Hmm … walking down the memory lane…
Var började det ? Min storebror fixade en högtalare i mitt sovrum där jag kunde ta del av musiken han alltid spelade till sent på kvällarna.
Jag kunde inte somna utan musiken…
Och så snurrade denna snubben…
Och så dök plötsligt denna snubben upp – revolution – fantastiskt.
Så vackert i mono i en egentillverkad högtalare.
Låg volym…mörkt…god natt…
Det här är större än det mesta.
Jag tycker mig inte se sådana här uttryck längre?? Kanske är jag inte vaksam nog…
4.
Den här slog ner liksom en bomb i själen. Soundet – uttrycket. Det fanns en mänsklighet i Teds röst. Sårbarhet. Man kan liksom ana ensamheten på något sätt mitt i det uppsluppna.
Jag har alltid varit svag för det som ligger på gränsen till för mycket ”smooth” men ändå har en gadd…
5.
Oj oj oj – här kan många känna igen sig tror jag.
Garaget – enkelheten – spänningen – förhoppningen.
Jag var13 år gammal och pappa köpte efter mycket tjat en elgitarr till mig, en gräddvit Duke (telecaster replik) och en vadderad Customförstärkare som skimrade i blå silverflake.
Jag gick ner i min källare…
6.
Mycket börjar i källaren. Ett underskattat rum…
Min kompis Pedda tjatade till sig en ”Beatles -bas”.
Nej – vi kunde inte spela men ändå var det påfallande många som ville komma ner i källaren och lyssna…Ångest!!!!
7.
Det var några år som jag och kompisarna blev tagna av proggen. Det va ju liksom den tidens punk. Det som gjorde det mentalt möjligt att drömma om konsten och musiken som en möjlighet för en själv. Det som gav kraft till megalomana fantasier…
Nu i efterhand kan jag ibland förvånas över hur låg musikalisk och konstnärlig kvalité´det var i mycket som släpptes ut då men det var ju iofs det samma med punken.
Men den här snubbor smälter än idag mitt hjärta.
Genialt.
Kamrater!
Gråt tillsammans
I gymnasiet började jag och Padda tycka att vi måste för fan starta ett band. Vi fick höra om en snubbe från Harplinge som jag visste vem det var men inte kände. Jag hade sett honom gå med sin klarinett till Harplinge Kyrka där han spelade. Sedan byttes klarinetten till trumpet. Han gick där så snällt och lydigt…Kunde han verkligen spela Rock ´n´ Roll? Nu hade vi nämligen hört att han börjat spela trummor och att han dessutom va en djävel på det samt att han älskade Status Quo. Men vi va ju proggare…? De va Mats MP Persson som trots allt joinade bandet. Stellan Rosengren på gitarr, Peter Nilsson på bas. Vår första spelning för några lågstadie-elever.
Men va faaan .. Nu börjar MP plocka på gitarren också…Jo han lärde sig snabbat som attan…körde förbi oss andra på nolltid..och han tyckte gitarr va kul..
7.
Ok – för att hedra Mats MP Persson…!
(Det e rätt coolt ändå….)
9.
Så skaffade vi replokal i Harplinge. Här är några scener från den, vad som kom att bli, lite lätt Rock n´Roll dekadens…
Det på andra våningen i ett gammalt hus.
Det var här Per Gessle dök i trappen för sin första (enligt Mats MP Persson) Rock ´n Roll religösa upplevelse som fick honom att ta det inre beslutet ”jag skall börja spela pop” typ!
Väldigt konstigt upplevelse måste det har varit…För den ende som kunde spela egentligen va Mats MP Persson.
Jag fällde klassiska kommentarer som ”Alla toner på gitarren stämmer för mig” (som ett sätt att rättfärdiga att jag spelade som en kratta).
Annars brukade vi dricka eget bryggt rödvin och jag brukade spy ut genom fönstret dagen efter (sov alltid över för att inte avslöja mig för mor & far…). Det var också här MP vid ett tillfälle kom på den briljanta ide´n att vi skull röka ”kitt”. Det va bara det att vi hade inte tillgång till några örter från mellanösten.
Men i Harplinge har man lösning på allt..
MP klev fram med fram med sällan skådad självsäkerhet och sa: ”Vi tar fönsterkitt! Kitt som kitt…”
Han gick helt sonika fram och skrapade loss lite gammalt torrt kitt från fönstret och meckade en pipa.
Vi tycket det va lite underligt…
Men de va sådär Harplinge-gott på något sätt. Vi kände inte nåt men det gör man ju inte första gångerna har jag hört….
Replokalen i Harplinge
D här va kul
Få ta paus – ladda batterier – kaffe osv..
10.
Bara för att jag såg honom för första gånge i förra lördagen…
För mig var den största behållningen med den konserten gitarrsolot av Nils Lofgren.
Rent allmänt – Respekt!
11.
Och tiden går…här är några bilder på Martin Örn (en Harplinge replik på Magnus Uggla som jag gillade skarpt). Jag övertalade Gyllene Tider att kompa mig och tjejerna som körar är Chattanooga (systrarna Kempff om någon minns ”Hallå Hela Pressen”…).
Efter denna spelningen sa Per Gessle att ”nu får du klara dig själv för vi har inte tid….”.
Per Gessle e snubben i mörka solglasögon (jo det började redan då..) längst till höger.
12.
Per Gessle försökte övertyga mig om ”den bästa musiken” såsom vi ofta gjorde med varandra på den tiden.
Han hade med sig några Tom Petty plattor till replokalen.
Jag spelade svår..typ ”jaha , ok men inte super typ..”
Senare sprang jag iväg till skivbutiken och köpte tre Petty plattor…
Jo så blev det så att vår trummis som ersatte MP (nu flyger vi några år..) va ihop med en tjej som alla sa sjöng så djävla bra.
Jag slängde ur mig att ”kan inte hon hoppa in i bandet då?”.
Bandet hette Strul och det var en massa strul i det bandet kan jag säga….
Så till den grad att jag och Marie till slut gjorde en platt ihop under namnet Mamas Barn där Micke Syd Andersson och Anders Herrlin blev studio/kompmusiker i det att Gyllene Tider börjat knaka lite…
Marie var grym. Hon gilla lite Jazzy stuff så där…
13.
Marie skickade bland annat in Joni Mitchell i medvetandet.
Hon sökte den tonen…
Jag fattade inte inte grejen….då…
Hur kan de va att så många gillade det här?
Kanske inte så konstigt ändå??
15.
Men det går inte att förminska, glömma eller vifta bort att denne man la grunden till ett helt annat uttryck i svensk musik och som lösgjorde artister från den nu politiskt korrekta strypningen som proggen kom att verka ut på konstnärligheten.
Tack för den gåvan.
Oj – vi var många som låg med lurarna på och drömde…
Jag vet inte varför men detta va och e liksom min påse…
För att jag gillar det!
Tänk så blev det så mycket strul att jag klev åt sidan.
Ännu ett ”missförstått geni” (tyckte jag då).
In i den berömda garderoben i si så där 30 år.
Music ? What a fuck!
Intresserar mig inte typ…
Yihhaiii
Cliffhanger…
Ungefär så i 30 år…
16.
Ursäkta ….jag glömde
Paus
17
Tillbaka…
Med några grymma favoriter. Låt mig bara få rada upp några.
18.
Vad kommer det sig att detta har försvunnit.
Har vi slutat uttrycka djupet nu eller ?
Någon ?
19.
Så minns jag energin….så länge sedan…somliga säger tid är en föreställning vi är fångna i. Att det finns en värld där ingenting föds och ingenting dör. En värld vi alla lever i samtidighet eller samverklighet…
Allt jag vet – ingenting – kärlek – där upprördheten inte når.
Tacksamhet
19.
Jag såg dom live under denna Turnén.
Igen – passion – sårbarhet – integritet.
Jag stod där i Lund på AF och häpnade!
Bara hitta denna oxå.. för er som tycker minnen e kul..
Bild på sista upplagan av ”Strul”.
Vi gjorde en singel inna det svämmade över av strul…
Ska kanske dela dela nåt mä strul oxå??
Minnenas television typ…
Allt va där..triangeldrama – avund – interna maktstrider – sex, drugs & rock ´n ´roll…
Ett skepp gjort för att kapsejsa!
20.
Gulp…Första och enda singeln för detta gäng!
Men d va ju längesen och pop va dt som gällde…
Herregud – va säger man ?
Huka
21.
Strul kapsejsade och jag och Marie blev Mamas Barn.
Lite framsteg i alla fall…
Hoppsan – kanske lite egotripp men det lever ju en historia kring mitt liv ….
Hmmm
Ja ja – why not!
Micke Syd Andersson – trummor
Anders Herrlin – Bas
Marie Fredriksson – piano/synt o sång
Martin S – sång/gitarrer
22.
Avdelning Kuriosa.
Vi gjorde TV också …Väldigt stolta trodde vi att nu bär det iväg mot stjärnorna…och ja det gick ju hyfsat för Marie..
Nä nu måste detta förgångna sköljas bort – dax för paus igen…
Kvällen e här – sommar i Sverige – måste grilla! Lördag.
Hinner säkert med något mer innan 00.00.
Har ni kul?
Mår ni bra?
ha ha ha ha
22.
Tillbaks till Framtiden.
Nya tider på väg…
Vänner – Öppna edra hjärtan!
24.
Tillbaks till framtiden.
Nya Tider Fräscht….
Oh yeah!
25
Makalöst bra!
26.
Jag tror att ni är komplett utmattade vid det här laget.
Jag trodde aldrig att jag skulle gå på så här hårt…
Nu måste jag bara få komma till nu med mig själv oxå!
Efter 30 år i garderoben kom jag alltså ut och har gjort två album och det tredje är på G.
En absolut spontan händelse som kom ut av ren och skär nödvändighet.
För lång historia för nu.
Väljer att avsluta med två låtar som jag själv skrivit och där min gamle ungdomsvän Mats MP Persson både spelar och samproducerar med mig.
Första låten från spotify. Chris Amott är duglig på guran.
Kamrater!
Från ingenting till någonting.
Kuriosa: Per Gessle gillade både låt och film.
Tack för uppmärksamheten.
Om ni vill stödja en liten vek poet –
följ mig på spotify.
Er vän i nöden och för alltid i kärlek.
Martin Sternhufvud