1. Då var det dags för mig att ta över stafettpinnen här som sommarpratare…
”Å vem fan är du då?” Undrar ni kanske.
Och det är precis det jag tänkte försöka reda ut här idag.
Men jag kan väl inleda med att berätta att jag är en social, glad, humoristisk, retsam, lite lagom slö och otroligt ohändig snubbe som nyligen fyllt 34.
Jag är född i Nyköping och uppvuxen i en liten hålla 2 mil därifrån som heter Vrena.
Bor numera i Jämtland med en förbannad och snygg fru, 4 underbart galna barn och 2 sura katter.
Skulle tro att stor del av mitt sommarprat kommer vara av det lättsammare slaget…men frukta icke! Det kommer djupare delar oxå.
Börjar med en låt av Jerry Williams eftersom att det var där någonstans mitt musikintresse föddes enligt min mor.
Min kära Mor var nämligen på konsert med Jerka när hon hade mig i magen och tydligen studsade jag på bra där inne.
Jerka har sedan hängt med lite under hela uppväxten då han alltid varit Mammas favorit och speciellt den här låten minns jag att hon lirade på kassett i bilen på sommaren när vi åkte runt och badade och plockade jordgubbar.

2. När jag var liten så hade min Faster en vhs med en live konsert med Orup. Och när han spelade den här låten så hade han på sig en fransad skinnjacka och cowboyhatt och både jackan och hatten var såklart i färgen GULD(!)…
Han var helt enkelt det absolut coolaste jag någonsin hade sett…utom Magnus Uggla såklart.
Uggla gillar jag fortfarande men den här låten är verkligen hemsk…och vad gäller guldkläderna så kan jag med glädje meddela att jag ändrat smak där oxå.

3. När Jag hade lyckats ta mig ur Orup-träsket så var det framförallt min brors skivor som var mest intressanta. Han lyssnade på Kenneth & the knutters, AC/DC och Toy Dolls och det tyckte jag var trevlig Musik.
MEN (och nu är det inget liten men, utan ett STORT Tony Irwinskt MEN) det var en annan artist som intresserade mig mest i LP-backen i brorsans rum.
Min mamma hade nämligen förbjudit min bror att spela Eddie Meduza för mig och det var så jävla orättvist!
Det värsta med det hela var att jag inte kunde hantera lp spelaren utan att det blev repor i skivorna så jag kunde inte göra det i smyg när brorsan inte var hemma…
Hans serietidningar och påskgodis var en lätt match att smyga in och ta del av men Eddie kom jag inte åt…
Jag lyssnade genom nyckelhålet ibland och hörde då hur Eddie sjöng ”Hål i madrassen” och det var så fruktansvärt spännande men jag kunde inte riktigt uppskatta det hela genom nyckelhålet.
Men så en dag så märkte jag att brorsan gick på toa och lämnade dörren öppen till sitt rum…plötsligt var jag en ninja med som inom 2 sekunder låg under brorsans säng med tefatsöron…
Det var just den här låten jag fick höra då och även om jag inte förstod varför jag inte hade fått höra detta tidigare så tyckte jag att det var råbra.
Och den här låten tycker jag fortfarande är riktigt bra är genialiskt rolig. kalla mig gärna barnslig men jag blir fortfarande full i skratt så fort jag hör den.

4. Nu ska vi ner på sandlådenivå en liten stund…
En dag satt jag i sandlådan och lekte och plötsligt hittade jag min modellera i sanden.
Vansinnig stormade jag in till min bror som satt och tittade på tv och frågade varför han hade lagt min modellera i sandlådan?
”Det där är kattskit Erik” svarade det aset
Och ilskan förvandlades till förskräckelse i samma blixtsnabba hastighet som den kladdiga ”leran” lämnade min hand.

5. Som barn var jag ofta hos min 8 år äldre granne och kollade på amerikansk wrestling och lyssnade på hårdrock.
AC/DC, Iron Maiden, Helix, Krokus, Quiet Riot, Helloween, Accept, Warrant och Sha-boom såklart.
Detta är en otroligt underskattad låt tycker jag.

6. Nåt jag tycker är intressant är att höra vad olika generationer dansade tryckare till när dom gick på klassfest/skoldisko…
Den här var väldigt populär när jag var ung och det var en lurig jävla låt.
När 4 minuter hade gått och låten var slut så släppte man ju taget om tjejen man dansade med och kände sig lättad att man klarat av dansen utan misstag.
Och just när man andats ut så fortsätter låtrackarn…
Röd i ansiktet som en julstjärna var det bara att lägga armarna om den fnissande tjejen igen.
Och efter det fanns det ingen mängd handsvett eller rodnad i världen som kunde få den lurige herr Adams att sluta skråla och de 150 sekunderna som då återstod av låten kändes mer som 150 år.
Vad dansade ni tryckare till?

7. Nu spolar vi fram till februari 1994 då jag köpte min första cd-skiva.
Nämligen Gryningstid med Dia Psalma som fortfarande är en platta jag verkligen älskar.
De närmaste 5 åren var det nästan uteslutande svensk punk som gällde för mig.
De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, 23 Till, Krymplings, Coca Carola, Köttgrottorna, Mögel, Strebers, Räserbajs, Dia Psalma m.fl
Det var verkligen något magiskt med Sveriges punkscen på 90-talet.

8. Här borde det egentligen ha varit ”När vi gräver Guld i USA” men jag kan fan inte ha 2 låtar med orup med här…
Sommaren 1994 var en magisk sommar som formade mig för resten av livet.
Behöver knappast berätta för nån vad Sveriges Fotbollslandslag lyckades med den sommaren men det gjorde att mitt fotbollsintresse föddes på allvar och det håller ännu i sig.
I samband med fotbolls-vm släpptes en samlingsskiva som hette GULD med bland annat ”När vi gräver guld i USA” och den här låten så för mig är den här låten lika mycket VM 94 som den där guldgrävarlåten.
Men tyvärr var vi ju inte oslagbara och idag är det faktiskt exakt 23 år sedan Sverige förlorade semifinalen mot Brasilien.
#JävlaRomario

9. Tillbaka till skoldiskot.
Den här var väldigt poppis på våra diskon…då radade vi grabbar upp oss och gick över dansgolvet och låtsades rulla iväg bowlingklot rätt över golvet samtidigt som introt dundrade igång. Och på andra sidan dansgolvet stod tjejerna som käglor och slängde sig i backen.
STRIKE! STRIKE! STRIKE! STRIKE!

10. I Tonåren chattade jag en del på aftonbladets chat i någon form av jakt på kärlek och då fick man välja vad man ville kalla sig.
Eftersom Coca Carola var ett av mina favoritband så kallade jag mig just Coca Carola.
Så här med i facit i hand så var det inget bra namn för en tonårskille…
Kunde inte förstå varför så många trodde att jag var tjej. Coca Carola var ju ett hypermanligt punkband med bara manliga medlemmar.
Idag kan jag inte riktigt fatta hur jag inte kunde förstå att det blev missförstånd.

11. Julen 97 (kan ha varit 98 oxå) fick jag en skiva av min bror.
Piece of Mind med Iron Maiden…men eftersom att jag var mer intresserad av Punk så bytte jag bort den mot Smash-plattan med the Offspring.
Både jag och min klasskompis Jonte som jag bytte med blev mycket nöjda.

12. 1999 slutade jag nian och strax innan det var vi på klassresa i Berlin.
Första kvällen fick tjejerna i klassen bestämma vart vi skulle gå och dom ville såklart försöka komma in på krogen.
In kom vi och det var en ganska skum bar med märklig stämning och väldigt lite folk och extremt lite Kvinnor.
Efter ett tag började det dyka upp folk och det var nästan uteslutande lättklädda män.
Ni kan tänka er skräcken hos 10 st 15 åriga killar när vi insåg att vi var på en Bögbar i Berlin (Not that there’s anything wrong with it).
Tjejerna i klassen tyckte iallafall det var hysteriskt roligt och i slutändan hade vi nog faktiskt skoj allihop.

13. Jag vet inte riktigt när det började men jag har länge tyckt illa om talet 13.
Så det är ju inte så oväntat att det blev just idag som jag fick vara sommarpratare, men det är ju iallafall inte Fredag.
Numera är det inte så farligt med min fobi för 13 men ett tag var det faktiskt ganska jobbigt…
Om jag skulle skicka ett sms och märkte att klockan var 17.13 så väntade jag med att skicka tills hon hade blivit 17.14.
Och om klockan var 11.47 så väntade jag tills klockan blivit 11.48 (eftersom 11.47 är TRETTON minuter i 12)
Och om klockan var mellan ett och två på dagen och det var ett viktigt sms så kunde det hända att jag väntade tills efter kl 2 för att klockan skulle vara 14.?? Istället för 13.??.
Och råkade klockan vara 13.13 så blev det jobbigt som tusan.
Och om jag var nånstans där jag behövde ta kölapp så var jag livrädd för att få nåt nummer som innehöll 13.
Jag har dessutom alltid älskat att bränna skivor och om jag bränner ihop en mixed-cd så MÅSTE jag sätte sämsta låten som låt nummer 13.
Så det här med att vara sommarpratare 13e Juli är på sätt och vis terapi för mig.
Och ja jag vet, jag är inte klok på en fläck

14. Tillbaka till Berlin.
På skolresan var vi i en skivbutik och min kompis Jonte övertalade mig att köpa en best of skiva med Manowar.
Och där och då blev jag hårdrockare och det var till en början väldigt mycket pga den här låten. Var nåt speciellt med Orson Welles mörka burriga röst i kontrast till Eric Adams perfekta hårdrocksstämma.
Nu öppnade sig en underbar värld där det framförallt var Manowar, Iron Maiden och Helloween som gällde till en början.
Insåg väldigt snart att Iron Maiden skivan jag bytte bort nåt år innan var bra mycket bättre än Offspring plattan jag fick istället men bytt är bytt…
Numera är faktiskt Piece of Mind min favoritplatta med Iron Maiden

15. En dag skulle jag och Jonte beställa grejer från en skivbutik i motala (Tpl Records) och Jonte skulle ringa och beställa.
Gav honom lappen där jag hade skrivit ner vad jag ville beställa.
Och jonte började rabbla allt han ville beställa sen när han kom till min lapp så bröt han ihop i asgarv.
Han fick ringa 3 ggr innan han lyckades få fram att han ville beställa kasettbandet ”best of pungskägg”.

16. Helloween hade jag hört lite hos min granne när jag var yngre men det var först nu ca 10 år senare som jag tog och fastnade ordentligt och ännu idag så anser jag att ”Keeper of the Seven keys part 2” med Helloween är tidernas bästa skiva och det skulle förvåna mig om det någonsin släpps en bättre skiva
Och Kiske sjunger ju så överjävligt bra…särskilt på den här låten.

17. Nån gång 1999-2000 så hade min kompis Hägg lånat de 2 senaste plattorna med Edguy och det spelade han för mig.
Det var utan tvekan bland det bästa jag någonsin hade hört och jag blev som frälst.
Än idag är det ett av mina favoritband (även om det är ca 10 år sedan dom släppte en riktigt bra platta).
Hade dessutom äran att träffa bandet på Motala Metal Festival i november 2000 och dom var riktigt trevliga.
Framförallt sångaren Tobias Sammet var sjukt trevlig och och umgicks en kvart med mig och lät mig vara hans wingman när han raggade tjejer.
Jag var antagligen tidernas sämsta wingman men skoj var det hur som helst och sedan den dagen är han en av mina största idoler

18. Det här är min Pappas favoritlåt och det kommer aldrig finnas någon låt som jag kommer förknippa mer med honom.
Jag skulle nog inte vara så värst förtjust i låten om det inte vore för att pappa älskar den…
Tackvare min kärlek till min pappa så kommer låten alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och varje gång jag hör den så ser jag pappa framför mig.
Pappa sjunger nästan aldrig men den här låten skrålar han med i varje gång

19. Iron Maiden är ett av mina favoritband och nu skulle man ju kunna tro att jag skulle dela min favoritlåt med bandet…men icke!
2 minutes to Midnight var länge en låt jag tyckte riktigt illa om och jag är fortfarande inte särskilt förtjust i den.
År 2000 såg jag Maiden för första gången och då lyckades jag tappa båda skorna under just denna låten f och nästa gång jag såg bandet så blev det oxå mindre skoj just under denna låten. Just när första refrängen kom och jag skulle klämma i för kung och fosterland så sträckte tjommen framför mig upp sin arm och hällde hela sin mugg med öl rätt i nyllet på mig så jag fick en kallsup. Och jag gillar inte ens öl.
Iron Maidens bästa låt är för övrigt Still Life

20. När jag började gymnasiet så blommade jag på allvar ut som människa. Plötsligt så märkte jag att sötare och sötare tjejer började intressera sig för mig.
Hade alltid varit hyfsat omtyckt på det vänskapliga planet men nu började min humor och kvicka tunga göra mig lite populär på andra sätt oxå.
Jag förstod det inte…men klagade absolut inte.
Där fanns en tjej i min klass som var extra intressant och lagom till jullovet i första ring så blev vi tillsammans.
Jag hade en riktig flickvän…JAG!?!?
Vi delade lite musiksmak då hon gillade Metallica mycket och speciellt låten Nothing Else Matters.
Så jag försökte lära mig att spela den låten på gitarr…
Min kompis Jonte är duktig på gitarr så han fick bli min lärare och det gick skitbra…i 10 sekunder.
Sen gick det skitbra igen i 10 sekunder.
Och igen.
Och igen.
Jag var suverän på de första 10 sekundrarna av låten…men sen hade Metallica vvarit stöddiga nog att blanda in massa ackord i låten och då gick det åt helsicke.
Åt helsicke gick det även mellan mig och tjejen i fråga men det berodde inte på mina färdigheter på gitarr.
Vi fortsatta dock vara vänner och ungefär 10 år senare var jag på hennes bröllop.

21. I December för ca 15 år sedan så vaknade jag upp på en soffa i en lägenhet som var helt främmande för mig.
Jag mindes att jag hade varit på personalfest kvällen innan med restaurangen där jag jobbade extra som kock.
Började gå runt lite i lägenheten och tittade på fotografier för att se om jag kände igen någon eller något.
Men allt var en dimma.
Till slut vågade jag mig in i vad som såg ut att vara sovrummet.
Och där på sängen såg jag Dan (en av servitörerna på restaurangen) ligga och sova.
Gud vad skönt tänkte jag, Jag har sovit över hos Dan…
Ett okänt antal minuter senare väckte Dan mig och frågade: ”Vart är vi?”

22. Sommaren 2001 ringde min kompis Pappis och frågade om jag ville med till Folkracefestivalen i Motala.
Ja Folkrace är jag ju väldigt ointresserad av så varför inte? Tänkte jag.
Vi for dit och gjorde allt annat än att gå på folkrace.
Vi åkte mest runt i bilen och lyssnade på Last Resort med Papa Roach, My Way med Limp Bizkit och den här låten och kände oss som kungar.
Varamonbadet besökte vi flitigt oxå och det kan jag rekommendera till alla. Som att vara utomlands när det är bra väder.

23. Den här låten har jag alltid känt igen mig i delar av texten. Stämmer rätt bra på mig och mina närmaste vänner.
”Vi klädda oss till narrar, vi var inte till lags.
Om någon spottade på oss så spottade vi tillbaks.
Tillsammans blev vi starka ja tillsammans blev vi vi.
Vi rätade på ryggarna i vår egen monarki.
För det var vi som inte passade in eller platsade i något lag.
Det var vi som fann varandra där ingen ställde krav.
Där vände vi på hierarkin och skrattade åt allt.
Vissa tittade upp på oss och andra tittade ner.
Men vi hade varandra så vad brydde vi oss om det.
För deras det blev vårat och några få blev fler.
Och har man bara vänner vad behöver man ha mer.”
Vi var ett glatt och ganska galet gäng och oavsett vad folk tyckte om oss så hade vi roligare med varandra än vad vi hade haft med någon annan.
Det var och är sann vänskap…men idag är vi inte lika galna. Iallafall inte lika ofta.

24. Jag är galet road av mycket som Galenskaparna och After Shave gjort. Och runt 2002-2003 så kollade jag och två av mina kompisar på ”Grisen i Säcken” en gång i månaden. Minns inte om det var den tredje eller fjärde varje månad men nåt av det.
Sanslöst roligt är det även om det blev lite för ofta med en gång i månaden.
Är det någon av er som inte har sett Grisen i säcken så borde ni göra det så snart som möjligt. Parodi på Ian Wachtmeister och Bert Karlsson

25. Det är fascinerande med musik…
Ibland får låtar ett eget liv.
Så var fallet med den här låten i min vänskapskrets och folk runt omkring.
Lake of Tears är ju ganska underground och var det garanterat för 15-20 år sedan men plötsligt kändes det som om ALLA gillade Headstones.
Och det är inte konstigt för det är en sanslöst vacker låt…speciellt solot.
Lyssna och njut

26. 2005 var jag i Bulgarien på solsemester och jag blev chockad över musiken som spelades där.
Two Princes med Spin Doctors och She Drives Me Crazy med Fine Young Cannibals spelades Överallt.
Jag gillar verkligen båda låtarna men dom var båda ca 15 år gamla 2005.
Ligger Bulgarien så långt efter eller har båda dessa låtar nån sorts legend status i Bulgarien?
Någon som vet?

27. Ibland har det hänt i mitt liv att ja dömt ut artister som dåliga utan att ja gett dom en riktig chans…väldigt dumt.
Jag bestämde mig tidigt för att Lars Winnerbäck tycker jag inte om. Inte min stil.
En sensommardag 2004 eller 2005 så var jag ute och festade och efter krogen hamnade jag vid korvmojjen i nyköping och där var det såklart fullt av raggare och jag var glad, bladdrig och säkert lite stöddig.
Det slutade med att en raggare gav mig 7-8 smällar varav 2 gjorde riktigt ont.
Jag hade aldrig varit i slagsmål innan och har aldrig varit det efter det heller.
Jag fick väl nån liten blåklocka men de värsta ärren hamnade i mig.
Tyckte verkligen inte om det och fick lite jobbigt att gå på krogen en tid efter det…kände mig inte trygg.
Kan fortfarande få lite obehagskänsla när jag ser raggaren i fråga.
Den natten fick jag iallafall sova hos en kompis oc han slog på en live dvd med den där jävla Lasse Vinterdäck.
Den natten tog Lars Winnerbäck hand om mig när jag kände mig som mest rädd. Han gav mig tröst helt enkelt och många av hans texter träffade mig rätt in i hjärtat.
Ingen annan kan sätta samman ord till känslor som honom och hans sätt att beskriva miljöer är underbart.
Just Söndermarken som jag delar här har mycket fina miljöbeskrivningar som jag känner igen. Skriver med delar av texten här under…mina favoritdelar.
Träffade för övrigt Winnerbäck några år senare men då hade jag ännu inte förståt hur han tröstade mig den där natten. Men en vacker dag ska jag tacka honom för det.
Fina fina Lars.
”Så som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade
mot marken
Gråvita skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev jag
den jag är nu
Man la klossar över ängen
med små fönster och dörrar
Det var slogans överallt
från alla medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
som ett hål genom kulissen
ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man bara
ser på bio
Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men diskreta
En helhet för det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid nåt
som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var Ikea
Nåt som inte hade lösningen
i kanten”

27. En dag var jag och 4 kompisar ute och åkte i bilen och hade inget att göra…
Och så hamnade vi vid ett stoppljus och i bilen bredvid så satt det 3-4 killar som såg extremt hiphoppigt tuffa ut…
Och som en skänk från ovan så kom den här låten på i våran stereo just då.
Så Philip som körde våran bil höjde ljudet till max och började sjunga med till vissa ord.
”FUCK THAT”
”TALKING BULLSHIT!”
”WHAT”
Och det krävdes inte mycket för att 4 uttråkade killar i philips bil skulle haka på.
Plötsligt var vi dom tuffaste gangsters som fanns och alla sjöng vi på denna låten.
Killarna i den andra bilen skrattade bara och verkade förstå att vi inte var så seriösa.
Roligast av allt var att vi inte riktigt kunde texten så vissa fraser hittade vi på nåt annat så ”Me and my Crew huh!” Blev ”Emanahuah!”
Är rädd att det är en sån där story som måste upplevas för att uppskattas kanske men vi hade väldigt skoj.
Än idag så händer det att vi slänger på det här låten och skrålar ikapp.
#EMANAHUAH

29. 2007 började det jobba en tjej på mitt jobb som jag tyckte var söt.
Och efter några veckor började hon skicka sms till mig och vi började umgås mer och mer.
Hon var 5 år yngre än mig men jag kände mer och mer att jag höll på att bli ordentligt kär.
Efter någon månad blev vi tillsammans och jag var så obeskrivligt lycklig.
En dag spelade hon Ted Gärdestad för mig och just den här låten blev jag väldigt förtjust i.
Nu höll inte vårt förhållande i mer än några månader men jag kommer alltid förknippa den här låten med henne och det är trots allt varma och ljusa minnen och hon var min första riktiga kärlek trots allt

30. För typ 10 år sedan var jag på personalfest och eftersom jag jobbar inom äldrevården så var det mest kvinnor i olika ålder där.
Jag var just då väldigt förtjust i Julesång med Eddie Meduza och tyckte att det var en riktig stämningshöjare.
Tyvärr är den ju inte helt rumsren så jag var ganska skeptisk till om den skulle gå hem hos alla dessa galanta damer
Till slut samlade jag mod och slog igång den här låten…
I var väldigt ensam på dansgolvet i början…men snart var det fullt och vi lyssnade säkert 6-7 ggr i rad på Julesång och dansade såklart…Jag och alla Galanta Damer.
Slutsats: En bra låt är en bra låt.

31. 2007 störtade dessa underbara danskar in i mina öron och landade mjukt mitt i hjärtat…och där har jag för avsikt att låta dom stanna.
Jag får helt enkelt inte nog av deras musik och fullkomligt älskar Michaels sångröst.
Sett dom live 4-5 ggr och aldrig blivit besviken.
Det här är enligt mig en väldigt underskattad låt som jag verkligen tycker ni ska ge en chans om ni inte hört den.
Så härlig med en massa känsla i sången.

32. Satt hemma hos en kompis och hade trist en kväll och av nån anledning slog jag på Vengaboys på hans spotify.
Och vi båda fick som ett religiöst uppvaknande över hur fantastiskt dåliga dom var.
Vi lyssnade på fler och fler låtar och kunde inte annat än skratta åt skiten.
Där och då bestämde vi att vi fick lov att ha en Vengaboys fest…
Vi började spåna på inbjudningar när vi insåg att ingen skulle komma om vi kallade det för Vengaboys-fest…så den lilla detaljen fick bli en surprise.
På festen lyssnade vi bara på Vengaboys i ungefär 37 minuter sen orkade INGEN mera.
Ett litet tips: vill ni irritera någon nån gång sjung då refrängen på den här låten. Den kommer med ganska stor säkerhet snurra i huvudet på den personen ett tag sen.

33. När jag först hörde den här låten så gillade jag den inget vidare…
Men sen gick min kära farmor bort och samma kväll (eller om det var kvällen då hon hade begravits) så kollade jag på musikhjälpen på tv och då önskade någon just denna låten.
Och där och då talade låten till mig och jag kommer alltid förknippa den med min farmor.
”All of my Memories keep you near”

34. Pökpåsen är min bästa vän…
Blev tillfrågad för 10 år sedan att bli lagledare i ett fotbollslag i division 7 och det ville jag gärna fast det kändes nervöst och oväntat.
Men 3 kompisar var med i laget och det kändes bra.
Tränaren berättade iallafall att han ville ha med mig som glädjespridare och det kunde jag väl gå med på 🙂
Den här låten blev ganska snart lite av våran låt i laget så den diggades innan alla matcher och även på lagfesterna.

35. En lagkompis började kalla mig för Meatloaf för han tyckte vi var lika.
Han tyckte att jag skulle gå i Nyköpings karnevalståg utklädd till Meatloaf och det lovade jag göra om han hängde med som Cher.
Det var faktiskt riktigt nära att det blev så men till slut kunde vi inte enas om vad vi skulle ha för kläder på oss 🙂
Lyssna för övrigt på refrängen…det låter som om dom sjunger ”Det ringer på Dörrn”