1.Godnatt eller Godmorgon beroende på tidpunkten. Fick förfrågan av Magnus att sommarprata. Hedrad och känner skräckblandad förtjusning! De flesta av er känner mig inte men kanhända sett något inlägg här och där. Jag skall försöka ta er med på en liten resa och gå baklänges i tiden, kommer att bli en hel del 70-tal för där och då började mitt musikintresse som liten flicka i Örebro. Och den där musiken jag liksom fick med modersmjölken har gått in i blodet ordentligt. Kommer att bifoga bilder ibland för ljud och bild är båda fantastiska uttryckssätt. Då så. Nu är jag igång!

2. Åh, JÄTTEJÄTTETRÖÖÖTT! Så blir det när man inte kan sova för den lilla nykatten söt som tusan och lika busig attackerar tår under täcket outtröttligt.Gäspeligäsp. Så, här befinner jag mig i livet: Örebroare som rymde till Stockholm för drygt 20 år sen och blev kvar. Musik i blodet mest lyssna nu för tiden, förr utövades det mer. Gick den vanliga vägen från början, musikskola- blockflöjt (SÄG TU I FLÖJTEN!)- piano-gitarr och avslutade karriären storstilat som elbasist i tjejbandet Aquila. Som f ö betyder örn på Italienska, det tyckte vi var ett jättetufft och hårdrockigt bandnamn. För det var oerhört viktigt att vara tuff där på åttiotalet. Men, som sagt. Är tillbaka mycket i sjuttiotalet musikmässigt nu för ti’n.

3. Stolt moder till en flicka, nybliven tonåring och en pojk på 9. Sonen: -MAMMAAAAAA! Jag: – Ja, vad är det? – Kom FOOORT! Jag älgar in i barnens rum, med hjärtat i halsgropen. – VAD, VAD HAR HÄNT??? – Jo, mamma, om det blir zombieapokalyps, skulle du välja kniv eller gaffel som vapen? Nu är zombieapokalyps det sista jag oroar mig för, verkligheten är oändligt mycket mer skrämmande, världen är en farlig plats. Jojje Wadenius träffade jag helt otippat i ett jobbsammanhang, vi tog i hand och han sa: -George och jag tänkte JAG VEEEEET men sa bara: – Helena som värsta mesproppen.Och den här underbara sången hade vi på sonens dop.

4. Låtar jag inte tycker om: 1)OPUS, Life is life.
2) DIRE STRAITS, Walk of life
3) NENA, 99 Luftballongs.
Det där struttiga odansbara och headbangingomöjliga är inte min grej alls. Men vad jag verkligen snöat in på de senaste kanske 10 åren är dels mr Cash och Depeche Mode. Den här en nyare DM som är från albumet Delta Machine, they still got it! Och se kommentar.

5. Nu backar vi bakåt. Nyinflyttad till Hufvudstaden 27 år ung, bodde först hos en kompis i Solna sen i Fruängen i andra hand i två år. Näckrosen, Solna = Sol, värme, balkong, Gin o Tonic och mycket party. Samt en hög med cd- singlar (endast dans/ techno) som växte lavinartat. Som tur var blev det inte mer än en fas, en parentes i musiksmaken för inte kan jag tycka det är bra idag fast jag hade sjuhelvetes roligt den där perioden. Nybliven singel efter 6 år, ja ni fattar. Och så träffar jag kompisen Christine. Hörni ungdomar, innan internet tog över så annonserades det i tidningar. Ja, såna av papper!!! Jag kände mig lite övergiven av mina två Örebroare som redan flyttat
10. Äntligen har vi kommit till 70-talet! Jag spenderade det från ålder två till tolv. Fick en kassettradio när jag var nio. Vilken lycka!!! Play plus record. Hela tiden. Ett par år senare fick jag en STEREOKASSETTRADIO. Många blandband blev det. Lyssnade på föräldrarnas och storasysters stereo i smyg. Det där med skivor var liksom lite extra fräsigt. Syrran hade en liten skivspelare på sitt rum.( Sofia dansar gogo och Hej Baberiba!) Mammas skivsamling bestod av bl a Simon& Garfunkel, Ola Magnell, Gilbert O’ Sullivan, Rod Stewart. En rätt typisk samling för den tiden. Och så den här då! Stockholm så annonserade efter tjejkompisar i lokalblaskan. Fick ett massivt gensvar av andra vilsna nyinflyttade själar som oxå hellre gick på krogen än satt hemma själva. Efter viss sållning blev vi ändå ett gäng. Och ovan nämnda Christine blev en jättegod vän. Rockbaren på båten Patricia blev vårt andra hem. Och vi önskade den här varenda gång.

6. Då är vi huxeliflux tillbaka i Örebro, tidigt 90-tal. Där fortsatte jag pluggandet till socionom efter ett tidigare avbrott i studierna. Här blir jag head over heals i Fredrik. Vi går på konserter och fiskar massor. Roliga år! Där lyssnar jag på Perssons Pack, Lars Demian, Traste Linden, Billy Joel och John Cougar bland annat. Sen blev det som det blev, jag flög vidare mot Stockholm. Livet tar sina krumsprång och då gäller det att hålla i hatten! Och nu en låt som bara är bra, har inget med texten att göra utan bara ännu en svinbra sjuttiotalslåt som pockar på.

7. Nu kommer mitt filmintresse igång på allvar. Wild at heart av David Lynch blir och är en favorit, helt fantastisk film! Sailor och Lula. Sen har det blivit många Tarantino och Rodriguez. Romantiska komedier: NOT SO MUCH. Tarantino är för övrigt fenomenal på att ha så grymt bra musik i sina filmer, kunde lätt ägna en hel dag eller flera bara åt det… Iallafall, i samma veva händer en jätterolig sak! Min kompis Lotta har fest, vinet tar slut och så kommer hon på att hon har kvar nyckel till sitt ex som bodde i närheten och hon vet att där finns vin. Sagt och gjort, hon piper över dit, hämtar en flarra och vi dricker ur. Sedan går hon till bolaget för att köpa en likadan så han inte ska märka att den är lånad och urdrucken. Lotta: Hej, vill köpa en sån här! Systemetpersonalen:- Eeeeh, det där är ju ett riktigt dyrt vin, det har vi endast som beställning och tror inte att du kan få tag på samma…ligger i femhundrakronorsklassen…Lotta: Men har ni något liknande? Jo, det ska vi försöka hitta. Så, Lotta köper en svindyr flaska. Lämnar den hos exet och förklarar samt ber om ursäkt på en lapp. När Peppe som han heter kommer hem utspelas följande på telefon : Hej Lotta! Tack för vinet. Tyckte ni mitt var gott? – Ja, jo det var det väl… – ASGARV från Peppe. Vad bra, det var hemmagjort maskrosvin som jag tappat i gamla flaskor!

8. Nu dyker vi rätt ner i slutet av åttiotalet! Där och då var det hårdrock för hela slanten. Spelade bas i ett tjejrockband, vi hade några spelningar på festivaler runt om i Örebrotrakten, var med i en talangtävling och spelade ett par gånger på kåren, Örebro Högskola. Mestadels covers men någon egen låt också. Den här var dock paradnumret! Sen blev det kibbutz i Israel för mig, MI i Los Angeles för en annan och därmed var sagan all. Men fy för bövelen vad kul vi hade!!!

9. Jag dåsade visst till i soffan. Så kan det bli när en liten Lexus knaprar på tårna på natten! Alltså en kattunge, inte en bil. Det vore ju helt konstigt liksom. Nåväl, snabbspolar åttiotalet raskt bakåt, det passerade både hårdrock och synth, start på högskola, kibbutz, gymnasium ( humanistisk linje) och högstadium. Började sjuan 1980. Det mest bestående musikintrycket står Steve Perry och hans gäng för. Och särskilt den här! Fatta hur tajta musikerna är och hur svårt det måste vara att få till den. Gillar’t!

10. Äntligen har vi kommit till 70-talet! Jag spenderade det från ålder två till tolv. Fick en kassettradio när jag var nio. Vilken lycka!!! Play plus record. Hela tiden. Ett par år senare fick jag en STEREOKASSETTRADIO. Många blandband blev det. Lyssnade på föräldrarnas och storasysters stereo i smyg. Det där med skivor var liksom lite extra fräsigt. Syrran hade en liten skivspelare på sitt rum.( Sofia dansar gogo och Hej Baberiba!) Mammas skivsamling bestod av bl a Simon& Garfunkel, Ola Magnell, Gilbert O’ Sullivan, Rod Stewart. En rätt typisk samling för den tiden. Och så den här då!

11. Denna raritet förtjänar ett eget inlägg. Första egna skivan jag köpte! 8 kr 70 öre på Wessels i Örebro. Hannibal Heyes och Kid Curry.

10CC. Åh vad jag gillar det här fortfarande. Väldigt sjuttiotal på allra bästa sätt. Hörde dem på Cirkus häromåret, ett sällsynt tillfälle där jag faktiskt drog ner medelåldern på publiken istället för tvärt om! Det var storasyrran som introducerade dem för mig när jag var i nio-tioårsåldern sisådär.

13. Allt var inte tjo och tjim och enkom fantastiska musikminnen från barndomen, den här hörde jag på radio första gången och minns inte hur gammal jag var, men vad jag verkligen minns exakt är var jag befann mig i huset och att jag blev så rädd att jag började gråta. Uääääääh!

14. Det går bara inte att hylla Sjuttiotalet utan att ha med Sweet. FULLSTÄNDIGT OTÄNKBART!!! Tänk att vi fnissar åt deras kläder och frisyrer idag men då var det förmodligen asfränt. ( Jag var endast 3 år när den här kom så inte jätteintresserad av frisyrer, mode och så) Men njut nu till denna sköna låt såhär på kvällskvisten!

Imorgon upp och jobba, så låter Morran säga slutordet. Tack för mig! Lycka till imorgon, Fredrik Fralle Holmqvist…G’ natt.