen.

21. Hundar lär oss älska, katter lär oss leva
Jag märker hur lätt det är att skriva om roliga saker och hur svårt det är att skriva om livets mörka stunder.
Efter att min fru lämnat mig sökte jag tröst i att arbeta så mycket som möjligt och stänga in mig när jag var hemma. Dels så var de flesta av våra vänner par och då ville man inte störa. De gamla vännerna hade antingen flyttat eller ”stadgat sig”. Jag tror att det gick ett helt år utan att jag hade kontakt med någon förutom mina föräldrar, arbetskollegor och såklart min son. Men jag var aldrig helt själv, jag hade ju Totte, min älskade perserkatt. Sedan dess har jag alltid haft en katt eller två. En enda liten katt gör att man inte kommer hem till ett tomt hus – man kommer hem.

22. Strandpromenader och mysiga hemmakvällar… jo tjena
Efter ett år av självömkan så fick jag ett tips av en arbetskamrat. NÄTDEJTING
Jag fixade till en profil och sen så var man igång. Jag tror jag censurerar mig själv här, men know whatahmean, know whatahmean, nudge nudge. Herrejävlar. Sjubarnsmammor, squaredancefantaster och fan och hans moster. Nåväl det blev mycket fika och mycket siffran innan sju…
Fast om jag tänker tillbaka så var nog detta precis vad jag behövde just då.
Ja nätdejting är kanske inte det allra tuffaste sättet att träffas på, men det var faktiskt så jag så småningom skulle träffa min nuvarande fru.

23. Tacos är kärlek
Ja första dejten med Camilla som så småningom skulle bli min fru var på stadens Tex-Mexhak.
Den ena tacon ledde till den andra och vi fortsatte att träffas. Detta var faktiskt den första dejten som var på ”hemmaplan”, dvs min egen hemstad. Innan hade jag åkt Skåne runt och sett Skånes slätter, majsfält och ett och annat kalhygge… Året var nu 2003 och jag och Camilla hade egentligen ingenting gemensamt till en början. En socionom med stor bekantskapskrets och en totalt oekonomisk ekonom utan socialt nätverk skulle senare visa sig vara en alldeles utmärkt combo.
Vi kom från olika världar, ja det kändes faktiskt som olika planeter.

24. Den gröna ön och att fria på ett toalettpapper
Jag och Camilla började hitta lite gemensamma intressen. Det låter kanske inte jättesexigt att våra gemensamma intressen är ishockey, whiskey och öl men det är trots allt något. Och sist men inte minst att resa och se nya platser, andas ny luft och skapa nya intryck. Många länder och städer har besökts sedan dess, men ett av ställena åker vi tillbaka till igen, igen och igen… i augusti åker vi till Irland och Dublin för trettonde gången sedan vi träffades. Irland är magiskt på alla möjliga sätt.
En annan stor förändring i mitt liv var att lära känna alla Camillas vänner. Den osociala punkaren välkomnades in i gemenskapen och blev en del av gemenskapen.
Även om resan framåt inte alltid var spikrak så flyttade vi ihop efter ett antal år som särbos. Vi kom till ett vägskäl och vi valde rätt väg. För min del var det en väg bort från mörkret och in i ljuset. Vi köpte ett hus tillsammans 2009 och där har vi nu rotat oss väldigt bra. Jag friade till min Camilla genom att skriva med spritpenna på toapappret på dasset ”VILL DU GIFTA DEJ MED MEJ?
Det funkade…. Det står ”Hey Ho Let´s Go” i vigselringen
Jag älskar dej Camilla Nilsson Paulsson <3

25. Ett liv är släckt och ett annat har fötts
Några månader efter att jag och Camilla gift oss så fick min mamma besked att hon hade lungcancer och det fanns ingenting som kunde stoppa det. Mellan 3 och 6 månader skulle hon maximalt vara i livet, det blev drygt tre. Den sista månaden utnyttjade jag rätten att ta ”anhörighetsdagar” och var hos mamma i princip varje dag fram till dagen hon somnade in dagen före sin 73-årsdag.
I slutet av mammas liv när det var väldigt mycket tårar och tankar så berättar min 17-åriga son och hans fina flickvän att de skall bli föräldrar. Första reaktionen från min blev inte den bästa. Det blev för mycket med en mamma som låg för döden och en son som inte gått ut skolan skulle bli pappa. Det tog någon vecka innan det sjönk in och jag fullt ut skulle stötta de unga blivande föräldrarna. I augusti förra året föddes Linova. En helt underbar liten tjej som verkligen älskar sin farfar och han älskar henne. De unga föräldrarna klarar sig utmärkt och vi hjälper dem när det behövs. Men mest hjälpt är nog jag själv. Detta underbara flickebarn har hjälpt mig oerhört i sorgen efter mamma.
Tillbaka till mamma. Min mamma har alltid varit väldigt speciell för mig genom åren. Hon fanns där alltid där för mig.
Hon var anställd i Svenska Kyrkan hela sitt yrkesverksamma liv. Dagen efter hon pensionerade sig gick hon ur svenska kyrkan och rådde mig till att göra detsamma. Det hon sett genom åren i den miljön är inga vackra saker.
Ett av många fina minnen jag har var när jag stod på scen på en musikfest 1986 och mamma stod i publiken stod och klappade takten när vi körde denna låt. Sen fick jag en slängkyss.

26. Livet är för kort för att inte levas
Ja, detta är mitt sista inlägg. Stort tack att jag fick äran att vara med.
Mitt liv är väl som de flesta andras. Det har varit höga toppar och djupa dalar. Vad jag har lärt mig av livets resa är att leva i nuet. Om du misslyckas med plan A, glöm inte att det finns 27 andra bokstäver i alfabetet.
Önskar er alla en fortsatt bra kväl. Puss och kram till er alla <3