1. God Morgon alla TLOtD:are!
Får väl börja med att säga Tack! Till
Sommarpratarna som varit och som förgyllt vardagen med lite guldkant.
Lovar att försöka göra ett lika gott intryck, nu när jag fumligt greppar
staffetpinnen. Till er som ska Sommarprata resten av Juli säger jag bara:
Rock On! För F`n!
Idag gör jag min målraka!
Var börjar man en historia, jag antar från början.
Första musikaliska minne har jag bara fått höra av mina föräldrar,
då dom var och såg Chubby Checker, hösten 1961.
När det lilla gossebarnet
med arbetsnamnet ”Konrad Napoleon” fick för säg att stampa takt inne i magen.
Vet inte vad det är med den här låten? Men den sitter i märgen och
gör mig så glad in i själen att det spritter i benen, trots diskbråck och andra åkommer. Här snackar vi riktig fuldans, vilket väcker en fråga
med följfråga.
Är det för lite Twist i den här gruppen?
Varför dansar man i ensamhet?

2. Vem är jag?
Äldst av fyra syskon, vilket gett en skinn på näsan. jag är väl den enda i familjen som spelar instrument och sjunger idag. Farsan var väl lite väl
optimistiskt när han köpte en stålsträngad Echo gitarr, jag var inte mer
än 5 år då, herregud. Det skulle gå några år till innan jag skulle greppa en gitarr.
Musikintresset har jag nog fått av min mor och morbror, det spelades
alltid musik hemma. När hon var ung så var det bl.a Radio Luxemburg,
det lyssnades på. Min morbror var en tvillingsjäl, när det handlade om musik, vi kunde prata och lyssna på The Who, The Band och The Boss i timmar.
Hur som helst när morsan var ung, var Börje på sjön och var bl.a i
Amerikat. där han hitta en ny lovande artist, klart han köpte skivan
till lillasyster. Huset ger:
That`s All Right – Elvis Presley

3.
I 7 års åldern hade man väl ingen identitet och musiksmaken var väl
minst sagt spretig. På den tiden gick jag alltid runt med en kassetspelare i
Skärholmen. Givetvis inspelad med en mikrofon placerad i mitten av rummet. Med blandat resultat och störande moment som telefonen ringer, morsan skriker det är mat eller det mest triviala som fanns, syskonbråk. med andra ord det var en tid av frustration. På den här tiden bestod favvokasseten av
2G45min.
Johnny Cash på ena sidan, samt Middle Of The Road på den andra.
poängen jag vill komma till är min första törn för min musiksmak.
Kommer inte riktigt ihåg om hon hette Anna-Lena eller Eva-lena, hursom helst en av dom sötare töserna då. Kommer och sätter sig hos mig och frågar kan du inte spela något. Jovisst sa väl jag lite glatt och tryckte på Johnny Cash, hann väl gå 5-10 sekunder, har du inget annat? Jo, var på jag vände kasseten och tryckte igång den, det gick även 5-10 sekunder den här gången, när hon vänder sig till mig och säger: Du lyssnar ju inte på musik! Aj, aj en riktig käftsmäll, jag föll tungt! Huset ger:
Folsom Prison Blues – Johnny Cash

4.
Det här bandet har väl följt mig från när jag var liten, minns än idag min
första aha-upplevelse när jag blev medveten om dom. var inte allt för gammal då. Vi bodde i Bollmora på Sikvägen. Morsan spelade radio som vanligt, jag saknar verkligen det ljudet och den möbeln med inbyggd grammofon med rörförstärkare. Förlåt! Tappa tråden som sagt, jag satt vid köksbordet och rita med krita, när jag hörde låten som spelades på radion och frågar mamma vilka är det här. Hon svarar: The Beatles
Vilken låt undrar ni väl förstås det var? Givetvis något vi alla behöver.
Skulle gärna dra på det här ämnet lite mer, men har inget scoop att komma med. Samt att jag tror någon av dom kommande sommarpratarna har något att säga om ämnet. Huset ger:
All You Need Is Love – The Beatles

5. The Soundtrack Of My Life
Det här bandet har väl funnits med lika länge som The Beatles i mitt liv, man klipper inte banden till bra musik. man njuter av den!
Såg dom 1980 på Gröna Lund, underbart pärlband av musik och stämsång, fick dock
blandade känslor.
Brian Wilson apatisk ( skönt att han hämtat sig från sin psykiska ohälsa på senare år)
Dennis Wilson i så dålig form att han bara orkade spela i snitt 2 låtar på trummorna, sen fick en roddare komma in och spela 2-3 låtar åtgången.
Men stämmorna satt där, minns att jag lämna Gröna Lund i ett rus.
Dom har gjort 2 låtar som är mitt Livs soundtrack den ena är,
”Good Vibrations”, men som mitt låtskrivande fungerar så kommer oftast musiken till mig, vilket kan driva min fru till vansinne, jag stannar upp och blir närmast frånvarande och det kan hända när/var som helst. Så Nr.1 för mig får bli. Huset ger:
I Can Hear Music – The Beach Boys

6. Min första stora Hjälte! Glamrockens urfader! Marc Bolan.
T. Rex kom in i mitt liv med buller och bang-a-gong. Det var nya tider
V-jeansen och platåskorna gjorde sitt intåg. Man tävlade i det närmaste om vem som hade dom mest utsvängda jeansen och dom högsta platåskorna. Jag vet inte hur många timmar jag la ner på Skärholmens
bibliotek och lyssna på T. Rex, innan jag fick råd att köpa skivorna.
Det var också då man började tapetsera väggarna med posters, först
T. Rex sedan kom David Bowie, The Sweet, Slade, Mud och Queen, det var en icke sinnande ström av posters. Farsan sa stopp när jag limma posters i taket. Denna jakt efter bilder var ju ett litet företag i sig fanns väl två tidningar då: Tiffany, men kommer inte ihåg vad den andra hette. Så det blev till att åka in till Norrlandsgatan, där låg
en stor tidingsaffär med utländska tidskrifter. där köpte man bl.a
New Musical Express och andra allsköns tidningar med posters.
Huset ger:
Hot Love – T. Rex

7. Kollo!
Likt många andra Stockholmsbarn, var ju sommarkollo något man skickades iväg på. 5 år i rad skulle det bli, i Dalarna, strax utanför Smedjebacken. Sandbacken hette kollot. Där inhystes 12-14 killar,
samt lika många flickor. En sorglös tid, första Stora förälskelsen och
fler blev det. Kassetbandspelare och resegrammofoner var ju ett måste,
vete f`n om jag inte skulle gå ut i strejk idag med det ljudet. Vill verkligen
understryka att jag varken har Spotify eller YouTube i telefonen. kalla mig nörd, men så är det. Men mitt i alltihopa lärde jag mig spela gitarr där,
Gurre hette kollo ledaren som tog tag i mitt intresse. Första låten jag lärde mig var B.T.O´s – You ain´t seen nothing yet, och fler skulle det bli.
Men det fanns en annan kolloledare, Rikard som under alla år hade med sig en rullbandare och en riktig anläggning. Plus att han hade en diger samling musik. Det var dans varje Lördag på kollot. Det var då jag hörde
honom första gången. The King Of Pop, som jag senare skulle få uppleva
live 1988 i Göteborg. Så förbenat bra var han, måste bara ge honom ett.
R.I.P
Rockin´ Robin – Michael Jackson

8. Sagan om Midvinter! Världspremiär på 35 år gamla inspelningar!
81-82
Vi var fem unga musikanter från Skärholmen som drömde om det stora genombrottet, likt
många andra band drömmer om det. Ja, vi var ett hårdrocksband, men
var oftast tvungna att säga vi var ett Proggband, för att få spelningar.
Samt att Punken hade gjort sitt intåg, som aldrig var ett alternativ för oss. Vi var tillräckligt arga ändå! Vi repade och lirade ute vice versa jämt och då menar jag jämt. Det ni hör är inspelat på CTR-Studio i Nacka. Vi hade ett brejk på gång, när gitarristen Janne säger att han vill hoppa av bandet. Fine, sa vi, men vi kommer att fortsätta, varpå han säger ni får inte använde det jag vart med och skrivit. Det är väl därför musiken hamna i en malpåse och det skulle ta 20 år innan jag
litade och skrev något tillsammans med någon igen.
Där och då imploderade Midvinter.
Ber er bara lyssna på: Det är nu jag är ung , Sluta Hyckla, samt
En Visa Om Ungdom. Huset ger:
Det Är Nu Jag är Ung – Midvinter

9. Blir jag så där obekväm, måste säga att jag verkligen älskar musik i alla dess stilar och genrer. Men det jag älskar mest är min fru, som har följt min slingriga bana i 37 år, varit gifta i 28 år. Som stöttat mig alla år
I vått och torrt. När vi hade varit tillsammans i 15 år skrev jag den som dikt till Lena som ett andra frieri, men kunde inte låta bli att sätta musik till den. Hade nämligen 6 timmars studiotid på Fryshuset att förbruka.
Min fru brukar kallas Lilla Lena eller Lillan därav titeln på låten. Men
det vackraste jag hört var när Kaj en barndomskamrat, får veta vem
jag är gift med säger han: Åh, fan den sötaste flickan på höjden.
misstänker att jag får göra en dubbelskiva när vi varit gifta i 30år.
sen, en trippel när vi varit tillsammans i 40 År.
Sen, får ni nog tacka frugan, för att jag lagt ut min musik.
hon tyckte att jag borde bjuda lite på mig själv, varför ha allt i skrivbordet för? För att jag kan, höll jag på att säga innan jag bet mig i tungan. Huset ger:
Sweet Little Love Thing – Boys On Holiday (Covergrupp 1990-94)

10. Det här var mustigt, var lite skeptisk till att jag skulle hålla till upploppet! Sista stora Posten för idag får det bli nu.
Vill bara säga tack, haft en rolig dag. Nu räcker jag över staffetpinnen.
Lite lustigt känns det när man sätter sig för att summera skivor som betytt
mycket och fortfarande finns i ens liv. Inser att minst 5 st album per år har det blivit. Vilket får en att tänka att kloning, hade inte varit så dumt i ens barndom eller så hann man med det för kärleken till musiken. Bandet som
jag tänker lägga ut knockade mig fullständigt redan 1976 och visade att
det gick att ha stråkar i rockmusik. Det var/är Jeff Lynne´s skötebarn, och jag har följt allt han har hunnit med att göra. Val av låt har att göra med
jag blev morfar förra helgen, samt att jag är farfar sen 4 år tillbaka. Man kan väl säga dom är ens kronjuveler, barnbarnen. Nu önskar jag alla en trevlig semester och sommar! Själv ska jag ta husbilen till Danmark,
Tyskland och Frankrike. Nu börjar semester´n! Huset ger:
Livin´ Thing – Electric Light Orchestra